Första fina ordboken

Första fina ordboken är en rejäl ordbok med kartongsidor. Huvudpersonerna som vi får följa med i boken är kaninerna Moa och Max. Det finns mycket härliga bilder att titta på i boken och det är inte bara en massa bild-ord-bild-ord-bild-ord. När man kommer till köket sitter t.ex. Moa där och äter potatismos, och när det är läggdags får vi se en Moa som inte alls är trött utan hoppar glatt i sängen istället. Max däremot sitter i en fåtölj i vardagsrummet och håller på att somna.

Man skulle nog ganska enkelt kunna göra ordboken till en egen saga om man vill – varför inte låta barnet hitta på en berättelse kring bilderna?

Här är exempel på några områden som finns med i ordboken:

  • kroppsdelar
  • humör
  • kläder
  • familjemedlemmar
  • möbler
  • husgeråd
  • fordon
  • trädgården
  • stranden och poolen
  • skogen
  • och en massa djur

Både jag och dottern som är 1 år tycker att det är en mysig bok att bläddra i, och det känns skönt att sidorna är av kartong så dottern inte riskerar att riva sönder av misstag. Den kommer nog att vara en favorit hos oss länge!


Första fina ordboken
Författare och illustratör: Xavier Deneux
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 64
ISBN: 9789129676112
Köp: jämför priser

 

Mera bebisbrokigt

Ava (snart 2½ år gammal) blev superglad när vi öppnade paketet som innehöll Stina Wirséns två senaste böcker i serien Bebisbrokiga, alltså Aj! och Bang!. Vi började med Aj! och Ava var väldigt engagerad i att de brokiga skulle trösta varandra för att de var ledsna. Det var svårt att komma loss från sen, för när vi läste Bang! fortsatte hon att peka och säga ”Han är lessen!”, men jag försökte säga att ”nä, han har nog roligt, han bara låter så mycket han kan” (och ja, det är egentligen en ”hon” som skriker, men Ava sa ”han” och jag tyckte inte det spelade så stor roll…). Det var lite svårt att förstå och de såg faktiskt ledsna ut, med öppna skrikande munnar.

Aj! handlar alltså om några brokiga som är ledsna av olika anledningar. Någon ramlar och slår sig, en annan får ett äpple i huvudet och sen kommer masken och äter upp äpplet så att hen får ont i magen. Och vad gör man när någon är ledsen? Jo, man tröstar! Man klappar och blåser och tröstar så att den ledsna blir glad igen.

Egentligen är Aj! en ganska hemsk bok eftersom alla gör sig illa, men Stina Wirsén vänder det onda till mysigt omhändertagande. Vilken tur för de brokiga att de har så snälla brokiga vänner! Den här berättelsen går verkligen hem hos Ava, som känner igen sig i situationerna. Precis sånt händer ju på dagis hela tiden. Berättelsen följer också ett tydligt mönster, så det lilla barnet som bläddrar i boken förstår snabbt vad som ska komma härnäst.

Bang! handlar i stället om brokiga som för oväsen. En skär liten brokig skriker, en annan brokig bankar, någon stampar, någon klappar och – gulligast av allt – någon pussar. Ava ser nog fortfarande den här boken som en sorts fortsättning på Aj!, vilket inte är så konstigt eftersom den börjar med den skrikande liten skär. Visst kan man lätt tro att hon är ledsen? Ava börjar i alla fall trösta henne också. Bokig lessen! Ja tötta bokig!

De där effektstrecken är också knepiga. Där är solen!, säger Ava och pekar på strecken runt liten skär.

Aj! känns helt klart mest passande för oss just nu, men kanske kommer vi förbi den här initiala förväxlingen, eller så passar den kanske bättre till ett något äldre barn som lättare förstår vad som händer i bilderna. Bang! får i alla fall ett stort plus för att den uppmuntrar till pusskalas!

Böckerna är precis på gränsen till att vara för enkla för att jag som vuxen ska uppskatta att läsa dem. Det som gör bebisbrokiga-serien charmig är förstås Stina Wirséns underbara illustrationer (det hjälper att vi redan är stora fans och känner igen stilen!), kombinationen av effektfullhet och enkelhet, och att berättelserna är engagerande för ett litet barn som min dotter.


Aj!
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Smakprov: provläs här
ISBN: 9789163868436
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Bang!
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Smakprov: provläs här
ISBN: 9789163868450
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Igor och jag

När jag vikarierade på en skola fick jag höra början av Igor och jag genom högläsning i klassen. Då var det främst författaren Inger Lindahls språk som fångade mig. Jag bestämde mig då för att läsa boken för mina barn, men valde att vänta ett tag eftersom jag ansåg att mina barn var lite väl unga då. Nu, när mina barn är 6 och 4 år passade den fint!

Ganska snart insåg jag att såväl språk som innehåll hade ett väldigt starkt barnperspektiv och på de 122 sidorna hinner flera viktiga, och svåra, ämnen komma upp.

