Måste ha monster

Jag blir djupt imponerad då jag kollar in författarinnan Anette Skåhlbergs meritlista. I år släpper hon och illustratören Katarina Dahquist nio böcker på Sagolikt bokförlag under bara våren 2012 och under hösten kommer det ännu flera. Anette är även filmare, pedagog och mamma till fem barn, dessutom är hon mycket ute på skolor och mässor och berättar om sina böcker. Man måste verkligen beundra sådan glöd och kreativitet.

Sagolikt förlags visioner är att bryta normer, befria sagorna, alltså modernisera sagotraditionen och väcka barnens läslust. Här kan man finna böcker om en pojke som vill bära klänning, prinsessan som gifter sig med en annan flicka istället för med prinsen och andra annorlunda berättelser som vi kanske inte är så vana vid inom barnbilderböcker. Det är spännande, det är annorlunda och det är fantastiskt fina illustrationer.
Jag har läst Måste ha monster som har samma roliga format som böckerna om Junior. Man känner genast igen Katarina Dalhquist stil och bilderna är färggranna och roliga att titta på som alltid. Eftersom det är genusperspektiv så har Moni två mammor, men det tycker jag inte har någon betydelse för bokens handling förutom att det kan skapa rolig diskussion. Min 8 åriga dotter frågade varför hon har det så det blev ett litet avbrott i läsningen för att försöka förklara. Lite svårt ibland då barnen är i den åldern då de börjat förstå att det krävs en man och en kvinna för att göra ett barn och då försöka förklara två kvinnor som ändå har ett barn. Men jag gillar sådana diskussioner även om jag ännu inte vill gå in på vissa detaljer kring processen hur-gör-man-barn. Det viktiga för mig att mina barn får en bild av hur olika familjer kan vara och faktiskt gillar jag det mest när det som här, bara är en del utav handlingen och inte bokens tema.

Hur som helst, Moni i boken vägrar äta mat tills hon upptäcker monster och att de smakar gott. Här höjde min dotter på ögonbrynen kan jag säga och jag fick läsa en stund innan 4 åriga sonen utbrast;
Vadå? Åt hon upp monstren?
Båda barnen gillade boken jättemycket och på kvällen ritades monster kan jag säga. Handlingen är lite absurd men den är underhållande och rolig bildmässigt. Lite svårare hade jag för mormodern i berättelsen. Hon vill inte vara en gammal dam. Hon avskyr att fika och att prata om sina barn. Varför vill hon inte prata om sina barn? Skäms hon för dem? Kanske är det inte så lätt att bli accepterad med att leva i ett partnerskap som Monis båda mammor gör. Och är det så hemskt att bli gammal? Hmm…jag kanske väver in budskap som inte finns men just den texten gav mig funderingar.

Måste ha monster innehåller även en CD skiva för den som hellre vill sitta och lyssna på sagan och på smakprov kan ni kika in lite fler sidor att provläsa.
Anette Skåhlberg skriver även böcker för vuxna som hon gett ut på det egna förlaget Stopbok. Där finns också en barnbok som hon skrivit och illustrerat själv och som heter 10 små spöken.

Förlag: Sagoliktförlag
Författare: Anette Skåhlberg
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 34
ISBN: 9789186861032
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Junior börjar förskolan

Här är uppföljaren till Jösta och Johan; nu har det gått en tid och nu är det dags för dottern Junior att börja förskolan! Som alla andra barn har hon längtat länge och ser verkligen fram emot att få börja. Hon möts av grodfröken Knut och får en egen hylla med krok, det får mig att minnas min första dag på lekis när jag blev visad min plats i hallen och symbolen jag hade vid min hängare var en segelbåt. Det är viktiga saker det där!

När Junior kommer in i leksalen till de andra barnen är det en del som blir rädda för henne för de tror att hon är en livsfarlig krokodil! Men sen tar nyfikenheten överhand och de börjar fråga ut henne; ”Varenda en viftar med sina händer och vill ha svar. Junior önskar att hennes föräldrar hade stannat kvar.” De frågar om hennes mamma och pappa, om hennes föräldrar är snälla…de förställer sig nog att Juniors föräldrar är två jättekrokodiler skulle jag tro. Men Junior berättar att hon har två pappor, att de bor i ett hus nere vid ån och att papporna är fem respektive nästan tre meter långa. Hon berättar också att pappa Johan ryter när han blir arg: ”Ni ska höra pappa Johan när han blir arg och ryter, jag brukar putta ner honom i ån, det är tur att han flyter”. Kompisarna tänker att de inte vill träffa Juniors pappor, för de är säkert jättefarliga!

Rätt som det är har dagen gått och de hör att Juniors pappor har dykt upp! Alla barnen ropar hjälp och springer och gömmer sig och darrar av skräck…men det är något helt annat än farliga krokodiler som tittar in: nämligen två snälla giraffer med långa halsar som barnen får åka rutschkana på! Vilken fantastiskt bra avslutning på den första förskoledagen!

På det sista uppslaget i berättelsen får man se när alla förskolebarnen promenerar hem med sina familjer, och där finns alla möjliga familjekonstellationer. Det är inga som helst konstigheter att Junior har två pappor, att någon bara har en förälder, att någon tas om hand av sin gammelgammelmormor. Huvudsaken är ju att man har en familj – hur den än ser ut!

Jag tokgillar alla böcker från Sagolikt bokförlag, de är så härligt befriade från en massa gamla förlegade tankar och regler om hur allt ska vara och får mig att fundera och diskutera med min familj om frågor som uppkommer när vi läser boken. I Junior börjar förskolan är det flera saker jag tänker på och gillar: att Junior är en tjej (ja, jag var tyvärr så fördomsfull att jag först automatiskt tänkte att Junior var en kille), att grodfröken på förskolan är en han och att det inte är någon som tycker att det är konstigt att Junior har två pappor istället för en mamma och en pappa. Illustrationerna är underbara måste jag också nämna!

Ett extra plus är att det följer med en cd-skiva med berättelsen inläst i två versioner; en originalversion och en godnattversion!


Junior börjar förskolan
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 20
ISBN: 9789197892711
Köp: jämför priser