Min bror Roger

rogerSamuel är 8 årig pojke som längtar efter sin äldre, vuxne storebror. De har inte haft någon kontakt med varandra på flera år och Samuel minns honom knappt. Men han tänker på honom. Ständigt.

Stefan Larsson och Malin Svarén är båda debutanter som barnboksskapare. De har skapat en barnbok som väcker känslor. I alla fall hos mig som är styvmor åt en pojke (man) som är så pass äldre än mina egna barn. Barn har rätten till sina syskon, även om inte alltid föräldrarna håller sams. Just detta är grunden i Min bror Roger.

Samuel går varje dag förbi den parkeringsplats där han vet att brodern ställer sin bil. En dag möts de och deras pappa tvingas hantera den nya situationen. Författaren leder oss in i berättelsen från ett barns oskuldsfulla nivå. Samuel förstår inte varför pappan och hans storebror har kommit ifrån varandra. En gång har han hört Rogers mamma via ett telefonsamtal med pappan. Hon lät arg. Samtidigt får man veta genom text och illustratörens sätt att teckna pappans lågmildhet att det här är en man som förmodligen är mycket deprimerad. Kanske även en man som har svårt att ta itu med känslor och konflikter. Som hellre flyr än tar strid.

IMG_6140

Jag finner en stor uppgivenhet hos pappan som sitter vid teveapparaten, som glömmer att laga middag och som drar sig undan då Samuel ställer frågor om sin bror. Men Samuels längtan efter sin storebror kommer att förändra den fastlåsta situationen. Och det behöver ju inte vara så komplicerat. Lite fika, en middag och kika tillsammans i fotoalbum för att bryta isen. Jag tyckte den här boken var stillsamt berättad på ett enkelt sätt. Illustrationerna följer känslorna väldigt väl och är fint gestaltat i sin mimik. Färgerna är matta och bilderna enkla, inte överdetaljerade, vilket förstärker bokens karaktärer då fokus sätts på dem. Staden illustreras grå och trist som en kuliss i bakgrunden. En stad att försvinna i. En stad där man kan bli främlingar fastän man bor så nära varandra.

IMG_6142

Pappan som bär samma gamla flanellskjorta blir en symbol för hans uppgivenhet. Den tjocka omoderna tvapparaten blir för mig också en symbolik om en man som fastnat i det gamla, som inte orkar gå vidare. Jag kanske läser in för mycket men jag gillar helheten. Boken blir nästan som en återblick av någons minne. Rent handlingsmässigt så vet jag inte om den kan brista i förståelsen. Små barn kan ha svårt att förstå relationer ibland och hur allt hänger ihop. Speciellt de som inte har så äldre syskon som Samuel har eller inte ens har halvsyskon. Men jag tycker den går att läsa ändå. Man behöver inte förklara så komplicerat. Samuel har en storebror som han längtar efter och vill vara med. Svårare än så behöver det inte vara och att sakna någon tror jag vi är många som kan relatera till. Ta hand om varandra.


Min bror Roger
Författare: Stefan Larsson
Illustratör: Malin Svarén
Bokförlag: Lindskog Förlag
Antal sidor: 44
Utgiven: 201402
ISBN: 978-91-85311-57-6 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Det värsta med min syster

Jacqueline Wilson har en särskild talang för att på ett trovärdigt och respektfullt sätt skildra historier utifrån barnets perspektiv. Hon är en av de bäst säljande barnboksförfattarna i Storbritannien och är flerfaldigt prisbelönad.

omslag det värsta med min syster

I hennes nyutkomna bok på svenska Det värsta med min syster är det busfröet Marty, som i jagform berättar om sin vardag. Marty är en mycket fantasifull flicka. Hon skapar sina egna mjukdjur av strumpor och hårborstar, de blir till ormar och piggsvin. Hon ger dem namn som Percy Piggsvin och boaormen Basil, och de bor tillsammans med Marty i hennes våningssäng. Marty tecknar också en serie om superhjälten Mäktiga Mart. Läsaren får följa med på Martys upptåg, både när hon leker med sina mjukdjur och när hon tecknar serien om sin namnes olika äventyr.

Liksom i flera av Wilsons andra böcker finns det i den här boken socialrealistiska inslag. Familjen har det illa ställt ekonomiskt. Mamman, som till vardags jobbar som skolsekreterare, extrajobbar med att sy klänningar på beställning. Pappan som med nöd och näppe driver en resebyrå har tvingats avveckla sitt riktiga kontor på grund av bristande kundunderlag. Vardagsrummet har inretts med planscher på exotiska resmål och hemmasnickrade hyllor fyllda med pärmar. Och där sitter pappan numera istället och försöker sälja resor till de få besökare som hittar dit. När mamman får en stor beställning på kostymer till skolteatern, behöver hon också ett eget rum att jobba i och Marty tvingas flytta ut ur sitt rum, sin Martykoja som hon också kallar det. Hon får dela rum med sin storasyster Melissa. Problemet är att Marty inte står ut med sin syster. Melissa intresserar sig mest för inredning och smink, hon är ordningsam och noga med att smörja in sina händer med rosendoftande kräm. Allt som Marty inte är. I rättvisans namn kan dock sägas att Melissa också tycks ha svårt med sin lillasyster.

Det värsta med min syster är inte en särskilt tjock bok. Den är väldigt lättläst, om än en aning långsam i början. Wilson tar tid på sig att skildra familjens vardagsliv och inte minst flickornas syskonkonflikter, som rymmer rätt mycket humor. Efterhand blir det allt tydligare att Marty inte har det helt lätt i skolan. Hon blir retad och kallad öknamn av en grupp flickor. Handlingen blir spännande, när Marty bestämmer sig för få tyst på de mobbande flickorna på ett oväntat och komiskt sätt. Föräldrarna blir väldigt upprörda över Martys tilltag, trots att systern (för ovanlighetens skull) försvarar Marty och förklarar att hon blivit retad. Wilson låter konsekvenserna bli en aning för hårda, i mitt tycke, med tanke på den föregående mobbningen. Något med det hela skaver och det känns inte riktigt trovärdigt. Möjligtvis, tänker jag, är det ett didaktiskt drag för att inte uppmuntra till den sortens hämndaktioner. Didaktik är dock inte något jag brukar eller heller vill associera Wilson med. Däremot har författaren i sitt oeuvre aldrig väjt för känsliga ämnen, som psykisk sjukdom, missbruk, misshandel m.m. Listan på känsliga teman som författaren behandlat i sina böcker kan göras lång. Ett intressant perspektiv i den här boken är traditionella könsroller. Marty stöts bort av flickorna på skolgården och välkomnas av pojkarna. Med dem kan hon leka och ha roligt till sin (traditionella) mammas förfäran.

wilson bild

I Det värsta med min syster upplever jag att föräldrarnas karaktärer är något platta och kanske till och med delvis reproducerade från andra av författarens böcker. Jag kan inte skaka av mig känslan av att författaren upprepar sig själv. Wilsons fokus ligger helt och hållet på barnens karaktärer och de vuxna kan liknas vid bakgrundskulisser, som ger ganska stereotypa bilder av föräldrar som tjatar och försöker få vardagen att gå ihop. I flertalet andra böcker, som i t.ex. Den tatuerade mamman, har Wilson dock bevisat att hon verkligen kan teckna komplexa och psykologisk trovärdiga föräldrakaraktärer sett ur barnets perspektiv. Jag saknar det i den här boken.

Utifrån ett berättarperspektiv lämnar föräldrarnas empatilösa inställning till Martys hämndaktion, utrymme för systern att ta Marty i försvar. Detta nyanserar systrarnas relation, som annars hade varit en aning för endimensionell och förenklad. Efter ytterligare en oväntad incident blir ”Det värsta med min syster” en väldigt fin läsning om syskonkärlek.

Det värsta med min syster rekommenderas från nio år och upp.  Här kan ni läsa Malin Skals recension av Tvillingsjälar.

Det värsta med min syster
Författare: Jacqueline Wilson
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 169
ISBN: 978-91-501-1550-5
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

 

Blixtslukaren

I den här berättelsen ska huvudpersonens jag gå och lägga sig och storebror är där för att natta (antagligen är han barnvakt). Om ”jag” är en han eller hon får man inte reda på i texen. Nåväl, släcka lampan får storebror inte göra för då kan inte flodhästarna sova. När storebror skrattar åt syskonets fantasier fortsätter hen att säga att dom aldrig somnar om lampan är släckt. Storebror säger att då får dom minsann vara vakna tills imorgon. Nu kliver även han in i fantasins värld genom att bekräfta att flodhästarna finns. Gulligt av honom tycker jag.

”Jag” funderar vidare och tänker att det skulle finnas en blixtslukare som kunde fånga in alla åskmoln och städa bort mörkrädsla och storebror säger att om hen uppfinner en sån blir hen miljardär. Men dags att släcka lampan nu. ”Jag” försöker ytterligare fördröja nattandet, pekar på en fläck på väggen och säger till brorsan: ”Vet du vad som händer om jag trycker här?” Nu drar fantasierna igång på allvar och det blir ordentligt dramatiskt där i lägenheten (och förresten ända ner i tant Johanssons lägenhet till och med). Det är blixtar, orkaner, regnmoln och monsterormar och en storebror som gör bomben ner i havet som råkar finnas i tant Johanssons sovrum!

Det är en spännande och händelserik liten godnatthistoria som också visar en fin relation mellan storebror och det yngre syskonet. Det fanns en del hemliga och mystiska ”knappar” lite varstans i jagets rum, och när jag läst färdigt boken för min son sa han ”Mamma, jag skulle önska att jag hade en knapp som hette ”alltid-få-sova-mellan-mamma-och-pappa-knappen”. Visst är det mysigt när barnen sover bredvid en, men jag skulle vilja ha en ”gör-så-att-sängen-blir-dubbelt-så-bred-just-i-natt-knapp” ibland känner jag.


Blixtslukaren
Författare: Jonatan Brännström
Illustratör: Joanna Hellgren
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 28
ISBN: 9789127130333
Läs ett smakprov här
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ensam mullvad på en scen

Här är en bok med de kvaliteter som jag efterfrågar, där text och bild samverkar så som jag uppskattar. Eva Eriksson är alltid bra och ingen som hon är så fenomenal på att i bild fånga känslor och ansiktsuttryck i ett tidlöst universum. Ulf Nilsson är författaren och de har samarbetat lyckosamt förr och hans texter har en sådan mjuk och ibland lite sorgsen ton och inte sällan märker jag en vardaglig varm humor. I Ensam mullvad på en scen får vi läsa en jagberättelse i en okänd dåtid och där möta en pojke som är sex år och som plötsligt får ett för honom mycket stort dilemma: han ska tillsammans med sin klass medverka i en liten uppvisning. Hela hans väsen motsäger sig detta, han vill helt enkelt inte. Allt annat förlorar sin glädje och han går in i känslan av att vara utsatt för något gruvligt obehagligt. Pojken har en mycket fin relation med sin lillebror som älskar när han sjunger för honom, speciellt en liten sång som pojken själv kommit på. Sjunga och spexa för lillebror är roligt, men inte inför många tysta i en stor mörk sal. Lillebror kommer förresten att spela en stor roll mot slutet av boken och jag finner det intressant när barn gör saker som vuxna inte märker, men som kan förändra allting – till det bättre.

Jag har läst boken både tyst och högt, men även fått den uppläst för mig och när min bror läste den för mina förväntansfulla barn så fick jag en ny upplevelse av boken. Jag uppfattade ännu tydligare det känsliga och tänkande barnets utsatthet och orimliga funderingar om vad som skulle kunna hända i tänkta situationer.

Fröken framställs på ett sympatiskt sätt, en omtänksam person som märker pojkens oro och ger honom en mindre men viktig uppgift i spelet, att iklädd mullvadsdräkt avsluta föreställningen med orden:

Det var den lilla sången,
men nu så är det slut.

Denna uppgift är ändå för stor och otäck och kontrasten blir så tydlig mot de andra barnen, som verkligen ser fram emot att få uppträda. De vågar sjunga och skoja på scen:

Nu började de sjunga. Och de var så duktiga. De sjöng högt och fint. De stampade med fötterna när de skulle och de viftade med armarna och log. Jag var bara en blyg gammal mullvad i sin jordiga hög. Jag kunde bara mumla tyst. Vad var det jag skulle säga? Något om en sång och ett slut?

Pojken lider verkligen, han har värsta scenskräcken, men som just all annan skräck kan den vara övergående. Den känslan när det fungerar, när livsflödet och tryggheten i att finnas i ett sammanhang tar över, den känslan är så väl skildrad i boken. Från rädsla till eufori!


Ensam mullvad på en scen
Författare: Ulf Nilsson
Illustratör: Eva Eriksson
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163868566
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Syskonkärlek i en grym värld

Marias docka är en läsa-själv-bok från åtta år och det är en bilderbok. Det samspel mellan text och bild som man finner i bilderböcker kan vara väldigt fascinerande och det är välkommet med bilderböcker för barn i skolåldern. Eftersom den rekommenderade åldern är så hög hamnar bokens innehåll på en nivå som är utmanande för lite äldre barn.  För visst är boken utmanande i såväl språklig stil som tema. Bokens berättare är en storebror, som hela tiden finns med, men namnges aldrig, vilket däremot hans lillasyster Maria gör, genom broderns berättande. Brodern berättar om livet som skräpsamlande gatubarn. Han berättar om de vuxna som utnyttjar deras arbetskraft och han berättar om kompisen som bara försvann efter att ha fått ett inflammerat råttbett. Och han berättar om handlingar som visar på en ofantlig syskonkärlek. En dag hittar Maria en vacker och värmande docka som de båda syskonen vet att de vuxna inte kommer att tillåta dem att behålla, ändå väljer de att göra det.

Bilderna är mörka och har vissa spöklika drag. Trots det innehåller berättelsen inte några övernaturliga drag utan visar mänsklighetens mörka nyanser i verkliga livet.

Morten Dürr berättar om Marias docka och hur han fick idéen till boken. (På danska)

Till den svenska versionen av boken hör även en CD med boken inläst av Peter Öberg.


Marias docka
Författare: Morten Dürr
Illustratör: Lars Gabel
Svensk text: Carina Gabrielsson Edling
Förlag: Hegas
LIX-tal: 17
Antal sidor: 29
ISBN: 9789186625689
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris