Syster

Syster av Sofia Nordin är en speciell läsupplevelse. Ingen blaskig kopp te där slutet kan gissas från första kapitlen, där det mest känns förutsägbart och det egentligen mest är språket och den personliga tonen som håller kvar läsaren. Nej, här tas läsaren med på en riktig resa där alternativa sätt att se på världen, på moral, och på kärlek dissekeras genom fjortonåriga huvudkaraktären Magdas upplevelser.

Vi får följa Magda från det att hon flyr med sin mamma och bebis-lillasyster från en alkoholiserad, dominerande pappa som nyligen försökt kväva lillasyster bland soffkuddarna. Magda och hennes lilla familj åker till Jordasång där alla verkar leva i harmoni, utanför det världsliga och där de delar med sig av både arbete och belöning med kärlek. Jordasång drivs av Syster och författaren funderar bland annat över hur lätt det är att falla från ett maktförhållande in i ett annat och hur lätt det kan vara för yngre, som redan farit illa i världen, att tyda sig till den som verkar visa dem kärlek trots att de inte gjort sig ”förtjänta” av den, och hur svårt det kan vara att hålla huvudet kallt och komma ihåg sitt rätta jag.

För vem är en egentligen när en aldrig har fått uttrycka sig själv utan rädsla för repressalier?

Boken innehåller också en kärlekshistoria som inte värjer för att utforska normöverskridande förhållanden. Här tror jag att boken kan kännas kontroversiell för en del föräldrar, jag kände själv ett visst motstånd mot när relationer mellan omyndiga och vuxna tre gånger så gamla först nämns som en möjlighet, men bokens slut balanserar snyggt mellan dessa frågor och låter karaktärerna själva diskutera frågorna, utan att moralisera valen utifrån. Och det kanske ska nämnas att ingen sådan relation faktiskt äger rum.

Texten har ett fint framåtdriv, mycket tack vare den spänning – runt Magdas relation till pappan och mammans reaktion på Jordasång och Syster – som genomsyrar berättelsen.

En väldigt välskriven bok som skildrar hur svårt det kan vara att släppa taget om någon som en älskar men som gjort en så illa. Författaren ska också ha eloge för att våga gå utanför samhällets oskrivna regler och utforska vad som skulle kunna vara på andra sidan.


Syster
Författare: Sofia Nordin
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129727425
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Love, Love, Love

Alltså vilken bok. Jag fick hem den igår och skulle bara läsa lite, typ första kapitlet, idag för att jag var nyfiken på vad den handlar om. Fast forward några timmar senare då jag slog igen sista sidan med ett nöjt leende. Yes!

Det här är en pärla som alla tonåringar bör läsa. Boken levererar från första sidan, där den på direkten drar in läsaren genom att chockera lätt med sin öppenhet, sin nakna ärlighet om ett ämne som av någon anledning alltid varit delvis tabu, som en viskar om men inte skriker ut högt. Jag syftar på kvinnliga könsorgan, som på första sidan beskrivs med en humor som får mig att skratta rakt ut, och hur de, till skillnad från deras manliga motsvarigheter, så sällan syns i bild eller pratas om att snart fjortonåriga Kimmie tror att något är fel med henne när hon ser sina blygdläppar för första gången.

Boken tar upp flera viktiga ämnen som berör djupt in i läsaren samtidigt som berättelsen rör sig framåt med flera spännande trådar och en lättläst text med bra flyt. Vi får läsa om resten av kroppens utveckling under tonåren, från frånvaron av bröst till Kimmies oro över sin starkt försenade mens, men också om att leva vidare efter att ens mamma har dött och detta under skuggan av den stora hemlighet hon lämnat bakom sig. Paketet inkluderar också en tjurig storasyrra, jobbiga småsyskon, och en styvmamma som inte riktigt smälter in i familjen. En bästis som bara har killar på hjärnan och en kille som inte riktigt verkar lika ärlig som han först gav sken av. Och vid sidan av allt löper kärleken till att springa snabbt, då det tillåter hjärnan att tömmas på allt annat än det som sker för stunden.

Med mycket värme och humor berättar Hanna Landahl Kimmies historia och det märks att hon har haft roligt när hon skrev boken men också att detta är ämnen som hon brinner för.

Jag kan inte annat än rekommendera denna bladvändare till alla tonåringar, och alla som kommer ihåg hur det var att vara tonåring eller har tonåringar omkring sig. Wow! Vilken läsupplevelse.

Dessutom är omslaget så vackert och matchar så träffsäkert bokens känsla, om det där fladdrandet som av fjärilar en känner lite extra mycket av under de där viktiga åren, att boken blir en fröjd att ha i biblioteket.

 


Love, Love, Love
Författare: Hanna Landahl
Förlag: Ordalaget (2021)
ISBN: 9789174694277
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Älgpappan

Titeln till trots handlar Älgpappan om livet och relationer, främst relationen mellan Skruttens föräldrar.

Pappan, eller älgen, vill alltid ge sig ut i skogen.

 

 

Barnet är berättaren. Hen kallas Skrutten. Hen berättar med stor kärlek om pappan som rör sig som en älg, att älgar behöver mycket plats att röra sig på och om en mörk tjärn som älgen brukar dricka vatten ur. Hen berättar hur pappan luktar av kåda och ofta vänder sig mot dörren som för att han vill tillbaka till skogen. Och pappan har berättat om tjärnen, mossen, blommorna och fåglarna som finns där i skogen. Skrutten förklarar:

En älgpappa älskar att vistas i skogen så mycket att han ofta glömmer bort sina barn och barnets mamma som väntar där hemma …

… inte för att vara dum, utan för att när älgpappan förvandlas helt och hållet till älg då tänker han som en älg …

 Att få äta kall mat för att de väntat är svårt för Skrutten och mamman. Särskilt för mamman som inte förstått att det bor en livs levande älg inuti pappans kropp, berättar hen vidare. Skrutten däremot förstår hur det ligger till och hen vill inte höra grälen som uppstår. Hen tycker inte att människor och älgar borde bli kära i varandra.

En kväll ger sig pappaälgen ut fastän det stormar. De har samlats för att spela spel och har tända stearinljus eftersom strömmen gått. Pappan är knappt närvarande och till sist ser Skrutten att en älgklöv har börjat växa ut genom ett hål i pappans strumpa. Mamman och pappan grälar. Skrutten spionerar och beskriver det som händer med att mamman skriker och hur pappan stegvis förvandlas. Han vankar omkring på ben som blir längre och längre och kliar sig i huvudet där älghornen snart kommer att växa ut.

Innan pappan går ut i stormen kramar han om mamman, som är arg för att han vill gå. Han viskar – Förlåt … – Jag visste inte att det skulle bli så här.

Som läsare uppfattar jag att berättelsens fokus framförallt ligger i relationen mellan pappan och barnet. Mammans karaktär får litet utrymme. Barnet ser och förstår det som inte talas direkt om. Barnet vill hjälpa pappan och hen tar ett ganska stort ansvar för hur familjen mår.

Historien slutar med att vi får se pappan leva som älg i skogen och Skrutten är och hälsar på eller snarare tittar till älgpappan. Känslan det ger mig är ensamhet och lite sorg. Och det sägs inte så mycket om hur det är för Skrutten att vara utan pappa. Men hen berättar att: Mamma är inte lika arg längre och skrattar oftare.

 

 

Skildringen förmedlar att Skrutten och mamman nu har det bra. Jag blir osäker, men det känns i alla fall som att det är bättre. Och det är väl precis så det kan vara i verkligheten.

 

Boken är fint illustrerad med många vackra och gripande akvarellmålningar. Hela historien har en trolsk stämning, i det närmaste som att den utspelar sig i en drömvärld eller någonstans mellan dröm och verklighet. Symboliken är ibland lite udda och vi får också läsa och höra om sådant som är och sådant som snuddar vid magi.

 


Älgpappan
Författare: Lisa Fransson
Illustrationer: Helena Egerlid
Förlag: Kikkuli Förlag
ISBN: 9789188195630
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Tack till förlaget för recensionsex!