Lisens familj ska semestra hemma i år. Det blir en hemester i Ångermanland, där de ska bo i en campingstuga. Lisen, hennes storebror samt mamma Frida och mamma Anna packar bilen och ger sig av. Väl framme vandrar de uppför ett berg och badar trots att vattnet är kallt. Det här är en bok där det lilla får ta plats och där upplevelserna inte behöver vara storslagna för att kännas stora.
Idén bakom boken är varm och tilltalande. Det är befriande med en berättelse som på ett lekfullt sätt skildrar en resa utan ett tydligt, avlägset mål. Språket är enkelt men målande, med formuleringar som förstärker barnets perspektiv. Med små medel lyckas Jennie Medin ge liv åt både karaktärer och relationer.
Illustrationerna är fantastiskt fina och kompletterar texten väl. Lisen och hennes familj skildras med personligheter. Den sura storebrodern har ständigt mobilen nära till hands, och relationen mellan mamma Anna och mamma Frida gestaltas fint genom blickar, kroppsspråk och närhet.
Det här är en varm och glad bilderbok som fångar ett barns glädje i att upptäcka och uppleva. Det är uppfriskande och fint att fokus ligger på de små sakerna och på relationerna inom familjen.
När Lo ska sätta sig på stolen går den sönder! Vad ska hon göra med den? Slänga, tycker mamma, men Lo har en bättre ide: stolen kan bli till något annat!
