Lale har precis flyttat till Sverige med sin familj. Pappa har mycket att göra och mamma verkar ledsen så Lale strövar omkring i närområdet och funderar kring saker som vem som nu plockar aprikoserna i mormors träd i Turkiet eller om trädet ens finns kvar?
Lale är snart sju år och ser fram emot att börja skolan och få vänner. En dag hittar hon en kvinna i källaren som pratar samma språk som Lale och när hon äntligen får börja skolan är det någon som stirrar på henne. Kanske kan hon få några vänner ändå?
Det här är en fin liten bok om att komma till ett nytt land och förundras över det nya samtidigt som man saknar det gamla. Lale får äntligen en kompis i skolan och lär sig lite mer av språket för var dag samtidigt som det är svårt att hänga med i vad läraren säger. Att vara nyanländ i Sverige innebär på de flesta lågstadieskolor att du får gå direkt ut i klass men ha tillgång till en studiehandledare en timme i veckan som hjälper dig på ditt modersmål. Det är såklart alldeles för lite och jag tycker själv synd om de nyanlända elever jag haft som i början sitter av så mycket tid. Tack och lov är matematik ett ämne som de flesta kan hänga med ganska bra i innan språket lossnar.
Jag kan inte tänka mig hur det är att behöva fly ett krig och komma till ett land där allt är främmande. För Lale är det både sorgset och spännande och hon finner tröst och trygghet hos kvinnan i källaren som också flytt ifrån Turkiet men ännu inte har någonstans att bo som Lale. Illustrationerna är enkla men stämningsfulla och passar bra in till den relativt lättlästa texten som genomsyras av både oro och hopp. Jag hoppas att den här boken kan skapa förståelse hos de barn som aldrig flytt och skänka igenkänning till de som har det.
En kväll dyker de plötsligt upp, männen som har mördat Isaqs pappa. Nu är det honom de vill ha, och när de under pistolhot tvingar honom med sig hör han sin mamma och två småsyskon springa iväg. Han hör också tre skott. Inte två, inte fyra, tre…
Christina Wahldén är skicklig på att skriva om svåra saker på ett sätt som passar ungdomar. Jag har läst flera av hennes böcker; både ”vanliga” och de som getts ut på Nypon förlag (Nypons böcker är mycket lättlästa och passar mycket bra för läsovana, läsovilliga eller ungdomar med läsproblem). Ny här handlar om en ensamkommande flykting, en tonårspojke som inte har några föräldrar eller andra vårdnadshavare med sig till eller i Sverige. Enligt 
Vem är tjuven, Mirjana är utgiven 2007 av Olika Förlag som har som mål att ge ut normöverskridande böcker. Jag hoppas på fler böcker med Tomas Nilsson och Jessika Kurki som illustratörer eftersom bilderna är riktigt charmiga.