Semlan och Gordon. Pappan med de stora skorna

semlan och gordon #1Semlan är 12 år och fyra månader. Den här boken handlar om hennes liv. Det handlar ganska mycket om bästa kompisen Gordon, som spanar efter parallella världar. Det handlar en del om Lino, som Semlan kanske kanske är kär i. Det handlar oundvikligen om när Semlans föräldrar skiljer sig, och att det kan vara okej att vara ett skilsmässobarn.

Semlan fångade mig redan på första sidan, och fick mig att skratta högt strax därefter. Det är ett väldigt bra betyg, eftersom jag sällan visar vad jag känner när jag läser. Semlan har förmågan att berätta om livet så att jag ryckte med. På ett komiskt och lätt sätt kan hon berätta om sådant som kan vara väldigt jobbigt, som föräldrarnas skilsmässa, om att passa in och att kanske våga vara sig själv.

Något annat jag gillar är att Semlan är en smart tjej som funderar en del. Ibland säger Gordon svåra ord, till exempel ”klaustrofobi” och ”levitera”. Då går Semlan hem och slår upp orden, och samtidigt som hon lär sig utökas läsarens ordförråd.

Ytterligare en sak jag gillar är det smarta språket. Det är rakt på sak och ibland illustreras händelserna istället för att skrivas rakt ut:

På midsommarafton träffade mamma en gammal kille som hon varit ihop med när hon var ung. Den killen hette Otto och honom gillade inte jag och Bento. […] Han hade två äckliga barn men ingen fru. En dag bestämde mamma och Otto att vi skulle åka på utflykt och leka. Bento och jag lekte tysta leken. Det var en väldigt tyst utflykt.

Med korta kapitel fyllda av igenkänning tror jag denna bok landar bra hos målgruppen. Om de gillar den finns det ytterligare fem delar i serien. Jag gillar definitivt!


Pappan med de stora skorna
Författare: Moni Nilsson
Förlag: Natur & kultur (2013)
ISBN: 9789127137714
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Två skilda gestaltningar av starka känslor

Känslan rädd är lite svävande och svårgreppad, liksom förklarande och exemplifierande. Känslan arg utrycks med kraft och dynamik, känns i kropp och själ, och kan knappast misstolkas. Två böcker kompletterar varandra till både ämnen och uttryck.

Hej Rädd skildrar möten med olika typer av uttrycket rädd, rädds olika ansikten. Känslan att vara rädd karaktäriseras i olika situationer genom olika figurers upplevelser. Att rädslor kan se så olika ut och ta sig så olika uttryck tänker kanske varken barn eller vuxna på. Situationerna ger en förståelse för innebörden av begreppet och visar att alla är rädda ibland; man får vara rädd, det är naturligt och inte farligt.

Det är ingen berättelse där man kan identifiera sig med en person, det handlar mer om att identifiera sig med känslan. I ett vidare perspektiv ökas även förståelsen för andra människor.

Text och bilder är inte helt lätta att ta till sig, ändå tycker jag om bägge – kanske just därför att jag som vuxen inte omedelbart greppar dem. För mig uttrycker många av rädds ansikten andra känslor, som exempelvis ängslan, förskräckelse, oro, missnöje och ilska – men bakom dessa döljer sig ju ofta rädslor. Kanske ligger uttryckssätten närmare tillhands för ett barn.

Färgsättningen är underbar, ibland går bildkänsla och text rätt in: det varmrödorangea uppslaget med höghusen och det lilla vita rädsloskakande tältet med två ögon inne i mörkret: ”Nån kan vara rädd för varma söndagar. När det blir tyst och öde mellan husen…”.

Andra gånger trasslar meningarna till sig och jag sätter frågetecken: ”Nån kanske är rädd för att säga att han är rädd, till pappa, att han ska bli rädd, om jag är rädd…”


Redan vid ett tidigare möte med författaren på ämnet rädsla (Månen blev rädd), reagerade jag på en annorlunda textberättelse som var fascinerande och lite svårtillgänglig – jag skulle vilja testa bägge böckerna på skilda åldrar.

 

Kompisen blir arg (tidigare recenserad här på Barnboksprat av Sara H) är betydligt omedelbarare i sitt budskap. Det är lätt att känna igen sig i nallekaraktären Kompisen, händelseförloppet ter sig välbekant liksom miner och kroppsspråk hos de inblandade.


När Kompisen får följa med Olivia till dagis är han glad, trots att han känner Dockans avund. För att kompensera Dockan tar han med lite glass. Men när de kommer hem är allt fel, Dockan är kompis med Räven, ingen vill leka med Kompisen, de retar honom. Rävens illmariga ögon, Dockans fniss, ingen vill se åt honom.

