Mamma fuckar upp är en välkommen bok om ett viktigt ämne som ofta förbises inom barnboksvärlden. Mamma Maja avtjänar ett straff för narkotikabrott och under tiden bor hennes två barn, Petter och Sahar, i ett familjehem. Boken börjar med att barnen besöker mamman i fängelset tillsammans med vad jag gissar är en socialarbetare men som jag först tog för ett annat barn då teckningen inte direkt visar att hon är äldre och inte nämner vem hon är förutom vid namn. Detta är tyvärr ett genomgående drag i boken att rätt många karaktärer dyker upp utan att läsaren får veta vem de är eller vilken deras relation är med de två huvudpersonerna, Petter och Sahar. Ibland är det rätt lättgissat till en kompis eller kompis förälder, ibland förklaras personens relation, som när Sahars pappa dyker upp efter många års frånvaro. Men vid flera tillfällen är det personer som bara finns med på ett uppslag och sen försvinner. Och visst kan det gärna vara så i det riktiga livet, att människor kommer och går i ens liv, speciellt i utsatta barns liv, och på ett sätt kan det sägas förstärka bilden av deras utsatthet, deras beroende av vad vuxenvärlden bestämmer. Men samtidigt gör det att berättelsen känns hoppig, speciellt i de första uppslagen, och att det blir svårare att komma nära karaktärerna.
Illustrationerna av Charlie Rosales är starka och allvaret förstärks av valet av svartvitt med orange accenter och serieupplägget känns perfekt för ämnet. På ett sätt är det lättläst och därmed tillgängligt för flera åldrar och läsnivåer, men samtidigt sker en stor del av berättelsen mellan raderna / illustrationerna vilket tyvärr kan tänkas försvåra för de som inte är vana läsare.
Det är väldigt bra att boken visar på svårigheterna för barn i situationer när en förälder, här dessutom ensamstående, hamnar i fängelse. Det är en träffsäker blandning av att längta efter mamma, att hon ska bli fri och de kunna bo 
tillsammans igen, och känslan av att de inte kan lita på henne, att de hade det bättre i familjehemmet, och rädslan för att hon håller på att falla tillbaka igen. Blandningen av att vilja berätta för någon och rädslan för att de ska sprida informationen vidare. Sorgen över att ingen vuxen verkar bry sig och en önskan om att de vuxna bara ska lämna en ifred. Svårigheten i att ha varit tvungen att byta skola igen och därmed ha kommit efter i skolarbetet och inte känna någon, och frågan vad en ska svara när kompisens förälder frågar om mamman.
Men samtidigt som boken visar ett fint realistiskt perspektiv, där mamman faller tillbaka ner i gamla vanor, så har boken tyvärr flera logiska hopp som jag som läsare inte kan släppa. Vad händer med mamman efter att Petter hällt ut hennes tabletter? Hon försvinner bara ur berättelsen där och läsaren får inte reda på ifall hon hamnar i fängelse igen, på behandlingshem, eller finns kvar men bara inte som en stabil förälder. Och hur troligt är det att Sahars pappa – som dyker upp efter att ha varit borta sen Sahar var tre – inte bara ska gå in som en stabil förälder till henne men också ta sig an hennes storebror Petter som inte är hans barn? Det låter som en fin lösning på barnens situation, men är den realistisk? Får Sahars pappa ens det?
Trots dessa förbehåll så är detta en väldigt viktig bok och speciellt intressant för barn och ungdomar i liknande situation, antingen det gäller en av de trettio tusen som dagligen lever med en frihetsberövad förälder eller anhörig, eller de som av andra anledningar får uppleva fosterhem och möten med socialtjänsten, eller de som vill ha insyn hur det kan vara att leva i den här sortens limbo. Då försäljningspriset tyvärr är högre än vad de flesta i målgruppen troligen har råd med, rekommenderar jag extra starkt att boken köps in av alla bibliotek, skolbibliotek och andra insatser där barn och ungdomar i målgruppen kan tänkas komma i kontakt med böcker.
Mamma fuckar upp
Författare: Elisabet Omsén
Illustratör: Charlie Rosales
Förlag: Krossa förlag (2020)
ISBN: 9789198338447
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.
Vad bättre på internationella Nalle Puh-dagen än att skriva om denna härliga lilla björn. Jag har valt att läsa två olika versioner av Nalle Puh och hans värld för att kunna tipsa lite bredare även om båda är från Disneys version då Puh med den lilla röda tröjan har blivit mer välkända än originalet för dagens barn.
Det är en rolig liten berättelse med flera humoristiska inslag som kan rekommenderas att läsas för barnen även om uppläsaren troligen kommer lägga märka till att texten skulle kunna ha sett en redigeringsomgång till innan publicering. En viktigare varning är att en idé kan vara att hoppa över vissa av meningarna när Puh gör morgongymnastik då det ger en otrevlig kroppsuppfattning att rund är lika med osund som åtminstone jag inte vill förmedla till barnen.
Nalle Puhs skattkammare är tyvärr lite hoppig vilket är synd då den har vackra illustrationern och flera härliga små berättelser. Berättelserna binds samman av att Puhs vänner går runt Minnenas väg med honom för att få honom att minnas bättre. Vid varje hus eller viktig plats stannar de och vi får följa ett minne från platsen. Ofta fungerar passagerna mellan rörelse och minne bra men vid ett par tillfällen känns det lite förvirrande vilket är det som skapar boken hoppiga känsla.
En rolig notis är att båda böckerna har kartor på tapeten som är roliga att följa för barnen men som mellan böckerna visar helt olika upplägg för Puhs värld i Sjumilaskogen.
Astrid Lindgren behöver ingen presentation. Många är de verk av henne som är kända och högt älskade både i Sverige och världen runt. Dock är alla hennes böcker inte lika kända och en som jag tidigare hade missat men tycker förtjänar lite mer plats i rampljuset är fantasynovellen Allrakäraste syster, med Hans Arnolds fantastiska illustrationer.
Häxa i läxa är den första fristående delen av tre i serien Hokus pokus. Målgruppen är de som precis har börjat läsa (Silverdelfinen 1), men boken fungerar också bra för högläsning. När jag läste boken för mina barn på nyss fyllda fem och tre år så var koncentrationen på topp hela boken igenom. De älskade den och femåringen sa att det var tråkigt att boken var slut så snabbt. Ett gott betyg från henne, men kanske en varning till de vars barn redan läser väl då den nog kan anses alltför enkel av en del.
