Mio min Mio

Foto: Ida Sundquist, pressbild från Rabén & Sjögren

Astrid Lindgrens vackra klassiker Mio min Mio har släppts i nyutgåva med fyrfärgsillustrationer av Johan Egerkrans.

Det kan inte vara lätt att göra illustrationer till dessa gamla klassiker då förväntningar från omgivning är hög men oj så fina Johan Egerkrans illustrationer är. Han har gjort det med bravur. Johan Egerkrans har själv skrivit flera böcker (bland annat Nordiska väsen, Nordiska gudar, Alla tiders dinosaurier och Flygödlor och havsmonster) och han har också illustrerat ett gäng barnböcker.

Mio har lästs många gånger hemma hos oss och det är visst så att Astrid Lindgren berättade att hon fick idén till boken när hon promenerade genom Tegnérlunden i Stockholm och gick förbi en ensam pojke på en bänk. Det var en mörk höstkväll och han såg så ensam och ledsen ut. Och hon lät honom bo på Upplandsgatan 13 eftersom hon såg honom försvinna in i den porten.

Historien om Bo Vilhelm Olsson, som blir Mio och hamnar i Landet i fjärran där han får i uppdrag att bekämpa den onda riddar Kato, är en av Astrid Lindgrens mest älskade berättelser. En storslagen, vacker och poetisk saga som väcker tankar om livet och döden, gott och ont, och kärlekens makt.

Denna nytappning är en riktigt fin presentbok antingen till dig själv eller till någon annan. En bok man vill ha framme och en bok man kommer att läsa fler än en gång.


Bok: Mio min Mio
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129717211
Kan köpas på Adlibris och Bokus med flera
Tack till förlaget för recensionsexemplar.

 

Praktverk: den nordiska gudahistorien

Ett nordiskt mytarv förs vidare. Sakligt, historiskt, kärvt, dramatiskt och berättande presenteras karaktärer och myter ur den nordiska gudasagan; ja, hela världens skapelse, uppgång, fall och återuppståndelse ryms i Johan Egerkrans väl genomarbetade praktverk.

Läsaren får följa med från allra första början, tidernas början då inget fanns till mer än eld, is och intet. Och så det stora bottenlösa gapet: Ginnungagap. I det gapet tar allt sin början i och med urjätten Ymer. Sedan dyker de upp den ena figuren efter den andra: jättar, monster, gudar och människor, och världsalltet började ta form och delade sig i nio världar med olika karaktär, som i sin tur kom att rymma olika väsen med olika egenskaper. Gudar, jättar, troll, dvärgar, drakar, hästar, fåglar, träd, ormar… och man vet inte alltid vem som är vad för ibland när de ska uträtta något tar de sig en annan skepnad för att nästla sig in i en av de andra världarna eller komma åt en gemål som inte tillhör de lovliga – och gifter sig och skiljer sig gör de, kors och tvärs, så avkomman är långt ifrån ’renrasig’. Diser, alfer och nornor har olika egenskaper och uppgifter, liksom en mängd andra väsen.

Blandningen av onda och goda väsen är som alltid, liksom krig, kärlek och list för att nå de egna syftena. Historierna hakar i varandra och bygger samman, vilket inte är så underligt eftersom alla har släkt och familj lite här och var och gör gemensam sak än med den ena och än med den andra. Liv och död, ljus och mörker, himmel och underjord går hand i hand. Och så dör den godaste, vackraste och fridsammaste guden Balder, förrädaren Loke ser till att han hamnar i dödsriket och blir kvar där, vilket är början till slutet, katastrof och ondska – jordens undergång Ragnarök närmar sig. Men den nya värdens födelse är bara några krig och vintrar borta, ja, och så Fimbulvintern förstås, den tre år eviga vintern av snö och is när alla människor dör – inte att förglömma.

