Söndagstrean. Vi tipsar om tre fantastiska sagor av Jan Lööf

barnboksprats-söndagstrea-279x300Varje söndag tipsar vi om 3 barn- och ungdomsböcker på ett speciellt tema. Sedan vill vi gärna ha era tips!
Skriv på din blogg, instagram eller i en kommentar. Tagga gärna @barnboksprat och #barnbokspratssöndagstrea så att vi hittar dina tips.

Morfar är sjörövare

Den här sagan handlar om morfar som enligt mormor berättar ”rövarhistorier”. Hon säger att det han berättar om sina strider med sjörövarkaptenen Omar inte är sant. Hon säger att morfar har jobbat på posten hela sitt liv.

Men morfar har faktiskt en sjörövarkostym på vinden …

En dag när mormor ligger i hängmattan och sover passar de på att ge sig iväg. De möter sjömän som morfar känner och tillsammans gör de i ordning morfars gamla skepp.

Med Jan Lööfs fantasifulla bilder och en riktig rövarhistoria får vi läsare följa med på äventyret. Deras långa seglats, hur morfar hamnar i fängelse och hur berättarjaget lyckas hjälpa honom ut och hur de får tag i Omars skatt. Hemfärden blir ordentligt dramatisk men de lyckas klara sig. När de kommer hem ligger mormor fortfarande och sover i hängmattan.

Sagan om det röda äpplet

Detta är en saga om hur frukthandlaren, som odlar och vårdar ett äpple som han vill vinna en tävling med, lurar farbrorn i den randiga kostymen att köpa ett konstgjort äpple.

Med äpplet, som farbrodern lägger på sin fönsterbräda för att det ska mogna (som frukthandlaren sagt), startar en händelsekedja som leder till att den ojusta frukthandlaren förlorar sitt fina äpple, som till sist hamnar på farbroderns fönsterbräda.

Farbrorns fågel får syn på en katt och puffar ut äpplet som faller i huvudet på mormor, som beskyller Pär som går förbi för att ha kastat det. Pär blir ledsen och springer över vägen där rektorn kommer i sin bil och får tvärnita. Han sladdar in i frukthandlarens trädgård. Bertil som cyklar förbi ser frukthandlarens fina äpple och plockar det, för att ge till sin fröken för att kanske få högre betyg …

Så fortsätter en fantasifull, dramatisk historia om det fina äpplet. Via skolan, polis, brandbil och tillbaka till farbrorn i den randiga kostymens fönsterbräda. Han blir så glad att det blivit så fint. Det är en mustig, lustig och listig historia som frukthandlaren inte lyckas klura ut hur den hänger ihop.

Skrot-Nisse

Kalle får bo hos farbror Nils när hans föräldrar reser bort. Skrot-Nisse som han kallas ska bygga om en båt som han har köpt. Han vill fara till Afrika med den, tillsammans med gubben Kvarnsten. Skrot-Nisse säger att gubben Kvarnsten har magiska krafter, men Kalle undrar om det är sant. De tre bygger på båten en vecka och Kalle bestämmer sig för att följa med i smyg, fastän hans mamma och pappa ska komma hem just på avresedagen.

Det blir storm, som kanske trollats fram av Kvarnsten. Kalle blir upptäckt av Skrot-Nisse, som släpper ratten och de kraschar mot land. Gubbarna är bestämda med att de kommit till Afrika. Kalle håller inte med, men det bryr de sig inte om.

När de tagit sig upp på land stöter de på en hydda med en Zebra i och utanför hyddan går en flodhäst. Kalle … försökte tänka klart, men det gick inte. Det blir ett äventyr bland vilda djur och Kalle blir jagad av en flodhäst. Men var är de någonstans egentligen? Kalle tycker att resan var spännande ändå och allt slutar väl. Det är bara pappa som är arg, framförallt på Skrot-Nisse, när han kommer och hämtar Kalle.


Morfar är sjörövare
Författare: Jan Lööf
Illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9163846888,9789163846885
Köp: t.ex. hos Bokus eller Akademibokhandeln


Sagan om det röda äpplet
Författare: Jan Lööf
Illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789163826733
Köp: t.ex. hos Bokus eller Akademibokhandeln


Skrot-Nisse
Författare: Jan Lööf
Illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789163899034
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vägen till Mormorsvägen

Så klart jag tyckte att en bok med den här titeln var en bok jag ville köpa till mina barnbarn! Även om jag är farmor också. Omslaget är i en fin röd färg och när jag bläddrar för att se om jag gillar illustrationerna blir jag intresserad. Jag tror att den här boken kommer att uppfylla min önskan om att även ögonen ska få sin njutning.

Det här är en saga med överraskande vändningar. Den är full av symbolik och mystik samt en smula spänning med faror som lurar. Och därtill har den en hel del socialrealistiskt innehåll. Boken har både fina och roliga bilder och några intressanta karaktärer.

Flickan, som huvudpersonen heter ända till sista sidan, har en obestämd ålder. Flickan är på väg till mormor som hon ska besöka och ge godis till, för att mormor är förkyld. Men hon har glömt bort vägen. Hon frågar en ”gubbe med hund” och han berättar hur hon ska gå. Flickan följer den långa beskrivningen med många gatunamn och instruktioner att hålla i minnet. Hon går genom områden med gatunamn som antyder vilken typ av område det är. Det är underhållande tydligt att det råder olika stämning i olika områden. Och under vägen berättas till och med om hur just dessa människor, som bor i husen utmed de olika gatorna, är. Farbrorn dyker upp fler gånger under vägen och jag får känslan av att det är något med det som inte stämmer. Flickan blir irriterad ibland när han dyker upp.

Texten är lekfull och mångtydig, men ibland utpekande övertydlig och jag tycker att en hel del stereotyper presenteras, liksom drag av ironi och satir. Jag uppfattar texten som att den generaliserar människor och samtidigt har den en smula intern ton. Det gör mig osäker på vem författaren talar till.

Exempelvis beskriver berättaren detta, när flickan passerar på Krusidullvägen
… och människor som spelar krocket i vita kläder och stora hattar och dricker skär saft på altanerna. Efter den beskrivningen tänker flickan bland annat: Men barnen måste nog vara inne för att de inte ska smutsa ner sig eller få gröna fläckar på kläderna.

På Seniorvägen passerar flickan gamla människor. Där ges denna beskrivning: Det är en gammal man som sitter i en fåtölj och lyssnar på Bob Dylan.
Här bor visst såna som är gamla och sjuka eller har ont någonstans eller ser lite dåligt eller hör lite dåligt. Stackars dom, tänker flickan när hon ser sig omkring på Seniorvägen. Visst har många gamla människor krämpor och vissa är helt enkelt skröpliga, men jag tycker den förmedlade bilden av seniorer är lite ensidig.

I slutet lämnar flickan godiset som hon har med sig, till mormor. När berättaren räknar upp godissorterna nämns smörkola och som om det vore den självklaraste sak i världen sägs i en parentes … (fast det får mormor inte äta) …

Ibland gör flickans tankar under sin vandring mig brydd. Hur kan hon veta, Hur gammal är hon? Eller talar författaren till mig som vuxen via både berättaren och flickan, Hur uppfattar barnen, som jag läser för, det som sägs?

Boken slutar ”lyckligt”, flickan kommer fram till mormor till slut. Hon har inte gått den närmaste vägen. Om berättelsen är ett sätt att beskriva att mormodern och gubben i all välmening vill ge flickan möjlighet att se och erfara och därmed få förståelse för att människor är olika och lever under skilda förhållanden, är det väl en bra ambition som författarna har. Men jag är lite fundersam till sättet det görs på.

Om jag bortser från de övertydligheter jag ogillar, för att jag uppfattar i dem att författaren talar över huvudet på oss och delvis skriver lyssnaren och läsaren på näsan, är det en underfundig, mångbottnad och lite udda berättelse. Det går att tolka bokens handling och budskap som att det är bra och med flickans bästa för ögonen som hon får gå den långa omvägen. Allt hon får se och förstå eller lära sig, som hon inte skulle varit med om ifall hon gått den närmaste vägen. Ungefär som talesättet ”Målet är ingenting, vägen är allt”. Men det är också möjligt att tänka att flickan luras att gå en lång och krånglig omväg som delvis är obehaglig att gå och delvis har någon form av sedelärande inslag.

De barn jag läste för reagerade lite frågande. Fem år och läsvan kanske ändå var för ungt. Det blir intressant att se om de eller jag får ett annat förhållande till boken med tiden.

En annan tanke slår mig. Var författarna bara på bra humör och spånade fram denna historia, för glädjen att skapa och berätta, utan så mycket eftertanke? För det finns mycket uppsluppet över denna bok.

 

Vägen till Mormorsvägen
Författare: Thomas Tidholm
Illustrationer: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta
ISBN: 9789150120318
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Kreativ natur

Det finns så mycket att uppleva och upptäcka i naturen – möjligheterna är näst intill oändliga och med alla sinnen öppna är det bara fantasin som sätter gränser. Fin, rolig, inspirerande, lärorik och helhet är termer som passar in på både naturen och på Smarta små upptäcker naturen, i det senare fallet mycket tack vare redaktören Birgitta Westins sammansättning av författares och illustratörers verk.

Smarta små upptäcker naturen är en årstidsindelad allåldersbok som växer med barnet, samtidigt som man hela tiden kan repetera och återupptäcka. Boken är en något otymplig skatt på 130 sidor innehållande en väl avvägd blandning, på olika nivåer, av fakta, lek, pyssel, berättelse, saga och poesi, med omväxlande layout vad gäller bilder och framställning. Större barn kan läsa vissa avsnitt själva, mindre barn kan man titta på bilder tillsammans med och berätta/läsa för, i skola och förskola kan man jobba utifrån olika teman, och som vuxen lär man sig både det ena och det andra – beroende på förkunskaper. Det enda jag saknar är en eller annan sång.

Läsaren får möta 80-talets klassiker, naturbarnen Maja och Linnéa; kan hämta baskunskaper i Lars Klintings fint berättade djurfakta; har möjlighet att förvandlas till myrstorlek och tillsammans med Mia besöka en myrstack; introduceras i att tänka i återvinnings- och kretsloppsbanor; uppmanas använda olika sinnen i inspirerande naturlekar, och så mycket mer.

Särskilt fascineras av: Birgitta Westins och Julia McLaughlins ”Litet ägg”/”Litet frö” som i text och bild tydligt och lättillgängligt vackert berättar om naturens under: ”Litet ägg blir fladdrig fjäril”, ”Litet ägg blir nyfiken gås” o.s.v. Respektive ”Litet frö blir gul maskros”, ”Litet frö blir stor kastanj”…

Vidare av Emma Adbåges helhetsberättelser; dels i ”Luften vi andas”, där kretslopp och symbios mellan växter, djur/människor, sol, vatten och årstider gestaltas och slutligen konkretiseras enligt tallriksmodellen. Dels av ”Skräpiga, stökiga skogen”/” Skräpiga, stökiga rummet” där bilden genast ger upphov till reaktioner, den korta texten bekräftar att man är på ’rätt’ tankespår och väcker samtidigt nya tankar – det finns däremot inga svar mer än dina egna, och du utsätts inte för några pekpinnar som dömer rätt eller fel. Utvecklingen sker genom dina egna tankar och din egen fantasi på din nivå – lite sokratiskt skulle man kunna säga!

Samt av det underbara vinterpysslet som presenteras – trots nuvarande årstids blommande syrener väcks en längtan efter att prova att bygga med egna färgade isklossar och att bygga en hemtrevligt inredd snöhydda med dekorerade isfönster i.

Sarah Shepphard har tecknat samtliga årstidsintroduktioner, det återkommande scenariot är på humoristisk nivå, men är samtidigt allvarligt eftersom det i vissa delar knyter ihop vår mänskliga naturs ’onaturliga’ levene med djurens naturliga. Man kan kanske kalla introduktionerna för vägknutar då många av bildernas detaljer dessutom återkommer på ett eller annat sätt i det kommande kapitlet.

Om rymden är en del av naturen, och ’borde’ ingå i denna bok, kan man fråga sig, men kapitlet tillför något till helheten, är intressant och ligger på en bra nivå. Vidare är inslag av miljöarbete inte automatiskt av godo, budskapet att barnen ska rätta till de vuxnas misstag känns inte helt okej; barnen förser sig inte själva med läskburkar eller travvis med papper att teckna på – det är vi vuxna som har ansvaret från allra första början. Ytterligare en petitess är att sidnumrering ibland fattas vilket gör det svårare att referera, samt att författare/illustratörer bara nämns i innehållsförteckningen. Mycket positivt är det däremot med flera olika register som komplement till innehållsförteckningen, inte minst förteckningen av webbadresser.

Titel: Smarta små upptäcker naturen

Redaktör: Birgitta Westin

Formgivare: Pia Hinnerud

Förlag: Rabén & Sjögren  (2011)

ISBN: 9789129674910

Jämför priser

Köp: Bokus

Adlibris

Provläs

Mörk realism, saga och äventyr

En sextonårig flicka har slängt sin mobil över kanten till ett stup och bestämt sig för att själv hoppa efter, övertygad om att hon är ett onödigt misstag. Det svarta kaoset bor i henne och det svarta molnet återkommer gång på gång. Men det finns en motkraft som återkallar, får henne att stanna upp: rösten och den ständiga närvaron av en liten envis skyddsängel ger ny mening och tänder livsgnistan på nytt.

Brevet om det avslutade livet är redan sänt, mobiltelefonen är kastad och beslutet är fattat. Elsa står på kanten till stupet, några stenar rasar. En liten jävla skitunges röst sabbar allting – hon kan inte hoppa när han ser på.

Sigge smög på henne, men han blev rädd och ropade till. Efter det lämnar han henne inte i fred, tänker inte låta henne försöka igen. Nu gäller det att till varje pris hindra avskedsbrevet från att nå fram till hennes ständigt svikande mamma.

Elsas och Sigges växelvisa berättelse för handlingen framåt, berättelserna bär varandra, lyfter varandra – precis som huvudpersonerna, även om det är Sigge som bär den största bördan. Sigge för en ständig kamp för att hålla det svarta molnet borta från Elsa. HAN smiter efter henne ombord på tåget till Stockholm, utan tanke på pengar eller pappa, tänker se till att hon kommer fram och når sina närmaste livsmål. HON inser att hon inte kommer att bli av med honom, men känner ansvar för att han kommer i trygga händer och tar det ansvaret.

Trots att mötet dem emellan är en ren tillfällighet ter förhållandet sig som en syskonrelation; de följs åt på en resa där målen formuleras efter vägen.

På äventyrliga vägar genomkorsar de vuxenvärldens problem. Med hjälp av fantasi, tur, envishet, livsvilja, godhet och list övervinner de tillsammans både ekonomiska och praktiska svårigheter.

Berättelsen är en saga och ett äventyr i klassisk stil; två barn som ger sig ut på en resa, de håller ihop, möter hinder och råkar ut för svårigheter, mötena efter vägen är oftast goda, de söker något och har mål, de två når sina olika mål och finner vad de söker. Trygga familjerelationer och gränslös vänskap.

Berättelsen slutar lyckligt, men den mörka realismen är ständigt närvarande på ett sätt som inte hör till den traditionella sagan. Att en ung människa skulle vilja avsluta sitt liv var förr otänkbart – fick inte tänkas än mindre nämnas; livet sågs som en gåva av Gud och fick inte slösas bort. Skyddsängeln Sigge har en gudomlig uppgift: att förhindra Elsas mörka tankar och hennes möjligheter att avsluta sitt eget liv genom sin blotta närvaro.

Berättelsens mörka inledning upprör mig, den är svår att acceptera – lika svår som tanken att en ung människa tycker sig leva i onödan. Men utan denna mörka och närvarande realism skulle inte sagan och äventyret fylla särskilt stor funktion – de skulle bli onödiga.

Titel: Hej och tack för ingenting

Författare: Måns Gahrton

Förlag: Berghs Förlag 2010

Antal sidor: 134

Rekommenderad: från 13 år

ISBN: 9789150218633

Jämför priser: