Jag har också en kanin! – En bok som fångar barndomens känslor

Med boken Jag har också en kanin har författaren Angelica Öhrn och illustratören Hanna Granlund skapat en fängslande berättelse som speglar barns behov av gemenskap och att känna sig omtyckt.

Bilden lånades från förlagets hemsida

Boken handlar om en flicka som känner sig ensam och utanför. Hon längtar efter en kompis och att få känna samhörighet. När hon får en kanin förändras hennes liv på ett oväntat sätt. Kaninen blir en vän som ger henne modet att möta världen med ny styrka. Det är en berättelse om glädje, sorg och att upptäcka sig själv.

Angelica Öhrns text är både enkel och full av djup. Med korta, välvalda meningar får hon fram stora känslor som glädje, avundsjuka och gemenskap. Boken passar bra för högläsning – det lättlästa språket fångar barnens intresse och ger ett naturligt flöde.

Hanna Granlunds illustrationer är mer än bara bilder; de är en förlängning av berättelsen. Med varma färger och en stil som känns både enkel och verklighetsnära, fångar hon barnens värld på ett engagerande sätt. Hennes bilder låter läsaren fokusera på karaktärernas känslor och relationer, snarare än att fastna i detaljer.

Många läsare kommer att känna igen sig i berättelsen. Oavsett om det handlar om att jämföra sig med andra eller att försöka hitta sitt eget värde, fångar boken universella känslor och erfarenheter som berör både barn och vuxna.

Jag har också en kanin är en liten pärla som kombinerar en välskriven text med känslosamma illustrationer. Angelica Öhrns och Hanna Granlunds bok är både rörande och insiktsfull. Med sitt viktiga budskap förtjänar den en given plats i varje skolas och barnfamiljs bokhylla.


Jag har också en kanin
Författare & illustratör:  Angelica Öhrn och  Hanna Granlund 
Förlag: Bokförlaget Opal (2024)
ISBN: 9789172267589
Antal sidor: 128
Ålder: 6-9
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.

Jag är bara ett jävla äckel

Boken är baserad på Henrik Ståhls egna upplevelser från högstadietiden och börjar med att Henrik går på den knastriga grusvägen till den allra första dagen i sjuan på en ny skola. Han har blivit mobbad på mellanstadiet, men har förhoppningar om att högstadiet ska bli något annat. Han har några vänner och visserligen ska mobbarkillarna också börja på samma skola, men i andra klasser. Och det börjar rätt bra. Han är inte ensam, utan är med vänner från gamla skolan och så en kompis från hans scouter, som också hamnat i samma klass. Han börjar till och med fundera på om han ska våga prata med en tjej som han är intresserad av. Men, som man som läsare redan förstått så finns det ett men och mobbningen startar på nytt och både mobbarna från mellanstadiet och nya mobbare utsätter honom.

 Det är rätt så nattsvart länge. Jag har inte haft så ont i magen sen jag läste Hon går ut genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson. Ondast gör det när två killar håller fast honom och han själv skrattar med för att det inte ska se ut som att han blir utsatt, utan att det är ett skämt han är med på. De vännerna han har ställer inte upp när saker händer, han förstår dem och konstaterar att han hade inte heller gjort det om det varit tvärtom.

Från skolans och lärarnas håll görs det inte mycket. När Henriks mamma förstår vad som händer så tar skolan tag i det på ett sätt som ändå inte skapar någon förändring. Men så kommer några ljusglimtar. Konfirmationslägret mellan åttan och nian där Henrik träffar andra, som inte känner honom sen innan, blir betydelsefullt. Han får en vän som han ser upp till och bestämmer sig för att börja synas med en stil som sticker ut, han smälter ju ändå inte in hur mycket han än försöker så han kan lika gärna sticka ut.