Hela verket andas nationalromantik, design, typsnitt och illustrationer för en dialog med bland andra John Bauer och jugend, men referenserna till vår tids mytillustrationer är lika närvarande. Balansen mellan skissade detaljer – som Odens hand, ansikte och utlyfta öga; objekt som framhävs med färg och ornamentik – som Tors hammare; hela miljöbilder – som gudar och väsen i natur och med attribut, och slutligen små ’träsnitt’ ur Olaus Magnus Historia, är oerhört väl avvägd. Den historiskt konstvetenskapliga dialogen upprepar sig vad gäller texterna, även om de får kallas sammanlänkande i religions- och litteraturvetenskapligt historisk mening. Historiska källor, som Snorre, varvas med citat ur Havamal, Völuspa och nutida forskning. Karaktärer beskrivs och händelser återberättas och byggs samman till en helhet.

Upplägget är välstrukturerat och lättöverskådligt, varje presentation och berättelse bygger vidare. Säkert har de flesta av oss hört talas om Asar och Vaner och flera av karaktärerna – som Tor, Oden, Freja och Idun, människorna Ask och Embla, hästen Sleipner, Midgårdsormen, Yggdrasil och Mimers brunn – här sätts de alla in i sitt sammanhang.


Nordiska gudar
Nedtecknare, illustratör: Johan Egerkrans
Formgivning: Cecilia Danneker Engström
Förlag: Stockholm B Wahlström (2016)
ISBN: 9789132164118
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Havet (Legenden om Tann 6)

Legenden om Tann tar oss med till fantasilandet Unadan. Det här är den sjätte boken om dvärgen Tann (Tanarog) och jag kastas rätt in i en för mig obekant fantasyvärld eftersom jag inte läst någon av de tidigare böckerna. Egentligen är jag en sån person som vill läsa serier från bok ett, men ibland får man frångå sina principer. Barnboksprats Emma Lindström har tidigare skrivit om de fyra första delarna i serien: läs hennes recensioner av del 1 och 2, del 3 och del 4.

Jag gillar fantasy som genre, men har inte direkt läst något som riktar sig till så unga läsare. Som ofta i en bok där författaren skapat en fantasivärld finns en karta över världen att titta på innan man kommer till själva texten. Det finns också en innehållsförteckning och en prolog. Kapitlen är korta vilket gör att boken lämpar sig väl för ovana läsare eller för högläsning. Trots prologen känner jag att det hade varit trevligt att få följa Tann från första boken, och om barnen blir nyfikna tänker jag låna hem de fem första böckerna från biblioteket.

Jag gillar det jag läser; jag tycker om vänskapen mellan Tann och den stora eken Bladhus, jag tycker om att läsa om Tanns längtan efter skogsflickan Aina som han har lämnat bakom sig, och jag tycker att de båda vännernas lilla äventyr på väg mot havet är lite småspännande. I tidigare böcker har Tann tydligen träffat på ett monster som kallas Dräparen och ett yxgalet troll vid namn Ztark, dessa två dyker upp även i denna bok. Den roligaste karaktären i den här boken är dock en enorm maktgalen gran som blir så arg för att Tann och Bladhus finns i hans skog att han börjar jaga dem. Under resans gång kan Tann inte sluta tänka på Aina…varför tyckte inte hennes mamma om honom?

Aina, som man också får följa lite då och då i boken, befinner sig långt bort från Tann men har återförenats med sina föräldrar som tydligen har varit borta. Hon försöker berätta om sin saknad efter Tann och vill dela med sig av sina upplevelser som hon haft tillsammans med honom, men mamman vill först inte lyssna. Hon tinar dock upp efter ett tag, och börjar förstå att den trångsynta idén om att skogsfolk och dvärgar inte ska beblanda sig med varandra kanske måste ändras…

En fin liten fantasybok som innehåller spänning, vänskap, kärlek och en hög knasiga karaktärer. Jag kan tänka mig att läsa mer om Tann.

Läs författaren Niklas Krogs egna tankar om Havet här.


Havet
Serie: Legenden om Tann (del 6)
Författare: Niklas Krog
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 120
ISBN: 9789132161124
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sifferplaneten

Sifferplaneten handlar om syskonen Markus och Marianas andra rymdäventyr med den kufiske farbror Albert (Den första boken, Rymdresan,  kan ni läsa om på bokens egen sida här). Författare till böckerna är Christer Fuglesang, docent i partikelfysik och Sveriges förste och hittills ende astronaut. Hans yrke och intresse gör stora avtryck i boken, där sagan blandas med verkliga fakta som har med rymden och fysik att göra. Här och där finns hänvisningar till en faktadel som finns längst bak i boken, där allt från fotosyntesen, neutriner och primtal förklaras. Bra tycker jag, som har en extremt vetgirig 6-åring hemma. Som vuxen kan man också lära sig mycket intressant!

Farbror Albert (som är misstänkt lik en viss Einstein till utseendet), har reparerat sin rymdraket Månlisa och frågar Markus och Mariana  om de har lust att följa med på en tur till Jupiters måne Europa. Självklart vill syskonen det. När de far över jorden tar Albert död på en myt, nämligen att man kan se kinesiska muren från rymden (en myt som jag också hört och trott på, tills nu).

De landar på Europa där Albert har tänkt undersöka om det finns liv genom att tina upp is med hjälp av laser. Sedan förra rymdresan vet jag att Alberts uppfinningar kanske inte alltid fungerar till 100%, och det första som händer är att lasern går sönder. Han blir väldigt besviken, men så påminner barnen honom om att han faktiskt sett liv på en planet de passerade under sin förra rymdresa så de åker dit istället.

Luften på den planeten liknar jordens såpass mycket att de kan gå ut ut rymdraketen utan problem. De promenerar ett tag i allsköns ro, men helt plötsligt dyker ett fruktansvärt monster upp och jagar dem! Rätt som det är sveps syskonen upp i luften och landar på en stor plattform uppe i ett högt träd. Där står en grupp varelser som är gröna och blå, har långa armar, sex fingrar på varje hand och säger ”Xyzligt trgultn hoganhogan glutt!”. Lyckligtvis dyker det upp en manick som kan översätta allt som sägs. Markus, Mariana och Albert har hamnat i Trädkronelandet på Planet Fyra visar det sig.

När Markus och Mariana pratar med och lär känna barnen från Trädkronelandet (Prins Ett, Prins Två, Prins Tre och Prinessan Två) får de veta att ett av deras syskon, Prinsessan Ett, har blivit bortrövad av Bergsfolket. Bergsfolket har troligtvis gjort detta för att vinna en Räkneolympiad (prinsessan är bäst på att räkna) och så tror de att Bergprins Ett är kär i henne också. Efter maten börjar barnen smida planer på hur de ska kunna rädda Prinsessan Ett, vilket visar sig bli ett hisnande äventyr!

Jag har läst både Rymdresan och Sifferplaneten tillsammans med min 6-årige son, och vi gillar dem båda två. Mixen mellan saga, spänning och vetenskaplig fakta är både bra, lagom och intressant. Johan Egerkrans illustrationer är härliga och färgglada. Vi ser fram emot tredje boken Vattenvärlden som kommer ut nu i dagarna.


Sifferplaneten
Författare: Christer Fuglesang
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: Fri tanke förlag
Antal sidor: 139
ISBN: 9789186061319
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Mera Max: Max i djurparken

Mera Max: Max i djurparken är första delen i serien Mera Max och den ingår även i Rabén & Sjögrens serie Lättläst tillsammans med bland annat böckerna om Familjen Monstersson.

Max är med sin pappa i djurparken och blir kompis med giraffen. han vill att giraffen ska flytta hem till honom men mamma säger att soffan är för liten. Det är då Max pappa kommer med den fiffiga idén att han kan byta med giraffen och rätt som det är har också Max kompisars pappor bytt plats med några av djuren. Men har verkligen papporna och djuren så roligt i sina nya hem?

Det här är som sagt en lättläst-bok och den riktar sig till barn som precis lärt sig att läsa. Det är enkla korta meningar och även korta rader så att barnen ska hinna följa texten utan att tappa bort sig vid radbyte. Jag kan ändå inte låta bli att tycka att texten är lite tråkig och mina tankar går till gamla läseböcker av typen ”Mor ror” och ”Far är rar”. För att jämföra med ovan nämnda Familjen Monstersson-böckerna har de ett helt annat språk och är ändå lättlästa. Bilderna är desto roligare även om jag får lite Madagaskar-känsla (dvs filmen) och själva storyn är ju faktiskt riktigt skruvad, i positiv bemärkelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Mera Max: Max i djurparken
Författare: Mari Kjetun
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
ISBN: 9789129683783
Antal sidor: 29
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris