8 samtal kring barn- och ungdomslitteratur

I år ställer bokmässan i Göteborg om till en digital version. Den 24-27 september kan vem som helst, var som helst ta del av 100 samtal kring litteratur och kultur. Fördelen med en digital mässa är att fler kan delta och lyssna till samtalen. Därför tänkte jag tipsa om 8 samtal kring barn- och ungdomslitteratur. Här kan du läsa mer om mässan och alla programpunkter (därifrån är även nedanstående citat hämtade).

24/9 klockan 11:30-11:50 Att läsa tillsammans – högläsning för stora och små. Medverkande: Maria Björsell, Emma Karinsdotter, Josefine Sundström.

Om nya bokserien Sagasagor – läs tillsammans där barn och vuxna turas om att läsa och om övergången mellan att lyssna och läsa själv. Om Livets hårda skola som är skriven specifikt för högläsning och om handboken Läscoachens ABC: Att bygga och coacha fram läshunger.

24/9 klockan 12:15- 12:45 Kroppsideal i barnböcker.Medverkande: Erik Svetoft, Annika Leone, Bettina Johansson, Ellen Ekman, Jenny Aschenbrenner och Nils Andersson.

Hur kan man prata om kroppsideal, bantning och nakenhet med barn? Ett samtal om normbrytande kroppar i bilderböcker och kroppspositivism.

24/9 klockan 12:30-13:00 Bildberättande och konsten att läsa bilder. Medverkande: Stina Wirsén, Håkan Sandh, Matz Nilsson, Gunilla Kindstrand, Tarja Karlsson Häikiö, Kalle Boman och Gunnar Bjursell.

Ett landsomfattande projekt om bild summeras – en kritisk fråga för demokratin. Konferenser har anordnats med museer och konsthallar, kulturskolor har satsat.

24/9 klockan 15:00-15:20 Hur får man youtube-generationen att läsa böcker? Medverkande: Johan Lindqvist och Ola Lindholm.

Hur får man youtube-generationen att intressera sig för böcker? Den frågan ställde sig Ola Lindholm och Johan Lindqvist och bestämde sig för att skriva bokserien om Kung Pow. Efter fyra böcker och ett enormt gensvar från sina unga läsare är de närmare svaret på den frågan.

25/9 klockan 11:30-12:00 Böcker som ger unga kraft. Medverkande: Matilda Westerman, Josefine Sundström, Birgitta Ohlsson, Elaine Eksvärd, Elin Ek och Jason Diakité.

Barnkonventionen är svensk lag sedan 1 januari 2020 och nu visar litteraturen vägen. Ett samtal mellan författare som skrivit böcker som ”ska ge liv och kraft åt unga läsare”.

25/9 klockan 14:30-15:00 Black Lives Matter i barnboken. Medverkande: Johanna Abdo, Marie Tomičić, Kristina Henkel, Hanna Böhm och Helena Berhan

Enligt Svenska barnboksinstitutets bokprovning 2018 har 91 procent av huvudpersonerna i barnböcker vit hudfärg. Självklart påverkar det barn och unga. Representation gör skillnad. Hur kan alla olika hudfärger i barnböcker speglas på ett inkluderande sätt och varför är det viktigt? Hur kan barnböcker hjälpa till att motverka rasism? Vad händer när närmare hälften av huvudpersonerna i böckerna har olika mörka hudfärger?

27/9 klockan 14:45-15:15 Barnböcker – frizon eller slagfält? Medverkande: Åsa Warnqvist, Christina Wahldén, Fredrik Wadström, Kristoffer Leandoer och Jenny Aschenbrenner.

Sällan blir kulturdebatten så överhettad som när innehållet i barnböcker ifrågasätts. Samtidigt kan böcker för barn och unga vara en kil in i stängda samtalsklimat, en möjlighet att prata om kontroversiella frågor. (…) ett samtal om barnlitteraturens möjligheter och begränsningar.

27/9 klockan 16:00-16:30 Stora känslor för de yngsta läsarna. Medverkande: Stina Wirsén, Lotta Olsson, Ebba Kleberg von Sydow, Reyhaneh Ahangaran och Emma AdBåge.

Hur kan man ge barn verktyg att hantera sina känslor? Ledsen av författaren Lotta Olsson och illustratören Emma AdBåge är en bilderbok som handlar om svåra känslor som ensamhet och sorg. Illustratören och barnboksförfattaren Stina Wirsén, aktuell med Vem vågar?, skildrar lyhört de små nyanser som gör berättelser till dramatiska äventyr med starka känslor. Barnpsykologen Reyhaneh Ahangaran har skrivit Känsloboken_:_för dig som går på lågstadiet för att skapa tillfällen för barn och vuxna att prata om känslor tillsammans.

Bokmässan 2016

bokmassanGöteborg Book Fair 2016 gav mig inspiration och tankar till nya tag inom läsning och vägledning inom mycket viktiga områden. Jag tänker på grupper som lätt blir perifera, men som nu lyfts fram via text och upplysning. Vilka grupper? Ja, till exempel alla olikartade nyanlända och människor som hamnat fel in sin könstillhörighet. Seminarierna nedan är några exempel på min prioritering av det digra utbud som fanns.

easy”Att arbeta med lättläst i klassrummet”. Främst för nyanlända ur ett perspektiv som bejakar frågeställningar som inte är för barnsliga för en ungdom diskuterade Sara Lövestam och Annelie Drewsen. Båda skriver böcker inom denna genre och vill uttrycka sig så att folk begriper. En lättläst bok är inte tjock, men varje ord är betydelsefullt och kan utvecklas till långsam poesi för den som är ny och bekantar sig med språket. Lättläst ska inte vika för de stora frågorna, det ska vara litteratur som angår mig, ska de känna de som läser.

hbtq”Be who you are – HBTQ i barnlitteraturen”.

Betoningen var helt på transpersoners verklighet och den belyses via Alex Gino som skrivit George, om en född pojke som vet att Melissa är det riktiga namnet och att en flicka är det hon är. Alex Gino ansåg att cispersoner (någon vars biologiska kön överensstämmer med deras juridiska, sociala och upplevda kön) inte kan skriva om transpersoners verklighet, för de vet ingenting. Det är ett så viktigt ämne att det inte får skojas bort. Sara Lövestam, aktuell med boken Skarven om Johan/Johanna, berättade om att hon låter berörda människor läsa hennes texter innan publicering och att det därmed visst kan gå.

Slutsatsen blev att det är svårt att ändra på samhällets syn och föräldrarnas! Kampen fortgår! Vinsten är allt om det lyckas… Barnen blir: medvetna och empatiska❤

Det är inte farligt att vara nyfiken på allt!

dikt”Poesi för barn”. Rimmad och orimmad. Lust och lek är barnens språk. Här satt Lena Sjöberg, Mårten Melin, Lisen Adbåge och Emma Adbåge. Det diskuterades varför dikt alls? Den säljer ju inte! Men ändå. Det ligger i tiden med korta kärnfulla rader som berör de stora frågorna. Dikter är bra för barn då formen är så fri. Flera dikter ihop kan verkligen ge stort innehåll. Igenkännandet och insikten är allt. – Med en dikt kan barnet känna sig mindre ensamt, menade Mårten Melin. Viktigt att det skrivs om de svåra frågorna för barn. – Men utgå från din lust och ditt intresse, sa Lisen Adbåge.

meg”En författare som tänjer gränserna”. Mottagaren av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2016 är Meg Rosoff. Motiveringen till priset var: Meg Rosoffs ungdomsböcker talar till både känsla och intellekt. På en gnistrande prosa skriver hon om människans sökande efter mening och identitet i en besynnerlig och bisarr värld. Hon lämnar aldrig läsaren oberörd. Ingen bok är den andra lik i detta modiga, humoristiska författarskap.

Meg Rosoff gav oss åhörare inspiration med en mycket härlig humoristisk underton och menade att en författare måste hitta sin egen röst och våga skriva så vilt en vill. Senaste boken är Jonathan bortom all kontroll.

queer”Om modet att vara sig själv”. Detta diskuterade Jenny Jägerfeld, Moa Eriksson Sandberg och Eva Susso. Du är inte ensam, Stargirl skriven av de två sistnämnda är en känslomässig bergochdalbana – precis som livet är när man befinner sig på tröskeln till tonåren. Jenny Jägerfeld har skrivit Brorsan är kung! Om Måns som är född flicka.

Det var på det hela taget en fantastisk, så även en krävande bokmässa, men som gav så mycket inspiration och det kommer ge ännu mer efter en tids begrundan. Jag åkte i egenskap av bibliotekarie från fantastiska Tomelilla Bibliotek på Österlen.

morrisonhemliga-treanMötte så även en bloggvän, författaren Sanna Juhlin, nu aktuell med Morrison och hamsterjakten och Hemliga trean och blåbärsmysteriet. Jag är inspirerad och tacksam!

Bokmässa för många

Karta med ordet
Hej världen! Vivlio förlag har en världskarta med ordet ”Hej” på 42 olika språk. Häftigt!

I år kommer Bokmässan att ha ett ”mångspråkstorg” med fokus på barnlitteratur. Så himla bra, säger jag som bland annat jobbar med verksamhet för barn som kommit till Sverige på flykt.

Så här skriver Bokmässan i ett pressmeddelande:

”Ett 20-tal förlag och organisationer ställer ut. Här finns de flesta genrer representerade, men en extra stor satsning görs på barnböcker.

– Det är särskilt viktigt för barn som kommer till Sverige att tidigt få böcker på sitt eget språk, det ökar chanserna att de senare också läser på det nya språket, svenska. Glädjen i att läsa bygger broar från det ena språket till det andra, säger bibliotekarie Matilda WallinInternationella biblioteket, huvudsaklig samarbetspartner kring Mångspråkstorget.”

Det finns få saker som förenar så mycket som barnböcker. Ni vet ju själva hur det kan bli vid lunchbordet på jobbet när barnkultur från förr kommer upp. Alla minns och delar med sig. Att vara en del av det även om en har föräldrar som inte kan språket, och inte har nycklarna till barnkulturen i sitt nya land, är ovärderligt.

Alla som bott utomlands (jag själv har bott i Spanien, Nederländerna och Danmark) vet ju att just barnkultur dessutom är ett oöverträffat sätt att närma sig ett nytt land. Som vuxen har jag sett barnprogram, tecknad film och kikat i barnböcker, för att komma nära såväl ett språk som ett folk. Mina barn, som är enspråkiga har tyckt mycket om böcker från Vivlio förlag, där samma historia berättas på två språk. Att tidigt förstå att ord kan låta olika, bokstäver se olika ut, tror jag också är grundläggande både för att lära sig nytt och för att bli öppen för att ”mitt sätt inte är det enda sättet”.

Bokmässan: konstvandring i tre bilderboksvärldar

Bokmässans logotypPå senaste Bok- och biblioteksmässan lyssande jag på ett seminarium som handlade om en konstvandring i tre bilderboksvärldar. Patric Steorn som är intendent för Thielska galleriet samtalade med författarna och illustratörerna Pija Lindenbaum, Maria Nilsson Thore och Jacob Wegelius (Legenden om Sally Jones, Mördarens apa)

Författara och illustratörerna på scen
Från vänster: Jacob Wegelius, Pija Lindenbaum, Maria Nilsson Thore, moderator Patric Steorn

Moderatorn Patric undrar i vilken ände arbetet med en bok som ska både skrivas och illustreras börjar?

Maria säger att hon är bildorienterad, texten kommer så sent som möjligt med så få rader som möjligt. Pija börjar i en känsla/stämning. Hon brukar hoppa mellan text och bild i skapandet. Hon är mer rädd för att göra bilderna än texten och sitter gärna och grejar med texten. Jacob börjar med en grundläggande konflikt och sedan går han direkt på formen. Han brukar börja med att layouta ett uppslag med bild och text. Där funderar över vilken känsla läsaren ska få när hen öppnar boken. När det är klart skriver han hela texten klart och därefter kommer bilderna. Formen är viktig eftersom den fysiska boken är hemmet för berättelsen.

Patric undrar om texten eller bilden är överordnad i böckerna? Vad stöttar vad? Eller säger de olika saker, kanske rent av motsäger varandra?

Pija tycker att texten säger en sak och bilden en sak. Hon tillägger att illustration är fel begrepp för hon berättar med bilder – hon beskriver bara inte exakt vad som står i texten. Själva texten utgör dialog och tankar.

Jacob layoutar ofta text och bild i rutor. Texten fungerar även som en nyckel till vad man ska titta på i bilden.

Maria brukar tänka på föräldrarna när hon viktar bild och text. Hon vill att hennes böcker ska gå att läsa både långsamt och snabbt. Lite text brukar vara skönt för föräldern, för då kan föräldern läsa i sin egen takt.

Var får ni inspiration ifrån?

Jacob tycker att det är roligare att läsa än att skriva och det är även roligare att rita än att titta. Han har ett manér som ej verkar gå att förändra (han har försökt). Jacob tittar ofta på foton och porträttgallerier från tidigt 90-tal.

Alla tre håller med om detta med ett personligt manér som ej går att förändra särskilt mycket.

Maria har gått på konstskola och hämtar inspiration från bland annat film och serier.

 

Patric går sedan in på sin analys av författarnas bildvärldar. 

Pija Lindenbaum

Pijas bilder brukar har en ganska flytande rumsbeskrivning, väggars linjer går åt olika håll och utgör olika perspektiv på samma gång. Bilderna har en modernistisk känsla och går ifrån det naturalistiska.

Barnen har ofta jättestora huvuden medan föräldrarna ”ses underifrån” med enorma lår och magar. Där finns en del platta färgfält och surrealistiska motiv med storleksförskjutningar, som t ex en jättestor tårta, en liten pall och en liten dörr som på bilden från Siv sover vilse.

Sneda väggar och förskjutna perspektiv
Sneda väggar och förskjutna perspektiv i Gittan gömmer bort sig
Förskjutna perspektiv i Siv sover vilse
Förskjutna perspektiv i Siv sover vilse

 

Jacob Wegelius

Patric undrar om Jacob är inspirerad av filmen Casablanca? (Men den hade inte Jacob sett). Det märks att Jacob är inspirerad av fotoalbum, cigarettetiketter, tatueringar och en gammaldags stil.

Mordarens-apa
Gammaldags stil på Mördarens apa
legendenomsallyjones
Tatueringsmotiv och gammaldags porträttinspiration i Legenden om Sally Jones

 

Maria Nilsson Thore

I Marias böcker gestaltas vardagslivet och interiörer. Det märks att Maria gillar Carl Larssons heminredning och Jugendstilen. Kompositionerna är ofta stela och bilderna är dekorativa.

En annan intressant sak är att djuren får komma in i finrummet. Möblemanget ger ofta en känsla av folkhem och 50-tal med klassiskt porslin och sneda skåpsluckor. Maria medger att många detaljer kommer från interiören i huset där hon växte upp.

Geparden Petra i sitt folkhemskök
Geparden Petra i sitt folkhemskök (Petras prick)
Interiör i Treo Enis och en till
Interiör i Treo Enis och en till

 Jag tycker att det är väldigt roligt att få ta del av tankarna bakom illustrationerna i böcker och denna gång var det extra intressant när en konstvetare analyserat teckningsstilarna. För två år sedan lyssande jag på Catarina Kruusvals seminarium om hennes bildspråk på Bokmässan.

Bokmässan: Pija Lindenbaum om queera bildvärldar

Logotyp BokmässanNär jag var på årets bokmässa så lyssnade jag på ett samtal mellan Patric Steorn som är intendent på Thielska galleriet och författaren och illustratören Pija Lindenbaum, känd barnboksförfattare. De pratade om barnböcker ur ett queerperspektiv. 

Pija tycker att barnböcker är en av de mest normativa kulturyttringarna, det är en otroligt konservativ konstform. Hon ger exemplet Elsa Beskows böcker och konstaterar att väldigt många barnböcker gestaltar kärnfamiljen som norm. Ofta är det dessutom far- och morföräldrar som köper böcker till barnbarnen och de köper det som de känner igen sig i. Pija säger att hon istället försöker beskriva sin samtid och numera är kärnfamiljen inte lika vanligt längre.

Pija Lindenbaum och Patric Steorn på en scen

Patric undrar om det är ett medvetet val att ta med queera faktorer i böckerna?
Pija säger att nej, det är något som kommit med på köpet. Det är inte hennes uppdrag att missionera. Hon vill att böcker inte bara ska spegla verkligheten utan även ligga i framkant. Hon vill skildra verkligheten/samtiden. I hennes böcker tar ”gaykillar”, svarta barn med flera plats. Hon visar på en värld av mångfaldig.

Hon är också noggrann med att inte göra HBTQ-faktorn till huvudfokus i berättelsen. Det finns andra böcker med fokus på själva HBTQ-frågan, men så jobbar inte Pija.

else-marie
Else-Marie och småpapporna

Ett exempel är Else-Marie och småpapporna som kom redan 1990. Den handlar om Else-Marie som har en mamma och sju småpappor som alla bor tillsammans. Frågorna om boken har förändrats under tiden sedan den kom ut. Det har varit mycket psykoanalys kring bokens tema. Handlar det om en pappa som är delad i sju?

Hon har fått mail från polyamorösa familjer i England som vill veta om hon ska fortsätta skriva böcker om polyamori? Pija konstaterar att böcker kan få stor betydelse i människors liv och att det är fint.

Jag älskar Manne handlar om könlös kärlek. Huvudpersonen i boken älskar sin kompis precis så som små barn kan älska sin pappa eller mamma. Detta är ett naturligt queert inslag i barns värld som Pija gestaltat i sin bok.

Lill-Zlatan och morbror raring är en annan bok som fått mycket uppmärksamhet. Boken handlar om Ella, även kallad Lill-Zlatan, som blir svartsjuk på morbroderns manliga partner. Pija hade själv fyra morbröder som liten varav en var speciell och hon var förälskad i honom.

Många heteromän och småbarnspappor hörde av sig till Pija och kände sig lurade. Boken handlar ju inte alls om en fotbollsspelande pojke utan om svartsjuka, en korthårig fotbollsälskande flicka och homosexuella män. Pija konstaterar att det är oerhört konservativt tänkt att alla korthåriga barn skulle vara pojkar och att flickor inte kan älska fotboll.

Lill-Zlatan med morbror och Steve i en soffaPija var lite tveksam inför utgivningen av boken om Lill-Zlatan. Hon undrade om den var för kontroversiell och om den skulle bli svår att sälja? Men vem bestämmer det? Inte var det hon själv och inte heller förlaget. Vissa delar av publiken var dock inte redo. Bland annat Barnens Bokklubb och vissa journalister var kritiska. Men boken har också blivit hyllad.

Kenta och barbisarna är en annan normbrytande bok. Förskolebarnet Kenta tycker om fotboll, men även dockor, och han möter på motstånd från de andra barnen. Han har i grunden en stark status bland de andra barnen och är känd som duktig på fotboll. Pija gjorde honom så för att han skulle ha något att bryta emot. Om det bara hade handlat om en mjuk kille med låg status så hade det tyvärr inte givit samma effekt som nu när Kenta kan göra lite nytta i barngruppen.

Patric undrar om det finns någon annan barnboksvärld som tydligt är queer? Pija nämner Mumintrollens värld. Den är både tolerant och spretig. När det gäller Tootiki så är könet oväsentligt, Hemulen har kjol och Tofslan och Vifslan är hondjur som hänger med varandra.

Själv tycker jag att Pija Lindenbaums böcker är mycket viktiga som normbrytare. De ligger verkligen i framkant och speglar samtiden mer än de flesta andra barnböcker som ges ut. Bara det att Gittan är en försiktig och blyg flicka som visar på svaghet, men som ändå klarar sig utan en starkare pojke, är ovanligt i dagens litteratur. I Lindenbaums värld finns många fina berättelser och karaktärer att identifiera sig med. Åsa Warnqvist publicerade för övrigt 2011 en intressant artikel i SvD om Pija Lindenbaums normbrytande verk för er som vill läsa mer. 

Barnboksprats recensioner av Ska vi va?, Jag älskar ManneKan jag med, Gittan gömmer bort sig, Lill-Zlatan och morbror raring, Siv sover vilse, Kenta och barbisarna, Gittan och gråvargarna & Gittan och älgbrorsorna.