Etikett: uraxförlag

Min morfar

På sätt och vis är ”Min morfar” en bok om tid. Och på sätt och vis om ålder, med en positiv klang. Herr Sebastiao har ont om tid. Morfar läser tyska, tränar Pilates och ägnar flera timmar åt att skriva kärleksbrev. Herr Sebastiao bor granne med morfar och de stöter ofta ihop i trapphuset och växlar några ord.

Berättelsen rymmer så mycket mer än att ha tid eller att inte ha tid. Texten är underfundig, liksom bilderna och de båda är nära bundna till varandra. Berättaren är morfars barnbarn – jag/mig.  Det morfar gör speglas mot herr Sebastiao.

Morfar hade en klockaffär en gång. Nu har han bara gott om tid. Herr Sebastiao är ingen urmakare (trots att han jämt tittar på klockan) och han har alltid ont om tid..

Morfar säger att han brukade vara som herr Sebastiao  … som aldrig glömmer att köpa tidningen.
Morfar kommer aldrig ihåg att läsa nyheterna.

Han har Picknick i det gröna flera gånger i veckan … … som man bör

 

 

 

 

 

 

 

Morfar glömmer tiden när han är i trädgården, men ändå kan han missa att vattna landet i trädgården. Han reser, diskuterar konst och har tebjudningar. Men framförallt har morfar tid att hämta (mig) efter skolan.

 

Tiden flyger iväg när jag är med morfar.

Min morfar är historien om en variant av drömmorfar. Det är en bok med lite och relativt enkel text på varje sida. Bilderna påminner om applikationsteknik gjord av papper på papper i klara färger. Perspektivet är snett nedifrån, som genom barnets ögon. De är fyllda med stämning utifrån varje situation. Men vare sig bild eller text uttalar allt som sägs utan lämnar öppet för vars och ens tankar.

Catarina Sobral vann pris för årets bästa bok i Portugal med ”Atjimpa det mystiska ordet”. (2012)

____________________________________________
Titel: Min morfar
Författare och illustratör: Catarina Sobral
Förlag: Urax
Översättning: Örjan Sjögren
Utgiven januari 2016
ISBN: 9789187208294

Små fötter och svag saft

Fastrarna (2018) är Ebba Forslinds andra bilderbok. Hon är utbildad vid Konstfack och hennes första bok Jättejättebråttom kom 2017. Vid respektive utgivning omnämndes böckerna bland ”Årets bästa böcker” i såväl DN som SvD.

Berättarjaget talar i meningar utan andningspauser. Inledningsvis berättar hon om vad hon inte vill och vad hon kunde tänka sig i stället. Hon låter uttråkad och en aning irriterad. Som att hon suckar, åtminstone i tanken.

Men ändå måste vi åka allihop till Björns mamma, för hon blir så glad då.

De naiva bilderna är som utsnitt ur verkligheten. De är ofta vinklade i en kombination av panorama- och grodperspektiv, varken vågrätt eller lodrätt. Upplevelsen är att läsaren kommer nära och är just där berättarjaget är. Färgerna är mättade och täckande även om de färgläggande dragen är skönjbara. Den handskrivna texten och bilderna talar enkelt och direkt. Det är effektfullt.

Historien handlar om flickan, mammas kille Björn, små tvillingsystrar och ett kalas med svag saft, oanvändbara människor, leksaker och böcker. Som förväntat är det tråkigt på kalaset. Ingenting finns att göra och det är till och med fult.

Småsyrrorna sitter bara i knän och dreglar
och alla säger ”Å, jag kan inte fatta hur fötter kan vara så små!”
…
Förut hade jag väldigt små fötter men sen var det sommar
och jag växte så mycket att jag nästan blev vuxen tror jag.

Ett orörligt ansikte med en mycket liten, rak mun tittar bort. Ledan diffunderar ut ur uppslagets bild och text. Mamman är närvarande i boken, men bara på bild och som företeelse. Det signalerar ensamhet, övergivenhet, kanske svek. Men i kontexten smälter mammans frånvaro ned till praktisk otillgänglighet.

Tre småsystrar, som nu är vuxna, viskar att de vill prata med flickan. De ser henne och de lyssnar. De frågar om de får vara hennes fastrar. Historien vänder, bilderna och handlingen får nytt liv. Och berättarjaget får kraft.

Sen tycker jag att vi kan leka kurragömma. Nästan hela kalaset vill vara med.
Jag gömmer mig med mina nya fastrar…

-**-

Denna recension av Fastrarna är den sista uppgiften vi hade att lämna in i kursen Att skriva barnbokskritik, vid Svenska barnboksinstitutet. 
Uppgiften tillät maximalt 2000 tecken inklusive blanksteg.Recensionen är godkänd och jag är glad för det positiva omdömet samt att jag kommer få ett kursintyg!
P.S. Har bland annat använt mig av råden ni kan läsa om i inlägget  För vem skriver vi? som publicerades efter kursen. D.S.

Fastrarna
Författare och illustratör: Ebba Forslind
Förlag: Urax förlag
ISBN: 9789187208539
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris