vänskap – Sida 35 – Barnboksprat

Mehmet och Lilla Luna

Gunna Grähs har kommit med en ny Hejhej-bok! Den här gången får vi träffa lilla Luna som är ute på gatan och sparkar med sin röda boll, fast hon egentligen inte får. Plötsligt kommer en lastbil full med olika lådor. Det är Mehmet med sin frukt- och grönsaksbil. Han är på väg till torget där han säljer frukt och grönt. Lilla Luna råkar vara mitt i gatan där Mehmet kör och han får tvärnita för att inte köra på henne. Då ramlar en låda med stora röda äpplen ner från lastbilen och gatan blir full av röda bollar.
Mehmet blir arg till en början och tycker att Lilla Luna borde kunna akta sig för farliga bilar. Tillsammans plockar de upp äpplena igen och hittar Lilla Lunas boll därunder.
Hon får ett stort fint äpple av Mehmet och alla är glada igen.

Vi har tidigare recenserat Tutu och tant Kotla här på Barnboksprat. Det här är böcker om människor som stöter på varandra av en slump och blir bekanta med varandra över gränser. Jag tycker det är super. Dessutom är det roligt att Gunna Grähs valt att rikta in sig på människor som inte ursprungligen är från Sverige. Det kan kanske öppna upp sinnet lite på någon! De flesta barnböcker i Sverige har ju svenska barn eller andra människor som huvudpersoner.
Bilderna är roliga och fulla av detaljer om man väljer att studera dem noggrannare. Det är en, för mig, ny typ av bild som jag inte är så bekant med, allt är liksom uppbyggt av små färgfält. Finurligt och fint, om än kanske lite svårt för små barn att uppskatta som vuxna kanske gör. Fast vem säger att de inte älskar det istället!?

Mehmet och lilla Luna
Författare och illustratör: Gunna Grähs
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 24
ISBN: 9789150108279
Köp: Jämför priser

Baristas: Första boken

Under några månader i min ungdom jobbade jag som barista på Caffè Nero i London. Det krävs inte mycket för att skicka iväg mig på en nostalgisk resa, det händer varje gång jag går in på en kaffebar och möts av doften av nymalet kaffe, fräsandet från ångstaven i skummande mjölk och slamret av porslin. Det är klart att jag blir lockad av Denise Rudbergs nya ungdomsbok Baristas!

Det ska alltså bli en hel serie om några killar som extrajobbar som baristas den italienska kaffebaren Pronto på Stureplan. Nicolas har tappat livsgnistan efter att ha kommit hem till Stockholm igen efter ett år hos sin pappa i New York. Inte ens flickvännen Nathalie får honom på bättre tankar, snarare tvärt om. Ruben går första året på Södra Latins teaterlinje, men är gruvligt besviken. Han passar inte alls in bland alla trista kulturnördar. Ludvig har en kaotisk familjesituation och håller sig undan hemmet så mycket han kan. Mer och mer av tiden tillbringar han med sin nya pluggkamrat Viki. Men vad vill hon egentligen? Vill hon bara plugga, eller vill hon något mer? Och vad vill han själv?

Språket och berättandet är enkelt, avslappnat och rakt på sak. Perspektivet skiftar till en ny av karaktärerna i varje kapitel och det är tur att grabbarna är så tydligt presenterade på baksidan, för under åtminstone första halvan av boken måste jag kolla vilket namn som tillhörde vem när ett nytt kapitel börjar.

Att recensera Baristas: Första boken är ungefär som att uttala sig om de första kapitlen i vilken roman som helst. Boken känns väldigt mycket som en första del, ett intro innan det börjar på riktigt. Kaffebaren har inte ens hunnit öppna när boken är slut. Därför kan jag egentligen inte säga mycket mer än JA!, jag vill veta vad som händer härnäst. Jag blir tillräckligt fäst vid karaktärerna och tillräckligt nyfiken på hur berättelsen ska utvecklas. Ge mig mer!

Boken har en egen webbplats där du kan hitta trailer, smakprov, baristatips med mera.

Baristas: Första boken
Författare: Denise Rudberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 238
ISBN: 9789163866326
Köp: jämför priser

Hannes och Hugo

I Humlebäck, en liten by vid bäcken Humlan, bor Hannes Hare och Hugo Hund. De ses varje dag i skolan och har mycket gemensamt. Ändå pratar de aldrig med varandra, aldrig frågar de hur den andre mår eller säger ens hej till varandra. Varför kan man undra?
Jo, familjen Hund och familjen Hare tål nämligen inte varandra. På måndagar, onsdagar och fredagar samlas hundarna utanför hararnas hus och retas med dem och tisdagar, torsdagar och lördagar samlas hararna utanför hundarnas hus och retas med dem. På söndagar är alla lediga. Det är urgamla traditioner.
En dag är det dags för den stora springtävlingen och Hannes Hare vill gärna vara med och springa. Hugo Hund vill väldigt gärna springa i loppet han också, men ingen av dem får vara med för sina familjer. Det skulle strida mot de urgamla traditionerna.

Men Hannes och Hugo smiter iväg i alla fall, kommer iväg till springtävlingen och deltar båda två. Tävlingsmänniskor som de är fortsätter de springa trots att det meddelas att oväder är på gång och tävlingen avbryts. När blixten slår ner bredvid de springande två inser de att de inte kan fortsätta. Men de är vilse och ovädret är inte nådigt. Tillsammans måste de söka skydd från ovädret som härjar och försöka hitta hem igen.
Det blir början på en mycket fin vänskap.

Hannes och Hugo springer vilse men hjälps åt att hitta hem igen!

Vänskap över gränser, är det inte ett bra ämne att göra en barnbok om? Självklart! Jag är för allt sådant. Fördomar är något som existerar runtomkring oss allihopa, hela tiden, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Det är alltid bra med böcker som gör oss uppmärksamma på saker. Det gör den här boken, tycker jag. Det är så tydligt att Hannes och Hugos ovänskap inte har någon egentlig grund.
Jättefina bilder och fint budskap! En bra bok!

Hannes och Hugo
Författare och illustratör: Rotraut Susanne Berner
Översättare: Barbro Lagergren
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 76
ISBN: 9789150112320
Köp: Jämför priser

Tvillingsjälar

India och Jewel är två tjejer som båda har mycket grubblerier inom sig. De bor i olika områden i staden, har mycket som skiljer dem åt men samtidigt massor gemensamt. India bor i det fina området Parkfield, är ganska rund och äter gärna mycket och gott. Hennes stora idol är Anne Frank och hon skriver dagbok, precis som hon.
Indias mamma är en ytlig barnklädesdesigner (kläder för smala barn), äter nästan ingenting och Indias pappa är frånvarande i sin närvaro och är mest intresserad av au pairen Wanda.
Jewel bor i det lite ruffigare området Latimer. Båda önskar de sig en bästa vän.
En dag råkar de träffa på varandra, av en slump. De två tjejerna, från de två mest olika områdena man kan tänka sig. Och så blir de bästa vänner!
Jewels mamma har en ny kille, Terry, som misshandlar både Jewel och hennes mamma. Till slut får Jewels mormor nog och ordnar så att hon får bo hos henne istället. Jewels mormor är en hipp mormor och där känner hon sig så älskad hon bara kan önska. Men en dag får hon ett samtal hemifrån, från sin mamma. De har bestämt att hämta hem henne igen. Hon ska inte få bo kvar hos sin mormor utan flytta hem till misshandeln igen. Jewel blir rädd och rymmer, India hjälper henne och hon får bo på vinden i deras stora hus. Precis som Anne Frank.
Men en dag ser de på nyheterna att Jewel är efterlyst, anmäld försvunnen av mamman och Terry…

Jag måste medge att jag kände mig en smula tveksam till den här boken när jag fick hem den, nästan enbart på grund av omslaget, som jag inte riktigt gillade. När jag började läsa blev jag dock glatt överraskad, för den är faktiskt helt okej!
Det är en bok skriven i dagboksform, vartannat kapitel av India och vartannat av Jewel. Vi får ta del av bådas tankar och farhågor, känslor och undringar.
Jag har läst fler böcker skrivna på ungefär samma sätt, nu på ganska kort tid. Det känns lite som en trend i boksammanhang, kanske? Den här är i varje fall av det bättre slaget. Kopplingen till Anne Frank ger en andra dimension till boken, särskilt som jag själv var ganska intresserad av just Anne Frank som yngre. Inte på det sätt som India i den här boken, men ett intresse fanns där.
En positiv bokupplevelse. Kanske, eller troligen, hade jag gillat den ännu mer om jag var i yngre tonåren.

…men jag funderar fortfarande på hur de tänkte när de gjorde omslaget…

Läs även DN:s recension av boken här!

Tvillingsjälar
Författare: Jacqueline Wilson
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 220
ISBN: 9789150112207
Köp: Jämför priser

De tre grottornas berg

Per Olov Enquist är en författare som jag förknippar med känsla och till viss del magi på ett lite nostalgiskt sätt. De tre grottornas berg, från 2003 är Per Olov Enquists barnboksdebut. Detta är en bok som både behåller Per Olov Enquists speciella språkliga känsla samtidigt som den vänder sig direkt till barn.

Mina, som är sex år, åker till sin morfar i Värmland, tillsammans med sin lillasyster Moa. Där träffar hon även sina kusiner Marcus och Ia. De fyra barnen och deras morfar ska bege sig ut i den värmländska skogen. De ska ge sig upp för ett högt berg och slå läger i tre olika grottor på vägen upp.Men vad kan egentligen hända i en värmländsk skog med lo, björn och varg? Och är det verkligen rovdjuren som är farligast där ute mitt i en skog där inga mobiltelefoner fungerar?

Nu är ju vargfrågan väldigt aktuell i och med regeringens rovdjurspolitik och beslutet om jakt på varg. I de tre grottornas berg är vargarna lite läskiga, men också ganska gulliga. De är också väldigt smarta och personliga. Mina låter oss få se att vildmarken inte behöver vara något att vara rädd för. Eller det gäller i i vanliga fall. Men expeditionen till de tre grottornas berg blir inte någon vanlig skogstur. Den här ovanliga och spännande expeditionen vid de tre grottornas berg berättar Mina för oss som en retrospektiv berättelse. Men i den här berättelsen är inte en otämjbar vildmark den största faran. I den här skogen härjar mycket större faror än så, nämligen några riktigt ohyggliga tjuvjägare.

Det är en bok med ett tilltal för barn. Mina funderar mycket kring vuxnas beteende. Som när hon mitt i natten har blivit biten i häcken av en stor klädföretags-krokodil och ingen verkar bry sig om det.

Det var kris. Ingen tog henne på allvar. Och hon tänkte att det skulle vara skönt med en Beskyddare som räddade henne när hon var nödställd. Man måste ha en Välgörare, som morfar brukade säga. Det var en sån som alltid ställde upp, till exempel när de vuxna sa ”försök förstå” och ville sova. Eller se på golf på TV.

Även bokens illustrationer, av Stina Wirsén, är mycket tilltalande. Hennes bilder är uttrycksfulla samtidigt som de lämnar mycket kvar till barnets egen fantasi.

Det finns också ett tilltal för vuxna i boken. Morfarn benämner tjuvjägarna som ”satans mördare”. Jag tror inte att så många barn tänker på Olof Palme när de hör det, men jag gjorde det definitivt. (Om Olof Palmes uttalande)

Morfar fungerar som en förmedlare mellan barnens och de vuxnas tankar och det kommer fram många små roliga funderingar kring till exempel feminism.

Gunilla var feminist, hade morfar förklarat, och det betydde att morfar fick städa själv och aldrig fick fråga om han skulle ”hjälpa till” med hushållet, för det skulle vara så självklart att man inte fick fråga.

Det här är en bok som såväl jag som mina båda barn tyckte var väldigt rolig och spännande. Det skrattades en del, några naglar blev avbitna och vi hade riktigt mysiga lässtunder med den här boken. Tyvärr verkar det vara svårt att köpa De tre grottornas berg, men det finns gott om upplagor ute på landets bibliotek.

De tre grottornas berg
Författare: Per Olov Enquist
Illustrationer: Stina Wirsén
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 144
ISBN: 9789129658750