Ritten genom vildmarken

Pia Hagmar är tillbaka med ännu en fantastisk bok om hästar och ungdomar. Hur många böcker kan en människa skriva egentligen? I Ritten genom vildmarken lär vi känna Tova. Hon är 13 år och har växt upp med sin mamma och älskar hästar. Pappa har aldrig brytt sig men plötsligt föreslår han att de ska åka på ridläger i vildmarken, långt upp i Norrland, och Tova kan bara inte säga nej.

Hon ser fram emot att kunna lägga ut de coolaste bilderna men när de kommer fram finns det inget nät. Den enda som typ är i hennes ålder är Finn och han verkar märklig. Tur åtminstone att Tova får en underbar häst och att lägerledaren är urschysst mot henne. Pappa är precis så idiotisk som hon tänkt sig och han blir bara mer och mer underlig, det verkar som att han har en hemlighet?

Ja men visst låter det helt galet magiskt att rida omkring i fjällnära skog och sen hänga vid en lägereld på kvällen? Säg den tonåring som nöjer sig med ridskolans läger efter att ha läst den här boken. Som vanligt fångar Hagmar hästlivet med kunniga detaljer och kärlek och hon skildrar relationerna mellan människorna med värme, känslor och humor. Det är spänning blandat med igenkänning och hon sätter fingret på många av de tankar som dagens ungdomar har. Jag kan inte annat än att rekommendera denna bok!


Ritten genom vildmarken
Författare: Pia Hagmar
Förlag: B. Wahlströms (2024)
ISBN: 9789132217906
Antal sidor: 159
Ålder: 9-12
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Recensionsexemplar från förlaget.

Älgpappan

Titeln till trots handlar Älgpappan om livet och relationer, främst relationen mellan Skruttens föräldrar.

Pappan, eller älgen, vill alltid ge sig ut i skogen.

 

 

Barnet är berättaren. Hen kallas Skrutten. Hen berättar med stor kärlek om pappan som rör sig som en älg, att älgar behöver mycket plats att röra sig på och om en mörk tjärn som älgen brukar dricka vatten ur. Hen berättar hur pappan luktar av kåda och ofta vänder sig mot dörren som för att han vill tillbaka till skogen. Och pappan har berättat om tjärnen, mossen, blommorna och fåglarna som finns där i skogen. Skrutten förklarar:

En älgpappa älskar att vistas i skogen så mycket att han ofta glömmer bort sina barn och barnets mamma som väntar där hemma …

… inte för att vara dum, utan för att när älgpappan förvandlas helt och hållet till älg då tänker han som en älg …

 Att få äta kall mat för att de väntat är svårt för Skrutten och mamman. Särskilt för mamman som inte förstått att det bor en livs levande älg inuti pappans kropp, berättar hen vidare. Skrutten däremot förstår hur det ligger till och hen vill inte höra grälen som uppstår. Hen tycker inte att människor och älgar borde bli kära i varandra.

En kväll ger sig pappaälgen ut fastän det stormar. De har samlats för att spela spel och har tända stearinljus eftersom strömmen gått. Pappan är knappt närvarande och till sist ser Skrutten att en älgklöv har börjat växa ut genom ett hål i pappans strumpa. Mamman och pappan grälar. Skrutten spionerar och beskriver det som händer med att mamman skriker och hur pappan stegvis förvandlas. Han vankar omkring på ben som blir längre och längre och kliar sig i huvudet där älghornen snart kommer att växa ut.

Innan pappan går ut i stormen kramar han om mamman, som är arg för att han vill gå. Han viskar – Förlåt … – Jag visste inte att det skulle bli så här.

Som läsare uppfattar jag att berättelsens fokus framförallt ligger i relationen mellan pappan och barnet. Mammans karaktär får litet utrymme. Barnet ser och förstår det som inte talas direkt om. Barnet vill hjälpa pappan och hen tar ett ganska stort ansvar för hur familjen mår.

Historien slutar med att vi får se pappan leva som älg i skogen och Skrutten är och hälsar på eller snarare tittar till älgpappan. Känslan det ger mig är ensamhet och lite sorg. Och det sägs inte så mycket om hur det är för Skrutten att vara utan pappa. Men hen berättar att: Mamma är inte lika arg längre och skrattar oftare.

 

 

Skildringen förmedlar att Skrutten och mamman nu har det bra. Jag blir osäker, men det känns i alla fall som att det är bättre. Och det är väl precis så det kan vara i verkligheten.

 

Boken är fint illustrerad med många vackra och gripande akvarellmålningar. Hela historien har en trolsk stämning, i det närmaste som att den utspelar sig i en drömvärld eller någonstans mellan dröm och verklighet. Symboliken är ibland lite udda och vi får också läsa och höra om sådant som är och sådant som snuddar vid magi.

 


Älgpappan
Författare: Lisa Fransson
Illustrationer: Helena Egerlid
Förlag: Kikkuli Förlag
ISBN: 9789188195630
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Tack till förlaget för recensionsex!

Jonnas bok

Jonna är en helt vanlig 15-årig tjej som vi får följa med under hennes sista tid i nian. En tid som inte blir riktigt som hon tänkt sig eftersom bästa kompisen Amanda blir ihop med Axel och som så ofta när sånt händer känner sig bästisen åsidosatt, hon är inte längre den viktigaste personen i kompisens liv.

Jonna bor med sin ensamstående pappa Peter som jobbar med film och är borta mycket på kvällar och nätter. Mamma Anna lämnade dem för ungefär tre år sedan för att flytta till sin nya kärlek Gordon i USA. Jonna har nog inte riktigt förlåtit sin mamma för att hon stack och funderar på om hon själv är ”kärleksskadad” på grund av föräldrarnas skilsmässa.

Amanda vill nog gärna att Jonna också ska ha en pojkvän, och gör ett försök att tussa ihop Jonna med Axels kompis Lucas. Och visst, Lucas vill hålla hennes hand i biomörkret men Jonna vet inte riktigt vad hon känner för honom…han är fin och så men…

Sen dyker det upp en kille som vill bli hennes vän på Facebook, Neil heter han och är på något sätt bekant med mammas kille Gordon och bor i USA. De skriver till varandra och får också känslor för varandra, något som Jonna funderar mycket över. Kan man bli kär i någon man faktiskt aldrig har träffat?

Det är en omtumlande vår för Jonna, hon funderar mycket kring det här med kärlek och lust och varför det ska vara så svårt? Kanske är hon lesbisk? Nej, hon har ju inte haft känslor för någon tjej heller. Och ingen mamma finns där att prata med, för via Skype funkar det liksom inte att prata om sånt här. Som tur är träffar Jonna en barnmorska på UM (ungdomsmottagningen) som är bra på att lyssna och ge stöd. Hur det går för Jonna med killarna Lucas och Neil som båda är lite intressanta, och hur det blir med hennes förhållande till mamman som är komplicerat får du veta när du läser Jonnas bok.

Det är en fin bok om känslor, lust och första gången. En bra bok att ge tonåringar att läsa för det finns mycket att känna igen sig i.

Katerina Janouch har skrivit en serie om kompisarna Amanda, Jonna och Saga. Alla tre böckerna handlar om kärlek och om att ha sex för första gången.


Jonnas bok
Författare: Katerina Janouch
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 288
ISBN: 9789163868672
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

 

Kalle som lucia


Den 5 december går Kalle till förskoleklassen med fjärilar i magen, för det är nämligen dags att få veta vem som ska vara årets lucia! Han skriver sitt namn på en lapp och lägger den i burken som fröken har. Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir han; han vill vara magisk och strålande och läsa dikten som han själv har skrivit och tränat så på!

Fröken drar en lapp ur burken…och på den står det…KALLE! Det visar sig att det inte bara är Kalle själv som skrivit en lapp med ”Kalle” på, utan sex av kamraterna har också gjort det. Alla barnen tycker dock inte att Kalle ska få vara lucia, någon säger: ”En lucia ska ha långt hår…”. Under dagen försöker Kalles fröken att få honom på andra tankar genom att föreslå att han ska vara stjärngosse istället, eller att de kanske kan ha både en flicklucia och en pojklucia och att Kalle då kan ha ljus i händerna istället för på huvudet.

Hemma vid middagsbordet upptäcker Kalles mamma och pappa att något är på tok och Kalle berättar vad som hänt under dagen. Då tar föräldrarna med honom på en shoppingtur där ett lucialinne med rött band, en luciakrona och en peruk med långt blont hår införskaffas! Nu finns inga hinder för att Kalle ska kunna vara lucia! Eller?

 

 

 

 

 

 

 

När Kalle stolt visar upp sig i sin mundering nästa dag blir fröken besvärad och berättar att det tyvärr är bestämt på skolan att lucian ska vara en flicka. Kalle blir så ledsen att tårarna kommer och hans kompis Maja kommer och tröstar och säger till fröken att hon tycker att Kalle ska få vara lucia i alla fall! Men det tycker inte rektorn eller skolan. Detta resulterar i två mycket upprörda föräldrar som gör en visit hos rektorn, men ska det kunna ändra på saken? Slutet i boken är oväntat men bra, mer än så avslöjar jag inte!

Boken om Kalle som lucia är charmig och rolig, men den handlar också om utanförskap, att inte få vara den man är och om att bli orättvist behandlad. Jag tycker om Annette Skålbergs och Katarina Dahlquists böcker, inte bara för att de har fantastiskt mysiga illustrationer och härliga berättelser utan för att de vågar ta upp ämnen som ibland kan vara svåra att prata om och förklara på ett bra sätt.

Ha en riktigt trevlig lucia ni alla som läser Barnboksprat!


Kalle som lucia
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789197668163
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Sova borta

Det här är den andra boken i Solgatan 1-serien av Helena Bross med illustrationer av Kadri Ilves som jag läser (har tidigare läst Polisen kommer) och jag tycker väldigt mycket om den här liksom den förra jag läste. Böckerna är anpassade efter nybörjarläsare och texten är skriven med enbart versaler. I början av varje bok finns en bild med huset på Solgatan 1 där man ser var Axel och Omar bor, och på nästa uppslag presenteras deras familjer.

I Sova borta är handlingen väldigt vardagsnära med hög igenkänningsfaktor när Axel ska sova borta för första gången. Axel är hemma hos Omar och leker, de bygger en koja och låtsas att de tältar i skogen. Precis när de har som roligast (så är det väl alltid) kommer Axels pappa för att hämta hem honom till kvällsmaten. Självklart vill inte Axel alls gå hem och han har tur, för Omars mamma erbjuder honom att äta kvällsmat hemma hos dom. Efter maten leker killarna vidare och Omar kommer med den briljanta idén att Axel kan sova kvar! Det tycker Axel är en alldeles utmärkt idé.

Efter att ha fått ok från bådas föräldrar hämtar Axel sin pyjamas och tandborste och Omars pappa tar fram en extrasäng. Killarna ligger och pratar men så blir Omar trött, gäspar och somnar trygg som han är i sin egen säng. Annat är det för Axel; sängen känns konstig, det luktar annorlunda och plötsligt kommer Axel på att han glömt säga godnatt till sin mamma och pappa! Det känner jag igen mycket väl, det är oerhört viktigt för vår 5-åring att vi alltid säger godnatt med puss och kram (och även hejdå med puss och kram även om man bara ska till affären 5 minuters bilväg bort och handla mjölk). Omars pappa kommer och undrar hur det är med Axel, och antaligen ringer pappan till Axels pappa för inom kort dyker han upp och de kan säga godnatt ordentligt. Omars pappa erbjuder Axels pappa att stanna och dricka lite te, varpå det går finfint för Axel att somna då han har pappa alldeles i närheten och hör hans röst.

Jättefin och bra bok med hög igenkänningsfaktor och illustrationer som både är snygga och charmiga på en och samma gång. Jag kommer absolut att sätta de här böckerna i händerna på mina barn när det är dags att börja knäcka läskoden!


Sova borta
Författare: Helena Bross
Illustratör: Kadri Ilves
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 61
ISBN: 9789163867392
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus