Utan att passera gå handlar om Issa och Aaden. Issa har en mamma som inte fungerar som andra mammor så Issa gör sitt bästa för att undvika henne och tar hand om sin lillasyster Nova. Issa har också en sugardaddy, Bill, som kallar henne socker och är jobbig men ändå träffar hon honom. Aaden å sin sida har en underbar mamma. Men när det en dag börjar viskas om att hans storebror har dödat några och det pratas om blodshämnd då säger hans mamma att han måste lämna Somalia. Aaden ger sig av och hamnar så småningom i Sverige där han väntar på uppehållstillståndet som aldrig kommer. Det visar sig att han bor i samma hus som systrarna och steg för steg närmar de sig varandra.
Vilken bra bok det här är! Den rymmer massor av svåra ämnen som psykisk ohälsa, dysfunktionella familjerelationer, övergrepp, rotlöshet, flyktingskap och transsexualitet. Ungdomen handlar ju om att finna sin plats i tillvaron och de allra flesta går igenom den här perioden med känslor av utanförskap, vilsenhet samt ett konstant sökande efter vem och vad man vill bli. Men Issa och Aadens ryggsäckar är liksom så mycket tyngre än många andras. Ibland kan det bli klichéartat och krystat när författare och manusförfattare ska trycka in för många ämnen och tänka på att det blir inkluderande och diversifierat men Lova Lakso gör detta på något magiskt sätt där allt känns helt naturligt och aldrig too much.
Det är inte bara elände som skildras utan här finns också värme, gemenskap, hopp, kärlek och fantastiska vuxna karaktärer som Halima och Babushkan vilka ser precis vad ungdomarna behöver och kan ge dem det och som säger rätt saker. Som Halima när Aaden undrar varför det bor en kille som ser ut som en tjej i deras hus:
Vet du. Det är inte de ovanliga du ska oroa dig för. De ger sig inte pÃ¥ nÃ¥gon. Veganer, kvinnor som har barn tillsammans… Säkert inte killar som ser ut som tjejer heller. Det är de vanliga. De vanliga kan göra vad som helst nu för tiden.
Det är riktigt sorgligt att läsa om den svenska byråkratin och flyktingpolitiken som Aaden möter men jag blir glad att socialtjänsten ändå kan hjälpa Issa och Nova lite då de ofta framställs som helt odugliga i litteraturen vilket stör mig. Issa, Aaden och Nova har alla drömmar och hopp om framtiden trots alla svårigheter de tampas med. Slutet blir inte alls sliskigt utan både sorgset, fint och realistiskt. Och kom ihåg att du aldrig vet vad som gömmer sig i en människa. Om någon inte vill ha Adidasskorna du köper så beror det inte nödvändigtvis på otacksamhet utan något annat. Jag blir besviken om inte det här blir en av årets Augustprisnomineringar. Läs!
Lale har precis flyttat till Sverige med sin familj. Pappa har mycket att göra och mamma verkar ledsen så Lale strövar omkring i närområdet och funderar kring saker som vem som nu plockar aprikoserna i mormors träd i Turkiet eller om trädet ens finns kvar?
En kväll dyker de plötsligt upp, männen som har mördat Isaqs pappa. Nu är det honom de vill ha, och när de under pistolhot tvingar honom med sig hör han sin mamma och tvÃ¥ smÃ¥syskon springa iväg. Han hör ocksÃ¥ tre skott. Inte tvÃ¥, inte fyra, tre…
Christina Wahldén är skicklig pÃ¥ att skriva om svÃ¥ra saker pÃ¥ ett sätt som passar ungdomar. Jag har läst flera av hennes böcker; bÃ¥de ”vanliga” och de som getts ut pÃ¥ Nypon förlag (Nypons böcker är mycket lättlästa och passar mycket bra för läsovana, läsovilliga eller ungdomar med läsproblem). Ny här handlar om en ensamkommande flykting, en tonÃ¥rspojke som inte har nÃ¥gra föräldrar eller andra vÃ¥rdnadshavare med sig till eller i Sverige. Enligt 
Vem är tjuven, Mirjana är utgiven 2007 av Olika Förlag som har som mål att ge ut normöverskridande böcker. Jag hoppas på fler böcker med Tomas Nilsson och Jessika Kurki som illustratörer eftersom bilderna är riktigt charmiga.