Recensioner & boktips – Sida 367

Barnboksprat chattar om Sami och Vira

Barnboksprats Helena Eriksson, Sara H och Helena Ferry chattar om Sami somnar och Vira vaknar, de första böckerna i en ny serie om små söta barn som gör vardagliga saker. Annika Thore och Maria Nilsson Thore står för text respektive bild.

Helena Ferry: Böckerna var inte alls som jag väntade mig! Jag trodde de skulle vara såna där präktiga ”ritualböcker”, det vill säga: Nu ska Sami dricka välling, kissa pottan, borsta tänderna osv. Såna där som i ärlighetens namn inte är så spännande för vuxna…
Sara H: Ja, där har du en poäng! De överraskar stort. Särskilt när Sami vill sova med ett cyklop på sig!
Helena Ferry: Javisst! Jag kände att jag hade lite svårt att förklara det för Ava…
Sara H: De är verkligen skrivna ur ett barnperspektiv, inte det pedagogiska föräldraperspektivet. En dialog mellan barn och förälder snarare än någon slags berättarröst som upprepar ett mantra…
Molly är ju 3,5 nästan och hon älskade dem, även fast hon nog är för stor egentligen.
Helena Eriksson: Nils, snart 5, var för stor för dem.
Helena Ferry: Då är nog Ava mer i lämplig ålder, hon är dryga 2 (och skulle nog ha uppskattat dem tidigare också). Hon älskar också att gömma sig, precis som Vira. ”Vaj e Ava? Ser inte Ava! Ava unde sängen? Näää, Ava hääär!” Och vid nattningen är det är väldigt mycket ”Läsa bok, en sista gång! Dicka vatten, en sista gång!”

Helena Eriksson: Man ser egentligen inte vem det är som nattar va?
Sara H: Det är bra tycker jag!
Helena Ferry: Precis! Det kan vara en mamma eller en pappa eller en mormor eller vem som helst. Det är skönt att man får välja!
Helena Eriksson: Javisst är det bra!
Helena Ferry: Över huvud taget är böckerna skönt befriade från könsstereotyper, tycker jag. Jag menar, jämför bara med böckerna om Leo och Ella… Det enda som indikerar Sami och Viras kön är namnen.

Sara H: Dessutom känns det skönt att Sami får somna i den vuxnes knä tycker jag.
Helena Eriksson: Man får en mysig känsla av boken!
Sara H: Och de verkar ju dessutom ligga i den stora sängen, det är en skön bekräftelse för alla de barn som samsover. Tycker det brukar vara väldigt många spjälsängar i böcker.
Helena Ferry: Ja, det har du rätt i Sara! Det tänkte jag inte på, men de både somnar och vaknar ju i något som ser ut att vara föräldrarnas säng. Realistiskt, kanske.
Sara H: Precis! Det är ju fler barn än man tror som sover hos föräldrarna hela eller större delen av natten.
Helena Eriksson: Och en annan sak att gilla: Samis lila pyjamas!
Sara H: Ja, precis! Över huvudtaget finns det många fina mönster i böckerna.
Helena Ferry: Just det. Färger och mönster passar bra in i förra årets retrotrend, som verkar hänga i sig ett tag till. Och det är som som sagt skönt att de inte är könskodade.
Helena Eriksson: Det är lite coolt att det går trender även i sånt.
Sara H: Illustrationerna gör verkligen stor skillnad i just detta fallet!
Helena Eriksson: Ja, jag blev kär i dem.
Sara H: Illustratören är Maria Nilsson Thore. Undra om vi hade tyckt lika bra om böckerna med en annan illustratör?
Helena Eriksson: Troligen inte.
Helena Ferry: Bilderna står för en mycket stor del av intrycket. De har en enkel stil med en avväpnande charm! Maria Nilsson Thore är en illustratör att hålla ögonen på!
Helena Eriksson: Absolut!
Sara H: Verkligen!

Helena Ferry: Jag tänkte också på att det är väldigt lite text i böckerna. Det blir väldigt mycket ”sov gott” och sådär. Det känns bra att prata lite runt omkring, snarare än att läsa ordagrant.
Helena Eriksson: Håller med. Och jag tror att böckerna passar bra när barnen vill bläddra och berätta ”för sig själva” efter att ha läst den många gånger med någon vuxen
Sara H: Ändå känns Sami somnar inte lika upprepande som många andra liknande böcker tycker jag.
Helena Ferry: Kanske för att den överraskar! Cyklop, liksom…
Sara H: Ja, det kan nog vara så!
Helena Ferry: Och Dodo… jag menar… vad är det för ett djur?!
Helena Eriksson: En mullvad kanske?
Helena Ferry: Ja. Jag tror inte att Ava har lärt sig vad en mullvad är ännu. Kul med något annat än hunden och katten och nallen.
Helena Eriksson: Jag kommer att tänka på igår när jag nattade Nils, han frågade om hon fick sova med sina nya tofflor på sig. I min fantasi har Sami fått cyklopet i födelsedagspresent för att de snart ska åka på semester.
Sara H: Molly tyckte att cyklopet var jätteroligt. Det var som ”Nämen! Sååå kan man ju inte göra! Buuuus!”

