Rotlöshet och fördomar

Jag skulle vilja lyfta två skönlitterära böcker, skrivna av och en sydafrikansk/brittisk och en zimbabwisk författare, med huvudkaraktärer som stöter på en hel del hinder, men som ändå är långt ifrån svältande offer.

Se tidigare inlägg om den afrikanska offerbilden

Beverley Naidoos bok På andra sidan sanningen börjar i Nigerias huvudstad Lagos.  Där bor tolvåriga Sade med lillebror Femi och mamma och pappa. Hennes pappa är en djärv regeringskritisk  journalist, vilket kan vara långt ifrån problemfritt  i samhället de lever i. Precis i början av boken möter vi Sade mitt i ett hemskt attentat som gör att hennes mamma dör. Kvar lämnas en familj i  sorg och vanmakt.  Samma dag som Sades mamma blev dödad tvingas Sade och hennes tioåriga lillebror att åka på egen hand till London för att undvika att också de dödas. Tanken är att de ska möta sin farbror där och att deras pappa ska komma då han lyckats ordna ett pass till sig. Men det är mycket som går fel. Sade och Femi hamnar i en väldigt utsatt situation när det visar sig att de måste klara sig helt själva i det nya landet.

De tvingas leva som gatubarn och får uppleva mer mänsklig kyla än vad ett barn någonsin borde få se. När de till slut blir omhändertagna betyder det slutet på en del problem, men också början på nya. Saknaden efter mamman gör sig påmind hela tiden och oron för pappan växer. Dessutom blir utanförskapet och fördomarna ett tungt ok för Sade. I skolan som hon börjar i tror de andra barnen att hon inte kan prata engelska och har vuxit upp fattigt och utan utbildning,  bara för att hon kommer från Afrika.

Men den här berättelsen har inte bara hemska delar, utan innehåller en hel del humor. För det är nämligen så att barnen, i all denna utsatthet och krav på ansvar, ändå agerar som barn. Det känns som om det är ett barns erfarenheter, tankar och perspektiv som vi får se ur Sades synvinkel.

När farbror Tunde öppnade dörren hade han en kort kvinna med mangoformade kinder vid sin sida. Hennes klänning och den gröna scarfen som hon hade på huvudet blänkte i ljuset från en lampa ovanför henne. […] Mrs Påfågel! Tänkte Sade. Hon föreställde sig hur en vippa av stjärtfjädrar fälldes upp bakom damen. Hon älskade att hitta på namn på folk.

Rotlös, som är skriven av Tsitsi Dangarembga från Zimbabwe, är något äldre och jag tycker mycket väl att man kan kalla den för en klassiker.  Det är en bok som börjar dystert med  fattigdom, orättvisor och en  stark könsindelning. Men samtidigt lyfter den även möjligheter just eftersom huvudkaraktären strävar efter ett meningsfullt liv, trots att det egentligen finns så mycket som tynger ner henne.

Boken tar sin början i 60-talets Rhodesia (Zimbabwe), som då fortfarande betraktades som en brittisk koloni. Vi möter tjejen Tambu, som visar oss sin del av ett starkt patriarkalt samhälle.  Tambu drömmer om att få studera, men eftersom hon är tjej ses det inte som meningsfullt att lägga pengar på hennes skolgång. Men när Tambus bror dör förändras Tambus liv. Eftersom hennes familj vill att något av barnen studerar får Tambu äran att göra det efter broderns död. Tambu älskar livet i skolan och alla böcker. Genom studierna får hon även möjlighet att lära känna sin kusin Nyasha, som har fått möjlighet att studera hela sitt liv eftersom hennes pappa (Tambus farbror) är rektor. Nyasha tar med sig Tambu in i en värld med en helt annan frihet och ifrågasättande av normer.

Men hon kan inte låta bli att känna sig kluven. Tambu vill vara en del av lokaliteten och gemenskapen i den omvärld som hon vuxit upp i. Samtidigt vill hon öka inflytandet över sitt eget liv. Genom Tambus synvinkel ser vi kulturen som tvådelad. Den ena halvan består av hemmets gamla kultur där by- och släkttraditioner bestämmer normerna. Medan den andra halvan beskrivs som en annan värld där utbildning blir en väg ut ur den kvävande strukturen. Men samtidigt lämnar Tsi Tsi Dangarembga en massa frågor efter sig under berättelsens gång. Är skillnaden verkligen så stor mellan den gamla och den nya kulturen och hur djupa rötter har egentligen de patriarkala normerna?


På andra sidan sanningen
Författare: Beverley Naidoo
Svensk text: Peter Törnqvist
Förlag: Natur och kultur
Antal sidor: 252
ISBN: 9789127105973
Köp: jämför priser eller låna på bibliotek

Rotlös
Författare: Tsitsi Dangarembga
Svensk text: Irja Carlsson
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 265
ISBN: 9789172212978
Köp: jämför priser eller låna på bibliotek

Hela livet får plats i Papa Diops taxi

Sène bor i Saint-Louis i Senegal. Hans farbror Papa Diop kör bushtaxi och Sène älskar att följa med honom. Papa Diop är en härlig figur som med hjälp av sitt leende alltid lyckas fylla taxin med passagerare – och äventyr. Allt från barnafödslar till liktransporter får Papa Diop och hans taxi vara med om.

Papa Diops taxi berättas som ett varmt skildrat barndomsminne, illustrerat med fantastiska, myllrande, färgsprakande bilder. Varje uppslag blir en berättelse i sig, tack vare allt som ryms i bilderna. Vilken tid som måste ha lagts ner i dem! Så många människor, så många rikt utsmyckade klädedräkter, så många uttrycksfulla ansikten. Och för oss här i Sverige, så härligt exotiskt det känns alltihop. Jag blir ressugen!

Eftersom den här boken är så fin har den hittills stått skyddad från min snart två-åriga lilla älskling. Ärligt talat har jag knappt alls läst den med henne ännu, men det ska jag göra! Vi får börja enkelt, peka på hunden och bilen och sådär. Hon kommer säkert att kalla taxin för ”buss”, för den ser ju ut som en buss. Jag ser fram emot att läsa den med henne när hon blir lite äldre också!


”Tack vare sitt leende lyckades Papa Diop alltid fylla sin taxi, till och med när det var ont om passagerare. Det var ganska lustigt att se hur de andra taxichaufförerna surade där de satt på sin sida av torget och väntade på kunder.”

Papa Diops taxi i svensk tappning kom först ut på Bokförlaget Trasten, men är slutsåld hos dem sedan länge. Som tur är har den återutgivits av En bok för alla, vilket för med sig den trevliga fördelen att den går att få tag på riktigt, riktigt billigt: 37 kr på Adlibris!

Läs mer om boken och se fler smakprov av bilderna i recensionen på milkbartoilet.se.


Papa Diops taxi
Författare och illustratör: Christian Epanya
Förlag: En bok för alla / Trasten
Antal sidor: 28
ISBN: 978-91-7221-543-6
Köp: jämför priser

De svältande barnen i Afrika

Vad hände egentligen med barnen i Afrika? De som svalt när man var liten? Min enda bild av Afrika som liten var att det fanns en massa barn där som bodde i lerhyddor och som hade ont om mat och kläder. Nyhetsinslagen om svältande barn duggade ganska tätt, som jag vill minnas det. Och varje gång satt jag där och tittade på TV-skärmen för att se om något av barnen hade på sig mina gamla avlagda kläder. För så var det ju: det som kunde undvaras, inklusive mina för små tröjor, skulle skänkas till barnen i Afrika.

Nu vet jag ju att Afrika inte är så litet att det bara består av några enstaka lerhyddor. Jag vet också att inte alla barn svälter. Men vad som är lite märkligt är att när nyhetsinslagen om svältande barn i Afrika började avta ersattes de inte direkt av någon annan bild av Afrika. Det märkliga i det hela är hur en hel världsdel kan kategoriseras in i ett så litet svält- och nödfack. Det känns därför väldigt spännande att det är just Afrika som belyses extra denna omgång av Bok- och Biblioteksmässan. Kanske kan det föra med sig att vi får upp ögonen för något annat än svältande barn.

Det är ju lite orättvist att påstå att svenska författare inte uppmärksammar afrikanska länder alls. Vi har ju till exempel Henning Mankell som skriver om och delvis lever i Moçambique samt  Mekka Lind som skrivit ett par barnböcker med afrikanska barn som huvudkaraktärer. Här på Barnboksprat kommer vi även att ge fler exempel under den här veckan med afrikafokus. Men det finns ju förstås en del skillnader mellan att läsa böcker av svenskar som skriver om Afrika jämfört med afrikaner som skriver om Afrika. Den största skillnaden, som jag ser det, är att för en svensk författare är Afrika en möjlig miljö vid sidan om den svenska miljön där miljöbytet kan ge ett magiskt skimmer. En afrikansk författare däremot har Afrika som en mer självklar omvärld och behöver inte skapa något extra fokus på Afrika som exotisk miljö. Om en person från ett annat land skulle skriva om Sverige, skulle det säkert finnas med flera naturskildringar och säkert en och annan älg. På samma sätt skriver svenskar, som tar in en afrikansk miljö, ofta om fattiga barn.