Min pinsamma familj på kalas

Min pinsamma familj på kalas är en härlig bok om att gå på ett kalas som inte riktigt blir som planerat. Varför inte? Jo, för att pinsamma mamma och pinsamma mormor lyckas slinka in och busa till det hela. De gömmer sig under bordet, snor godispåsar från fiskdammen och tar tårtans enda ros.

Och sedan? Sedan är paketet som jaget har med sig inte alls det glittriga som hen bett mormor att handla, utan … det får ni veta om ni läser.

Enligt 7-åringen, som läste den själv och slukade hela på direkten när hon hittade den, så var boken pinsam men rolig och hon gillade den mycket. 

Själv älskar jag illustrationerna där detaljerna visar på saker som händer i bakgrunden, som läsaren kanske inte ser vid första läsningen, men som förklarar allt. Underbart illustrerat med mycket färg och barn av alla slag, en inkludering som känns självklar och inte står i vägen för berättelsen.  

Och så härligt busiga mamma och mormor så klart som kontrasteras av den lite mer seriösa pappan. En väldigt skön tvärtom-spegling av hur mammor och pappor oftast karaktäriseras. 

Texten är verkligen lättläst med korta meningar skrivna i versaler och utan svåra ord. Dock är persongalleriet rätt stort och vid ett tillfälle är kronologin omvänd, vilket drar ner lite på lättlästbetyget, men generellt flyter texten på riktigt väl med humor och framåtrörelse som ger en riktigt bra lära-sig-läsa bok.


Min pinsamma familj på kalas
Författare: Sara Berg & Karin Frimodig
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: Olika Förlag (2023)
ISBN: 9789189405400
Antal sidor: 36
Kan köpas hos Olika, Adlibris, Bokus med flera.

En helt vanlig supernova

En helt vanlig supernova av Katja Timgren är en bok om högstadiet, ensamhet, utanför- och annorlundaskap, stöttande familjer som ändå inte riktigt förstår, svek och den första hjärtekrossande kärleken.

Filip har sen första dagen i sjuan varit ensam. Han sitter ensam i biblioteket under rasterna, har ett helt bord till sig själv i skolmatsalen, och tillbringar den mesta tiden utanför skolan på sitt rum med näsan i en av sina böcker om rymden. När han inte pratar med sin storasyster Elin som trots att hon flyttat en bit bort, till storstaden Örebro, är den som förstår honom bäst och alltid finns där för honom.

Det är inte så att Filip är direkt mobbad. Han blir inte intryckt på toaletten eller instängd i redskapsrummet på gymnastiken som det ryktas om att en del andra har blivit. I stället är han osynlig. Ingen verkar se honom alls, inte ens före detta bästisen Elsa som efter sommarlovet börjat hänga med sina basketlagskompisar och verkar ha glömt honom totalt. Ingen. Tills dess att den nya tjejen Alva dyker upp i klassen och inte alls verkar fatta att Filip är en sån där osynlig icke-person som man inte talar med, inte sitter med under lunchen, och absolut inte kärar ner sig i.

Inte först vill säga. Men sen går det sämre när det hemska förflutna som fick Alva att byta skola blandas med rädslan för att bli utstött igen och hon inte verkar kunna bestämma sig för vilken person hon ska vara. Den Alva som vill hänga med Filip utanför skolan eller den Alva som låtsas som att han inte existerar så fort någon av klasskamraterna är i närheten.

Jag uppskattar starkt att Timgren valt att skriva om Filips liv några år efter han kom ut som transperson och inte fokuserar på den upplevelsen utan låter läsaren förstå genom kortare bakåtblickar och dialog med Alva att även om det var svårt när Filip berättade för sina två bästa vänner och sen för sina föräldrar, och pappan sen ringde till skolan, så var det ändå ingen större grej utan Filip accepterades rätt snabbt under sitt nya namn och identitet. Och även om han nu i sjuan oroar sig över den kroppsliga utvecklingen och över hur långsamt utredningar och liknande tar, så är det inte heller här som fokus ligger.

I stället fokuserar Timgren på det utanförskap som Filip hamnat i när Elsa tröttnat på honom och i stället börjat hänga med andra vänner och Filips andra bästis, Marcus, flyttat med familjen till Stockholm. Marcus finns förvisso kvar, både genom mess under året och genom löftet om en sommarlovsresa för att hälsa på honom, men inte i vardagen.

När så Alva träder in i Filips liv, hur skakig och osäker deras relation än må vara, så sker en förändring hos honom och han börjar att ta mer och mer plats, säga ifrån och våga stå upp för sig själv mot mobbarna Albin och Theo. Detta trots att hela skolan mest verkar se på utan att röra ett finger och inte ens lärarna verkar se något alls av vad som sker, trots att en skulle kunna förvänta sig att de kanske borde hålla lite extra uppsikt över en transperson.

Däremot står Filip inte riktigt upp för sig själv mot Alva och det sätt hon behandlar honom på och jag tycker nog att hon kommer alltför lindrigt undan, att han tyvärr förlåter henne lite för lätt även om hennes bakgrund gör det lättare att förstå hennes agerande.

En helt vanlig supernova är en lättläst bok med fint framåtdriv och viktiga ämnen som väl beskriver den där osäkerheten som lätt drabbar en i början av en relation, speciellt när det gäller första kärleken.

Tyvärr saknar jag lite djup i karaktärerna för att berättelsen verkligen ska få mig att känna och jag har, som nämnt, lite svårt att acceptera det lite för feelgoodiga slutet och relationen till Alva. Men jag älskar relationen med pappan och hur pappan accepterar Filip helt fullt ut och, åtminstone emellanåt, verkar förstå Filip utan att en massa ord behöver bytas dem emellan. Relationen med pappan och den med storasyster Elin, och i mindre grad den till kompisen Marcus, värmer hjärtat. En så fin familj önskar jag att alla transpersoner, och alla andra tonåringar också för den delen, skulle få ha!


En helt vanlig supernova
Författare: Katja Timgren
Förlag: Gilla förlag (2022)
ISBN: 9789178133574
Antal sidor: 212
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Vad kan det bli?

Vad kan det bli? av Frida Blank och Marianne Sund är en inspirerande liten bok om hur skräp kan återanvändas i leken.

Det är få ord på varje sida så det lite äldre barnet kan lätt läsa själv och även det mindre barnet kan förstå idéerna från illustrationerna utan någon vuxens hjälp.

Konceptet är enkelt men bra i sin enkelhet. På varannat uppslag syns en illustration av något som betraktas som skräp med frågorna Vad har det varit? och Vad kan det bli? och på uppslaget efter visas ett exempel på vad någon med lite fantasi och lekfullhet kan hitta på med materialet.

Till exempel kan en gammal toarulle bli till en kikare, konserver till ett trumset, eller en tom juiceflaska till en maracas.

På sista sidan bjuds det läsande barnet in till att ge sig in i leken med hjälp av sin egen fantasi genom uppmaningen att Det bestämmer du!

Det här är en härlig liten bok att ha hemma eller på förskolan för att med enkla medel ge sig in i fantasins oändliga möjligheter.

 


Vad kan det bli?
Författare: Frida Blank
Illustratör: Marianne Sund
Förlag: Idus förlag (2021)
ISBN: 9789176340677
Antal sidor: 32
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

 

Den andra staden

Den andra staden av Helen Ekeroth är en smart dystopi om ett alternativt Malmö och önskan att Ã¥ter kunna resa mellan denna alternativa stad och den ”riktiga” staden efter att portalerna stängts hundra Ã¥r tidigare.

Jag älskar uppbyggnaden av berättelsen, rollen som Stadsbiblioteket och bibliotekarier innehar i det alternativa Malmö, hur det Malmö jag känner återspeglas med en snygg twist i denna alternativa stad och hur små detaljer under de första kapitlen visar sig vara viktiga längre fram – här finns inga glömda Chekovs pistoler utan allt vävs snyggt in.

FramÃ¥trörelsen är ständigt pÃ¥gÃ¥ende och skapar en härlig spänning till berättelsen medan författaren leker med olika varelser sÃ¥som ”de osynliga” och ”de odödliga”, magiker och levande statyer.

Det här är den sorts berättelse som jag tror många unga skulle kunna, precis som jag gjorde, förlora sig i och jag hoppas att de hittar boken!


Den andra staden (del 1 – Silverringarna)
Författare: Helen Ekeroth
Förlag: Rabén&Sjögren (2022)
ISBN: 9789129734607
Antal sidor: 305
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

 

Jag överger mig aldrig

Jag överger mig aldrig av Johanna Nilsson är en periodvis väldigt rå, men vacker skildring av hur det är att leva med bipolär sjukdom i sviterna av ett syskons självmord. Den nära gudlika känslan av lycka, skönhet och odödlighet under de maniska perioderna, det djupa, långa mörker under de depressiva perioderna och skörheten där emellan.

Lykke kan inte sova och tillbringar i stället nätterna med att fara på sina inlines, sina silverfötter, genom Uppsalas tomma gator och parker. Under en av dessa nätter möter hon Sami, en kurdisk balettdansare som brottas med familjens krav och förväntningar som står i vägen för drömmen om att dansa professionellt, att få leva livet som han själv vill.

Och det är det som Lykke till mycket också söker efter. Att få leva livet som hon vill utan att någon styr eller kommer med anmärkningar. Att få vara Lykke fullt ut. Men mest att överleva förlusten av storebrodern och själsfränden Charlie.

Charlie var den enda som på riktigt kunde förstå Lykke. Den enda som visste hur det var att gå från flygande lycka till nattsvart sorg. Tills allt blev för mycket för honom och han flög av ett höghus för att aldrig finnas mer. Aldrig mer kunna guida Lykke ur hennes egna depressioner, aldrig mer kunna dansa tillsammans som gudar på de fester de tog över med sin lyskraft.

Charlie var Lykkes stöttepelare, den som tog hand om henne när hon sjönk in i sin första depression, den som alltid fanns där när resten av världen inte förstod. Samtidigt hade de ett osunt förhållande där de var allt för varandra och utmanade varandra till att ta fler och fler risker. Och nu måste Lykke stå emot den sista utmaningen och inte följa Charlie in i dödens lockande lugn.

Sami hjälper Lykke att vilja leva igen och hon planerar sitt liv runt honom. Han blir hennes snuttefilt, hennes tröst, hennes anledning att orka vidare, att se en framtid – även om det är en där hon lägger allt åt sidan för att hjälpa honom att förverkliga sina drömmar – samtidigt som Sami själv är deprimerad och lever i ständig rädsla efter att familjen försökt slå ihjäl honom. Sami gömmer sig mest på rummet de hyr hos nyblivne änkemannen Hjalmar – en gammal man som Lykke blivit vän med på kyrkogården – medan Lykke igen svischar fram över gatorna.

Nilsson räds inte det mörka, det fula, det tabubelagda utan går ner på djupet i känslorna och möter dessa genom en förståelse som aldrig känns dömande.

Jag överger mig aldrig är en viktig bok som griper sig fast.


Jag överger mig aldrig
Författare: Johanna Nilsson
Förlag: Rabén&Sjögren (2022)
ISBN: 9789129734959
Antal sidor: 214
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.