Dagspöket

DagspöketDagspöket är ett spöke som är svart. Därför kan han inte spöka på natten, för då är det inget som ser honom. Och på dagen är det inte lika lätt att spöka, för då verkar ingen tro på spöken. Istället misstas Dagspöket för att vara filt, kavaj eller Zorro-mantel.

Dagspöket letar efter ett mysigt ställe att bo, men det är inte det lättaste det heller. På sjukhuset sätter sig folk på honom och kastar honom i smutstvätten. Inte zå bra. (Dagspöket läspar nämligen…)

Dagspöket är en äldre bok, som innehåller fyra historier om Dagspöket. Dagspöket på sjukhus (som nyligen kommer ut på nytt och som app), Dagspöket kör buss, Dagspöket blir mantel och Dagspöket hittar hem. Illustrationerna av Jens Ahlbom är svartvita och påminner en del om serieformat. Illustrationerna han gjort i den nya boken och appen är bra mycket snyggare. Men historien är fantastisk!

Det har varit få böcker som vi skrattat så mycket till när vi läst.

Han tryckte på en knapp. Hissen började åka. Det var en hiss som pratade! Den hade plåtröst.

– Våning två
– Vad za du?
– Våning tre
– Jazzå var det det du za? Jag tyckte du za våning två.
– Våning fyra
– Men nu måzte du beztämma dig!

Som vanligt med paret Wieslander så blandas finurligheter med hög igenkänning, men humor för små och stora och en även en hel del sorgligheter. Så här slutar t ex den första berättelsen om Dagspöket på sjukhus.

Den natten sov Dagspöket i parken utanför sjukhuset. Han låg i gräset under en bänk. Det var ett ganska bra ställe. Men mitt i natten vaknade han. Det var kallt. Han frös.

– Ooooo, sa han och huttrade. Enzam i gräzet. Inte zå bra. Ooooo.

Även fast varje kapitel slutar lite sorgligt, så kan jag lova att det går bra för Dagspöket ändå.

Dagspöket

 

Jag har inte hittat just den här boken om dagspöket i handeln, men den verkar finnas kvar på många bibliotek. Fråga! för när jag letade så bodde den i källaren och stod inte framme.

 

Härliga arbetarhundar

Hur är det att jaga tjuvar, att vakta på en flygplats eller att valla renar? Om man tänker efter finns det en hel del arbeten som hundar är fenomenala på att utföra och det berättar bland andra polishunden Bella, servicehunden Loranga och narkotikasökhunden Beppe om.

Eller egentligen är det människorna Ulrika Nultys text och Jens Ahlboms bilder som berättar. Men deras porträtt av hundarna är väldigt roliga och personliga. Det är en bok där hundarna får plats istället för deras förare och den lite annorlunda idén är utmärkt. Det är verkligen härligt att höra hundarnas berättelser. Oftast berättas de med glädje, men det finns också allvar i berättelserna. Som när ”Vakthunden”, som inte ens har något riktigt namn, berättar med vemod om de ensamma nätterna och längtan efter sällskap och en varm filt under nattvandringarna på flygplatsen som hen vaktar.

Hundar som jobbar ligger någonstans på gränsen mellan fakta- och sagobok. Med hjälp av hundarnas ”röster” försvinner den pedagogiska tonen från berättandet, men det är ändå en bok som man kan lära sig mycket av. Vi får veta en del om vad hundarnas jobb går ut på, men även spännande exempel på vad som kan hända, till exempel att ledarhunden Desmond får följa med in på apoteket trots att hundar inte får vara där egentligen eller att skådespelarhunden Bon Jiver fick spela basket i en film.

Det är en ganska bra bok sedd ur ett genusperspektiv. Det är till exempel en kvinna som är jägare och det är jämn fördelning mellan antalet hon- och hanhundar samt deras uppgifter. Flera av hundarna skulle även kunna vara såväl honor som hanar då deras namn inte är helt könsspecifika och berättandet sker i jag-form.

Hundar som jobbar blev snabbt en favorit för mitt yngsta barn (4,5år) och hans absoluta favorithund är Cheri, den lilla chihuhuan som jobbar med att … ja, vad jobbar hen med egentligen?


Hundar som jobbar
Författare: Ulrika Nulty
Illustratör: Jens Ahlbom
Förlag: Alfabeta (2011)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789150112634
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Ipad-appar från Natur & Kultur

Åter igen anlitar Barnboksprat Jill Sundstedt för att recensera appar. Läs även hennes tidigare recension av Massor av dinosaurier.

Jag och mina barn har tittat lite närmare på tre stycken appar för ipad från Natur och Kultur, två barnböcker, Mulle Mecks första bok om bilar av George Johansson och Jens Ahlbom och Så gör prinsessor av Per Gustavsson samt en pysselbok, Rita och pyssla med prinsessan. Nu ska jag försöka redogöra lite för vad vi tyckte om dem.

När jag läste Så gör prinsessor tillsammans med barnen blev jag faktiskt lite besviken. Appen är inte mycket mer än en bok och det hade jag nog förväntat mig att den skulle vara. Jag hade iallafall förväntat mig fler specialeffekter. Det enda som  appen egentligen innehåller som man inte kan hitta i en vanlig pappersbok är möjligheten att titta lite närmare på några av illustrationerna. Ett exempel är när prinsessan ska välja kläder, då glimmar det till på sidan och om man pekar där så får man en närbild av exempelvis skorna. Annars händer det faktiskt  inte så mycket.

En uppskattad sak är dock att man kan spela in en egen berättarröst till boken. På så sätt behöver man ju inte fysiskt vara med och läsa boken varje gång barnen vill höra den. Jag tänker även att det kan vara kul för min dotter, som precis har börjat läsa, att få spela in sig själv och lyssna hur hon låter.

Barnen uppskattade boken mer än jag gjorde. Kanske är det så att man som vuxen har lite för höga förväntningar ibland. När jag frågade Ella, 5 år, vad hon tyckte svarade hon att hon tyckte om boken och att det var roligt att peka på skärmen och titta närmare på olika saker. Så enligt hennes uppfattning har Per Gustavsson och Natur & Kultur träffat helt rätt – och det är väl kanske hon som ska bestämma. Det är ju trots allt en barnbok.

Mulle Mecks första bok om bilar är också en app som jag kanske hade förväntat mig lite mer av. Förutom att det är en bok med fina illustrationer så fanns det inte så mycket specialeffekter. På varje sida finns det två ställen som man kan peka på för att få höra olika trafikljud. Man kan även förstora bilderna genom att dra med fingrarna på skärmen, men förutom det är det som en vanlig bok. Själv tycker jag att det borde finnas många möjligheter att krydda även den här appen med fler specialeffekter.

Men återigen är det väl inte jag som ska tycka och tänka. Min son, Karl, som är tre år gammal och biltokig, uppskattade verkligen boken om Mulle Meck. Att få peka på skärmen och lyssna på de olika trafikljuden tyckte han var mycket roligt, även om han ibland höll för öronen och förklarade att det lät illa.

Som vuxen kände jag att det var roligt att kunna få fram de olika ljuden under tiden som jag läste berättelsen. Det gav liksom lite extra krydda åt berättandet och gjorde även lyssnandet lite roligare. Det är en effekt som jag definitivt kommer att använda mig av ännu mer nästa gång vi läser boken tillsammans.
Rita och måla med prinsessan uppskattades verkligen av min smått prinsesstokiga dotter. Att få rita och pyssla är något som hon uppskattar och att göra det i kombination med prinsessor och ipad… Ja, det kan nog inte bli bättre.

Tyvärr var det lite svårt att rita med fingrarna på skärmen och det hände ofta att hon, istället för att rita på bilden lyckades flytta på den eller förstora den, något som hon upplevde som ganska frustrerande.

När man ska sudda något man har ritat så skakar man på sin ipad och det i sin tur raderar allt man gjort på just den bilden. Lite tokigt kan jag tycka, då man ibland bara vill sudda ett streck eller två. När man är nöjd med sin bild kan man spara den eller skicka den via e-mail till någon man tycker om.

Det som är kul med pysselboken är att den innehåller så många olika varianter av pyssel. Vanliga färgläggningsbilder varvas med labyrinter, dra streck mellan punkterna-bilder och mycket annat. Barnen får även använda sin fantasi och kreativitet då de ska rita fina frisyrer eller olika ansiktsuttryck.

Det som är bra med en digital pysselbok är att man kan göra samma uppgift om och om igen, och utveckla sin förmåga att utföra de olika uppgifterna. Det tycker jag är positivt eftersom jag inte tror att min dotter kommer att tröttna på prinsesspyssel i första taget.


Mulle Mecks första bok om bilar (Ipad-app, finns även för Iphone)
Baserad på bok av: George Johansson och Jens Ahlbom
Förlag: Natur & Kultur
Köp: hos Itunes

Så gör prinsessor (Ipad-app)
Baserad på bok av: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Köp: hos Itunes

Rita och pyssla med prinsessan (Ipad-app, finns även för Iphone)
Baserad på bok av: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Smakprov: Ipad | Iphone
Köp: Ipad | Iphone

Om gästbloggaren:

Jag heter Jill Sundstedt, jag är 34 år gammal och arbetar som lärare i svenska och engelska på en högstadieskola i Västerås.

Jag har läst böcker så länge jag kan minnas. Jag lärde mig läsa när jag var fyra år, och när jag var fyra och ett halvt läste jag Ronja Rövardotter. Som barn älskade jag serien om Systrarna P som Wahlstöms Barnböcker gav ut, och jag har nog alla böcker i den serien. Jag kan inte skiljas från mina böcker så jag har en välfylld bokhylla därhemma.