Helena Eriksson: Tyckte ni storyn var lagom lång? Hade det blivit tjatigt om det hade varit fler moment?
Helena Ferry: Jag tyckte de var lagom. De var ju redan lite tjatiga, fast inte på ett dåligt sätt.
Sara H: Jag tycker att de var lagom långa, eftersom de överraskade lite så kändes det mindre upprepande.
Helena Ferry: Vira kanske inte överraskade riktigt lika mycket som Sami.
Sara H: Nej, den var nog mer en skrattfest här hemma… Det är mycket att gömma sig och bygga kojor här nämligen.
Helena Ferry: Ja, här också, så den passade väldigt bra på det sättet.

Helena Ferry: Vad tycker ni förresten om att boken Sami läser är Vira vaknar? Jag älskar sånt.
Helena Eriksson: Ja, sånt är kul!
Sara H: Det tycker jag med! Och det är ju så vanligt numera
Helena Ferry: Tycker alltid det är lika kul att hitta bokomslag jag känner igen, som t.ex. i Vem-böckerna, särskilt ”Vem bestämmer” när de läser boken om sig själva.
Helena Eriksson: Det kan vara roligt för barnen att känna igen böcker som de har läst, eller få tips om nya böcker att läsa!

Helena Eriksson: Jag blir nyfiken på vad de andra karaktärerna kommer att ha för sig… Joje, Hille, Mio och Gunna.
Helena Ferry: Ja! Man får ju se dem allihop på slutet, som en föraning om de böcker som ska komma i serien. Och de är så söta allihop! Retrofina med icke könskodade färger.
Helena Eriksson: Gunna ser väldigt kavat ut, fniss.
Helena Ferry: Och Joje är en kille med tunika och tajts?
Sara H: Ja, det ser ut så!
Helena Eriksson: Och jättefint rött hår.
Sara H: Molly ville läsa alla böckerna nu, inte lätt att förklara att det dröjer tills de kommer ut…
Helena Eriksson: Undrar när de kommer..?
Helena Ferry: Det är väl ett gott betyg att vi är så nyfikna på resten!
Helena Eriksson: Tänk vad fint att sätta allihop på en tavellist!
Helena Ferry: Åh, ja! Vilken bra idé!

Tack till Bokunge för chattrecensions-inspiration!

Sami somnar
Författare: Annika Thore
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
ISBN: 9789163868245
Köp: jämför priser

Vira vaknar
Författare: Annika Thore
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
ISBN: 9789163868252
Köp: jämför priser

Bilköping – Krasch! Bang!

Härlig bok om de busiga bilarna Lastbils-Ludde och Dumper-Danne i Bilköping! Det här är den första boken i serien om Bilköping, en stad där alla figurer är fordon av något slag. När man öppnar boken presenteras karaktärerna på insidan av bokpärmen; här finns förutom Ludde och Danne t.ex. Sopis-Sussie, Cement-Calle och Räddnings-Rita. För mig blev det kärlek vid första ögonkastet – de tre illustratörerna har tillsammans med författaren skapat en jättefin bok med underbara bilder! Karaktärerna har verkligen personlighet och fina genomtänkta detaljer.

Storyn går ut på att Lastbils-Ludde och Dumper-Danne drar runt i staden och hittar på bus; det allra bästa de vet är när det kraschar och bangar så de letar upp kompisar och platser som kan vara med i deras upptåg. Redan efter deras första ”krasch och bang” dyker det upp en stor skugga som ropar ”Hallå där..ni två…” och då trycker de båda kompisarna förstås gasen i botten för att inte hamna i trubbel. När de hittar Cement-Calle är han upptagen med att blanda vatten och sand för att få cement och han vill inte bli smutsig. Tror ni Ludde och Danne lyssnar på Calle? Nej, såklart inte. De ”hjälper till” lite med blandandet och när de lämnar stället i en hast – för den stora skuggan dyker upp igen – är det cement precis överallt!

