Bilderbokens många ansikten

På bokmässan besökte vi seminariet Bilderbokens många ansikten, där fyra afrikanska bilderboksskapare presenterades. Här nedanför är de; Piet Grobler, Véronique Tadjo (Barnboksprat har skrivit om hennes Mamy Wata och monstret), Christian Epanya (Barnboksprat har skrivit om hans Papa Diops taxi) och John Kilaka. Alla fyra gör färgstarka bilder, men i väldigt olika stilar.


Piet Grobler, Véronique Tadjo, Christian Epanya och John Kilaka.

Seminariet inleddes med en kavalkad av bilder och sedan ställde seminarieledaren Lennart Eng frågor.

Piet Grobler är sydafrikan, men bor numera i England. Just nu är han aktuell med Makwelane och krokodilen (Förlaget Hjulet) som fått Peter Pan-priset 2010. Det är Groblers första bok på svenska och den ser verkligen fin ut! Tyvärr har inte Barnboksprat läst den ännu, men titta gärna vad milkbartoilet skriver. Piet Grobler har en sprudlande lekfull stil och tycker om att rita fåglar. Mer Groblerbilder finns på pietgrobler.com.

Veronique Tadjo från Elfenbenskusten hade egentligen tänkt nöja sig med att skriva berättelser och låta sin mamma illustrera. Men de bor långt ifrån varandra och när mamman kom för att hälsa på var hon alldeles för upptagen med shopping för att hinna illustrera Tadjos berättelser, så i ren frustration illustrerade Tadjo själv. Och det gick ju bra, så på den vägen har det fortsatt. På svenska finns Mamy Wata och monstret. Besök gärna veroniquetadjo.com.

Christian Epanya kommer från Kamerun, men är bosatt i Frankrike. Hans Papa Diops taxi blev en stor succé på svenska förlaget Trasten. Epanyas bilder är realistiska och detaljrika.

John Kilaka från Tanzania tillhör konströrelsen Tingatinga. I Sverige finns tre av Kilakas böcker utgivna på Förlaget Hjulet: Färsk fisk, Vilken vän och Förtrollad frukt, alla fabler om vänskap. Kilaka har gjort det till sin uppgift att tillvarata klassiska berättelser, så att de inte ska glömmas bort. Mer om John Kilaka finns på kilaka.com

Även om de fyra barnbokskonstnärerna har väldigt olika stil och skilda erfarenheter lyfte de ändå ett par frågor som berörde dem alla fyra. För de första talade de om vikten av att höja statusen för barnboksskapande. Såväl Christian Epanya som John Kilaka och Piet Grobler berättade att deras föräldrar eller lärare var långt ifrån uppmuntrande till deras tecknande och bildskapande. Christian Epanyas och Piet Groblers tecknande betraktades som en lite rolig hobby av föräldrarna och sågs inte som något man kunde försörja sig på. John Kilaka blev slagen av sin lärare för att han hellre ville göra roliga bilder än att delta aktivt i skolans ämnen.

Idag är de alla fyra starka förebilder som har visat att det faktiskt går att lyckas inom barnboksvärlden. Nu undervisar Piet Grobler inom konst i England, men har tidigare även undervisat i Sydafrika. Véronique Tadjo berättade att hon tycker det är viktigt att hjälpa barn med att våga rita själva. Hon håller därför i workshops för barn. Christian Epanya ska också inom kort hålla i skapandeworkshops för barn i Namibia.

En annan viktig punkt som togs upp är tillgången på böcker. Christian Epanya berättade att skatten på tryckmaterial är hög i många afrikanska länder, vilket ger relativt höga priser på böcker. Véronique Tadjo förklarade att hennes böcker är ganska dåliga ur just den aspekten. Färgrika bilder ger nämligen ännu högre tryckkostnader. Men samtidigt berättade hon om hur värdefullt det är med bilder som verkligen triggar barns fantasi, här är ger ju rikedomen på färg ett riktigt kreativt fyrverkeri.

Lyft och titta: Egypten

Jag har faktiskt varit i Afrika – i Egypten, närmare bestämt. Under hösten 2005 läste jag 5 poäng egyptologi på distans och efter det fick jag förmodligen mitt livs bästa julklapp av min mamma. Hon bjöd med mig på en tvåveckors superintensiv rundresa till historiska platser i Egypten så att jag fick uppleva allt jag läst om.

Här är en faktabok som hjälper mig att återuppleva resan. På 6 myllrande uppslag skildras olika scener ur det antika Egypten:

Hemma: Här ser vi ett stort hus tillhörande en rik man som heter Haramhab. Lyfter man på en flik ser man dessutom hur det ser ut inne i huset (se nedan). Utanför huset breder fälten ut sig och uppslaget är späckat med korta faktatexter om vad vi ser.

I staden: Här ser vi flervåningshus och byteshandel ute på gatan. Vi kan lyfta flikar för att kika in hos en barberare, i en verkstad och under skynkena som skyddar marknadsförsäljarnas varor.

I templet: Här får vi se ett enormt tempel, både utsidan och insidan förstås. Vi får också en liten genomgång av gudarna.


Uppslaget om templet.

Att göra mumier: Här får vi lära oss om mumifieringsprocessen och egyptiernas tankar om livet och döden. Vi får kika ner i en sarkofag också!

Pyramiderna: Här får vi se både utsida och insida av en pyramid och lära oss om hur pyramiderna byggdes.

Kalas: Sist men inte minst har vi ett uppslag utan flikar, men med desto mer party. Det är Haramhab från första uppslaget som firar sin sons återkomst från en lång resa och vi får vara med på festen!

Lyft och titta-konceptet gör det lättare att leva sig in i boken och känna sig delaktig. Jag blir i alla fall nyfiken och sugen på att utforska!

Luckböcker riktar sig ju i vanliga fall till väldigt små barn, men den här får i alla fall inte min nästan-tvååring bläddra i ännu. När hon blir större och jag vill försöka få henne att i någon mån dela mitt intresse för egyptisk historia blir det säkert den här boken jag plockar fram!

Jag har även två andra böcker i samma serie, en om pirater och en om riddarborgen. Men dem skriver jag om en annan gång.


Lyft och titta: Egypten
Författare: Pam Beasant
Illustratör: Mike Phillips
Förlag: Läsförlaget
Antal sidor: 12
ISBN: 9781407519692
Köp: jämför priser

Ensamkommande barn är också barn med rättigheter

Under bokmässan hölls flera intressanta föredrag och seminarier under afrikatemat. I det här inlägget, som du börjat läsa nu, kommer jag att referera föredraget De ensamkommande barnen, som hölls på Internationella Torget, och till viss del koppla ihop det med Beverley Naidoos bok På andra sidan sanningen.

Under det här föredraget möttes författaren Christina Wahldén, Christina Heilborn, som är barnrättsjurist på UNICEF och moderatorn Mark Levengood, som är ambassadör för UNICEF.

I Beverley Naidoos bok På andra sidan sanningen tvingas tolvåriga Sade och hennes lillebror att åka till ett helt nytt land ensamma. Även om det är en fiktiv berättelse finns det många barn i världen som delar hennes öde. Sade och hennes lillebror har en pappa att vänta på, men i verkligheten finns det barn som inte har någon att vänta på och några av dessa barn kommer till Sverige.

Christina Wahldén har skrivit en ungdomsroman om just en sådan flicka, som förlorat allt och som till slut kommit till Sverige. Även detta är en en fiktiv roman, men Christina Wahldén berättar att hon träffat flera flickor som haft ett likande traumatiskt liv som bokens huvudkaraktär och att det är dessa livsöden som hon vävt samman till berättelsen om Ombeni från Kongo. Under föredraget läste Christina Wahldén högt ur den här boken och det var en fruktansvärd bild som spelades upp inför oss. Jag kan inte minnas när jag rös så mycket senast.

Ett barn med bilder av brända byar, mördade familjemedlemmar och brutala våldtäkter i sitt minne borde få tillgång till bästa möjliga stöd, kan man tycka, men såväl Christina Wahldén som Christina Heilborn pekade på en verklighet som ser helt annorlunda ut, även då dessa barn kommer till ett demokratiskt land där barns rättigheter sägs skattas högt. Påståendet att Sverige är ett bra land att leva i för barn, stämmer i ganska hög grad, men vårt lilla land, som inte varit i krig på på 200år, är inte alltid så väl förberett för att ta emot barn med fruktansvärda traumatiska upplevelser i sin ryggsäck. Dessutom pekade Wahldén och Heilborn på en grupp barn i Sverige, som nästan helt saknar rättigheter: de barn som lever som så kallade illegala invandrare.

Christina Heilborn talade om tre huvudpunkter för att kunna tillgodose alla barns rättigheter i Sverige. För det första borde FN:s konvention om barnets rättigheter skrivas in som lag för att kunna fungera som en grundläggande bas för alla barn i Sverige. För det andra behöver även den enskilda lagstiftningen ändras för att barns rättigheter ska kunna tillgodoses. Till exempel räknas personer över 18år som vuxna och ett ensamkommande barn står därmed inte under något beskydd i lagens mening och förväntas klara sig själv från en dag till en annan. I Wahldéns bok går Ombeni på gymnasiet och bor ensam i en lägenhet i ett kallt land där inte någon förstår vad hon har varit med om. Den tredje punkten är inte lika konkret, men berör oss alla, och handlar om att uppmärksamma ensamkommande flyktingbarn. Detta är något som faller på oss alla och handlar om att vi ska våga ta kontakt och låta de här barnen bli synliga. Kanske kan I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig hjälpa oss att förstå lite mer om vilka erfarenheter ett barn som flytt från ett annat land kan tänkas bära på och kanske gör boken att det känns lite lättare att ta kontakt med den där personen som verkar så främmande.
Barnkonventionen i Sin Helhet


De böcker jag refererat till i detta inlägg är:

På andra sidan sanningen
Författare: Beverley Naidoo
Svensk text: Peter Törnqvist
Förlag: Natur och kultur
Antal sidor: 252
ISBN: 9789127105973
Köp: jämför priser eller låna på bibliotek

I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig
Författare: Christina Wahldén
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 146
ISBN: 9789129673708
Köp: jämför priser

Afrika på bokmässan

Nu är Bok & Bibliotek, ja bokmässan alltså, över för den här gången. Temat var Afrika, ett stort tema eftersom det ryms oerhört mycket inom Afrikas 53 länder – inte minst nästan tusen språk! Mest märkbart var temat hos hos de mindre förlagen. Faktum är att merparten av de afrikanska barnböcker vi vaskat fram i anslutning till mässan är utgivna av Trasten, som även i vanliga fall fokuserar på litteratur från delar av världen som inte syns så ofta i andra förlags utgivning. Det hade varit roligt om även de större förlagen gav ut temaenlig litteratur!

Själv hade jag inte möjlighet att besöka mässan förrän idag (men Barnboksprat fanns på plats även igår i form av Emma Lindström), men såg då till att vara där från öppning till stängning. Jag försökte bevaka så mycket barnboksrelaterat som möjligt, men misslyckades tyvärr med att vara på fem ställen samtidigt, vilket hade behövts… Det blev tyvärr inte så mycket afrikanskt, men jag var i alla fall på ett seminarium med fyra afrikanska bilderboksskapare: Piet Grobler, Véronique Tadjo, Christian Epanya och John Kilaka.


Mässgolvet med ett myller av folk och böcker.

Räkna med fler inlägg om bokmässan! Vi ska bara få ordning på våra anteckningar först… Tills vidare, här är mina tweets från idag (omvänd kronologi):

# Då var det dags att säga hej då till #bokmassan för i år. Rapporter kommer snart på barnboksprat.se

# En soft, musikackompanjerad uppläsning av Landgörst var skön avkoppling så här när #bokmassan lider mot sitt slut.

# Barnboksbildens vänner på Nallescenen på #bokmassan: http://twitpic.com/2s6xsn

# Missade Muminshowen på Nallescenen på #bokmassan… här går Muminpappan sin väg. Ganska varm, kan man tro http://twitpic.com/2s6x1b

# Bilderbokens många ansikten, afrikanska barnbokskapare på #bokmassan http://twitpic.com/2s678s

# Jan Lööf i K1 på #bokmassan http://twitpic.com/2s5rla

# Seminarium om svenskt-georgiskt barnbokssamarbete på #bokmassan http://twitpic.com/2s5b1u

# Thydell signerar http://twitpic.com/2s592f

# Stark, Kruusval mfl pratar barnlitteraturens möjliga o omöjliga ämnen på #bokmassan http://twitpic.com/2s4x3a

# Siw Widerberg om kärlek på #bokmassan ! http://twitpic.com/2s4kpa

# Idag är det @helenaferry som twittrar, men jag kommer inte namnmärka alla tweets som vi brukar. Bara så ni vet..

# har anlänt till #bokmassan och pratat lite med Hegas Nypon (twittrade fel, pinsamt…).

# Gör mig redo för #bokmassan http://twitpic.com/2s3my9 /via @helenaferry

Nästa år är det visst tyska som gäller på mässan. Man kanske skulle ta och gå en språkkurs…