Huvudpersonen i Eldlekar är 14-årige Josh Linfoot, en kille som känner sig åsidosatt av sina föräldrar som bara har ögon för hans 9-åriga lillasyster Beth som är lyckad i skolan (något som Josh inte är). Hans dröm är att bli någon, att bli sedd, att bli beundrad. Hur bär man sig åt för att bli sedd – för att inte vara en nolla i allas ögon?
Josh får chansen när hans klasskompis Danny sitter och skryter om allt häftigt som han och hans storebror Mitch gör tillsammans med gänget; det handlar om bränder och stölder bland annat. Danny frågar om Josh vill hänga på, och Josh undrar om Mitch verkligen skulle tycka att det var ok? Det säger Danny att han såklart skulle tycka, men när Josh dyker upp på den avtalade tiden är han verkligen inte välkommen. Dock tycker Mitch att han vet alldeles för mycket om vad gänget sysslar med så han för ändå hänga på. Som ett test för att bli en medlem i gängen ska han tända på en bil (som de andra troligtvis stulit tidigare på dagen), och när han gör det upptäcker han att det ger honom en härlig känsla! Ett citat från boken: ”Men vem är en nolla nu, va?”
Ganska snabbt räknar man ut att Josh kommer att bli insyltad i allt fler och allvarligare saker. Nästa gång han får följa med gänget tänder de på ett skjul på en kolonilott (Mitch vill hämnas på skjulägaren), och inte nog med det; de kastar sten på brandmännen som dyker upp för att släcka elden! Nästa grej de gör är att tända eld på två kundvagnar med gummimattor inne i varuhuset Tesco; personal och kunder får fly ut därifrån och gänget passar på att stjäla elektronikvaror för tiotusentals pund i tumultet som blir. Efter branden på Tesco publiceras en fantombild i tidningen och Josh tycker att det är en exakt avbild av honom; han är övertygad om att han kommer att åka fast men inte ens föräldrarna reagerar på bilden. Det är Joshs samvete som börjar kännas…
Droppen för Josh och hans låga självkänsla kommer när Beth berättar att hon och en kompis har fått ansvar för djuren i skolans lilla zoo. Hon får fantastiskt mycket beröm av både skola och föräldrar och Josh reagerar med både ilska och sorg: ”Jag skulle önska att någon sa så om mig, skit samma om det bara hände en enda gång.” Nu börjar en ledsen och frustrerad Josh att planera någon som han ska göra på egen hand, något stort, något som kan komma att få ödesdigra konsekvenser…
En kort men bra story om en lite trasig och bortglömd kille som inte vill annat än att någon ser honom. Det hinner hända en hel del grejor, och tyvärr hamnar han i väldigt fel sällskap och dessutom gillar han att elda. Jag har träffat några sådana här pojkar i mitt arbete som lärare så jag grips av boken och av Josh. Jag vill ta hand om honom och få honom att bli någon utan att göra dumheter!
Eldlekar
Författare: Robert Swindells
Förlag: Argasso
Antal sidor: 79
ISBN: 9789186579180
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
Den farliga leken kanske inte är någon ungdomsbok egentligen, men eftersom huvudpersonerna är unga kvinnor får den platsa i kategorin ändå. LL-versionen (LL = lättläst) av Mari Jungstedts kriminalroman är återberättad av Niklas Darke och ganska rejält nerbantad såsom det ju blir när man gör om en roman till en lättläst bok. Jag har inte läst originalversionen men skulle kunna tänka mig att göra det om det inte var för att jag redan vet vilka offer och mördare är.
”Jag undrar vad han gör just nu. Om han läser Runner’s world eller kanske sitter med datorn, kollar Facebook. Om han är med Martin eller ensam. Eller om han inte är ensam och inte med Martin, vem är han med då? En annan tjej? Kanske. Nej. Inte en annan tjej. Messar ”Hur mår du?”. Får inget svar.”
Finns det några likheter mellan ungdomars vardag i Rinkeby och i Kapstaden? Ja, många fler än man kan tro faktiskt! Den här boken är ett samarbete mellan tonåringar från Rinkeby, Sverige och Langa i Sydafrika. Boken består till väldigt stor del av fotografier, men det är inga tjusiga, proffsiga sådana utan bilder tagna av ungdomarna själva som på ett bra sätt illustrerar deras vardag. Mycket handlar om deras drömmar inför framtiden, de berättar för varandra om vilka yrken de vill ha och varför. De berättar också mycket för varandra om vilka fritidsintressen de har och man kan konstatera att i både Rinkeby och Kapstaden är musiken en viktig del av deras liv.
Det här är en underlig bok, inte lik någon annan ungdomsbok som jag läst förut. I början tyckte jag att den var heljobbig, så jobbig att jag faktiskt gjorde ett lässchema över hur många sidor jag skulle läsa varje dag i två veckor för att ta mig igenom den. Det visade sig att schemat var onödigt, för en bit in i boken fastnade jag; sögs in i den otroliga och bisarra världen som berättelsen utspelar sig i. Bokens jag är en ung kvinna som heter Judit och det är hon som berättar större delen av storyn. Med henne finns också David, Dinah och Gabriel. De fyra ungdomarna går på kulturskolan Fågelboet, en skola som jag tror är ett ställe för elever med särskilda behov av olika slag (åtminstone får jag den känslan). I början av boken får man veta att fyra ungdomar (de ovan nämnda) försvinner spårlöst från skolan en dag i november, och att boken är ett försök att återskapa vad som hände dem. Boken är delvis i dagboksform (utan riktigt datering och ingen direkt klassisk dagboksform) och består också av nedtecknade filmsekvenser.