Bokens huvudkaraktär är Vera som flyttat från Hammarkullen till Gårdsten. Det är inte så lång sträcka geografiskt, men för ett barn som inte kan åka spårvagn eller buss ensam är det en ocean mellan den nya och den gamla lägenheten och alla kompisar. Men så plötsligt upptäcker Vera en gubbkeps … och inne i den: en tvillingbror som heter Igor.

Igor hjälper Vera och ger henne tips, till exempel hur hon ska göra för att hennes mamma ska bry sig om henne eller vad hon ska göra när den där stöddiga pojken Ali dyker upp. Men ibland smiter Igor och blir bara en keps.

Det här är också en bok där förorten är central med flera kulturer och höga hus. Veras mamma kommer från Ryssland men vi möter också en yoghurtgubbe (eller är det kanske en trollkarl?) som pratar arabiska. Mitt i allt detta går Vera runt utan några kompisar. Men hon har Igor och tillsammans hittar de på en hel del bus.

Samspelet mellan text och bild är jag lite tveksam till. Texten är lite busig och leder in en på många oväntade stigar. Bilderna är tilltalande på ett sätt, men de ger mig inte så många intryck. Däremot är bilderna många och det ser jag som positivt.

Klicka för större bild

Jag trodde att Igor och jag skulle passa bättre för min äldsta son eftersom Vera är sex år upp ser världen med den ålderns ögon. Men när jag väl läste boken var det snarare min fyråring som satt mest klistrad. Ibland är inte alltid barnets åldermässiga erfarenheter i en bok det viktigaste. När det handlar om böcker där inre tankar och socialt samspel står i fokus blir  den personlighet och de tankar som författaren väljer till karaktären mer betydelsefullt. Igor och jag är en bok där läsare och bokkaraktär får möjlighet att finna varandra.


Igor och jag
Författare: Inger Lindahl
Illustratör: Charlotta Björnulfsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2007)
Antal sidor: 122
ISBN: 9789129666144
Köp: Jag köpte boken på bokrean, men nu verkar den vara slutsåld. Leta bland begagnade böcker eller låna på bibliotek

Gosiga djurboken

Gosiga djurboken är vad man kan kalla en klassisk pekbok. Många är pekböckerna som handlar om djur och som har olika texturer för att barnen ska få känna hur olika material känns. Här har till och med fåret fått ull på bokens framsida (men finns sen inte med i boken). I boken finns däremot följande djur representerade: kyckling, fisk, hund, kanin, mus, katt, groda, och björn.

Flera av djuren har ganska liknande ”päls”, lite lång och mjuk sådär. Fisken däremot har lite sträv päls, höll jag på att säga, men fjäll ska det väl föreställa. Tyget är lite marmorerat och blänkande och passar bra till ändamålet. På musen är det lite överraskande öronen och inte kroppen som fått tyg; här med lite sammetskänsla. Grodans mage är lite plastig och bubblig och isbjörnens päls är mjuk men sträv. Ungefär så ser det ut rent taktilt.

Förutom att djurens arter står där har de även fått ett beskrivande ord; dunig kyckling, blank fisk och luddig (?) björn till exempel. Det sista uppslaget i boken är en repetition av vilka djuren var, och här har de beskrivande orden bytts ut så man får veta vilken färg de olika djuren har. Fina charmiga illustrationer i en trevlig pekbok för de minsta. Elin (snart) 1 år gillar den!


Gosiga djurboken
Illustratör: Stella Baggott
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 10
ISBN: 9789129676457
Köp: jämför priser

 

Känn igen blommor och fiskar

Jag har sett fram emot dessa böcker och såg framför mig hur jag skulle skriva något om hur fina de är och hur kul det kan bli att tävla med sitt barn om vem som känner igen flest blommor när man är ute på promenad. Och visst, det kan jag fortfarande skriva, men jag är inte riktigt så där förtjust som jag hoppades.

Visst, bilderna är fantastiska, oerhört realistiskt tecknade och jättefina. Texten bjuder på kul fakta, men är kanske lite krystat pedagogisk med irriterande korta meningar ibland. Det jag tycker är riktigt tråkigt är att det i fiskboken är ett evinnerligt tjat om att fisken ska ätas. Jag väntade mig en guide till att titta på dem, inte till att döda och äta dem. Var och varannan fisk beskrivs som god att äta och man uppmuntras att meta mört bara för att det är kul och slänga tillbaks dem igen. Det här är kanske inte rätt forum för hänvisningar till undersökningar om fiskars förmåga att känna smärta och stress, så jag nöjer mig med att säga att jag tycker det känns väldigt tråkigt.

Okej, så fiskboken kanske inte var riktigt för mig. Jag kanske helt enkelt ska glömma bort den och koncentrera mig på blomboken i stället. Då känns det lite bättre. Och snart kommer en fågelbok och en svampbok också. Jag älskar både fåglar och svamp, så det är klart jag är nyfiken.


Känn igen 25 blommor
Författare & illustratör: Björn Bergenholtz
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129673838
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Känn igen 25 fiskar
Författare & illustratör: Björn Bergenholtz
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129673845
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus