Snövit

En klassiker av bröderna Grimm. När jag sätter mig för en sagostund med mina barn på fem och nio år så inser jag plötsligt att de inte kan sagan om Snövit. De har faktiskt inte sett Disneyversionen eller hört den traditionella. Jag hade själv Disneyfilmen i minnet så bröderna Grimms slut blev något av en överraskning.

Bilderna är vackra. Man får känslan av att hålla i ett konstverk. Tyngden i det stora formatet upplevs som rejäl och redan innan jag börjat läsa för barnen så känns det som riktig sagobok, sådär som sagoböcker ska kännas, magiska.

Snövit är en vacker flicka med hår svart som ebenholts, läppar röda som blod och hy vit som snö. Hennes mor dör vid hennes födsel och pappa konungen gifter snart om sig med en elak men mycket vacker kvinna. Styvmodern har en magisk spegel där hon ofta frågar vem som vackrast i landet är och spegeln, som alltid talar sanning brukar säga drottningen. Men när Snövit är sju år så säger spegeln flickans namn. Styvmodern avskyr Snövit för hennes skönhet. Hon låter en jägare ta med sig flickan ut i skogen för att döda henne men jägaren låter henne fly. Som ni säkert redan vet så hamnar Snövit hos de sju dvärgarna.

Treenigheten som är vanlig i dessa gamla sagor finns även här. När styvmodern får veta att Snövit lever så klär hon ut sig till en gammal kvinna och beger sig till stugan där Snövit är ensam om dagarna medan dvärgarna arbetar i gruvan. Tre gånger om försöker hon döda Snövit och den sista gången lyckas hon med ett förgiftat äpple

En hemsk saga? Ja, bröderna Grimms sagor är oftast väldigt grymma. Det är väl Disney som gjort dem mer barnvänliga.

Men även om grymheten finns här i Snövit så är sagan trots allt lite ytlig. Snövit blir dödad för att hon är väldigt vacker och hon kommer till liv just av den orsaken också. Mycket mera om hennes personlighet vet man inte. Ett annat irritationsmoment, som framförallt min kritiker till nioåring störde sig på var flickans ålder. Snövit  är bara sju år och hon verkar inte åldras, vare sig i text eller i bild, trots att åren går då hon ligger i kistan. Hon är alltså bara ett barn då hon vaknar till och vill gifta sig med prinsen.

Sedan finns en mycket vacker bild på när Snövit äter ett äpple där det står i texten att äpplet var delat till hälften fastän det ser ut att vara helt i bild. Fler störande saker som inte samverkar mellan text och bild är då man ser Snövit ligga på marken utanför stugan och det står i texten:

När dvärgarna kom hem fann de Snövit helt livlös på golvet.

Jag tycker inte om sådana missar. Även om bilderna ibland är surrealistiska och mycket vackra att titta på så vill jag att bild och text ska hänga ihop. Men om vi bortser från detta så är detta en traditionell saga som min femåring satt helt tyst och lyssnade till, vilket jag måste säga, ger boken högt betyg trots kritiken från mig och min nioåring. Eller så blev han bara fascinerade av min hemska föreställda röst då jag gång på gång under läsningen sade:

Spegel, spegel på väggen där. Säg mig vem som vackrast i landet är.

Hmm…måste smått erkänna att det emellanåt är roligt att läsa en riktigt grym saga bland alla gulliga och pedagogiska barnböcker. Men den absolut stora behållningen med boken är fransmannen Benjamin Lacombes vackra bilder som gör denna saga nästan drömlik.


Snövit
Författare: Jacob & Wilhelm Grimm
Illustratör: Benjamin Lacombe
Förlag: raben&sjögren
Utgivning: 201209
Antal sidor 48
ISBN: 9789129684964
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

 

 

 

Prinsessböcker

Jag har en prinsesstokig 3,5-åring hemma som kräver prinsessböcker vid nattningen. Hur ser egentligen utbudet ut av böcker som handlar om prinsessor? Det finns ju en föreställning om hur en typisk prinsessa ska vara. Jag har letat i bokhyllan och på biblioteket och det visade det sig att det faktiskt finns flera olika varianter.

Så gör prinsessor av Per Gustavsson

Per Gustavssons prinsessa är enligt mig en förebild bland prinsessor. Hon gillar rosa och har klackskor, men också svärd. Prinsessan är självständig och aktiv, spelar ishockey och räddar prinsar. Gustavsson balanserar rollen mellan att vara flickig men ändå tuff på ett utmärkt sätt. Min dotter har tack vare Gustavssons prinsessa både klänning och svärd när hon leker prinsessa. Det finns ett antal olika böcker om prinsessan. Bland annat åker hon på semester (och slåss mot hyenor!), fyller år, har kalas och letar efter monster i källaren.

 

 

 

 

 

 

Den fina prinsessan av Petter Lidbeck och Thomas Fröhling

Den fina prinsessan är så fin att hon bara bajsar när hon sover. En dag smyger en kändisfotograf in och fotar henne när hon sitter på toaletten. Alla blir helt förstörda. Fina prinsessor bajsar väl inte? Toaletten spikas igen och prinsessan får bajsförbud vilket givetvis slutar med att hon bajsar på sig. (detta är verkligen en typisk bok som passar 3-åringarna i kiss- och bajsåldern). Själv hade jag hoppats på lite upprättelse, men boken slutar istället med att prinsessan får fortsätta bajsa i sömnen. Vilken dålig förebild tänker jag. Alla bajsar, kvinnor som män, prinsessor som prinsar. Men dottern tycker att boken är rolig.

 

Disneyprinsessor: Den stora sagoskatten

Boken om disneyprinsessorna är en sagobok med alla de stora prinsessberättelserna samlade. Med stor text och ett rasande tempo rabblas berättelserna igenom med ett antal bilder från varje film. Disneys prinsessor är allmänhet väldigt feminina och undergivna. Men det finns undantag  som t ex Pocahontas som är stolt och försöker stoppa ett krig samt Mulan som går ut i krig för att rädda sin pappa. Även Ariel upplever jag som handlingskraftig när hon tar itu med sitt problem (som är förvisso innebär att hon är beredd att ge upp allt för en kille). Böckerna är som sagt ganska hastigt återgivna, men de duger som påminnelser om vad som händer i filmerna. Många av disneyprinsessorna blir riktigt illa behandlade av t ex en styvmor, elak fe eller häxa. Vissa av filmerna är ganska hemska eller sorgliga och ingenting som jag skulle visa för en 3-åring, men i boken är de hemska sceniska effekterna bortskalade. Tycka vad man vill om de vaga, viljelösa prinsessorna – de har vackra klänningar och boken är mycket populär hos min dotter.

Prins hatt under jorden av Johannesson och Holmberg

En riktigt klassisk, magisk och ganska mörk folksaga om en prinsessa som bestämmer sig för att rädda den prins som hon älskar. Boken är skriven 1983 vilket är samma år som jag föddes och detta är min favoritbok från när jag var liten. Prinsessan råkar bli bortlovad till en prins och ett liv i underjorden. Hon får tre barn tillsammans med prinsen som hon aldrig får se ansiktet på. Men en dag blir hon övertalad till att tända ett ljus för att se sin älskade make. Då blir prinsen bortförd av en hemsk häxa. Prinsessan beger sig ut på en vandring och besöker tre olika trollpackor för att få reda på vart prinsen har blivit bortförd. Prinsessan upplevs som ganska lam i början när hon bara lever i hans hem och tar hand om hans barn, men efter hans bortrövande blir hon modig och handlingskraftig. Boken är väldigt trolsk och har otroligt vackra illustrationer.

Lilla prinsessan av Tony Ross

Tony Ross lilla prinsessan är en prinsessa som gör som hon vill. Hon styr och ställer med hovet som passar upp på henne. Hon kan vara rufsig i håret och smutsig. Hon skriker, bråkar och ställer till det. Jag tycker att hon är en skön motsats till andra prinsessor. Dock är hon ett barn till skillnad från många av de andra prinsessorna som skildras. Då är det kanske mer ok att vara rufsig, smutsig och busig? Lilla prinsessan finns också som TV-serie.

 


Så gör prinsessor
Författare & Illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 2009

Den fina prinsessan
Författare: Petter Lidbeck
Illustratör: Thomas Fröhling
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 2009

Disneyprinsessor: den stora sagoskatten
Förlag: Richters
Utgiven: 2002

Prins hatt under jorden
Bearbetad av: Åke Holmberg
Illustratör: Hans Johannesson
Förlag: Carlsen
Utgiven: 1983

Jag vill ha min napp!
Författare & Illustratör: Tony Ross
Förlag:Berghs
Utgiven: 2004