En dag får snickaren en träbit och han täljer då ett eget barn, en dotter som får heta Julia. Han går till det fina varuhuset och köper klänningar åt Julia men hon vill inte använda dem utan föredrar snickarens gamla byxor. Tillsammans med sin kompis Pim övar Julia på alfabetet och hon kommer fram till att Erik är ett mycket bättre namn på den hon är.
Barnet av trä är berättad lite som en gammeldags klassisk saga fast med ett modernt innehåll. Julia upptäcker att hon är trans och prövar sig fram med hur hon vill ha det och snickaren är lyhörd och anpassar saker och ting. Berättelsen handlar inte enbart om transprocessen utan den ingår liksom i sammanhanget kring hur det är att vara barn i en vardag och leka att man aktar sig för björnar, rider på stolhästar och äter gröt till middag.
Språket är väldigt enkelt och det är absolut en bok som lågstadiebarn kan läsa på egen hand. Lukas Renklint själv hoppas att boken ”ska kunna vara ett stöd för barn som trasslar med liknande tankar eller hjälpa vuxna att ha bra och öppna samtal med barn om vad det kan innebära att vara trans” (hämtat från förlaget). Det tror jag definitivt att den kan!
Klaudia Drabikowskas bilder är varma och lagom detaljrika och träbarnet har så många härliga levande uttryck boken igenom. På en av bilderna har det dock blivit lite knas då det är Pim som snurrar i en klänning men enligt texten ska det vara Erik.
Tallbergs är ett förlag som ingår i Hoi förlagsgrupp och deras fokus är att producera regnbågsmedia med fokus på minoritetsgrupper utifrån diskrimineringsgrunderna.