I min roll som mamma blir det också mycket läst. Mina barn vill gärna att vi läser böcker tillsammans. Just nu läser vi faktiskt Ronja Rövardotter på kvällarna. Det är så härligt att uppleva barnens skratt då de föreställer sig bilden av något roligt som beskrivs i boken. Man märker att de faktiskt sitter där och föreställer sig det man läser. Nu har dottern precis lärt sig läsa och min förhoppning är att hon så småningom vill ta över min samling av Systrarna P-böcker.

Farbror Dysterkvists resa

Det är sommar och varmt, snart ska pojken till havet och bada. Vid sjutiden. Han har gjort ett flygplan av en galge och en plastpåse. Det flyger jättefort. Och kraschar på en farbrors fötter. Farbrorn ser riktigt dyster ut, ja man kan säga att han ser ut som en riktig dysterkvist.
Han plockar upp flygplanet och konstaterar genast att det behöver modifieras om det ska fungera någorlunda bra. Han fixar och trixar med pojkens flygplan och till slut är han färdig och räcker över det till pojken som surt hävdar att hans flygplan nu är förstört.
– Prova själv, gubbe! säger han.

Farbror Dysterkvist kastar iväg planet som flyger högt, högt. Ännu högre flyger det. Upp i ett stort träd. Där fastnar planet. Pojken blir ännu surare och vill ha ner sitt plan från trädet. Dysterkvist funderar och funderar. Hur ska han få ner planet ur trädet..? Han måste nog klättra upp.
Han tar av sig rocken.

Så klättrar han uppför stegen de hittade vid sidan av trädet. Han klättrar och klättrar, högre och högre klättrar han. Han blir så varm att han måste ta av sig kavajen också. Och så klättrar han ännu högre…

På vägen uppför trädet växer farbror Dysterkvist och hans humör svänger från dystert till upprymt och han blir en annan person. En fri människa och ingen dysterkvist!
En fin bok om att våga, att göra det oväntade.
Det är en lite knasig bok, med en rolig knorr på slutet. Man blir glad i kroppen när man läst ut den här boken! Det är härliga bilder och bra skriven text, lite speciell sådär. Nästan lite poetisk.
Jag känner att jag gör lite kopplingar till den ganska nya filmen Up! Det är lite liknande tema i den här boken. Att man, trots att man är en ganska dyster liten farbror (eller någon annan) faktiskt kan göra oväntade saker!

Farbror Dysterkvists resa
Författare: Anders Nyman
Illustratör: Jens Ahlbom
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150109399
Köp: Jämför priser

Mulle Mecks minsta bok: Vem?

Mulle Mecks minsta bok: Vem?För den som liksom jag vill läsa den gamla underbara klassikern Historien om någon med sitt barn, men vill vänta lite med böcker som har tunna pappersblad, kan detta vara en bra uppvärmning. Konceptet är ungefär detsamma: vi får se en rad spår efter någon och till slut avslöjas vem det är som lämnat dem.

Boken är liten och gjord i stadig kartong, vilket gör att den passar utmärkt även för läsare som tror att ordet bokslukare ska tolkas bokstavligt. Vi får inte Historien om någons fina (bokstavliga!) röda tråd, men däremot ser vi tassavtryck vid varje scen. Hmm, vem kan det vara?

Mulle Mecks minsta bok är ett samlingsnamn för de enklaste böckerna om Mulle Meck, men det finns också böcker för större barn om samma figur.

Vem? (Mulle Mecks minsta bok)
Vem har vält blomkrukorna i fönstret?

Kanske är det läge för en bekännelse här: jag har inte en aning om vem Mulle Meck är. Jag har hört namnet, men det är allt. Efter att ha läst den här boken vet jag ungefär lika lite som innan, eftersom allt som framgår är att han har en hu… oj, jag kanske inte ska avslöja för mycket nu. :) Av någon anledning blev jag förvånad att se att författarna är svenska, vilket kan tyckas märkligt när jag trodde mig helt sakna uppfattning om Mulle Meck… men jag måste på något plan ha grupperat honom tillsammans med bobbarna (Svampbob och Byggare Bob) & c:o. En snabb googling parallellt med skrivandet av detta inlägg gör mig genast rejält nyfiken på fler Meck-böcker. Det finns ett helt gäng och det verkar som att barn kan lära sig en hel del om bilar och båtar och rymden och allt möjligt tekniskt.

På nätet hittar man Mulle på mullemeck.se och i Hudiksvall finns Mulle Mecks roliga värld, där man kan meka med ”riktiga mojänger och molijoxer”.

Jag har lånat den här boken på biblioteket och nu efter min googling är jag väldigt sugen på att kolla om de har fler böcker om Mulle Meck!


Mulle Mecks minsta bok: Vem?
Författare: George Johansson
Illustratör: Jens Ahlbom
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 14
ISBN: 9789127089174
Köp: jämför priser