Du kanske minns TV-serien Rädda Joppe – död eller levande! Jag kan inte direkt säga att jag var överförtjust i serien som barn. Men nu fick jag tag i Rädda Joppe – död eller levande! i bokform och fick en helt annan känsla kring berättelsen.
Boken är från 1985 och handlar om Ola, som är 5 år och bor med sin mamma, och om Olas mjukismullvad Joppe. Ola vill ha med sig Joppe överallt, men det slutar alltid med att Joppe lyckas försvinna. I jakten på Joppe uppstår en extra dimension i berättelsen. Ola får nämligen hjälp av Olsson, som är deras granne, vilket gör att Olsson och hans mamma lär känna varandra och i slutet blir det bröllop.
Handlingen är ju lite gammaldags i och med att det är så naturligt att en man som kommer in som en räddande ängel självklart är någon som mamman vill gifta sig med. Men som tur är det inte denna del som är central för barnen som hör berättelsen. För det är trots allt en väldigt spännande berättelse för lite yngre barn. Boken tar upp vardagliga händelser och lägger in en del dramatik. Eftersom det är ett gosedjur som riskerar att råka illa ut blir det inte så jättefarligt, men ändå ganska spännande.
Vid räddningarna av Joppe fÃ¥r vi även veta mer om hur till exempel sopor och post hanteras och vad man kan göra med en grävmaskin. Varje kapitel i boken utspelas pÃ¥ ett liknande sätt. Ola leker en lek, tappar bort Joppe och fÃ¥r hjälp av Olsson för att rädda honom. Upprepningen av händelseförlopp gör att det blir lätt att hänga med i handlingen och jag ser det här som en bok som kan användas som högläsningsbok för yngre barn. Däremot fungerar den nog inte sÃ¥ bra för lite äldre barn, eftersom Ola kan upplevas som lite väl naiv. SÃ¥ jag tänker mig att mÃ¥lgruppen för Rädda Joppe – död eller levande!är barn i Ã¥ldern 3 till 6 Ã¥r.
Mina barn blev helförtjusta i boken från första stund. Den är skriven som ur ett barns perspektiv, men i TV-serien tror jag inte att centreringen kring Olas tankar är lika tydlig. När jag var barn tyckte jag att TV-seriens Ola var lite irriterande. Men när vi, i boken, möter Olas desperation då han upptäcker att Joppe är borta förstår vi precis hur viktigt det är att hitta den lilla mjukismullvaden.
Rädda Joppe – död eller levande!
Författare: Gunnel Linde
Illustratör: Tord Nygren
Förlag: Bonnier Junior-förlag
Antal sidor: 96
ISBN:9148511951
Köp: Begagnad eller låna på bibliotek
Natthimmel är skriven av Sofia Nordin som också skrivit Det händer nu som vi lottade ut här på Barnboksprat för ett tag sedan. Boken handlar om Tilda som saknar sin kompis Adina som har flyttat. Men en dag blir hon kompis med en ny kille i klassen, lajvaren Jesper. Tilda blir indragen i lajvandets underbara värld och får träffa en ny typ av människor som inte bryr sig lika mycket om vad andra tycker.
Berättelsen handlar även om en familj som inte kommunicerar med varandra. I Tildas hus är alla dörrar alltid stängda. Lillasyster Linnea sitter ibland i trädet och gråter. Men Tilda finner ny styrka i och med Jesper och sin nya hobby och gör ett försök att närma sig sina familjemedlemmar.
Boken tar även upp problematiken med om man vara bara kompis med en person av motsatta könet? Jesper och Tilda stöter på många fördomar men författaren håller fast vid att de bara är kompisar, vilket jag tycker är bra.
Eftersom jag själv är gammal lajvare tycker jag att det var extra spännande att läsa Natthimmel. Författaren vet verkligen vad hon pratar om och ger en lysande beskrivning av hur det känns att ikläda sig en annan roll och bege sig in i fantasins värld. Tilda får prova både fantasylajv samt ett nutida klassfestslajv. Hon knåpar ringbrynja och tränar strid.
Jag tycker att berättelsen är en träffande skildring av hur det är att vara tonåring idag. Hur ska man förhålla sig till kompisar, klasskamrater, småsyskon och saknaden efter sin forna bästis? Det finns många nivåer i boken och den håller samma höga klass som Det händer nu. Boken är djup, allvarlig och hoppingivande.
Sagosamlingen Bland tomtar och troll har kommit ut i en gång varje år i 103 år. Det hade varit roligt att ha hela den samlingen hemma. Tänk vilken källa till information om tidens växlingar! Visst är Bland tomtar och troll en sagosamling, men vem har sagt att sagans tid och rum inte finns med i vår vardag? Bland tomtar och troll är en godispåse för oss som tycker om att hitta sagans värld lite var som helst. I årets Bland tomtar och troll finns flera sagor som kommit förbi könsstereotypa normer och som samtidigt tar med oss in i sagans fantastiska dimension.
Jag skulle vilja lyfta tre av berättelserna lite extra.
Berättelsen Emeli rädderskan handlar om att vara ensam i en ny stad, men att ha turen att hitta en livs levande, dock skadad, älva. Det är verkligen en berättelse mitt i här och nuet. Inte behöver man befinna sig mitt i en uråldrig sagoskog för att få uppleva lite magi. Emeli vandrar runt bland höghusen och kommer till en liten samling med träd och där hittar hon den lilla skadade älvan. Jag tycker att författar-illustratörkombinationen är väldigt intressant i berättelsen om Emeli. Det är Inger Edelfeldt som står för text och Tord Nygren för bild. Inger Edelfeldt är en författare som lyckas väldigt väl med att beskriva det vardagliga livet samtidigt som hon fångar upp fantasins vinklar och vänder och vrider på vårt sätt att se på saker. På liknande sätt är det med Tord Nygrens illustrationer. De kan vara vackra och magiska, men ändå realistiska. Det är verkliga människor som såväl Inger Edelfeldt som Tord Nygren porträtterar. Emeli är ett verkligt barn mitt i vardagens förort, men ändå finns de magiska kornen där.
Emeli rädderskan
Mörk är skogen så man blir rädd, med text av Ylva Karlsson och bilder av Katarina Strömgård, är en berättelse om kärleken mellan två bröder. Lillebror Mattias är den enda som förstår att något är galet med den storebror som kommer hem efter utflykten med fritids. Den Måns som ligger i sängen bredvid honom saknar helt hans brors värme. Mattias förstår snart att det inte är den verkliga Måns som finns bredvid honom. Men var är då hans riktiga storebror? Mattias är otroligt rädd, men längtan efter Måns tar honom ut i den mörka skogen. Trots att berättelsen utspelar sig i nutid lever sagan kvar och det är inte någon snäll varelse som lurar i skogen. Men Mattias vet att han är den enda som kan rädda Måns.
Äventyrsberättelser har ju traditionellt sett oftast haft pojkar i huvudrollen, men här är det en helt vanlig liten rädd pojke. Eftersom jag har två söner själv tycker jag att berättelsen lyfts ett snäpp just för att det är två bröder som är huvudkaraktärer. Inte för att pojkar gör andra saker än flickor. Men jag tycker att den här berättelsen är otroligt fin i återgivningen av syskonkärlek och det är trevligt att det är två bröder som visar upp sin närhet till varandra. De tillåts vara mjuka, rädda och kärleksfulla.
Mörk är skogen så man kan bli rädd
Prinsessan av Accazza, med Lotta Gahrton som författare och Stina Lövkvist som illustratör, handlar om att längta efter sitt ursprung och känna tillhörighet. Aida bor i ett radhus tillsammans med sin pappa, i ett land som mycket väl kan vara Sverige, men hennes pappa har flytt från ett annat land. Pappan var kung i det andra landet, men tvingades fly för att drottningen fördrev honom när han ville börja dela med sig av hovmaktens rikedomar. Som vuxen blir parallellen till politiskt flyktingskap en spännande dimension. För barn är den här kopplingen inte så självklar, men känslan av att ha tvingats fly från något som man vill tillhöra finns där för barn också. Mitt i detta ger sig Aida ut som en räddande hjälte. För att rädda kungariket måste hon färdas över hela världen. Först till den nordligaste kylan och sedan till värmen i hemlandet Accazza och på vägen får hon hjälp av tre kloka människor och två magiska katter.
Även det här är en berättelse som blandar vår nutida vardag med sagans dimension och de båda perspektiven löper fint tillsammans och ger en hoppfull, men dramatisk, bild av samhörighet och längtan till något förgånget.
Prinsessan av Accazza
Utöver dessa tre innehåller boken också:
En liten prinsessa av Ulf Stark (text) och Ida Björs (illustrationer) – en charmig berättelse om en prinsessa som inte är ett vÃ¥p och en prins som är hjälte, men inte pÃ¥ det vanliga sättet.
Guldnycklarna av Elisabeth Björklund (text) och John Bauer (illustrationer) – en äldre berättelse som är väldigt vacker och lite tankeväckande.
Gubben Trille i runda stenen av Einar Norelius – en äldre berättelse. Varken jag eller mina barn har haft nÃ¥got större intresse av att läsa den här berättelsen. Inte för att den är förarglig pÃ¥ nÃ¥got sätt, snarare lite gammalmodig och trÃ¥kig.
Hattstugan och stöveltornet av Ulf Nilsson (text) och Filippa Widlund (illustrationer) – en spinoff pÃ¥ den traditionella berättelsen Hattstugan, men med omkullkastade roller. Här är det inte barnen som blir uppläxade av en patriarkal tomte, utan snarare tvärtom. Hattstugebarnen är pÃ¥hittiga och driftiga, medan tomten i stubben är en lite tafatt stofil.
Bland tomtar och troll РHundratredje ̴rg̴ngen
Författare: Ulf Stark, Inger Edelfeldt, Elisabeth Björklund, Ulf Nilsson, Ylva Karlsson, Einar Norelius, Lotta Gahrton
Illustratörer: Ida Björs, Tord Nygren, John Bauer, Filippa Widlund, Katarina Strömgård, Einar Norelius, Stina Lövkvist
Förlag: Semic Antal sidor: 110
ISBN: 9789155256128
Köp:jämför priser
För första gången har jag avbrutit sagoläsningen för mina barn för att en bok känts för läskig. Jag gjorde det fundamentala misstaget att inte titta igenom boken ensam först, innan jag läste den för mina barn. Fast den här bilderboken var illustrerad med söt framsida av Ilon Wikland och baksidestexten berättade inte om några hemskheter. Men sen satt jag ändå där med skärrad blick och insåg att jag precis hade slagit ihop boken.
Tänk dig att du har en allra bästa vän. En som alltid står vid din sida och som beskyddar dig när du är rädd. Så är det för flickan som är huvudkaraktär i Den långa, långa resan. Hennes bästa vän är hennes hund. Men tänk dig också att det är krig och att det finns människor som begår onda handlingar runt omkring dig.
Flickan tvingas åka ut på landet, enbart med hunden vid sin sida, för att krigets verkningar är värre inne i stan där hon bor. Hon åker med tåget till sin farmor, men något har blivit fel, för ingen kommer och möter henne. Som tur är har hon sin vän vid sin sida och klarar av situationen genom att lifta till sin farmor, som inte visste att flickan skulle komma.
Men det visar sig att de inte är skonade från kriget ute på landet heller. Flickan ser stridsvagnar köra förbi och förstår att hon inte kan känna sig riktigt trygg någonstans. Men hennes vän ger tröst. ända tills något fruktansvärt händer. Hunden kommer inte hem när flickan ropar på honom. Hon går ut för att leta och finner blodiga spår. Död i snön ligger hennes allra käraste vän, ihjälskjuten av soldaterna. Där slog jag ihop boken.
Jag Ã¥ngrar sÃ¥ att jag inte läste igenom boken ensam först. Det är verkligen en hemsk bok, men jag förkastar den inte för det. Den är skriven Ã¥r 1995. AlltsÃ¥ ett Ã¥r dÃ¥ flera barn tvingats flytta frÃ¥n forna Jugoslavien, efter att ha upplevt krig. Mina barn har inte nÃ¥gra kompisar som själva upplevt krig, men däremot har flera barn pÃ¥ deras förskola föräldrar som flytt frÃ¥n krig och andra hemska förhÃ¥llanden. Mitt äldsta barn ställer ibland frÃ¥gor om vad ”krig” är för nÃ¥got. Jag kan förklara innebörden av ordet krig pÃ¥ ett nÃ¥gorlunda tillfredsställande sätt, men jag kan inte förklara vad det verkligen innebär för de människor som varit med om det.
Det är inte förrän den andra halvan av Den långa, långa resan som vi får veta vad flickan heter, men när man, som vuxen, ser namnet tänds en del kopplingar i hjärnan. Flickan heter nämligen Ilon. Detta är en berättelse om en flicka som tvingas fly från ett Estland i krig.
I Den långa, långa resan får vi en bild av krig, av onda gärningar som skapats av människor. För att skapa förståelse för något så fruktansvärt, behöver en bok att innehålla hemska delar. Däremot hade jag velat att det stod något på bokens baksida om bokens hemska delar. För detta är inte en bok som man läser tillsammans för att få en mysig stund. Det kan aldrig vara mysigt att läsa om hur någons bästa vän blir mördad. Men jag måste också skriva att boken slutar hoppfullt. Livet för flickan går vidare. Hon kommer till ett land där det inte är krig (Sverige), skaffar sig människovänner och börjar finna mening i livet.
Jag läste färdigt boken ensam och frågade senare mina barn om de ville höra fortsättningen. De ville inte det, men vi har haft ett par samtal om vad krig innebär och jag tror säkert att jag kommer att gå till biblioteket för att låna den här boken igen, vid ett annat tillfälle.
Varje dag började med att hunden sprang ut och såg efter om världen fanns kvar.
Och pinkade lite på den.
Sen sprang den in och såg efter om flickan fanns kvar och slickade henne i ansiktet av förtjusning.
Men en morgon kom hunden inte tillbaka. Flickan hörde den skälla borta pÃ¥ isen och blev orolig. Den skällde och skällde ända tills det hördes skott. Flickan rusade ut…
…och när hon kom ner pÃ¥ stranden fick hon se vad som hade hänt. Soldaterna hade skjutit hunden.
Hur kunde de? Hur kunde man skjuta en liten hund?
För att den skällt på dem kanske, men den ville ju bara vakta henne från kriget!
Och flickan blev alldeles ensam och trodde att hon aldrig skulle bli glad igen. Hon grät och skrek och miste matlusten och kunde inte sova.
Den långa, långa resan Text: Rose Lagerkrantz
Illustratör: Ilon Wikland
Förlag: Brombergs Antal sidor: 48
ISBN: 9176086844
Låna boken på bibliotek
I den senaste boken i serien om Pelle reser Pelle ut i rymden. Eftersom Pelle har tråkigt så bestämmer han sig för att och besöka sina vänner på skrotgården. Det visar sig att deras vän Bertil Enstöring behöver hjälp och Pelle får ta rymdraketen till Bertils planet. Pelle och Bertil får problem med ärkefienden Ture Björkman som stjäl Bertils hund i ett försök till utpressning. Pelle och Bertil beger sig ut i Universum för att leta reda på den nedriga Ture.
Karaktärerna från TV-serien Skrot-Nisse samt boken från 1976 är tillbaka och även fast jag inte minns så mycket från TV-serien (mer än ett talande skelett!) så är det kul med igenkänning i och med karaktärerna. Där finns också många andra referenser för oss vuxna som att roboten heter Arnold, hunden Laika och att Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg dansar på en planet.
Precis som de andra Pelle-böckerna är Pelle på planetfärd ganska slätstruken och inte särskilt actionfylld. Pelleböckerna väcker inga direkta känslor och man glömmer snabbt bort vad som egentligen hände i böckerna. Men det finns en särskild myskänsla över Jan Lööfs böcker och den återfinns även här. Serien om Pelle handlar främst om traditionella pojkintressen som riddare, tåg, bilar och rymdfärder. Men de funkar givetvis lika bra för tjejer med.
Pelle på planetfärd är intressant ur ett pedagogiskt perspektiv. Boken ger uppslag till en mängd intressanta diskussioner kring robotar, andra planeter, rymdvarelser, stenåldersmänniskor, mammutar och rymdskepp. Att läsa boken med en nybliven treåring är en utmaning!
Pelle på planetfärd
Författare & Illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 34
ISBN: 9789163848858
Köp: Jämför priser
Du kanske minns TV-serien Rädda Joppe – död eller levande! Jag kan inte direkt säga att jag var överförtjust i serien som barn. Men nu fick jag tag i Rädda Joppe – död eller levande! i bokform och fick en helt annan känsla kring berättelsen.
