Kompisen längtar

Olivia ska åka bort och kompisen får inte följa med. Kompisen gråter floder och Olivia kommer inte ens ihåg att vinka till honom genom fönstret. Kompisen kan inte äta, inte leka, bara längta. Tiden går så långsamt när man längtar. Även fast Olivia bara ska vara borta i en dag, så känns saknaden outhärdlig för Kompisen.

Kompisen längtar är närapå en poetisk skildring. Kompisens starka känslor känns ända in i själen. Per Gustavsson (som också skrivit och illustrerat böckerna Så gör prinsessor) lyckas genom Kompisens kroppspråk fånga den starka känslan av saknad. Kompisen längtar är en vemodig men fin berättelse som lämnar spår.

Äntligen är Olivia hemma igen!
Nu är det inte tyst längre.
Nu tickar tiden igen.
Och skratten skrattas.

Jag tror att boken kan vara bra för barn att ta del av. Små barn i 2-5-årsåldern kan inte alltid kan sätta ord på sina egna känslor av saknad och längtan, men genom Moni Nilssons bok kan de känna igen sig. Barnen ser att trots att det är jobbigt att längta, så finns alltid ett slut. Olivia kommer hem igen och så gör även barnets egen mamma när hon varit på konferens.

Boken skildrar även hur Olivias mamma saknar sin dotter. Hon sitter med Kompisen i knät när de tittar på TV på kvällen.

Till skillnaden frÃ¥n Moni Nilssons tidigare bok Kompisen är för liten är Kompisen längtar inte lika galen och overklig. Istället upplever jag Kompisen längtar som nedtonad – pÃ¥ ett positivt sätt. Jag och min 3-Ã¥riga dotter gillar den starkt och kommer att plocka fram den mÃ¥nga gÃ¥nger.


Kompisen längtar
Författare: Moni Nilsson
Illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129672770
Köp: jämför priser

Världens mamma och en katt

Världens mamma och en katt handlar om ett barn som berättar om sitt liv, om önskan att få en katt, om kompisen Sandro och om mamman, som inte har något hår eftersom hon är sjuk. Hon är världens tröttaste mamma, som inte längre orkar gå till simhallen eller baka bullar med russin och kanel.

Den här boken ger en del vemodshugg. Att vilja, men inte orka baka eller åka rutschkana med sitt barn, det är allvarliga saker. Sjukdomen ger en dimension, som inte bara kan beskrivas som lite vardagströtthet, utan här finns det också fula peruker och födelsedagskalas med tanken på att man kanske inte kommer att leva uti hundrade år.

Men jag är inte lika säker pÃ¥ att vemodet hugger tag i ett barn pÃ¥ samma sätt. Jag har levt längre än mina barn med normer om att sjukdom är nÃ¥got hemskt, lite unket och ofta tabubelagt. Men sÃ¥ är däremot inte mammans sjukdom i boken. Det här är främst en bok om kärlek och glädje mitt i livets alla svängar. Det är en bok om ett barn som älskar katter och en mamma som har en kille med en cool bil. Trots att mamman inte alltid orkar tycker barnet att mamman är världens finaste… och tokigaste ocksÃ¥ för den delen. Det här är en bok som ger intryck, men av sÃ¥ mÃ¥nga olika slag och framförallt lämnar den efter sig en varm känsla.

Ja må hon leva uti hundrade år

Kristina Murray Brodin på Bokmässan 2010

Att boken är normöverskridande på flera sätt värmer förstås också. I en barnboksvärld där normen är barn med klassiska svenska namn som lever i kärnfamiljer där mamman definitivt orkar baka bullar, sticker Världens mamma och en katt definitivt ut. Men det fina är att normbrytandet inte påtalas som något avvikande utan bara finns där. Dessutom kan berättarbarnet vara både flicka och pojke. Men eftersom berättelsen är i jag-form blir det inga konstigheter vid vårt språks begränsning kring pronomen.

Bilderna, av Bettina Johansson, är väldigt talande och charmiga. I bilderna är det karaktärerna som är i fokus, vilket gör att det är lätt att lära känna dem. Jag måste också skriva att det verkligen är ett underbart språk i boken. Barnet, som är bokens berättare, är verkligen charmig. Kristina Murray Brodin är en författare som lyfter fram barnet med en oerhörd språklig skicklighet. Att lyckas fånga de där små språkliga detaljerna gör att en barnbok verkligen blir en bok för barn. Jag känner så väl igen min femåring i berättarbarnets sätt att uttrycka sig, det där lekfulla men ändå allvarliga och tron på att man verkligen vet allt.

Det är tur att min kompis Sandro och hans pappa bor i huset bredvid oss. För när de bakar bullar då får vi alltid smaka. Men de har inga russin i, det är synd.


Världens mamma och en katt

Författare:Kristina Murray Brodin
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: Vombat förlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789186589066
Köp: jämför priser

En puss är inte bara en puss

Vad är en puss?

En puss kan vara en sak i en del av världen men en helt annan någon annanstans. Ebba, 6 år, berättar för oss läsare om pussar. Själv tycker hon att dagen inte kan starta så mycket bättre än med en puss. Hennes pappa säger att man aldrig kan få för många pussar och han pussar ofta på henne och hennes lillasyster.

Ebba ger oss massor av tips kring pussandet. Vad man kan pussa och vad man helst inte ska pussa. Vad pussar betyder i olika delar av världen. Att schimpansen är det enda djur i världen som pussas som människan, alltså på munnen.

Hon berättar för oss hur hennes mormor och morfar försökte slå rekord i pussande och hur hennes mamma och pappa brukar pussas alldeles för mycket ibland, särskilt när någon kompis är där. Ebba säger att man kan pussas för att man är vänner också. Hon och hennes bästis brukar pussas för att de blir så glada av att ses! Men hon tycker det är jättekonstigt att killar inte får pussas utan att bli retade för det. Jättedumt, tycker Ebba!

En söt bok om pussar ur Ebbas perspektiv, men också på ett intressant informativt sätt. Jag tyckte till en början att bilderna var lite för enkla, men efter ett tag tänkte jag att de nog passade väldigt bra just här! Det känns som om det är Ebba som ritar och förklarar för oss som läser. Sen gillar jag ju att pappan tar stor plats, att det är han som bakar och är huslig, som pussas och dammsuger. Bra också, att Ebba ifrågasätter killarnas pussande. Varför får inte killar pussas som vänner? Jag gillar att det lyfts fram lite här!

MÃ¥nga pussar blir det!

En puss är inte bara en puss
Författare och illustratör: Carina Bodström
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150112658
Köp: Jämför priser

De vänskapliga ordens makt i Ynari: flickan med de fem flätorna

Den angolanska författaren Ondjaki ger oss en filosofisk och poetisk text om en flicka, en liten man och stora ord. Ynari har fem flätor på sitt huvud, det har hon alltid haft, och hennes mormor har sagt att just de där fem flätorna kommer att få en speciell betydelse. Berättelsen börjar med att Ynari möter en mycket liten man, som tar med henne på en resa som inte är jättelång, men ändå väldigt stor och som når djupt in i såväl Ynaris som läsarens/lyssnarens drömmar och tankar.

På den här resan får vi se en oändlig värld, nämligen den värld som byggs upp av alla ord som finns. Men vi får också se vår potentiella makt över orden och världen. Den lilla mannen låter Ynari följa med till småfolkets by. Där träffar hon en gammal gubbe som skapar ord och en gammal gumma som utplånar ord. Ynari får veta att hon också kan lära sig att trolla, men på sitt eget sätt och det måste hon lära sig själv. Så hon diskuterar med den lilla mannen och hon letar efter svar i sina drömmar och märker tillslut att hon börjar hitta fram till sin egen inre magi. Hon känner sig redo att ge sig ut för att visa upp sin magi.  Hon väljer ut fem byar, lika många som hennes flätor och lika många som våra sinnen. Hon tar med sig den lilla mannen och beger sig iväg för att använda sin magi till något fint, till att skapa fred.

I den första byn möter hon människor som inte kan höra. I frustration över att inte förstå vad höra är för något har de hamnat i krig med grannbyn. Ynari inser att hon måste använda dels sin visdom, dels magin, som hon hittat inom sig, för att hjälpa byborna.

Berättelsen bär på drag från klassiska sagor, men har en specifik berättarstil som är väldigt spännande. Enligt Ondjaki kom idén till den här boken från en dröm och visst finns det mycket från drömmarnas värld som går att känna igen i berättelsen. Till exempel de märkliga parallellerna mellan händelser och personer, de överraskande vändningarna och även drömmens fragmentariska bildspråk där varje bild eller händelse får stor betydelse.

Men det finns ju flera sorters drömmar. Vi drömmer drömmar på natten, men även drömmar i det vakna livet, som exempel drömmen om jämlikhet mellan alla människor och drömmen om fred på jorden. Om det är nattens eller dagens dröm som Ondjaki inspirerats av främst vet jag inte, men hursomhelst beskriver berättelsen en kombination av de båda. Det som ses som helt omöjligt kan plötsligt bli fullt möjligt om man bara vistas lite i de nattliga drömmarnas obundna värld. Men det gäller också att ta sig utanför sömnens barriärer och göra skillnad i det verkliga livet, vilket Ynari lyckas med!

Boken innehåller ganska mycket text och passar bra att läsa i omgångar, gärna så att det finns tid till att prata om det man läser tillsammans med barnet. Det här är kanske egentligen inte en bok för yngre barn, men det går att tolka innehållet på så många olika nivåer och på så skilda sätt, så jag ser inget hinder för att läsa berättelsen om Ynari även för yngre barn.

Ondjaki på Bokmässan 2010


Ynari: flickan med de fem flätorna
Författare: Ondjaki
Illustratör: Danuta Wojciechowska
Svensk text: Yvonne Blank
Förlag: Trasten
Antal sidor: 43
ISBN: 978918630745-5
Köp: jämför priser

Mumindalen: En läskig fantasivärld mitt i verkligheten

Som barn var jag riktigt rädd för Mumins värld. Därför känner jag mig själv lite förundrad över hur mycket jag uppskattar Muminböckerna nu. Det är inte så att de blivit mindre läskiga, de är fortfarande riktigt läskiga, eller kanske
snarare läskiga på riktigt. För Tove Janssons värld berör på ett väldigt speciellt sätt. För att en bilderbok ska kännas läskig räcker det inte med att det finns en massa läskiga typer i den. Det som jag tror gör att Muminböckerna kan betraktas som läskiga är att stämningen går att känna igen från det verkliga livet. Mimindalen är mörk, men inte för mörk. Några händelser är lite magiska, men mycket är också väldigt verklighetstroget. Det finns en del otrevliga typer och en del snälla, men de är aldrig helt onda eller helt goda. Hela tiden detta täta samspel mellan fantasins och verklighetens värld. Som barn var jag mest bara rädd för den här världen, men som vuxen har jag lärt mig att tycka om den med viss rysning genom kroppen.

I Hur gick det sen?: boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My är den här känslan, av såväl underbar fantasi som verklig vardag, väldigt tydlig. Det är dessutom en intensiv blandning av becksvart mörker och solvärmande ljus. Mumintrollet har varit och handlat mjölk och på vägen hem finner han Mymlan i tårar. Mumintrollet får veta att Lilla My är försvunnen, varpå de startar ett stort räddningsuppdrag. Trots att de inte har någon aning om var Lilla My är har de inte svårt att hitta på ställen att leta på, både i verklighetens och fantasins dimensioner.

Den värld som skapas i samspel mellan Tove Janssons olika former av fantasi och kreativitet, dels i texten dels i bilderna, skapar ett unikt konstverk.

I det här konstverket som presenteras i Hur gick det sen?: boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My får dessutom läsaren/lyssnaren lov att vara med aktivt. I varje blad i boken finns det nämligen ett hål som ger en viss hint om vad som kommer att hända på nästa sida. Med hjälp av texten, som är på vers, uppmuntras vi dessutom att själva gissa historiens fortsättning.

Med den här boken skickar distributören Bulls Presstjänst en inbjudan att besöka deras muminmonter på Bokmässan i Göteborg 23-26 september. Det går bra att gå dit för att titta på och diskutera Tove Janssons verk, eller tävla om glass och resor.

Läs mer om muminmontern här.

Pressbild från Bonnier Carlsen

Hur gick det sen?: boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My

Författare och illustratör: Tove Jansson
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 32
ISBN: 9789150104004
Köp: jämför priser