”Jag undrar vad han gör just nu. Om han läser Runner’s world eller kanske sitter med datorn, kollar Facebook. Om han är med Martin eller ensam. Eller om han inte är ensam och inte med Martin, vem är han med då? En annan tjej? Kanske. Nej. Inte en annan tjej. Messar ”Hur mår du?”. Får inget svar.”
Olivia är 17 år, men bor i egen lägenhet för att slippa pendla lång väg till skolan. Hon har ett par bästisar; Emma (som är tillsammans med Martin, Johns bror) och Tor. Hon har varit tillsammans i tre år med världens bästa och snyggaste kille, de har haft det jättebra tillsammans (trodde hon i alla fall) men så gör han slut. Efter tre år har han ”plötsligt” kommit på att åldersskillnaden inte funkar. Olivia är 17 , han snart 21. Det är Olivia som är berättarjaget i boken, som förutom hennes liv här och nu även innehåller tillbakablickar (sidor med kursiv stil) med upplevelser från både barndomen och från hennes förhållande med John.
Vad gör man när ens älskade inte längre vill ha en? När nästan hela ens tillvaro har kretsat runt den personen i flera år? Vad tar man sig till när man bara vill dra täcket över huvudet och gråta i all evighet? Hur går man vidare? För Olivia är det inte helt lätt; å ena sidan har hon och kompisen Emma en plan – en plan som går ut på att göra allt för att få John tillbaka, å andra sidan känner Olivia att hon faktiskt vill göra precis vad som faller henne in – gå ut och festa, ha sex med vem hon vill när hon vill…kanske till och med få känslor för någon annan än John?
Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag är en ärlig och rak bok om en tjejs kamp för att hitta sig själv igen. Alla som har blivit dumpade kommer garanterat att känna igen sig i boken, för här kommer alla känslorna på en och samma gång! Jag vill ta hand om Olivia, skälla på henne, ge henne lite mer jävlar-anamma, hämnas åt henne…ja mycket känslor blir det. Läs och känn!
Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
Författare: Sara Ohlsson
Förlag: Gilla böcker
Antal sidor: 297
ISBN: 9789186634063
Köp: jämför priser
Jag har också läst den här och åh, jag håller med dig. Den känns! Och ja, precis så där är det… Och åh, jag både saknar gymnasietiden och är glad att den är över när jag läser. Saknar det där självklara i att träffa sina kompisar (jag gillar Tor!) varje dag. Saknar INTE vilsenheten när man förlorat den man vill ha, tappat fotfästet och gör knasiga saker. För precis sådär var det ju. Hu.