lästips – Barnboksprat

Nordiska rådets pris i barn- och ungdomslitteratur 2021

Grattis!

Elin Persson får pris för De Afghanska sönerna, som vi tidigare skrivit om.

Boken är hennes debutroman. Den släpptes den 3 januari 2020 och fick ett positivt mottagande med rubriker som: ”En roman som engagerar” (Barnboksprat 3 jan 2020), ”På HVB-hemmet mullrar deras flykt och ångest” (Expressen 10 feb 2020), ”Porträtt av dem som annars bara blir statistik” (DN 14 feb 2020), ”Läsvärd debut om arbetet på ett HVB-hem” (SvD 26 feb 2020).

De afghanska sönerna handlar om en avdelning för ensamkommande barn och ungdomar. Vi får följa Rebecka som, med ett språk som är så avskalat att man förnimmer poesi, berättar om arbetspassen på avdelningen. Det är gripande läsning. Och viktig. Boken kan med fördel läsas även av vuxna. I berättelsen finns glädje och sorg, det är en allvarlig bok. Men det är hela tiden något som spirar mellan raderna och som förmedlar en känsla av hopp,. Kanske är det medmänskligheten?

Och den 2 november 2021 tilldelades Elin Persson Nordiska rådets barn- och ungdomspris. Ur juryns motivering: Genom sitt skönlitterära berättande ger pristagaren en dokumentär känsla och bygger skickligt upp bilden av en verklighet där ingen är ond eller god.

Om författaren: Jag kommer från ett väldigt litet samhälle i Hälsingland som heter Lingbo. Jag är utbildad socialantropolog och arbetar med socialt arbete. Och så skriver jag, det har jag gjort alltid. Jag gick skrivarlinjen på Jakobsbergs folkhögskola, och där skrev jag min debutroman De afghanska sönerna. Idag bor jag i Umeå och varvar skrivandet med socialt arbete och naturen. (Bonnier Carlsen)

De afghanska sönerna finns även som ljudbok och e-bok via Nextory. Elin Perssons har också skrivit en ny bok för unga, Det är någonting som drar i mig, som utkom våren 2021.

De afghanska sönerna
Författare: Elin Persson
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789178035564

Linneas årsbok

Nu är det midsommartid och det är mycket aktivitet bland både växter och djur. Maskros, klöver, rabarber. Och knölsvan. Tur att humlan finns som har så lång tunga att den når ner till nektarna i rödklöverns djupa blomställning. Nu firar Linnea sommarsolståndet och får smörblomman att räcka hela året.

Linneas årsbok handlar om Linnéa som månad för månad följer och utforskar naturen i sin närhet. I stadsmiljö och närmare naturen. Hon berättar om spännande saker som hon är med om under året. Det är initierat och sakligt beskrivet med stor respekt för läsaren. Hon har en vän med det passande namnet Blomqvist, som har en kolonilott. Han kan mycket om växter, djur och att odla. Författaren och illustratören berättar en historia med text och vackra lekfulla akvarellbilder. I berättelsen väver de in fakta och kuriosa och en form av interaktivitet. Linnea gör saker som vi läsare också kan göra. Tittar på fåglar, gör nässelsoppa, är sakletare som Pippi Långstrump, gör fläderblomssaft, gör ett herbarium (eller ”bara” torkar blommor), gör en fågelmatare, förbereder lökar o.s.v. Och hon är bra på att lägga märke till hur djur och natur lever och hur olika saker växlar och förändras med årstiderna.

Juli handlar om strandfynd, flaskpost och vilken fläder som har blommor som kan bli till saft. Skördetiden börjar i augusti, i september får vi veta mer om träden i staden och vilket löv som hör till vilket träd. Blomqvist bjuder på en förklaring till varför löven ändrar färg, från grönt till rött och gult, i oktober. Kolonilotten stängs och Linnea ordnar ett vinterrum i november och hon får faktiskt ett svar på flaskposten hon skickade i juli. Det kan bli julklappar och julpynt i december, med delar av sommarens fynd. Allt beskrivs med tydliga förklaringar för den som vill pröva själv. Vem som mår bra av vilket fågelgodis och hur du bäst serverar det beskriver Linnea för oss i januarikapitlet.

Växterna vilar, kanske gör vi också,det. Under vintermånaden februari får vi i alla fall bekanta oss med ett djurliv under snön. Våren glimtar i mars, då kommer koltrasten och tussilagon tillbaka. Linnea sår frön inomhus, de växer så det knakar. Några jordnötter planterar hon i en kruka och vårens första fjäril ser hon i April. Nu har vi gått året runt och kommit fram till maj månad och Linnea plockar en blomma, lär sig om dess delar och får använda Blomqvists gamla växtpress. Sist men inte minst får vi läsa om hur man gör om man vill laga en nässelsoppa.

Om man vill veta mer eller resonera och diskutera vidare, till exempel om var Viktoriahuset ligger, Vad är en lejdare, Hur läser man en tabell? Då finns det en hel sida i slutet av boken med tips. Och man vill veta mer!
(det går förstås också att söka fritt på Google)

Denna utgåva är ”En lätt reviderad nyutgåva av den klassiska Linneas årsbok med text av Christina Björk och bilder av Lena Andersson.” Första utgivningen var 1982 med originalform av Lena Andersson och Christina Björk.

Författare: Christina Björk
Illustrationer: Lena Andersson
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129729177

Sångfåglarna och andra kraxare

En fin liten bok om fåglar i serien Lättläst – intresseklubben fakta.

Visste ni det här?
Det finns fåglar som inte kan lyfta från marken.
Fåglar har flera olika sorters fjädrar och de byts ut minst en gång om året.
Det finns fåglar som kan sova med en hjärnhalva i taget. Till exempel när de flyger.

I den här boken presenteras grundläggande fakta om några av det tiotusental fåglar som finns. Texten ger fakta och använder och förklarar viktiga begrepp på ett klargörande sätt. En ingrediens med lättlästa pratbubblor, där fåglarna kommunicerar med varandra, gör boken rapp och rolig. Författaren använder här greppet, att ge djur mänskliga egenskaper och egenheter, som fungerar bra för att avväpna läsaren sina inrotade föreställningar om människor. Fast hon använder det omvänt; fåglarna talar så att läsaren kan känna igen sig och associera till det vardagsnära i sitt liv. Läsaren kan närma sig fåglarnas liv genom sitt eget och det blir begripligare, utan att författaren tummar på respekten för läsaren.

Illustrationerna har distinkta former och är naturtroget färglagda. De har sin egen karaktär men hamnar tillräckligt nära verkligheten för att ge den vetgirige en realistisk bild med utrymme för att lära. Tillsammans med texten får vi fakta som också levererar nyheter som triggar nyfikenheten.
En fågel som väger fem gram? Ja, faktiskt.
Ett lyckat koncept där såväl nybörjaren som den erfarne läsaren blir både upplyst och road.

____________________________________________

Tack till förlaget för recensionsex.
Författare: Anna Hansson
Illustratör: Maria Andersson Keusseyan
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129728965

Boken om Mademoiselle Oiseau

Boktips

Boken är grönblå som det ljusa Medelhavet, med titeln i sirliga och snirkliga svarta bokstäver. Den har tre olika typsnitt på framsidan och en tjusig, diskret och dramatisk teckning av Mademoiselle själv. Med fjäderdekorerad hatt, vit klänning med släp och några av hennes 48 katter i släptåg. Ett uttryck och en karaktär som håller i sig genom hela boken.

Översättningen från franska innehåller en viss o-symmetri. Några ord översätts inte alls, som extra krydda och möjligen för att bibehålla vad författaren vill uttrycka med text, bild och atmosfär. Det är ganska härligt. Lite rörigt, lite vilt och oerhört precist, är det som rör Mademoiselle Oiseau. Allt behöver dock inte förklaras särskilt precist eller i detalj.

En dag råkar flickan som bor på våningen under trycka på 6:an i stället för 5:an i hissen. Isabella går i sina egna tankar om att hon är så grå att hon varken syns eller hörs. Hon tror att hon går in till sig, som hon gör ensam varje dag efter skolan, men hon kommer rätt in till Mademoiselle. Där börjar den oväntade och äventyrliga vänskapen mellan Mademoiselle Oiseau och Isabella.

Det är yttre och inre resor vi får följa med dem på, där små och stora intryck blandas med lika kontrasterande uttryck. Det som inte vanligtvis är möjligt är lika självklart som fantastiskt. I berättelsen vävs det ihop med vardagen och sådant vi människor kan behöva tackla i livet. Stort som smått. Stora som små.

Äventyrligheternas storslagenhet tar inte över och det blir inte en värld enbart i fantasin. Mademoiselle excellerar i dramatik, lek och fantasi. Det ger frisk näring till Isabellas känsla av tomrum, det som får henne att tro att hon är så tråkig att hon är nästintill osynlig. Tillsammans med Mademoiselle Oiseau får hon så mycket sol och skratt att hon blir modigare. Och nyfiken.

Högst upp i huset på Avenue des temps perdus i Paris händer det mycket, om de inte har gett sig iväg på utflykt till någon ganska fantastisk plats eller om Mademoiselle ligger under täcket. De finns mer än glam och stoj i den här berättelsen. De stora gesterna är också sköra. Vardagen är tillräckligt närvarande. Båda sidor behövs för att skapa en grundton i berättelsen, som bär. Det handlar om människor och verklighet, om festligheter, otroligheter och magi. Och historien ringlar sig fram som i en spegel av Mademoiselle Oiseaus och Isabellas vänskap.

Den här boken har 139 sidor som man önskar att de inte skulle ta slut så fort.. Den fungerar bra som kapitelbok, men har i enighet med sin karaktär inte några numrerade kapitel.

Och det finns fler böcker att läsa om Mademoiselle Oiseau.
Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka
Mademoiselle Oiseau och landet Argentine

Författare:Andrea de La Barre de Nanteuil
Illustratör: Lovisa Burfitt
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN:9789129690064
Boken kan lånas på Biblioteket eller köpas på Adlibris, Bokus och Bokbörsen

Min morfar

På sätt och vis är ”Min morfar” en bok om tid. Och på sätt och vis om ålder, med en positiv klang. Herr Sebastiao har ont om tid. Morfar läser tyska, tränar Pilates och ägnar flera timmar åt att skriva kärleksbrev. Herr Sebastiao bor granne med morfar och de stöter ofta ihop i trapphuset och växlar några ord.

Berättelsen rymmer så mycket mer än att ha tid eller att inte ha tid. Texten är underfundig, liksom bilderna och de båda är nära bundna till varandra. Berättaren är morfars barnbarn – jag/mig. Det morfar gör speglas mot herr Sebastiao.

Morfar hade en klockaffär en gång. Nu har han bara gott om tid. Herr Sebastiao är ingen urmakare (trots att han jämt tittar på klockan) och han har alltid ont om tid..

Morfar säger att han brukade vara som herr Sebastiao … som aldrig glömmer att köpa tidningen.
Morfar kommer aldrig ihåg att läsa nyheterna.

Han har Picknick i det gröna flera gånger i veckan … … som man bör

Morfar glömmer tiden när han är i trädgården, men ändå kan han missa att vattna landet i trädgården. Han reser, diskuterar konst och har tebjudningar. Men framförallt har morfar tid att hämta (mig) efter skolan.

Tiden flyger iväg när jag är med morfar.

Min morfar är historien om en variant av drömmorfar. Det är en bok med lite och relativt enkel text på varje sida. Bilderna påminner om applikationsteknik gjord av papper på papper i klara färger. Perspektivet är snett nedifrån, som genom barnets ögon. De är fyllda med stämning utifrån varje situation. Men vare sig bild eller text uttalar allt som sägs utan lämnar öppet för vars och ens tankar.

Catarina Sobral vann pris för årets bästa bok i Portugal med ”Atjimpa det mystiska ordet”. (2012)

____________________________________________
Titel: Min morfar
Författare och illustratör: Catarina Sobral
Förlag: Urax
Översättning: Örjan Sjögren
Utgiven januari 2016
ISBN: 9789187208294