Just detta med stilen är en av många tydliga tidsmarkörer. Vill man skaffa en ny stil idag kan man handla på nätet men detta är långt innan internethandelns dagar och Henrik botaniserar istället bland föräldrarnas gamla kläder i förrådet och övertalar sin mamma att åka och köpa en basker i en butik i centrum. En basker, precis som kompisen från lägret har. När han kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet stirrar vännerna på honom och tycker att han ska skippa baskern, är han galen som ger mobbarna ett mål? Men Henrik vägrar vara något annat än sig själv och tar sig igenom det sista året på skolan.

För att vara en så tunn bok så tar den tid att ta sig genom, eftersom det är så tungt innehåll att smälta under vägen. Skildringen av hierarkier är brutal och ärlig. Som exempel beskrivs det hur Henrik i början av boken försöker utesluta en annan kille från sin kompisgrupp, för att den killen kan vara ett ”sänke” för dem. Längre fram konstaterar han att han blivit just det sänket själv.

Som läsare andas man ut tillsammans med Henrik när han äntligen får lämna skolan för allra sista gången.


Jag är bara ett jävla äckel

Författare: Henrik Ståhl och Titti Persson
Förlag: Rabén & Sjögren (2024)
ISBN: 978-91-29-74364-7
Antal sidor: 191
Ålder: 12-15 år
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

”Liten”

Jag har tillsammans med några förskolebarn läst boken ”Liten”, skriven av Alexandra Murdock och illustrerad av Amina Bäckström. Boken är utgiven 2025 av bokförlaget Whip Media.


Liten
är en figur som bor inne i skogen i ett litet vackert hus. Hen hade en gång i tiden en vän och tillsammans hade de fina dagar i skogen och åt gärna blåbärspaj tillsammans.Men en dag försvann vännen, och hela den vackra skogen blev alldeles grå. Liten kände sig ensam och saknade sin vän väldigt mycket. Men så en dag knackade någon på – en ny vän att dela bärpaj med. Sakta fylldes världen av färg igen.

 

”Sedan dess var allting grått

den lilla kände så.

Av all förgätmigej de sått

var ingen längre blå.”

Det här är en bok om känslor, ensamhet och saknad. Om hur ledsamt och grått livet kan kännas när någon man tycker om inte längre finns där. Men det är också en berättelse om hopp och om hur livet kan vända. Att en ny vän kan få världen att blomstra på nytt – och att dela en paj kan vara början på något fint.

 

”Där stod en liten en med lugg

och yvig röd frisyr.

Med bärpajen i högsta hugg

och bär som garnityr.”

Boken är skriven på rim, med en poetisk ton som gör den till en fin upplevelse även för mig som vuxen. Illustrationerna speglar känslorna i berättelsen; från färg till grått när Liten förlorar sin vän, och sedan tillbaka till färg när hoppet och en ny vänskap anländer.

Den här boken passar barn i åldrarna 3–6 år och bjuder in till samtal om vänskap, sorg, ensamhet – och glädjen i att hitta någon att dela livet (och bärpaj) med. Jag rekommenderar verkligen den här genomtänkta och pedagogiska boken, dess språk, handling och illustrationer.

//Emma

Liten
Författare: Alexandra Murdock
Illustratör: Amina Bäckström
Förlag: Whip Media, 2025
ISBN: 9789189900745
Antal sidor: 32

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl

Mitt bottenliv- av en ensam axolotl är en av årets Augustprisnominerade böcker.

Axolotl är en salamander som endast finns i Mexiko numera  – om den inte redan dött ut. I den här boken möter vi just en liten axolotl som en dag föds, som den enda överlevande av 987 stycken. Den börjar skolan och umgås med tigersalamandrar men en dag får de lungor och kliver upp på land och axolotlen är ensam kvar. Den roar sig med att titta på filmer i telefoner som lunsarna (människorna) slängt och torkar alger men livet är ganska trist. En dag brinner det ovanför vattenytan och sen kommer en stor storm som förändrar världen för evigt.

