Den här boken fångade mitt intresse tack vare sitt snygga omslag (gjort av Anna Henriksson/Pixelpiraya) som verkligen förmedlar en känsla för storyn.
Huset mittemot är Alex Haridis debutroman, han är tidigare känd som manusförfattare till ett flertal dramaserier som visats av SVT. Om man läser om boken på Bonnier Carlsens hemsida får man veta varifrån han fick idén till boken:
Idén till Huset mittemot föddes när Alex hittade en grav utan gravsten på kyrkogården i den lilla byn på finska landsbygden som hans mamma kommer ifrån. Istället för en sten fanns där ett ljus och någon såg till att det ljuset aldrig slocknade.
Bokens huvudperson är 13-årige Joel som bor med sin mamma Helena och syster Sofia i en mindre kuststad någonstans i Sverige. De bor kvar i moderns föräldrahem, och mittemot finns det som bokens titel syftar på; Ödehuset. När Joel var 7 år lovade han sin mamma att hålla sig borta från Ödehuset, där det för några årtionden sedan hände något oerhört tragiskt; en 13-årig pojke hängde sig på vinden.
Bland barnen och ungdomarna i trakten har det blivit en ”grej” det där med självmordet och Ödehuset. Den som är riktigt modig eller kanske tvingad springer fram och använder portklappen som finns pÃ¥ ytterdörren. Men ingen har nÃ¥gonsin öppnat för huset stÃ¥r ju tomt sedan länge…eller? När Joel och tvÃ¥ andra ungdomar frÃ¥n skolan en kväll pÃ¥ fyllan bryter sig in i huset genom att krossa ett källarfönster börjar underliga saker hända. Joel rÃ¥kar somna i huset i det som varit den 13-Ã¥rige pojkens rum. När han vaknar ligger han nerbäddad i en säng, hans kläder är borta men rena kläder i passande storlek är framlagda i rummet.
Joel börjar göra efterforskningar, han vill veta vad det egentligen var som hände med den där pojken som tog livet av sig. Och en dag stannar det en bil utanför Ödehuset, en man går in! Betyder det att huset faktiskt inte är tomt?
Det hela är mycket egendomligt, och konstigare och konstigare blir det. Joel dras till huset av nÃ¥gon underlig anledning. Det finns nÃ¥got där som drar i honom…vad är dröm och vad är verklighet?
Jag tycker att Alex Haridi har lyckats riktigt bra med sin debutroman; han bygger upp en otäck stämning kring storyn med Ödehuset samtidigt som boken ocksÃ¥ handlar om att växa upp, om vänskap och om konflikter med bÃ¥de kompisar och familj. För min del hade det faktiskt gärna fÃ¥tt bli ännu lite läskigare. Haridi lämnar ocksÃ¥ nÃ¥got Ã¥t läsaren att fundera över; den där döde pojkens storebror, han som mamma Helena umgicks med som ung – vem är han egentligen? Det sägs ju att Joel är mycket lik pojken som dog, och Joels pappa försvann när han var liten sÃ¥ han känner inte till honom alls. Jag tänker att kanske kanske kan den där ”storebrorsan” vara Joels och Sofias pappa? Eller?
Huset mittemot
Författare: Alex Haridi
Förlag: Bonnier Carlsen (2015)
ISBN: 9789163882012
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Bastian är medicinstuderande som precis träffat en tjej som heter Sandra. Han får ett erbjudande att få följa med på ett lajv, ett rollspel som kallas Saeculum, som ska utspela sig i de djupaste skogarna miltals från civilisationen. Där ska ett flertal ungdomar och unga vuxna uppleva medeltiden. Utan el, mobiltelefoner eller annat som beräknas som moderniteter ska de tillbringa fem dygn tillsammans. Men det avlägsna skogspartiet har en förbannelse liggandes över sig och snart urartar äventyret från lek till blodigt allvar.
Den farliga leken kanske inte är någon ungdomsbok egentligen, men eftersom huvudpersonerna är unga kvinnor får den platsa i kategorin ändå. LL-versionen (LL = lättläst) av Mari Jungstedts kriminalroman är återberättad av Niklas Darke och ganska rejält nerbantad såsom det ju blir när man gör om en roman till en lättläst bok. Jag har inte läst originalversionen men skulle kunna tänka mig att göra det om det inte var för att jag redan vet vilka offer och mördare är.
Det här är en underlig bok, inte lik någon annan ungdomsbok som jag läst förut. I början tyckte jag att den var heljobbig, så jobbig att jag faktiskt gjorde ett lässchema över hur många sidor jag skulle läsa varje dag i två veckor för att ta mig igenom den. Det visade sig att schemat var onödigt, för en bit in i boken fastnade jag; sögs in i den otroliga och bisarra världen som berättelsen utspelar sig i. Bokens jag är en ung kvinna som heter Judit och det är hon som berättar större delen av storyn. Med henne finns också David, Dinah och Gabriel. De fyra ungdomarna går på kulturskolan Fågelboet, en skola som jag tror är ett ställe för elever med särskilda behov av olika slag (åtminstone får jag den känslan). I början av boken får man veta att fyra ungdomar (de ovan nämnda) försvinner spårlöst från skolan en dag i november, och att boken är ett försök att återskapa vad som hände dem. Boken är delvis i dagboksform (utan riktigt datering och ingen direkt klassisk dagboksform) och består också av nedtecknade filmsekvenser.