Deras ”krasch och bang”-turné fortsätter med fler bus, men det blir inte galenskaper överallt utan riktigt skoj för både Ludde, Danne och kompisarna de råkar på. När de träffar Sopis-Sussie och Hyvel-Hanna säger tjejerna först att de är väldigt upptagna med att leka sjörövare, men Ludde och Danne kraschar och bangar ihop ett perfekt sjörövarfort när de får vara med och leka. Men även här dyker skuggan upp…vem är det egentligen? Vad vill den Ludde och Danne? Är den farlig eller snäll? Det får du reda på om du läser boken!

Snart kommer fler böcker om Bilköping, jag ser fram emot att få läsa ”Här kommer Lastbilds-Ludde och ”Nu gräver vi” för min son också. Bilköping – Krasch! Bang! rekommenderas av förlaget till åldersgruppen 3-6 år.

Bilköping – Krasch! Bang!
Författare: Jon Scieszka
Illustratörer: David Shannon, Loren Long, David Gordon
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 42
ISBN: 9789132159558
Köp: jämför priser

Blött, sött och salt

Under de senaste månaderna har vi haft ett projektarbete kring vatten på förskolan som jag arbetar på. Det är spännande med vatten, har vi kommit fram till, eftersom det är så mycket som ryms inom detta område, vilket beror på att vatten är källan till livet på jorden. Som ett faktaunderlag har jag använt mig av boken Blött, sött och salt – Allt om vatten. Detta är en faktabok som egentligen passar bättre för lite äldre barn än 3-4åringarna på min avdelning. Men jag har använt mig av bilderna och gjort om informationen för att passa målgruppen. Jag upplever boken som en klassisk skolbok, med mycket information och främst pedagogiska bilder. Men så lär oss boken också mycket om vatten och därmed även mycket om livet i sig. Visste du till exempel att det inte är vattenånga som ryker när vi kokar vatten, utan vatten som bildats då ångan möter kalla luften? Eller att vi har 10 000 mil blodkärl i kroppen?

Vi får en grundlig genomgång av vattnets kretslopp och detta är även temat i det spel som finns att köpa till boken: Vattenvandringen. Vattnets kretslopp levandegörs på ett roligt sätt där man själv är en liten vattendroppe som vandrar runt i olika system i klassiskt tärningsspel manér. Precis som med boken behöver faktatexterna till spelet modifieras då man spelar med yngre barn. Men det är engagerande och färgrika bilder i såväl boken som spelet och dessa bilder lyfter många frågor i sig. Ett stort plus är alla de experiment som finns beskrivna i boken. De flesta av dem passar att utföra med förskolebarn.

Boken har även ett miljö- och solidaritetsperspektiv där vår miljöpåverkan samt rättvisefrågor kring vattentillgång lyfts. Dessa områden är lite svårare att ta upp med yngre barn, som jag upplever det, särskilt så dessa delar i boken inte är så rikt illustrerade.

Som avslutning skulle jag vilja bjuda på en sång, som jag gjorde låttext till under vårt vattenprojekt:

Lilla droppen Plopp

Melodi: Hemma på vår gård / Lilla hästen Plopp

Lilla droppen Plopp,
den droppar utan stopp. (droppa med fingrarna)
I molnet upp, från molnet ner. (vifta med armarna från golvet och sedan uppåt)
Tills det inte regnar mer.
Till pölen rann den då (”rinn” med händerna)
och doppade sin tå. (”doppa” tån)
Nu är denna visan slut,
men vattnet tar aldrig slut!

Innan sången kom upp hittade jag på en saga, om vattnets kretslopp och vattendroppen Plopp, tillsammans med barnen. Vi har även skapat egna Ploppar med flirtkulor och pompombollar etc.

Blött, sött och salt – Allt om vatten
Författare: Kristin Dahl
Illustratör: Malin Hardestam
Förlag: Alvina förlag
Antal sidor: 82
ISBN: 9789186391027
Köp: Boken / Spelet

Vad andra inte ser

”De Hjärndöda var läskiga. När var det de hade börjat dyka upp? För tjugo år sedan? Vissa påstod att det var den naturliga utvecklingen. Några ungdomar blev alldeles för smarta och det gick inte att få stopp på dem […] De ungdomar som kunde läsa tankar behövde kontrolleras”.

