Barnet av trä

En dag får snickaren en träbit och han täljer då ett eget barn, en dotter som får heta Julia. Han går till det fina varuhuset och köper klänningar åt Julia men hon vill inte använda dem utan föredrar snickarens gamla byxor. Tillsammans med sin kompis Pim övar Julia på alfabetet och hon kommer fram till att Erik är ett mycket bättre namn på den hon är.

Barnet av trä är berättad lite som en gammeldags klassisk saga fast med ett modernt innehåll. Julia upptäcker att hon är trans och prövar sig fram med hur hon vill ha det och snickaren är lyhörd och anpassar saker och ting. Berättelsen handlar inte enbart om transprocessen utan den ingår liksom i sammanhanget kring hur det är att vara barn i en vardag och leka att man aktar sig för björnar, rider på stolhästar och äter gröt till middag.

Språket är väldigt enkelt och det är absolut en bok som lågstadiebarn kan läsa på egen hand. Lukas Renklint själv hoppas att boken ”ska kunna vara ett stöd för barn som trasslar med liknande tankar eller hjälpa vuxna att ha bra och öppna samtal med barn om vad det kan innebära att vara trans” (hämtat från förlaget). Det tror jag definitivt att den kan!

Klaudia Drabikowskas bilder är varma och lagom detaljrika och träbarnet har så många härliga levande uttryck boken igenom. På en av bilderna har det dock blivit lite knas då det är Pim som snurrar i en klänning men enligt texten ska det vara Erik.

Tallbergs är ett förlag som ingår i Hoi förlagsgrupp och deras fokus är att producera regnbågsmedia med fokus på minoritetsgrupper utifrån diskrimineringsgrunderna.


Barnet av trä
Författare: Lukas Renklint
Illustratör: Klaudia Drabikowska
Förlag: Tallbergs förlag (2023)
ISBN: 9789198771725
Antal sidor: 49
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.

En helt vanlig supernova

En helt vanlig supernova av Katja Timgren är en bok om högstadiet, ensamhet, utanför- och annorlundaskap, stöttande familjer som ändå inte riktigt förstår, svek och den första hjärtekrossande kärleken.

Filip har sen första dagen i sjuan varit ensam. Han sitter ensam i biblioteket under rasterna, har ett helt bord till sig själv i skolmatsalen, och tillbringar den mesta tiden utanför skolan på sitt rum med näsan i en av sina böcker om rymden. När han inte pratar med sin storasyster Elin som trots att hon flyttat en bit bort, till storstaden Örebro, är den som förstår honom bäst och alltid finns där för honom.

Det är inte så att Filip är direkt mobbad. Han blir inte intryckt på toaletten eller instängd i redskapsrummet på gymnastiken som det ryktas om att en del andra har blivit. I stället är han osynlig. Ingen verkar se honom alls, inte ens före detta bästisen Elsa som efter sommarlovet börjat hänga med sina basketlagskompisar och verkar ha glömt honom totalt. Ingen. Tills dess att den nya tjejen Alva dyker upp i klassen och inte alls verkar fatta att Filip är en sån där osynlig icke-person som man inte talar med, inte sitter med under lunchen, och absolut inte kärar ner sig i.

Inte först vill säga. Men sen går det sämre när det hemska förflutna som fick Alva att byta skola blandas med rädslan för att bli utstött igen och hon inte verkar kunna bestämma sig för vilken person hon ska vara. Den Alva som vill hänga med Filip utanför skolan eller den Alva som låtsas som att han inte existerar så fort någon av klasskamraterna är i närheten.

Jag uppskattar starkt att Timgren valt att skriva om Filips liv några år efter han kom ut som transperson och inte fokuserar på den upplevelsen utan låter läsaren förstå genom kortare bakåtblickar och dialog med Alva att även om det var svårt när Filip berättade för sina två bästa vänner och sen för sina föräldrar, och pappan sen ringde till skolan, så var det ändå ingen större grej utan Filip accepterades rätt snabbt under sitt nya namn och identitet. Och även om han nu i sjuan oroar sig över den kroppsliga utvecklingen och över hur långsamt utredningar och liknande tar, så är det inte heller här som fokus ligger.

I stället fokuserar Timgren på det utanförskap som Filip hamnat i när Elsa tröttnat på honom och i stället börjat hänga med andra vänner och Filips andra bästis, Marcus, flyttat med familjen till Stockholm. Marcus finns förvisso kvar, både genom mess under året och genom löftet om en sommarlovsresa för att hälsa på honom, men inte i vardagen.

När så Alva träder in i Filips liv, hur skakig och osäker deras relation än må vara, så sker en förändring hos honom och han börjar att ta mer och mer plats, säga ifrån och våga stå upp för sig själv mot mobbarna Albin och Theo. Detta trots att hela skolan mest verkar se på utan att röra ett finger och inte ens lärarna verkar se något alls av vad som sker, trots att en skulle kunna förvänta sig att de kanske borde hålla lite extra uppsikt över en transperson.

Däremot står Filip inte riktigt upp för sig själv mot Alva och det sätt hon behandlar honom på och jag tycker nog att hon kommer alltför lindrigt undan, att han tyvärr förlåter henne lite för lätt även om hennes bakgrund gör det lättare att förstå hennes agerande.

En helt vanlig supernova är en lättläst bok med fint framåtdriv och viktiga ämnen som väl beskriver den där osäkerheten som lätt drabbar en i början av en relation, speciellt när det gäller första kärleken.

Tyvärr saknar jag lite djup i karaktärerna för att berättelsen verkligen ska få mig att känna och jag har, som nämnt, lite svårt att acceptera det lite för feelgoodiga slutet och relationen till Alva. Men jag älskar relationen med pappan och hur pappan accepterar Filip helt fullt ut och, åtminstone emellanåt, verkar förstå Filip utan att en massa ord behöver bytas dem emellan. Relationen med pappan och den med storasyster Elin, och i mindre grad den till kompisen Marcus, värmer hjärtat. En så fin familj önskar jag att alla transpersoner, och alla andra tonåringar också för den delen, skulle få ha!


En helt vanlig supernova
Författare: Katja Timgren
Förlag: Gilla förlag (2022)
ISBN: 9789178133574
Antal sidor: 212
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Brorsan är kung

Brorsan är kung handlar om 11-årige Måns som hänger på sin mamma till Malmö över sommarlovet. På gården till lägenheten de får låna träffar han Mikkel, en ung kille som verkar superfarlig och är full av tatueringar. Efter en styrkemätningsuppvisning blir dock Måns och Mikkel blodsbröder och sommaren utvecklar sig till den bästa i hela Måns liv. Ända tills en dag då Mikkel får reda på Måns hemlighet, kallar honom för lögnare och drar därifrån.

Jag har bara läst två av Jennys böcker, inklusive den här, och undrar alltid varför. Många av dem riktar sig liksom den här till mellanstadiebarn och kanske är det därför? Mina egna barn mer eller mindre slutade läsa i den åldern och idag fokuserar jag främst på böcker för lågstadiet eftersom jag letar lästips till min elever. Men varje gång jag läser en bok för den här åldern så slås jag av hur härliga de är!

Måns hemlighet är, utan att direkt spoila, att han är en transperson. Det här lyfter Jägerfeld på ett väldigt bra sätt i boken och för Måns är det självklart att han är kille men för hans pappa och Mikkel är det inte lika enkelt. Man kan tycka att pappa är en gnällig egoist men jag utgår ifrån att det inte är helt enkelt när det man trodde man var ens dotter visar sig vara en son. Människan är trots allt ganska fyrkantig och konservativ. Måns mamma är mer med på tåget och gör allt hon kan för att stötta honom.

Jägerfelds signum är humor och den här boken är inget undantag. Jag har själv bott i Malmö, och just på Möllan, och drar på munnen flera gånger åt Måns upplevelser av det skånska språket. Jägerfeld brinner också för de människor som kanske inte alltid ses som normen och jag tar Nora (Nora Nora Nora) med sina ritualer och stora läsintresse till mitt hjärta och hade gärna läst mer om henne i en annan bok.

Det var ett tag sedan den här boken kom ut men den är alltid aktuell och det kom en ny pocketutgåva för bara två år sedan. Missa den inte!


Brorsan är kung
Författare: Jenny Jägerfeld
Förlag: Rabén & Sjögren (2016)
ISBN: 9789129726251
Antal sidor: 144
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Skandinaviska serieböcker

Ett snabbt besök på biblioteket för några veckor sedan för att lämna tillbaka böcker såg mig komma hem med en bunt serieböcker vars ämnen och omslag kallade på mig.

Här kommer ett urval av mina favoriter från detta besök och roligt nog är de alla översättningar av böcker utgivna i våra grannländer:

Kvinnor i kamp: 150 års kamp för frihet, jämlikhet, systerskap! av Marta Breen med illustrationer av Jenny Jordahl imponerar stort i hur mycket fakta de lyckas förmedla med så pass lite text utan att det känns varken torrt eller alltför förenklat.

Boken handlar om kvinnorättsrörelsen från 1800-talet till nutid och visar med träffsäkra bilder hur saker har varit och hur det kändes för kvinnan.

Utöver den långa kampen för rösträtt, med exempel på hur den gått till från olika delar av världen, tar boken också upp den kamp som kvinnor fört för jämlikhet generellt sett såsom kvinnokamp mot slaveriet, kampen om kvinnokroppen, för fri kärlek, för rätten till utbildning, med mycket mera.

 

Det är en mycket snygg bok om ett väldigt viktigt ämne. För kampen är fortfarande inte slut, och i boken får läsaren veta både hur mycket som redan har vunnits men också hur mycket som återstår att kämpa för. Vågar du gå först?

 

 

****

En till norsk seriebok med ett viktigt ämne är Närmare kommer vi inte av Anneli Furmark och Monika Steinholm. Här spinner vi vidare på rätten till fri kärlek, att kunna älska vem en vill och inte behöva skämmas för det.

Vi får följa två perspektiv, Jens och Edors, när de navigerar de svåra åren mot slutet av tonåren när en försöker att komma underfund med ens plats i världen. Jens flyr känslorna han har för bästisen i Tromsö, och mammans något kvävande omtänksamhet, för att spendera sommaren hos morbror Torstein och hans partner Phil i Finnsnes.

Där bor Edor som är tillsammans med Beate men inte speciellt lycklig.

Jens och Edor träffas och blir kära, men ska Edor våga erkänna sin kärlek, varför reagerar hans pappa så konstigt när han alltid accepterat bögar tidigare, och vad ska vännerna säga?

Det är en fin romantisk berättelse med ärligt tecknade bilder som kommer nära inpå. En viktig bok om det fortsatta förtryck av HBTQIA+ som pågår även här uppe i Norr, att våga stå upp för sig själv vad andra än tycker, och att hitta de som står på ens sida.

****

Till slut lämnar vi Norge och beger oss längre söderut för en bok som vann Bästa tecknade barn- och ungdomsserie i Danmark 2018!

Mira av Sabine Lemire med illustrationer av Rasmus Bregnhøi, handlar om ett år i Miras liv, ett år med många komplikationer så som det gärna kan vara i förpuberteten.

Det är ett smart koncept att utgå från och avsluta med nyårsafton och även om det inte finns några datummarkeringar så är känslan ändå tydlig av att få läsa någons dagbok.

Miras bästa kompis Naja har kärat ner sig och startar en kärleksklubb med den nya coola tjejen i klassen, medan Mira varken är kär i någon eller intresserad av andra på det viset. Hon befinner sig i den svåra platsen mitt emellan lekstadiet och ungdomsstadiet. Vill helst sova med nallebjörnen, bygga robotar med den andra bästisen, Louis, och bara hänga med sina vänner. Men det verkar som att hon kommer att förlora Naja om hon inte också blir kär i någon så hon kämpar för att bli det och för att gömma undan all antydan till leksaker eller annat småbarnsaktigt.

Det är en varm skildring av att stå på gränsen av förändring och av relationen mellan en ensamstående mamma, som rätt ofta byter kille, och ett barn.

Rekommenderas till alla som någon gång känt eller känner sig förvirrade av att inte riktigt veta var de står.

 


Kvinnor i kamp: 150 års kamp för frihet, jämlikhet, systerskap!
Författare: Marta Breen
Illustratör: Jenny Jordahl
Översättare: Hanna Hellquist
Förlag: Natur & Kultur (2019)
ISBN:9789127159198
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Närmare kommer vi inte
Författare: Anneli Furmark & Monika Steinholm
Illustratör: Anneli Furmark
Förlag: Wibom Books (2018)
ISBN: 9789198293531
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Mira
Författare: Sabine Lemire
Illustratör: Rasmus Bregnhøi
Översättare: Gunilla Halkjaer Olofsson
Förlag: Lilla Piratförlaget (2018)
ISBN: 9789178130306
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Himlabrand

Kan detta vara årets ungdomsbok?

Jag läste klart Himlabrand av Moa Backe Åstot redan för ett par månader sedan, men blev alltför tagen för att klara av att skriva en recension på direkten. Så den har fått vila. En glimmande pärla som prytt mitt skrivbord och motiverat mig att göra mitt bästa när jag själv skriver. Att en debutant kan ha värkt fram den här boken är närmast chockerande men också väldigt motiverande.

Vad är det då som gör den så speciell? Jag skulle säga att det är en kombination av saker som tillsammans bidrar till bokens storslagenhet, i sin enkelhet. För boken är lättläst även om ytterst vacker.

Språket gnistrar med underbara metaforer och har ett sätt att leka med arktiska naturfenomen för att gestalta huvudkaraktären Ántes tankar och känslor som går in i själen. Dialogen är trovärdig och jag älskar hur samiska ord blandas in utan förklaring, och utan behov av förklaring. Läsaren kanske inte förstår den exakta innebörden men vi förstår andemeningen och orden fördjupar känslan av att ha förflyttats till Jokkmokk och dess närbebyggelse.

Handlingen griper verkligen tag i läsaren. Det är en kärlekshistoria som de flesta kan känna igen sig i. Hur det är att vara tonåring och förälskad och inte veta om det är besvarat. Men utöver en vanlig kärlekshistoria är det här en berättelse om att våga vara sig själv och hitta utrymme för att ta plats i en värld som ser ner på sådana som är som en själv, att våga ta steget fullt ut.

”Finns det homosexuella renskötare?”

Frågan dyker upp när Ánte gör en sökning i början av boken och stannar med honom till dess slut.

För självklart finns de, men då homosexualitet inte är accepterat i traditionella samiska släkter så är det ingen i Ántes värld som är öppet homosexuell. Ánte känner därför att han måste välja mellan att gömma sina känslor och följa sin livsdröm, att bli renskötare, eller att följa i fotspåren av andra samer som inte passat in i könsförväntningarna och flyttat nedåt landet. Ánte vacklar därmed under dilemmat mellan att välja att vara sig själv eller att kunna göra det han älskar.

Bakgrundshistorien. Kanske det mest imponerande – även om det är närmast omöjligt att välja – är hur Moa Backe Åstot väver in historien om det samiska förtrycket i berättelsen på ett sätt som känns fullt trovärdigt för handlingen. Hon har använt sig av berättarknepet att Ánte hittar en bok och läsaren därigenom får ta del av svensk rasbiologi och det samiska förtrycket. Det är dock gjort på ett så snyggt vis att det knepet knappt syns och aldrig känns föreläsande. I stället blandas funderingar runt informationen Ánte hittar i boken med hur den påverkat hans egen familj. Dessa funderingar fördjupas snyggt genom samtal med farmodern och Ántes kusin. Trådarna är så sömlösa att läsaren lär sig nästan utan att inse det, och informationen stoppar aldrig upp läsningen som det annars gärna kan göra utan den tillhör handlingen fullt ut och hjälper till att driva den framåt.

Boken rekommenderas starkt till alla över nio år!

Fotograf: Carl-Johan Utsi, pressbild från Rabén & Sjögren

 


Himlabrand
Författare: Moa Backe Åstot
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129725575
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.