Etikett: jan lööf

”Vilken fantastisk liten tjock bok”, sa jag till mig själv när jag slog ihop den och konstaterade att alla de cirka 250 bilderna i boken hade antingen en egensinnighet eller personlighet eller både ock. Jag som mottagare bjuds på en massiv inblick i Jan Lööfs skapande verklighet. Det blir som en Jan Lööf Memoarbok med i huvudsak bilder som berättande grund.

Bilderna av nyss nämnde känns så självklara, de bara står där stadigt i sin fiktiva miljö. Jan Lööf menar att han tecknar som han vill utan att tänka, han kan inte hjälpa att han fortfarande är en gammal pojke med intressen som bilar, flygplan och olika fordon. Det kan vara därför han inte uppträder politiskt korrekt och inte har med kvinnor och flickor alls i samma utsträckning som män eller pojkar. Jag uppmärksammade detta för några år sedan när jag skrev ett författarporträtt om Jan Lööf i Alex Författarlexikon: ”Hans tecknarstil är ren och avskalad och han kallar sig själv för brukskonstnär. Maskiner, bilar och tåg är ofta förekommande och huvudpersonen är mestadels manlig, även om det handlar om djur. Hans pappa, Hilding Lööf, som var uppfinnare och musiker, tog hand om de två syskonen Lööf sedan mamman blivit sjuk. Detta kan kanske förklara den påtagliga frånvaron av kvinnoporträtt i Jan Lööfs bilder. Det är ofta en manlig värld i hans böcker. Den är mycket präglad av hans barndoms miljöer från Trollhättan. Det andas 50-tal, svensk småstad och en ung pojkes fantasier och drömmar.”

I en intervju i DN gissar han själv att hans ”oförmåga att rita kvinnor” kan vara förklaringen till den kritik han fått ta emot på senare år, där många tycker att det är på tok för lite kvinnor i Jan Lööfs bildvärld. Han menar att han själv aldrig tänkt i de banorna. Några av hans idoler från branschen är just kvinnor, som Selma Lagerlöf, Elsa Beskow, Astrid Lindgren och Tove Jansson. Dessutom hävdar Jan Lööf att han rentav är ganska dålig på att teckna människor och att han är bättre på prylar. Det som kan uppfattas som en stelhet i bilderna är nog det som blivit ett signum för just honom. Jag tänker att det skänker en tydlighet när det kommer till karaktärer.

Min 6-åring knep boken innan jag hann ta den och sedan låg han stilla vid kvällstid och bara studerade bild efter bild. Kvällen efter skulle samma procedur upprepas och han ville titta själv först. Jag fick tåligt vänta. Tänker mig den som en bok att slå upp i. Eller sträckläsa. Om minsta intresse för Lööfs konstnärskap finns, så är detta ett guldkorn, speciellt då han är personlig i den text som dyker upp lite oregelbundet. Vi talar inte om saga här, utan om anekdoter, tankar och små förklaringar eller kommenterar på ett underfundigt vis. Intressant!

Till alla bilder utan text går det bra att i samspel med barnet prata fritt eller försjunka i detaljer eller bara förundras över hur mänskliga och omänskliga varelser framställs. Hans figurer har en sådan levande kärvhet och ofta ett rått skulpterat utseende. Inte sällan dyker ett känt ansikte upp i den mest oväntade situation. Hemma har vi nog alla hans verk för barn, men nu påminns jag om att han är en serietecknare av rang, ofta med en bitande och välgörande samhällskritik. Genomgående i hans konstgärning så återfinns en absurd humor och en otrolig fantasi. Det faktum att han ofta visar fram djuren som viktiga, t.ex. som i Ta fast Fabian ger många pluspoäng hos mig. 

Jan Lööfs konstnärlighet har alltså följt med mig och min familj i flera år nu via böckerna och även de filmer som finns. Alla mina barn har älskat bilderna oavsett vilken bok de återfinns i och om ingen annan bok fungerade som saga, så fungerade alltid en bok av Jan Lööf. Det är något med bilderna så klart. Hur han får till sina karakteristiska bilder med kombinationen teknik och rå uttrycksfullhet är ett mysterium. Han har det i sig, precis som alla de historier han har berättat. Det är konkret, inget drömskt här inte.

Vi får som sagt följa en stor del av Jan Lööfs skapande liv och det är hög igenkänning i bilderna, samtidigt som lite ovanligare bilder för den unga publiken har tagits fram, framför allt från seriealbumen. Även exempel på några politiska kommentarer i Dagens Nyheter får vi ta del av och så också väggmålningar, skisser och att han dessutom gjort flera skivomslag, det var nog inte helt känt.

Han visar fram vackra målningar som hans fru Ingrid Plengier Lööf gjort och menar att det hon gör är måleriskt och poetiskt, men aldrig kommer hon hamna på t.ex. Nationalmuseum som han har gjort. Han liknar sig själv vid en skämttecknare jämfört med henne. En osannolikt god sådan skulle jag säga och till hans fördel talar även nämnda samhällskritik och jag får inte glömma alla tecknade djur och människor i musikaliska sammanhang, som en inspirationsmanual för den förmodade lille blivande musikanten som får sagan till livs. Längst bak i boken finner vi ett litet bildregister från de bilder vi sett i boken, dock så saknas sidnumrering boken igenom. För mig är det av ringa betydelse, då allt annat upplevs på sin rätta plats.

Jan Lööf Bildbok
Författare & illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen (2013)
Antal sidor: 320
ISBN: 9789163870088
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris