Lisa lever i ett dovt mörker efter att hennes mamma har dött i en bilolycka. Gustav släpar sig genom tillvaron utan att känna någon glädje, allt bara händer utan att han ser fram emot något. Jenny kan inte komma över killen som krossade hennes hjärta, hur mycket hon än försöker, och Elias kan inte sluta tänka på Sebastian. Det här är en bok om fyra ungdomar som går andra året på gymnasiet och tar sig igenom vardagen samtidigt som de sörjer något. Vi får följa dem under en hösttermin där deras liv långsamt vävs samman.
Boken är uppbyggd av korta kapitel skrivna ur de olika karaktärernas perspektiv, vilket ger berättelsen ett högt tempo. Varje kapitel fungerar som en ögonblicksbild, ett litet utsnitt där karaktären befinner sig i ett sammanhang och tänker tillbaka på sådant som har hänt. Formen påminner nästan om korta noveller som hänger ihop. Läsaren får hoppa mellan Lisa, Jenny, Gustav och Elias samtidigt som handlingen relativt snabbt rör sig framåt. Det gör boken lättläst och gör att man snabbt kommer in i berättelsen.
Samtidigt tror jag att boken hade vunnit på att låta oss komma lite närmare karaktärerna. Som det är nu får vi mycket återberättat genom tillbakablickar och sammanfattningar, där berättaren ofta berättar snarare än visar. Jag hade gärna fått ta del av Jennys, Elias, Lisas och Gustavs tankar mer direkt, fått vara med i grubblandet, dialogerna och det som händer i kroppen. I nuläget behöver man som läsare lita ganska mycket på berättaren. Med det sagt är tempot väl avvägt, karaktärerna lätta att känna empati för och handlingen engagerande. Det här är en bok som många ungdomar sannolikt kan uppskatta och känna igen sig i.