Den här boken är väldigt söt samtidigt som den är extremt obehaglig i sin skildring av en värld i förfall. Slutet som är olyckligt för många är lyckligt för andra precis som det blir efter stora katastrofer. Det finns mycket att prata om under läsningen och jag som läst den ensam (och inte för ett barn) undrar hur barn tar emot berättelsen – om de förstår vad som händer. Mer konkret är miljöförstörelsen där människorna slänger skräp i havet och jag kan tänka mig att det är många av föremålen som väcker förundran och intressen hos det lyssnande barnet. Fiffiga är också alla de skyltarna i början av boken vilka barn brukar lära sig som ordbilder redan innan de kan läsa. Jag kan tänka mig att det blir många glada utrop och ett idogt pekande på just det uppslaget.

illustrationerna är väldigt detaljrika, finurliga och målande. Det finns som jag nämnt verkligen mycket att titta på och jag älskar hur Bondestam använder i huvudsak dova färger för att sen accentuera vissa saker och detaljer med sprakande knalliga kulörer. Bilderna är också stämningsfulla och vi förstår precis hur den lilla axolotlen känner sig.

Boken är väl värd sin Augustnominering och det ska bli spännande att se hur det går på galan. Läs dock boken oavsett om den vinner eller ej för den är riktigt, riktigt fin.

Nomineringen från Augustprisjuryn lyder:

Mitt bottenliv erbjuder en humoristisk och hoppfull klimatberättelse i autofiktionsformat. En utrotningshotad salamander förundras över allt skräp som fyller havet, och sveps iväg av en tsunami förorsakad av människans klimatpåverkan. Fram träder ett ekosystem i fritt fall. Miljökatastrofen gestaltas med dov kolorism och stringent text snillrikt infogad på de välutnyttjade uppslagen. Verket visar Linda Bondestams virtuositet genom att begagna och berika bilderbokens hela repertoar.


Mitt bottenliv – av en ensam axolotl
Författare & illustratör: Linda Bondestam
Förlag: Berghs förlag (2020)
ISBN: 9789150223965
Antal sidor: 42
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.

Hur många fiskar finns det i havet?

Hur många fiskar finns det i havet? Är en bok som är skriven med väldigt många frågor. Från början till slut är det en hel rad frågor som kan vara väldigt svåra att svara på men det är inte meningen att läsaren ska ha svaren men det kan definitivt ge uppslag till samtal om frågor som barnet har.

För vem har inte undrat hur många fiskar som det finns i havet? Eller om pingviner är ledsna för att de inte kan flyga? Och vad händer när hästar blir arga och varför är svarta får udda även om de är ulliga?

Barn är av naturen vetgiriga och vill veta allt om det mesta. Små barn ställer frågor och det blir väldigt många frågor på en dag. Den här boken illustrerar det väldigt tydligt samtidigt som den visar på ett utanförskap och känslan av att vara annorlunda. Hur det kan kännas som att man inte är som alla andra eller att en är ensam och alla andra har någon. Hur det kan kännas som om sorg inte har något slut men det blir bättre. Till slut blir det bättre.

Boken kan visa tydligt för barn som läser den men också i högläsning att det är vanligt att ha såna tankar men också att det kan finnas andra barn och personer som känner sig ensamma. Som inte vill vara ensamma.

När jag läste boken högt så kände jag att det var lite svårt att få till rytmen i min läsning vilket nog beror på att det är så många frågor men också att det ibland rimmar men andra gånger inte. Jag kan till viss del tycka att boken hade med fördel varit skriven på rim. Nu är den inte det och den är fin ändå och i den senare delen av boken blir det mer djup i innebörden av texten och det tycker jag om. Det skadar inte att ha djupare tankar i samtal med barn de förstår mycket mer än man tror.

Jag tycker att boken illustrerats på ett bra sätt som ger djup åt den text som finns.


Titel: Hur många fiskar finns det i havet?
Författare: Sigrid Nikka
Illustratör: Ingrid Skåre
Förlag: NA Förlag
ISBN: 978-91-88229-23-6
Kan köpas på Adlibris och Bokus med flera.
Tack till förlaget för recensionsexemplar.