Små fötter och svag saft

Fastrarna (2018) är Ebba Forslinds andra bilderbok. Hon är utbildad vid Konstfack och hennes första bok Jättejättebråttom kom 2017. Vid respektive utgivning omnämndes böckerna bland ”Årets bästa böcker” i såväl DN som SvD.

Berättarjaget talar i meningar utan andningspauser. Inledningsvis berättar hon om vad hon inte vill och vad hon kunde tänka sig i stället. Hon låter uttråkad och en aning irriterad. Som att hon suckar, åtminstone i tanken.

Men ändå måste vi åka allihop till Björns mamma, för hon blir så glad då.

De naiva bilderna är som utsnitt ur verkligheten. De är ofta vinklade i en kombination av panorama- och grodperspektiv, varken vågrätt eller lodrätt. Upplevelsen är att läsaren kommer nära och är just där berättarjaget är. Färgerna är mättade och täckande även om de färgläggande dragen är skönjbara. Den handskrivna texten och bilderna talar enkelt och direkt. Det är effektfullt.

Historien handlar om flickan, mammas kille Björn, små tvillingsystrar och ett kalas med svag saft, oanvändbara människor, leksaker och böcker. Som förväntat är det tråkigt på kalaset. Ingenting finns att göra och det är till och med fult.

Småsyrrorna sitter bara i knän och dreglar
och alla säger ”Å, jag kan inte fatta hur fötter kan vara så små!”

Förut hade jag väldigt små fötter men sen var det sommar
och jag växte så mycket att jag nästan blev vuxen tror jag.

Ett orörligt ansikte med en mycket liten, rak mun tittar bort. Ledan diffunderar ut ur uppslagets bild och text. Mamman är närvarande i boken, men bara på bild och som företeelse. Det signalerar ensamhet, övergivenhet, kanske svek. Men i kontexten smälter mammans frånvaro ned till praktisk otillgänglighet.

Tre småsystrar, som nu är vuxna, viskar att de vill prata med flickan. De ser henne och de lyssnar. De frågar om de får vara hennes fastrar. Historien vänder, bilderna och handlingen får nytt liv. Och berättarjaget får kraft.

Sen tycker jag att vi kan leka kurragömma. Nästan hela kalaset vill vara med.
Jag gömmer mig med mina nya fastrar…

-**-

Denna recension av Fastrarna är den sista uppgiften vi hade att lämna in i kursen Att skriva barnbokskritik, vid Svenska barnboksinstitutet. 
Uppgiften tillät maximalt 2000 tecken inklusive blanksteg.Recensionen är godkänd och jag är glad för det positiva omdömet samt att jag kommer få ett kursintyg!
P.S. Har bland annat använt mig av råden ni kan läsa om i inlägget  För vem skriver vi? som publicerades efter kursen. D.S.

Fastrarna
Författare och illustratör: Ebba Forslind
Förlag: Urax förlag
ISBN: 9789187208539
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

För vem skriver vi?

För vem skriver vi?

Den frågan återkom ständigt under Svenska barnboksinstitutets kurs ”Att skriva barnbokskritik” den 24 och 25 oktober 2019.

En tidningsrecension och en recension på en blogg skiljer sig oftast markant åt, blev sagt ungefär lika många gånger. Det finns alltså anledning att ha koll på vad vi skriver, hur vi skriver och varför vi skriver en barnboksrecension. Rätt eller fel är inte relevanta omdömen av en recension eftersom varje kritiker/recensent har rätt till sin tolkning och stil. Kvalitet, som betyder egenskap och inte något mer, kan dock vara bra eller dålig.

Innan kursen hade vi i uppdrag att läsa några angivna böcker, några recensioner och flera artiklar samt att skicka in två recensioner. Under de två kursdagarna fick vi ta del av de olika föreläsarnas perspektiv på och förhållningssätt till att skriva barnbokskritik. Vi hade också workshop i mindre grupper kring våra egna inlämnade recensioner. Det hela var mycket lärorikt, även om det naturligt nog förekom budskap som delvis motsade varandra. Bland föreläsarnas uttolkningar inom området fanns så mycket att lära att jag blev i det närmaste vimmelkantig och samtidigt glad över chansen att kunna utveckla mina färdigheter.

För att slutföra kursen ska vi lämna in en korrigerad version av en tidigare inlämnad recension respektive en recension av en ”ny” bok. Jag tror att jag och andra som skriver om barn- och ungdomsböcker i sociala medier kan höja kvaliteten några snäpp genom att initialt beakta detta:

  • För vem skriver vi?
  • En positiv recension behöver inte vara bra. En negativ recension behöver inte vara dålig. (Erik Titusson)
  • Recensera på lika villkor som vuxenlitteratur. Det vill säga kritisera. (Mia Österlund)
  • Gör dig inte till tolk för vad barn tycker och inte tycker om. (Mia Österlund)
  • Var ödmjuk inför det egna tyckandet, men uttryck det inte som att det är objektiv fakta. (Mats Berggren)
  • En bilderbok utgörs av texten, bilderna och formen. Våga analysera och tolka bilderna. (Ulla Rhedin)
  • ”Ett skapande tillägg” finns alltid med i en recension värd namnet. (Ulla Rhedin)
    (egna anteckningar från föreläsningarna)

Alla är eniga om att barn borde läsa mer. Men vad ska de läsa? Recensionsutrymmet för barnböcker krymper. Hösten 2018 hade det gått så långt att mottagarna av kritiken, för­fattare och illustratörer, tog initiativ till en kritikerkurs. Från  Svensk bokhandels web.

Om kursen på www.barnboksinstitutet.se Håll utkik. Förhoppningsvis återkommer kursen så att fler får möjlighet att deltaga.