Ett mörkerfrö gror, den röda ilskan kryper, Kompisen knuffar sin rival och får igen – det gör ont. ”Kompisen blir alldeles varm. Som ett ångande strykjärn och en kokande kastrull. Han vill slå. Han vill spotta. Han vill skrika. – DUMMA ER!”

Den gestaltade ilskan hos den goa Kompisen är så kraftfull att ingen kan vara oberörd när argelden brinner i honom. Som tur är vet Krigargubben hur det känns att vara arg, vilja slåss och ha sönder, och när ingen vill vara med en. Han hjälper Kompisen att hantera känslorna. Kvar efter argheten blir skammen, men Olivia och Krigargubben har erfarenheter och allt slutar gott.

Säkert har de flesta barn upplevt det svåra valet när ett av gosedjuren ska få följa med, och tänkt att de som blir kvar hemma är ledsna. Gosedjur har givetvis lika stort register av känslor som sina vårdare; de kan vara avundsjuka, syndomiga, kramlängtande, ledsna och arga, som vem som helst. Och det är lätt att förstå att den som har ansvar för så många gosedjur som Olivia har, måste kunna förlåta, ha förståelse, kärlek och påhittighet för att hålla frid i skaran. Det handlar om att förstå både sig själv och andra.

 

Titel: Hej rädd
Text: Joar Tiberg
Bild: Yokoland
Förlag: Rabén & Sjögren  (2011)
Antal sidor: 30
ISBN: 9789129677201
Jämför priser och provläs:
Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Titel: Kompisen blir arg
Text: Moni Nilsson
Bild: Per Gustavsson
Förlag: Rabén & Sjögren  (2011)
Antal sidor: 25
ISBN: 9789129679540
Jämför priser:
Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Kompisen blir arg

Tredje boken om Kompisen handlar om starka känslor. Kompisen har lyckan att som enda gosedjur få följa med Olivia till förskolan. Men när han kommer hem igen är det sig inte likt. Hans kompis Dockan har börjat hänga med Räven istället och Kompisen får inte vara med. Räven och Dockan viskar och skrattar åt Kompisen. Kompisen blir rasande arg och vet inte hur han ska hantera sina starka känslor. Det är tur att gamla Krigargubben kan komma till hans undsättning.

Moni Nilsson skildrar starka känslor på ett inlevelsefullt och lättförståeligt sätt. Hennes texter är nästintill poetiska och passar mycket bra för högläsning. Boken skildrar problematiken kring att leka tre, bli utanför och svårigheten i att hantera stora känslor.

Känslorna skildras på ett färgstarkt sätt av illustratören Per Gustavsson (känd för böckerna om prinsessan). Ångesten och ilskan går verkligen att ta på i boken.

Jag tror att boken är ett bra utgångspunkt för diskussion med 3-5-åringar om hur det känns att när man inte får vara med kompisarna och leka och hur man ska göra när man blir arg. Liknande konflikter uppstår ju ofta i kompisgrupper och på förskolan och det kan nog vara skönt för barnen att se hur gosedjuren i Olivias rum löser det.


Kompisen blir arg
Författare: Moni Nilsson
Illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 32
ISBN:  9789129679540
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Saras bästa 2010

Nu har det blivit dags att summera år 2010 i böcker. De flesta böckerna är även utkomna under 2010.

Bästa bilderböckerna

Kompisen längtar är en mycket vacker berättelse om vänskap och längtan. Siv sover vilse är Lindenbaums senaste galna berättelse med härliga ingredienser som en pytteliten mormor och grävlingar som brottas i köksskåpet.

Bästa småbarnsböckerna

Böckerna om flodhästarna är en ny bekantskap för i år. Härliga illustrationer och charmiga berättelser som man inte tröttnar på i första taget. Vems kompis är en klockren berättelse med hög igenkänningsfaktor hos förskolebarnen.

Bäst illustrationer

Vitas hemlighet  är en kapitelbok med varulvstema och underbart vackra illustrationer.

Mest annorlunda bok

Jag vill ha baklava är som ett fyrverkeri av färger, mönster och konstiga detaljer. Varje uppslag är som ett litet äventyr och det finns mycket att upptäcka.

Astrid Lindgren-priset till Moni Nilsson

Idag fick Moni Nilsson Astrid Lindgren-priset, som årligen delas ut av Rabén & Sjögren (icke att förväxla med ALMA, alltså) till en svensk barnboksförfattare. Motiveringen löd:

För ett omfattande och unikt författarskap som med mycket humor, genuin inkänningsförmåga och stort allvar riktar sig till en vid och viktig läsekrets. Många unga har blivit läsare tack vare fängslande berättelser och ett oförglömligt persongalleri såsom Tsatsiki, Salmiak, Morsan, Spocke, Selma, Oella och Herm.

Läs mer om detta hos Rabén & Sjögren. Här på Barnboksprat kan du även läsa Sara Hs recension av Kompisen längtar och jag rekommenderar en titt på Moni Nilssons webbplats.