Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr

Berättelsen om prinsessan Tuvstarr och älgtjuren Skutt, med bilder av John Bauer och text av Helge Kjellin gavs ut för första gången 1913 och nu i år släppte Bonnier Carlsen den här klassikern i miniformat.

Detta är en väldigt vacker berättelse som synliggör skönheten i svensk natur. Med hjälp av kontraster får vi en bild av såväl den mänskliga skönheten som den vilda och vackra naturen. Den späda och bleknosiga prinsessan Tuvstarr möter den väldiga och mörka skogen och dess representant älgtjuren Skutt. De är vackra båda två, hon med sina fina drag och han med sina grova. Det uppstår en dragningskraft mellan dem och prinsessan Tuvstarr bestämmer sig för att följa med älgtjuren Skutt ut i hans värld, sittandes på han rygg. Men naturen är inte bara vacker, utan även farlig och obarmhärtig och älgtjuren försöker skydda den oskuldsfulla prinsessan så gott det går. Dragningen mellan de två karaktärernas ytterligheter känns förstås igen i den klassiska genusuppdelningen. Men Tuvstarr känns också igen i en bild av barnet som oskyldig och ren, men nyfiken.

Älgtjuren Skutt vakar över den nakna prinsessan Tuvstarr

Prinsessan är väldigt söt, men också väldigt vacker. Det kan nog vara härligt för barn att känna dragning till en vacker karaktär. Även om samhället har gått mot ett mer tillåtande klimat när det gäller sexualitet, verkar det finnas ett ganska tydligt tabu kring yngre barns sexualitet. Att en nästan hundraårig barnbok kan ha något att lära oss här känns lite märkligt. En gissning är att barns sexualitet är ett tema som kommer att lyftas inom barnboksvärlden. Att  lära sig mer om sin kropp och sina känslor samt att få möjlighet att prata om det är ju något som böcker kan hjälpa till med.

RFSU har barns sexualitet som fokusområde 2009-2011. Det kan du läsa mer om här.


Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr

Text: Helge Kjellin
Illustrationer: John Bauer
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 30
ISBN: 9789163866067
Smakprov: Provläs på Bonnier Carlsens sida
Köp: jämför priser

Den underbara familjen Kanins godsaker


Såhär i den nordiska mystikens dagar tycker jag att det är värt att lyfta böckerna om den underbara familjen Kanin lite extra. Malin Skals här på Barnboksprat har tidigare skrivit om Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen samt Godistrollet. I den läskiga serien av Jonna Björnstjerna finns också Fru Skräck. I alla tre böckerna hamnar Lillebror Kanin mitt i ett äventyr och råkar ut för riktigt läskiga typer, men också riktigt läskiga miljöer. Det är svensk skog med allt som hör därtill och lite mer.

Från Fru Skräck av Jonna Björnstjerna

Men böckerna om lillebror Kanin och hans underbara familj innehåller också en hel del godsaker. Även om skräcken i böckerna riktigt suger tag i en, lämnar berättelserna också med sig ett annat sug i magen: ett sötsug!

Jag har inte lyckats få varken pappa Kanin eller farmor Kanin att avslöja sina recept. Men för att skänka en tanke till de djur som blir skrämda i verkligheten har Djurens Rätt hjälpt mig med två underbara recept.

Underbara blåbärspannkakor

ca 10 pannkakor

4dl vetemjöl
7dl sojamjölk
1/2-1tsk salt
1/2msk socker

Vispa ihop ingredienserna till smeten. Smält margarinet i en stekpanna. Häll i 1dl smet för varje pannkaka och stek dem på varje sida tills de blir bruna och frasiga i kanterna.

Bläbärssylt
250g frysta blåbär
1tsk vaniljpulver
1msk socker

Koka samman allt och servera sedan på pannkakorna.

Underbara syltkakor

ca 30st

200g mjölkfritt margarin
1dl strösocker
5dl vetemjöl
1dl sylt

Hacka samman ingredienserna. Forma degen till en rulle ca 25 cm lång och 4 cm tjock. Lägg rullen kallt en stund. Skär den i skivor. Lägg på bakplåtspapper på plåt. Gör en fördjupning med fingret mitt i varje kaka. Det brukar gå bra när kakdegen mjuknat något. Fyll groparna med sylt. Grädda kakorna i 175 graders ugnsvärme ca 15 minuter.

Båda recepten är hämtade från kokboken Djurens Rätts bästa recept. De finns även att läsa här. Blåbärssylten är efter eget recept.

Så nu återstår det bara att skapa ett godistroll…

Sagan om dockan

Barnboksprat har glädjen att presentera en specialskriven saga med tillhörande film. Den handlar om min farmor och om svensk historia. Den handlar också om orättvisor och barns rättigheter. Till filmen hör ett diskussionsunderlag, som mycket väl kan användas av barn i undervisningen, eller hemma med föräldern. Diskussionsfrågorna är inte skrivna för någon specifik ålder, men läs igenom dem först, så kan de anpassas till barngruppens/barnets nivå därefter.

Prolog

Det här är en sann berättelse. Eller i alla fall så pass sann som en berättelse kan vara då den upplevs av ett barn och sedan berättas till ett annat barn, 60år senare, för att sedan skrivas ner som en hel saga när det andra barnet blivit vuxet.

Den här händelsen utspelas någon gång på 1920-talet i ett självhushållande torp i Nybro, Småland. Berättelsens huvudkaraktär hade varit 96år om hon hade levt idag, men det gör hon inte. Senast min farmor berättade sin barndoms historier för mig var jag 15år och hon 83år och svårt sjuk i cancer.

Men trots att jag inte fick lov att känna henne längre än så är hon en av mitt livs viktigaste lärare. Hennes berättelser om människor, natur, fattigdom samt livets glädje och sorg har gett mig ett rikt förråd.

Nu ska jag dela med mig av en av dessa berättelser. Detta är en berättelse som andas verklighetens svenska historia och ger dig en resa tillbaka till en tid då sagor främst bestod av muntligt berättande i de flesta hem. Det var också en tid då köpta leksaker var något som de flesta barn inte hade alls. Varsågod, här kommer sagan om dockan.

Sagan om dockan

Av Emma Lindström


Till diskussionsfrågorna

Magisk skräck i berättelsen om Allikin

Att avbilda nordisk mystik i en bok är nog inte det allra enklaste. Hur återger man doften av barr, ljudet av en koltrast eller den där känslan i maggropen när något stort och mörkt skymtar förbi bakom en stor sten? Jag kan inte svara på det, men under de närmaste dagarna kommer Barnboksprat att lyfta några av de barnboksskapare som faktiskt har lyckats med det.
I det här inlägget kommer du att få läsa om en av mina absoluta favoriter bland bilderböckerna: Allikin av Runo Lindskog  och Hans Arnold. Hans Arnold har gjort illustrationer till många texter inom skräckgenren och enligt min mening var han en av de bästa. Hans bilder är ofta härligt surrealistiska och läskigt magiska. Den 25:e oktober avled Hans Arnold, vid 85års ålder.

Boken Allikin gavs ut av Alla Barns Bokklubb 1986. Jag har läst den en massa gånger som barn och en massa gånger för mina egna barn och åren däremellan har jag inte stött på en bilderbok för barn som är lika läskig som den. Men den är också väldigt vacker och rymmer många tankeväckande delar.

Allikin är ett lite busigt trollbarn med en otrolig fantasi. Hon bor i en mysig och varm grotta med sin stora och bullriga familj. Men det finns någon som Allikin saknar, någon som förstod hennes tankar och som älskade samma typer av lekar som hon. En dag mötte nämligen Allikin en människoflicka som ville leka de där lekarna som hon tvingats leka ensam innan, lekar med de egentillverkade dockorna som erbjöd alla möjligheter i fantasins värld. Men sen försvann flickan och Allikin kan inte finna minsta spår efter henne… förrän plötsligt en dag. Allikin finner en likadan docka som hon och flickan tillverkat. Men den här dockan sitter ensam på en båt, fastbunden! Allikin inser att hennes vän behöver hjälp, hon håller sig inte borta frivilligt. Hos den urgamla Trädmodern finner hon det svar hon letar efter: flickan är fångad hos den enorma och känslokalla Stenkonungen.

Bokens handling utspelar sig i en otrolig sagoskog. Allting rymmer liv, men också död. Bilderna är ibland riktigt mysiga och ibland riktigt läskiga. Bokens karaktärer passar väl in i den här miljön där deras värme och kyla blandas samman till konflikter.  Det finns det goda och det finns det onda. Men det känns spännande att karaktärernas roller inte följer det vanliga mönstret där troll och spöken står för det onda.

På väg bort från sysselsatta väktare

Allikin är en bok om vänskap och att kämpa för varandra, att trotsa rädsla för någon annans skull. Det går att dra paralleller till personer som lever under en obarmhärtig stenkall diktator. Den väldiga Stenkonungen härskar i skogen och låser in de som inte gör som han vill. Han har med sig sina väktare, som följer honom troget. Men de följer honom bara så länge de inte får möjlighet att ta in intryck, så länge de inte får möjlighet att fylla sin själ.  Som väktare ses de som obevekliga just eftersom de inte förstår att de kan känna med andra människor. Men med ett finurligt och fantasifullt trollbarns hjälp kan även ett kallt hjärta börja pumpa varmt blod. Boken för också tankarna till rasism och hur vi kategoriserar människor. Stenkonungen låter inte Allikin och flickan leka för att de är av olika sort och fängslar flickan för att hon inte hör hemma i skogen. Men som tur är finns ju Allikin där och gör uppror. Med hjälp av den visa och uråldriga Trädmodern och sitt kreativa tänkande klarar Allikin av Stenkonungen.

Artikeln ”Skräckmästaren Hans Arnold är död” i Dagens Nyheter


Allikin
Text: Runo Lindskog
Illustrationer: Hans Arnold
Förlag: Alla Barns Bokklubb
Antal sidor: 28
ISBN: 9179041159
Köp: Boken finns inte i nyutgåva. Just för tillfället finns det ett par begagnade exemplar på Bokbörsen.
Låna på bibliotek

Det magiska Norden

Årets tema för Nordisk Biblioteksvecka är Det magiska Norden.

Jag tänker på en mörk granskog där alla ljud försvinner ner bland de bruna barren. Eller på viskningar vid en äng i solnedgångens dis. Eller på korpar som tecknar svarta siluetter mot en isblå himmel. Men kan det kanske också vara rysningar i en svensk förortsnatt?

Årets författare som står i fokus under Nordisk biblioteksvecka är skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist, barn- och ungdomsfantasyförfattaren Lene Kaaberbøl och Andri Snær Magnason, vars bok Berättelsen om den blå planeten Barnboksprat tidigare skrivit om.

Vad tänker du på kring vårt magiska Norden?