Mitt bottenliv- av en ensam axolotl är en av årets Augustprisnominerade böcker.
Axolotl är en salamander som endast finns i Mexiko numera – om den inte redan dött ut. I den här boken möter vi just en liten axolotl som en dag föds, som den enda överlevande av 987 stycken. Den börjar skolan och umgås med tigersalamandrar men en dag får de lungor och kliver upp på land och axolotlen är ensam kvar. Den roar sig med att titta på filmer i telefoner som lunsarna (människorna) slängt och torkar alger men livet är ganska trist. En dag brinner det ovanför vattenytan och sen kommer en stor storm som förändrar världen för evigt.
Den här boken är väldigt söt samtidigt som den är extremt obehaglig i sin skildring av en värld i förfall. Slutet som är olyckligt för många är lyckligt för andra precis som det blir efter stora katastrofer. Det finns mycket att prata om under läsningen och jag som läst den ensam (och inte för ett barn) undrar hur barn tar emot berättelsen – om de förstår vad som händer. Mer konkret är miljöförstörelsen där människorna slänger skräp i havet och jag kan tänka mig att det är många av föremålen som väcker förundran och intressen hos det lyssnande barnet. Fiffiga är också alla de skyltarna i början av boken vilka barn brukar lära sig som ordbilder redan innan de kan läsa. Jag kan tänka mig att det blir många glada utrop och ett idogt pekande på just det uppslaget.
illustrationerna är väldigt detaljrika, finurliga och målande. Det finns som jag nämnt verkligen mycket att titta på och jag älskar hur Bondestam använder i huvudsak dova färger för att sen accentuera vissa saker och detaljer med sprakande knalliga kulörer. Bilderna är också stämningsfulla och vi förstår precis hur den lilla axolotlen känner sig.
Boken är väl värd sin Augustnominering och det ska bli spännande att se hur det går på galan. Läs dock boken oavsett om den vinner eller ej för den är riktigt, riktigt fin.
Nomineringen från Augustprisjuryn lyder:
Mitt bottenliv erbjuder en humoristisk och hoppfull klimatberättelse i autofiktionsformat. En utrotningshotad salamander förundras över allt skräp som fyller havet, och sveps iväg av en tsunami förorsakad av människans klimatpåverkan. Fram träder ett ekosystem i fritt fall. Miljökatastrofen gestaltas med dov kolorism och stringent text snillrikt infogad på de välutnyttjade uppslagen. Verket visar Linda Bondestams virtuositet genom att begagna och berika bilderbokens hela repertoar.
Hur många fiskar finns det i havet? Är en bok som är skriven med väldigt många frågor. Från början till slut är det en hel rad frågor som kan vara väldigt svåra att svara på men det är inte meningen att läsaren ska ha svaren men det kan definitivt ge uppslag till samtal om frågor som barnet har.
I somras besökte jag 
Gubben Larson bor ensam i ett stort hus. En kväll när han släckt alla lampor, sagt god natt till frun och barnen och precis ska somna, knackar det på dörren. Larson blir irriterad. När han öppnar ser han grannpojken med en kruka i handen. Han ber Larson ta hand om fröet, vilket Larson har väldigt lite lust med. Han har väl annat för sig!