Fastrarna (2018) är Ebba Forslinds andra bilderbok. Hon är utbildad vid Konstfack och hennes första bok Jättejättebråttom kom 2017. Vid respektive utgivning omnämndes böckerna bland ”Årets bästa böcker” i såväl DN som SvD.
Berättarjaget talar i meningar utan andningspauser. Inledningsvis berättar hon om vad hon inte vill och vad hon kunde tänka sig i stället. Hon låter uttråkad och en aning irriterad. Som att hon suckar, åtminstone i tanken.
Men ändå måste vi åka allihop till Björns mamma, för hon blir så glad då.
De naiva bilderna är som utsnitt ur verkligheten. De är ofta vinklade i en kombination av panorama- och grodperspektiv, varken vågrätt eller lodrätt. Upplevelsen är att läsaren kommer nära och är just där berättarjaget är. Färgerna är mättade och täckande även om de färgläggande dragen är skönjbara. Den handskrivna texten och bilderna talar enkelt och direkt. Det är effektfullt.
Historien handlar om flickan, mammas kille Björn, små tvillingsystrar och ett kalas med svag saft, oanvändbara människor, leksaker och böcker. Som förväntat är det tråkigt på kalaset. Ingenting finns att göra och det är till och med fult.
Småsyrrorna sitter bara i knän och dreglar
och alla säger ”Å, jag kan inte fatta hur fötter kan vara så små!”
…
Förut hade jag väldigt små fötter men sen var det sommar
och jag växte så mycket att jag nästan blev vuxen tror jag.
Ett orörligt ansikte med en mycket liten, rak mun tittar bort. Ledan diffunderar ut ur uppslagets bild och text. Mamman är närvarande i boken, men bara på bild och som företeelse. Det signalerar ensamhet, övergivenhet, kanske svek. Men i kontexten smälter mammans frånvaro ned till praktisk otillgänglighet.
Tre småsystrar, som nu är vuxna, viskar att de vill prata med flickan. De ser henne och de lyssnar. De frågar om de får vara hennes fastrar. Historien vänder, bilderna och handlingen får nytt liv. Och berättarjaget får kraft.
Sen tycker jag att vi kan leka kurragömma. Nästan hela kalaset vill vara med.
Jag gömmer mig med mina nya fastrar…
-**-
Denna recension av Fastrarna är den sista uppgiften vi hade att lämna in i kursen Att skriva barnbokskritik, vid Svenska barnboksinstitutet. Uppgiften tillät maximalt 2000 tecken inklusive blanksteg.Recensionen är godkänd och jag är glad för det positiva omdömet samt att jag kommer få ett kursintyg! P.S. Har bland annat använt mig av råden ni kan läsa om i inlägget För vem skriver vi? som publicerades efter kursen. D.S.
Fastrarna
Författare och illustratör: Ebba Forslind
Förlag: Urax förlag
ISBN: 9789187208539
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
I Klara rädd för mamma med ryggsäcken möter vi Klara som är sju år och tycker om att bestämma själv men sällan får det. Hennes mamma började sova på sjukhus och Klara fick flytta hem till Gunilla och där har hon fått sova de senaste 347 kvällarna. Nu har mamma fått komma hem från sjukhuset och Klara ska åka till henne trots att hon inte riktigt minns hur hon ser ut. Inte riktigt vill åka dit. Men ingen frågar Klara.
Varje söndag tipsar vi om 3 barn- och ungdomsböcker på ett speciellt tema. Sedan vill vi gärna ha era tips! Skriv på din blogg, Instagram eller i en kommentar. Tagga gärna @barnboksprat och #barnbokspratssöndagstrea så att vi hittar dina tips.
Dagens boktips handlar om att lyssna och se. Att ha respekt för naturen och leva sida vid sida med den. Det är en berättelse som tar oss med till Norrbotten, den stora älven och gruvan. Boken är den tredje utgåvan i bokförlaget 