På Lauras skola finns ett gäng elever som har fått implantat inopererade i hjärnan på grund av att de kunnat läsa tankar. De är hatade av alla vanliga elever och får gå i stödklass på grund av att de missar mycket i skolan då de ofta har ont i huvudet p.g.a. implantaten de har. Laura vet nog inte riktigt vad hon själv ska tycka, det lättaste är att tycka som kompisarna för då får man fortsätta vara med i gänget och vara populär. Bland de Hjärndöda finns dock en kille som intresserar Laura; om han inte hade varit Hjärndöd hade hon tyckt att han var riktigt snygg, men att tycka det nu går ju bara inte för sig. Och det går rykten om att han nästan dödat en människa…

Lauras pappa är ensamstående med två tonårsdöttrar, ingen lätt match för någon förälder. Att Laura dessutom har ett väldigt besvärligt humör förbättrar inte saken. Hon har ett ständigt surr i öronen – tinnitus säger hennes syster Melinda – men snart börjar Laura förstå att det är något helt annat. När hon blir kallad till rektorn och anklagad för att ha fuskat på ett prov drar cirkusen igång och Lauras pappa får ett brev: ”Enligt utbildningsdepartementets mätskala för tankeläsning finns det anledning att inleda en undersökning…” NEJ! Det får inte vara sant! Snart vet hela skolan att Laura ska DNA-testas, och det dröjer inte länge innan hon blir utfryst av sina kompisar.

Efter en tid får Laura resultatet, det visar att mardrömmen faktiskt är sann – hon är en av de tankeläsande och måste få ett implantat inopererat i hjärnan. Hennes pappa är totalt emot detta och försöker fördröja processen. Då tar den Liam kontakt med Laura; han vill hjälpa henne! Han har kontakter som gör att de kan fly till andra sidan gränsen, bort från myndigheterna och operationen. Men vill Laura? Det innebär att hon måste lämna sin familj! Vågar hon? Hur är det med ryktet som säger att Liam nästan dödat något?

En dag när Laura som vanligt är hemma hör hon att de kommer för att hämta henne, då får hon panik och bestämmer sig för att fly. Melinda hjälper henne och Liam möter upp för att hjälpa henne över gränsen…men de stöter på hinder och Laura får veta något som hon borde ha fått veta för länge sedan…

En ovanligt bra lättläst bok där översättningen från engelskan funkar riktigt bra. Jag har varit ganska skeptisk mot många av de lättlästa böckerna som översatts från engelska till svenska så det var en positiv överraskning faktiskt. Storyn är också den bra och spännande. Ännu en bok att ta med till eleverna när jag återvänder till skolans värld i höst efter att ha varit föräldraledig sedan april 2010!

Vad andra inte ser
Författare: Gillian Philip
Förlag: Hegas
Antal sidor: 82
ISBN: 9789185877515
Köp: jämför priser

Den mysknasiga minielefanten Pomelo

Jag ser verkligen fram emot Pomelo blir stor, som kommer nu i mars. Det beror på att jag har läst Pomelo den lilla elefanten från 2003. Åh, den är så mysknasigt charmpackad att jag blir alldeles lycklig! Jag skulle kunna ge den här boken i present till vissa av mina vuxna vänner med rätt sorts humor. Jag tror förstås att barn kan uppskatta den också, men Ava (snart 2½) känns för liten för den.

Och bilderna! Det är Benjamin Chaud som gjort dem och precis som i böckerna om Lalo, Binta och Babo har han gjort ett underbart jobb.

Boken är ganska lång och indelad i tre delar: I Vilken snabel! får vi se alla bekymmer och nöjen som kommer av att Pomelos snabel är så lång. I Pomelo är rädd fruktar Pomelo både det ena och det andra. I Roliga dagar blir det glatt igen och vi får veta mer om vad en pytteliten trädgårdselefant pysslar med om dagarna.

Berättandet följer inte det klassiska bilderboksupplägget. Vi får en rad scener i följd, men de slutar tvärt utan något som helst tillrättaläggande. I Pomelo är rädd är Pomelo rädd, punkt. Vi får inte något tröstande slut om att han trots allt är trygg under sin maskros, eller något sånt. Det känns ovant, men samtidigt befriande. Alla barnboksslut måste väl inte vara så tillrättalagda?

Pomelo busar — Pomelos långa snabel är till både besvär och glädje.

Pomelo är rädd — Ibland blir Pomelo rädd och grubblande. (Men fattas det inte ett ord på det här uppslaget?)

Jag brukar nöja mig med att visa böckers framsidor, men när det gäller denna måste jag visa baksidan också. Jag gillar att den lyckas vara både helt intetsägande och väldigt intresseväckande på ett ovanligt sätt.

Pomelo den lilla elefanten
Författare: Ramona Badescu
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren 2003
Antal sidor: 96
ISBN: 978-91-29-65935-1
Köp: jämför priser