Vem är du?

Teskedsorden grundades av Tidningen Vi 2006. Det är en stiftelse som arbetar för ökad tolerans och respekt människor emellan och det är i samarbete med dem som Pernilla Stalfelsts nya bok Vem är du? har utarbetats. Syftet med boken är att erbjuda ett redskap för att diskutera tolerans med barn och elever. Är vi lika eller är vi olika? Varför är vi rädda för det främmande? Hur pratar man med andra människor och hur beter man sig? Vad är en fördom och vad betyder egentligen tolerans?

Många är frågorna i denna bok och de är till för att diskuteras och jag prövade själv boken på mina femåringar på arbetet vid ett tillfälle. Den är avsedd för 6-9-åringar och kommer under september månad att delas ut till alla tredjeklassare i Sverige men den går att använda även till yngre barn men du som vuxen får då ibland fylla ut och förklara lite utförligare. Det är absolut ingen bok att läsa endast en gång utan det är en bok att ständigt återkomma till, där man väljer ut några sidor och reflekterar tillsammans kring det. Det boken behandlar är ett väldigt viktigt ämne och något som alla barn bör få många chanser att prata om och tänka kring tillsammans.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Vem är du?
Författare & Illustratör: Pernilla Stalfelt
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
ISBN: 9789129680942
Antal sidor: 40
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Proteststorm kring könsstereotypa barntidningar

För några dagar sedan damp ett pressmeddelande in i min mailbox. Två nya barntidningar från Egmont, kunde det vara något?

Emma är en sprallig, kul och aktiverande tidning för flickor i åldern 6 till 9 år. Den är pysslig och tjejig med fokus på kreativitet och kunskap på ett charmigt och glatt sätt.
Bläddra gärna i tidningen här, http://np.netpublicator.com/netpublication/n91572600

GOAL Junior är en cool fotbollstidning för killar i åldern 6 till 10 år. Tidningen presenterar mängder av spännande fakta och bilder om superstjärnorna och deras lag på ett fräckt och explosivt sätt, som garanterat tilltalar yngre fotbollstokiga killar.
Ta en titt på tidningen här, http://np.netpublicator.com/netpublication/n54957755

– De här produkterna saknas i tidningshyllan, och därför bestämde vi oss för att göra dem. Så enkelt är det, säger affärsområdeschef Linda Nehlstedt. Det känns riktigt bra att kunna erbjuda de yngre läsarna tidningar med mer substans och redaktionellt innehåll.

Mossigt, tyckte jag och fnös åt de så övertydligt profilerade magasinen. Och på nätet har reaktionerna fullkomligt exploderat. OLIKA förlag har startat en namninsamling i protest mot tilltaget:

» Upprop: Skäms Egmont! Sluta begränsa våra barn!

Vad tycker du om det hela? Klumpigt av Egmont, eller har de rätt i att efterfrågan faktiskt ser ut så här och att de själva helt enkelt ska skapa det som säljer?

Rotlöshet och fördomar

Jag skulle vilja lyfta två skönlitterära böcker, skrivna av och en sydafrikansk/brittisk och en zimbabwisk författare, med huvudkaraktärer som stöter på en hel del hinder, men som ändå är långt ifrån svältande offer.

Se tidigare inlägg om den afrikanska offerbilden

Beverley Naidoos bok På andra sidan sanningen börjar i Nigerias huvudstad Lagos.  Där bor tolvåriga Sade med lillebror Femi och mamma och pappa. Hennes pappa är en djärv regeringskritisk  journalist, vilket kan vara långt ifrån problemfritt  i samhället de lever i. Precis i början av boken möter vi Sade mitt i ett hemskt attentat som gör att hennes mamma dör. Kvar lämnas en familj i  sorg och vanmakt.  Samma dag som Sades mamma blev dödad tvingas Sade och hennes tioåriga lillebror att åka på egen hand till London för att undvika att också de dödas. Tanken är att de ska möta sin farbror där och att deras pappa ska komma då han lyckats ordna ett pass till sig. Men det är mycket som går fel. Sade och Femi hamnar i en väldigt utsatt situation när det visar sig att de måste klara sig helt själva i det nya landet.

De tvingas leva som gatubarn och får uppleva mer mänsklig kyla än vad ett barn någonsin borde få se. När de till slut blir omhändertagna betyder det slutet på en del problem, men också början på nya. Saknaden efter mamman gör sig påmind hela tiden och oron för pappan växer. Dessutom blir utanförskapet och fördomarna ett tungt ok för Sade. I skolan som hon börjar i tror de andra barnen att hon inte kan prata engelska och har vuxit upp fattigt och utan utbildning,  bara för att hon kommer från Afrika.

Men den här berättelsen har inte bara hemska delar, utan innehåller en hel del humor. För det är nämligen så att barnen, i all denna utsatthet och krav på ansvar, ändå agerar som barn. Det känns som om det är ett barns erfarenheter, tankar och perspektiv som vi får se ur Sades synvinkel.

När farbror Tunde öppnade dörren hade han en kort kvinna med mangoformade kinder vid sin sida. Hennes klänning och den gröna scarfen som hon hade på huvudet blänkte i ljuset från en lampa ovanför henne. […] Mrs Påfågel! Tänkte Sade. Hon föreställde sig hur en vippa av stjärtfjädrar fälldes upp bakom damen. Hon älskade att hitta på namn på folk.

Rotlös, som är skriven av Tsitsi Dangarembga från Zimbabwe, är något äldre och jag tycker mycket väl att man kan kalla den för en klassiker.  Det är en bok som börjar dystert med  fattigdom, orättvisor och en  stark könsindelning. Men samtidigt lyfter den även möjligheter just eftersom huvudkaraktären strävar efter ett meningsfullt liv, trots att det egentligen finns så mycket som tynger ner henne.

Boken tar sin början i 60-talets Rhodesia (Zimbabwe), som då fortfarande betraktades som en brittisk koloni. Vi möter tjejen Tambu, som visar oss sin del av ett starkt patriarkalt samhälle.  Tambu drömmer om att få studera, men eftersom hon är tjej ses det inte som meningsfullt att lägga pengar på hennes skolgång. Men när Tambus bror dör förändras Tambus liv. Eftersom hennes familj vill att något av barnen studerar får Tambu äran att göra det efter broderns död. Tambu älskar livet i skolan och alla böcker. Genom studierna får hon även möjlighet att lära känna sin kusin Nyasha, som har fått möjlighet att studera hela sitt liv eftersom hennes pappa (Tambus farbror) är rektor. Nyasha tar med sig Tambu in i en värld med en helt annan frihet och ifrågasättande av normer.

Men hon kan inte låta bli att känna sig kluven. Tambu vill vara en del av lokaliteten och gemenskapen i den omvärld som hon vuxit upp i. Samtidigt vill hon öka inflytandet över sitt eget liv. Genom Tambus synvinkel ser vi kulturen som tvådelad. Den ena halvan består av hemmets gamla kultur där by- och släkttraditioner bestämmer normerna. Medan den andra halvan beskrivs som en annan värld där utbildning blir en väg ut ur den kvävande strukturen. Men samtidigt lämnar Tsi Tsi Dangarembga en massa frågor efter sig under berättelsens gång. Är skillnaden verkligen så stor mellan den gamla och den nya kulturen och hur djupa rötter har egentligen de patriarkala normerna?


På andra sidan sanningen
Författare: Beverley Naidoo
Svensk text: Peter Törnqvist
Förlag: Natur och kultur
Antal sidor: 252
ISBN: 9789127105973
Köp: jämför priser eller låna på bibliotek

Rotlös
Författare: Tsitsi Dangarembga
Svensk text: Irja Carlsson
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 265
ISBN: 9789172212978
Köp: jämför priser eller låna på bibliotek

Såhär i valtider

Det här är inte en partipolitisk blogg och det här är inte ett partipolitiskt inlägg. Men här kommer en liten röst för barnen. Jag skulle vilja prata lite om två böcker som ger perspektiv bland all pajkastning bland vuxna politiker och debatter om stulna chokladbitar, om två böcker som istället lyfter barnen i det moderna samhället.

Först ut är den föräldralösa flickan Momo i Michael Endes bok Momo – eller kampen om tiden. Hon bor ensam i en liten byggnad vid en övergiven amfiteater. Men hon har ändå människor runt sig hela tiden. För Momo är fenomenal på att få tiden att gå på bästa möjliga sätt. Hon har dessutom en underbar förmåga att lyssna på människor. Hon ger dem av sin tid för att bara lyssna och får på det sättet ett lyckligt och rofullt folk kring sig. Barnen leker med henne och de vuxna låter henne lyssna på dem. Hennes två närmsta vänner, Gigi med alla berättelserna och den kloke gamle Beppo, finns heller aldrig långt bort.

Men allt förändras när de gråa herrarna kommer. Likadana, med hattar, gråa kostymer, grå hy och cigarrer i munnen dyker de upp med ett enda syfte: stjäla tid från folk. De är listiga dessutom och lyckas lura människorna att själva lämna över sin tid genom att få dem att tro att de kan spara sin tid till ett bättre tillfälle. Vad folket inte vet är att all den sparade tiden konsumeras upp av de gråa herrarna. Ju mer människor som lämnar bort sin tid, desto snabbare sprider sig det stressade beteendet. Det finns inte längre någon tid till att njuta på caféer, umgås med vänner eller ta hand om sina barn. All tid måste användas effektivt för att sparas in. Momo märker hur det blir tommare och tommare runtomkring henne och inser att hon och de som fortfarande finns kvar vid hennes sida måste göra något för att stoppa stressen. Men vem ska stoppa de gråa herrarna när ingen har tid att lyssna på de som står emot?

Kronotopen ligger någon stans i fantasin, eller mitt i vår nutid. Det kan vi själva välja. Men det är väldigt svårt att inte träffas av den här berättelsen. Momo ser rakt in i oss och tvingar oss att stanna upp och se oss omkring. Jag skulle säga att det här är en bok från yngre tonåren. Men uppåt finns det inte någon begränsning i åldern. Det här är både en barnbok och en vuxenbok. Jag har inte läst Momo – eller kampen om tiden för mina barn, men jag har däremot återberättat den för dem. Numera har jag Momo sittandes på min axel och när jag glömmer bort henne då och då brukar mina barn påminna mig. ”Mamma, har de gråa herrarna stulit din tid nu eller?”. Så kan jag varva ner och tänka efter lite, varför stressar jag egentligen, vad är det för tid jag sparar och till vad?

Det finns också en väldigt intressant bilderbok med samma tema: Måste ha mer! av Ann Hingström och Erika Kovanen. Boken berättas genom ett litet barn och handlar hens familj och vänner. Gemensamt för dem alla är att de har för mycket av en del saker och för lite av annat vilket gör att ingen någonsin är nöjd. Alla verkar ha för mycket saker, men vill ändå ha mer. Alla har för mycket önskemål, men för lite ork. Alla stressar de för mycket och har för lite tid.

Min mamma har ingen tid.
Min pappa har inga pengar.
Benjamin har ingen makt (över sitt liv) och ingen flickvän.
Helena har inte lockigt hår och ingen midja.
Jag har ingen lust.
Det har inte min lillebror heller.
Celsius är knappt vaken en timme om dagen.
Greta har ingen swimmingpool.
Emmy har ingen pappa (vad hon vet i alla fall).
Min mormor har ingen ork.
Min morfar känner ingen glädje längre.
Min farfar har ingen båt.

På ett sett är det lite tragiskt att läsa om de här människor, men parodin på vårt stressade samhälle är samtidigt väldigt humoristiskt. Boken är dessutom väldigt vacker. Det är ett väldigt schvung i texten med sin takt och upprepande stil. Bilderna är skapade med starka färger och mycket liv. De är väldigt innehållsrika och berättar en hel del i sig själva. Även det här är en bok som såväl barn som vuxna kan ha stor glädje av.



Momo – eller kampen om tiden
Författare: Michael Ende
Svensk text: Roland Adlerberth
Förlag: Berghs
Antal sidor: 311
ISBN: 9789150216547
Köp: jämför priser

Måste ha mer!
Författare: Ann Hingström
Illustratör: Eva Kovanen
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 28
ISBN: 9789172214026
Köp: jämför priser

Idiot!

Vem är det som är idiot egentligen? Jo, det är August. Eller ”idiot” är i alla fall vad andra kallar honom. Själv bryr han sig inte särskilt mycket. Han har sin trogne vän, Odjuret, som vi ser som en plastpåse med koppel, och sin lika trogna mamma. Livets svåra steg tar han med sin mamma i fören och Odjuret i aktern och däremellan finns det en massa intressanta saker att upptäcka.

Men när August växer och blir stor, hur går det då? Jo, det går ganska bra för honom, där han lever i sin egen värld, bakom sin kära mamma. Han fortsätter att upptäcka det lilla i det stora och leva i sin egen tankevärld. Men även om August inte tänker på det finns det ett problem, Augusts mamma blir också äldre. Till slut blir det oundvikligt med ett sorgligt slut på den här berättelsen.

Det syns tydligt redan på omslaget att det är en annorlunda barnbok. När jag öppnade Idiot! första gången tänkte jag att såväl bilderna som texten verkade lite grå. Men den tanken övergav jag ganska snabbt. För även om texten kan verka ganska lågmäld är den full av känsla och liv. Och även om bilderna inte har några starka färger har de väldigt mycket karaktär.  Boken är rå och avskalad på lyxig kosmetika, men den är istället väldigt innehållsrik i sin återgivning av känslor. Det den gör är helt enkelt att sätta läsaren direkt in i Augusts värld och sedan är det upp till var och en att bygga vidare på den i sin fantasi.

Men är det här verkligen en bok för barn? Att bilderböcker kan lämna efter sig en tung känsla har vi stött på förut, även om det visserligen är ganska ovanligt. Men oftast handlar böckerna då om barn eller om förmänskligade djur. I Idiot! ser vi August som vuxen. En tung, mörk bok om en vuxen karaktär, går det verkligen för sig? Idiot! är inte en bok som kan läsas i alla hast. Det är inte heller en bok som sätter in en i en mysig stämning. Jag ser Idiot! mer som en vuxenbok än en barnbok, men frågan är ju om barnböcker måste vara lätta att läsa och förstå? Eftersom det här är en bok som inbjuder till egna tolkningar skapar varje läsare sin egen bild av berättelsen. Det gäller ju både vuxna och barn. Så varför inte ge barnen en chans till egen tolkning?

Husen knarrar.
Fingrarna går och fryser.
Friska vindar
och frusna kinder. Varma våfflor.

De som tram-par på stre-cken får ne-ger-barn!
Ti-ger-barn, ne-ger-kyss. Och två små muham-damer!
Damer-damer!
Trott-oar!
Pöl!
Slurp! Plask! Slurp! Plask!
Skvalp!

Inga livbåtar.

”August, dina skor blir våta!” säger mamman.
Ett! Två! Stå!
Stilla!

Den sida som jag citerar här ovanför ger en inblick i hur det är att läsa Idiot! för sina barn. Jag tycker att det känns lite jobbigt att läsa ordet ”neger” för mina barn. När jag läser boken själv ser jag ju ordet i sitt sammanhang, så som jag tänker mig att August har mött det, genom vuxnas vardagliga konversationer. Och det känner vi ju igen. Hur mycket sägs det inte innanför hemmets ramar, men som man aldrig skulle stå för officiellt? Augusts reflektioner är jättespännande, så som de beskriver en dimension av människors sociala spel. På ett sätt tänker jag mig att den här kopplingen är lite för svår för barn att se, men samtidigt tänker jag på hur bra barn faktiskt brukar vara på att anpassa sig efter olika situationer. Barn läser ju av situationer precis som vuxna. Mina barn tolkar inte Augusts ord på samma sätt som jag, men tolkar dem, det gör de.

Lotta Olsson på Dagens Nyheter för ett intressant resonemang kring Idiot!.

Om du är bra på att danska, eller bara tycker om att lyssna på vårt grannspråk, finns Idiot! som ljudsaga med författaren, Oskar K, som uppläsare. (Länken finns på såväl Oskar K:s som Dorte Karrebæks hemsidor)


Idiot!
Text: Oskar K.
Bild: Dorte Karrebæk
Svensk text: Marie Norin
Förlag: Daidalos
Antal sidor: 40
ISBN: 9789171733092
Köp: jämför priser