Olivia ska åka bort och kompisen får inte följa med. Kompisen gråter floder och Olivia kommer inte ens ihåg att vinka till honom genom fönstret. Kompisen kan inte äta, inte leka, bara längta. Tiden går så långsamt när man längtar. Även fast Olivia bara ska vara borta i en dag, så känns saknaden outhärdlig för Kompisen.
Kompisen längtar är närapå en poetisk skildring. Kompisens starka känslor känns ända in i själen. Per Gustavsson (som också skrivit och illustrerat böckerna Så gör prinsessor) lyckas genom Kompisens kroppspråk fånga den starka känslan av saknad. Kompisen längtar är en vemodig men fin berättelse som lämnar spår.
Äntligen är Olivia hemma igen!
Nu är det inte tyst längre.
Nu tickar tiden igen.
Och skratten skrattas.
Jag tror att boken kan vara bra för barn att ta del av. Små barn i 2-5-årsåldern kan inte alltid kan sätta ord på sina egna känslor av saknad och längtan, men genom Moni Nilssons bok kan de känna igen sig. Barnen ser att trots att det är jobbigt att längta, så finns alltid ett slut. Olivia kommer hem igen och så gör även barnets egen mamma när hon varit på konferens.
Boken skildrar även hur Olivias mamma saknar sin dotter. Hon sitter med Kompisen i knät när de tittar på TV på kvällen.
Till skillnaden från Moni Nilssons tidigare bok Kompisen är för liten är Kompisen längtar inte lika galen och overklig. Istället upplever jag Kompisen längtar som nedtonad – på ett positivt sätt. Jag och min 3-åriga dotter gillar den starkt och kommer att plocka fram den många gånger.
Kompisen längtar
Författare: Moni Nilsson
Illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129672770
Köp: jämför priser
En kommentar till “Kompisen längtar”