Etikett: tid

Min morfar

På sätt och vis är ”Min morfar” en bok om tid. Och på sätt och vis om ålder, med en positiv klang. Herr Sebastiao har ont om tid. Morfar läser tyska, tränar Pilates och ägnar flera timmar åt att skriva kärleksbrev. Herr Sebastiao bor granne med morfar och de stöter ofta ihop i trapphuset och växlar några ord.

Berättelsen rymmer så mycket mer än att ha tid eller att inte ha tid. Texten är underfundig, liksom bilderna och de båda är nära bundna till varandra. Berättaren är morfars barnbarn – jag/mig.  Det morfar gör speglas mot herr Sebastiao.

Morfar hade en klockaffär en gång. Nu har han bara gott om tid. Herr Sebastiao är ingen urmakare (trots att han jämt tittar på klockan) och han har alltid ont om tid..

Morfar säger att han brukade vara som herr Sebastiao  … som aldrig glömmer att köpa tidningen.
Morfar kommer aldrig ihåg att läsa nyheterna.

Han har Picknick i det gröna flera gånger i veckan … … som man bör

 

 

 

 

 

 

 

Morfar glömmer tiden när han är i trädgården, men ändå kan han missa att vattna landet i trädgården. Han reser, diskuterar konst och har tebjudningar. Men framförallt har morfar tid att hämta (mig) efter skolan.

 

Tiden flyger iväg när jag är med morfar.

Min morfar är historien om en variant av drömmorfar. Det är en bok med lite och relativt enkel text på varje sida. Bilderna påminner om applikationsteknik gjord av papper på papper i klara färger. Perspektivet är snett nedifrån, som genom barnets ögon. De är fyllda med stämning utifrån varje situation. Men vare sig bild eller text uttalar allt som sägs utan lämnar öppet för vars och ens tankar.

Catarina Sobral vann pris för årets bästa bok i Portugal med ”Atjimpa det mystiska ordet”. (2012)

____________________________________________
Titel: Min morfar
Författare och illustratör: Catarina Sobral
Förlag: Urax
Översättning: Örjan Sjögren
Utgiven januari 2016
ISBN: 9789187208294

Jag lär mig klockan

”Jag lär mig klockan” ingår i en serie med aktivitetsböcker; ett par av de andra titlarna är ”Jag lär mig räkna” och ”Jag lär mig skriva”. Böckerna är utformade i samråd med pedagoger. Eftersom sonen köpte sitt första riktiga armbandsur idag för pengar han fick i födelsedagspresent så tänkte jag att det kunde vara dags för honom att faktiskt börja lära sig klockan. Vad kunde då vara mer lämpligt än att prova ”Jag lär mig klockan”? Sonen är 6 år och ska börja förskoleklass i höst, och boken riktar sig enligt förlaget till åldern 5-8 år.

Något som ofta lockar barn är klistermärken, och det finns med i denna bok och ska användas i olika övningar. Det gillade sonen. Någonting som vi upptäckte när vi skulle börja var att det förutsätts att man redan kan skriva siffror (och helst också läsa), och här blev det stopp ett tag tyvärr. Sonen kan skriva några siffror men inte alla och han blev irriterad och tyckte det var tråkigt. Vi hoppade över den övningen efter att ha tränat på att skriva siffran tre några gånger. Även i nästa övning skulle man skriva siffror (skriva rätt siffra som fattades på en urtavla) så vi gjorde så att sonen tittade och berättade och jag skrev.

Förutom frustrationen över skrivandet så är det en rätt bra pyssel-/aktivitetsbok med varierande övningar. Exempelvis ska man rita visare på klockor, leta efter klockor i en detaljrik bild, färglägga, dra streck till rätt alternativ och fundera över hur lång tid saker och ting kan tänkas ta att göra. Allra bäst funkar nog boken för ett barn som redan kan läsa och skriva själv, men man kan ju också göra på sitt eget sätt såklart (som vi gjorde). Ett plus vill jag ge till illustrationerna vars stil jag gillar skarpt!

Jag lär mig klockan
Författare & illustratör: Ingela P Arrhenius
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129681000
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris