När Felix blev stor

Jan Lööfs snar felix blev storeriefigur Felix fick äran att bli Jans hyllning till sitt eget personliga jubileum. 75 år i livet. Och väldigt många år som extraordinär konstnär och även välsedd barnboksförfattare.

Det ligger mig alltid extra varmt om hjärtat att recensera Jan Lööfs böcker, då han varit en stor favorit hos mig och i min familj, framför allt på grund av hans bildkonst.

För flera år sedan skrev jag också hans författarporträtt på Alex Författarlexikon och närmade mig då hans magiska och speciella tankevärld lite mer ingående. Han är intressant i sitt bildspråk och på många vis en stor och lite annorlunda konstnär med en omisskännlig stil. Orden är inte i fokus i hans böcker, det är bilderna som talar. De är genomgående fantastiska i sin konkreta detaljrikedom. I många böcker dyker historiska personer upp, i denna bok skymtar både Fantomen och Leif G W Persson.

Själva storyn är något komplex och upplevs inte helt sammanhängande. Det behöver inte vara så, livet är ju inte det i sig självt. Figuren Felix är från början Jan Lööfs skapelse kring början av 1970-talet. Han var ursprungligen en seriefigur som dök upp i dagsstrippar för Dagens Nyheter. Serierna riktar sig till vuxna, men har visat sig uppskattats även av yngre.

Från det sedvanliga serieformatet får nu Felix växa och breda ut sig i denna bok. Han vill själv denna förändring och ber sin tecknare om att få vara med i en stor bilderbok. Han blir också volymmässigt större än nästan allt annat i boken. En ny bekantskap vid namn Lisa, blir hans följeslagare. De beger sig in i ett sagoland. En galen värld av just den mixen många av oss förknippar Jan Lööf med. Teknik och karikatyrer av kända personer. Och så musik förstås. En djurorkester! Sedan följer uppdrag och Felix blir indragen i ett dataspel med en Godzilla. Det är inte Felix grej detta. Vi ser hans tafatthet synliggjord i uppgivet kroppspåk. En serie ger honom mer utrymme ändå inser han. Felix ber om hjälp igen av sin egen Jan, som plötsligt dyker upp med fru Ingrid och Citroën i en grekisk fiskeby. Han vill tillbaka till serierna. Och om jag tolkar slutet rätt så kommer vi få se mer av Felix. I en liten serieruta?

Läs gärna även min recension av Jan Lööf Bildbok.

Djurorkestern

Persona


När Felix blev stor
Författare och illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen (2015)
Antal sidor: 40
ISBN: 9789163885914
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jan Lööf Bildbok

Jan Loof Bildbok”Vilken fantastisk liten tjock bok”, sa jag till mig själv när jag slog ihop den och konstaterade att alla de cirka 250 bilderna i boken hade antingen en egensinnighet eller personlighet eller både ock. Jag som mottagare bjuds på en massiv inblick i Jan Lööfs skapande verklighet. Det blir som en Jan Lööf Memoarbok med i huvudsak bilder som berättande grund.

Bilderna av nyss nämnde känns så självklara, de bara står där stadigt i sin fiktiva miljö. Jan Lööf menar att han tecknar som han vill utan att tänka, han kan inte hjälpa att han fortfarande är en gammal pojke med intressen som bilar, flygplan och olika fordon. Det kan vara därför han inte uppträder politiskt korrekt och inte har med kvinnor och flickor alls i samma utsträckning som män eller pojkar. Jag uppmärksammade detta för några år sedan när jag skrev ett författarporträtt om Jan Lööf i Alex Författarlexikon: ”Hans tecknarstil är ren och avskalad och han kallar sig själv för brukskonstnär. Maskiner, bilar och tåg är ofta förekommande och huvudpersonen är mestadels manlig, även om det handlar om djur. Hans pappa, Hilding Lööf, som var uppfinnare och musiker, tog hand om de två syskonen Lööf sedan mamman blivit sjuk. Detta kan kanske förklara den påtagliga frånvaron av kvinnoporträtt i Jan Lööfs bilder. Det är ofta en manlig värld i hans böcker. Den är mycket präglad av hans barndoms miljöer från Trollhättan. Det andas 50-tal, svensk småstad och en ung pojkes fantasier och drömmar.”

Jan ritarI en intervju i DN gissar han själv att hans ”oförmåga att rita kvinnor” kan vara förklaringen till den kritik han fått ta emot på senare år, där många tycker att det är på tok för lite kvinnor i Jan Lööfs bildvärld. Han menar att han själv aldrig tänkt i de banorna. Några av hans idoler från branschen är just kvinnor, som Selma Lagerlöf, Elsa Beskow, Astrid Lindgren och Tove Jansson. Dessutom hävdar Jan Lööf att han rentav är ganska dålig på att teckna människor och att han är bättre på prylar. Det som kan uppfattas som en stelhet i bilderna är nog det som blivit ett signum för just honom. Jag tänker att det skänker en tydlighet när det kommer till karaktärer.

Min 6-åring knep boken innan jag hann ta den och sedan låg han stilla vid kvällstid och bara studerade bild efter bild. Kvällen efter skulle samma procedur upprepas och han ville titta själv först. Jag fick tåligt vänta. Tänker mig den som en bok att slå upp i. Eller sträckläsa. Om minsta intresse för Lööfs konstnärskap finns, så är detta ett guldkorn, speciellt då han är personlig i den text som dyker upp lite oregelbundet. Vi talar inte om saga här, utan om anekdoter, tankar och små förklaringar eller kommenterar på ett underfundigt vis. Intressant!

Lekande barn

Till alla bilder utan text går det bra att i samspel med barnet prata fritt eller försjunka i detaljer eller bara förundras över hur mänskliga och omänskliga varelser framställs. Hans figurer har en sådan levande kärvhet och ofta ett rått skulpterat utseende. Inte sällan dyker ett känt ansikte upp i den mest oväntade situation. Hemma har vi nog alla hans verk för barn, men nu påminns jag om att han är en serietecknare av rang, ofta med en bitande och välgörande samhällskritik. Genomgående i hans konstgärning så återfinns en absurd humor och en otrolig fantasi. Det faktum att han ofta visar fram djuren som viktiga, t.ex. som i Ta fast Fabian ger många pluspoäng hos mig. 

Jan Lööfs konstnärlighet har alltså följt med mig och min familj i flera år nu via böckerna och även de filmer som finns. Alla mina barn har älskat bilderna oavsett vilken bok de återfinns i och om ingen annan bok fungerade som saga, så fungerade alltid en bok av Jan Lööf. Det är något med bilderna så klart. Hur han får till sina karakteristiska bilder med kombinationen teknik och rå uttrycksfullhet är ett mysterium. Han har det i sig, precis som alla de historier han har berättat. Det är konkret, inget drömskt här inte.

Moderat svekVi får som sagt följa en stor del av Jan Lööfs skapande liv och det är hög igenkänning i bilderna, samtidigt som lite ovanligare bilder för den unga publiken har tagits fram, framför allt från seriealbumen. Även exempel på några politiska kommentarer i Dagens Nyheter får vi ta del av och så också väggmålningar, skisser och att han dessutom gjort flera skivomslag, det var nog inte helt känt.

Han visar fram vackra målningar som hans fru Ingrid Plengier Lööf gjort och menar att det hon gör är måleriskt och poetiskt, men aldrig kommer hon hamna på t.ex. Nationalmuseum som han har gjort. Han liknar sig själv vid en skämttecknare jämfört med henne. En osannolikt god sådan skulle jag säga och till hans fördel talar även nämnda samhällskritik och jag får inte glömma alla tecknade djur och människor i musikaliska sammanhang, som en inspirationsmanual för den förmodade lille blivande musikanten som får sagan till livs. Längst bak i boken finner vi ett litet bildregister från de bilder vi sett i boken, dock så saknas sidnumrering boken igenom. För mig är det av ringa betydelse, då allt annat upplevs på sin rätta plats.


Jan Lööf Bildbok
Författare & illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen (2013)
Antal sidor: 320
ISBN: 9789163870088
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jan Lööfs utställning på Konstmuseet

Idag besökte jag Jan Lööf-utställningen på Göteborgs Konstmuseum. Den har varit så välbesökt att den förlängs två veckor till fram till 5e februari 2012.

Utställningen innehåller en mängd originalteckningar från olika böcker, både utgivna och outgivna. Bland annat får vi se svartvita illustrationer till första utgåvan av Morfar är sjörövare.

För barnen finns bl a filmvisningar inuti montrar och en vägg med titthål. Givetvis finns en läshörna med alla Jan Lööfs böcker representerade.

Originaldockorna till TV-serien Skrotnisse är också kul att se.

Om ni är i Göteborg och gillar Lööfs illustrationer så är utställningen väl värd att se.

Jan Lööfs första böcker publicerades redan 1966 och han har givit ut ett tjugotal böcker och seriealbum sedan dess.

Mer information om utställningen finns på Göteborgs Konstmuseums webbplats.

Pelle på planetfärd

I den senaste boken i serien om Pelle reser Pelle ut i rymden. Eftersom Pelle har tråkigt så bestämmer han sig för att och besöka sina vänner på skrotgården. Det visar sig att deras vän Bertil Enstöring behöver hjälp och Pelle får ta rymdraketen till Bertils planet. Pelle och Bertil får problem med ärkefienden Ture Björkman som stjäl Bertils hund i ett försök till utpressning. Pelle och Bertil beger sig ut i Universum för att leta reda på den nedriga Ture.

Karaktärerna från TV-serien Skrot-Nisse samt boken från 1976 är tillbaka och även fast jag inte minns så mycket från TV-serien (mer än ett talande skelett!) så är det kul med igenkänning i och med karaktärerna. Där finns också många andra referenser för oss vuxna som att roboten heter Arnold, hunden Laika och att Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg dansar på en planet.

Boken är riktigt stor i sitt format med härliga färgbilder med klassiskt Jan Lööf-manér.

Precis som de andra Pelle-böckerna är Pelle på planetfärd ganska slätstruken och inte särskilt actionfylld. Pelleböckerna väcker inga direkta känslor och man glömmer snabbt bort vad som egentligen hände i böckerna. Men det finns en särskild myskänsla över Jan Lööfs böcker och den återfinns även här. Serien om Pelle handlar främst om traditionella pojkintressen som riddare, tåg, bilar och rymdfärder. Men de funkar givetvis lika bra för tjejer med.

Pelle på planetfärd är intressant ur ett pedagogiskt perspektiv. Boken ger uppslag till en mängd intressanta diskussioner kring robotar, andra planeter, rymdvarelser, stenåldersmänniskor, mammutar och rymdskepp. Att läsa boken med en nybliven treåring är en utmaning!


Pelle på planetfärd
Författare & Illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 34
ISBN: 9789163848858
Köp: Jämför priser

Jan Lööfs värld är full av män

Jan Lööf har skrivit och illustrerat barnböcker sedan mitten av 60-talet och är fortfarande aktuell (nu senast med Pelles planetfärd från 2010). Lööf blir ofta kritiserad för sin kvinnosyn och framför allt den nästan totala avsaknaden av kvinnor i böckerna.

Men är det så illa som vissa påstår? Vi på Barnboksprat bestämde oss för att gå igenom hans böcker och ta en titt på könsrepresentationen. Vi har tittat på 16 av hans 20-talet bilderböcker och räknat. Hur många kvinnor finns bland huvudpersoner och statister i bakgrunden? Vilken roll spelar dessa kvinnor? Har det blivit fler kvinnor med tiden?

Efter en genomläsning kan vi konstatera att kvinnor ofta har biroller i form av mamma, farmor, fröken eller liknande. Ett undantag är Matildas katter (2008) som handlar om en tjej med en tiger och ett lejon (två hanar). Även Sifferboken (2001) har en flicka av två huvudkaraktärer.

1966-1989

I Pelles ficklampa (1978) finns en mamma. I Sagan om det röda äpplet (1974) och Morfar är sjörövare (1966) finns en farmor/mormor som har en mycket liten roll.  I födelsedagspresenten (1974) finns en flicka bland fyra huvudroller, men hon får inte följa med och fånga draken, utan det får hennes killkompis samt djuraffärsägaren göra. Boken om Skrotnisse är skriven i samma veva (1976). Där finns tre manliga huvudkaraktärer och på en bild med nio statister är alla män. I Bergatrollens nya hem (1976) är huvudkaraktären en trollpojke. Hans familj består av sju manliga karaktärer och en kvinna (mamman). Dock finns en handlingskraftig och självständig kvinnlig karaktär också, nämligen häxan Maja-Stina, som hjälper familjen att bygga ett nytt hem (se bild uppe till höger).

Traditionella kvinnoroller

Traditionellt sett i populärkulturen finns två kvinnoroller, ”horan” och ”madonnan” (sexobjektet och modersgestalten). Jan Lööfs böcker innehåller turligt nog inga kvinnor som sexobjekt, men bland kvinnor som syns har nästintill alla modersrollen. Matilda med katterna samt flickan i Födelsedagspresenten är några av få undantag. Matilda är en helt normal tjej, varken fjantig eller superkvinnlig. Boken skriven 2008. Har han tagit åt sig av kritiken?

I Tomten berättar/Vem matar djuren finns tre kvinnor och 24 män på torget.

1990-2000-talet

Det finns många böcker som knappt innehåller några kvinnor ens bland statisterna. Serien om Pelle är en sådan. Den är riktad till pojkar med ämnen som tåg, bilar, riddare osv. men varför kvinnor inte kör bil eller finns bland övriga statister är ett mysterium. Dessa böckerna är dessutom skrivna på 2000-talet. De flesta av Jan Lööfs böcker som är skrivna på 1990-2000-talet visar sig ha riktigt dålig representation av kvinnor:

  • Pelle och farbror Ottos uppfinning (2006) – På en sida finns 21 statister varav alla utom en är män. Det finns en bild med en mamma och en dotter i hela boken.
  • Pelle och Frasse (2009) – Fyra manliga karaktärer och en sida med nio statister varav två kvinnliga.
  • Pelle träffar en lokförare (2004) – Två huvudkaraktärer och inte en enda kvinna i hela boken. Det finns bland annat åtta manliga statister på en sida.
  • Pelle i djungeln (2005) – Apan är faktiskt en tjej! Men övriga fyra personer som har en roll är killar.
  • Ta fast Fabian (1997) – Alla karaktärer och apor är män förutom apans mamma på slutet (pytteliten roll).
  • Vem matar djuren/Tomten berättar (1995) – Några få kvinnor som statister. Överhängande antal män som statister.
  • Pelle hjälper en riddare (2004) – Huvudrollerna är män. Det finns bland annat två bilder med tio-femton medeltidsmänniskor som statister varav en äldre kvinna samt en flicka. Vi undrar – var är tjejerna? Bor det bara män i denna by? (Inte så trovärdigt.) Det finns en enda kvinna med i boken och det är den passiva prinsessan som räddas från den elaka draken.

Vi kan konstatera att kvinnorepresentationen nästan blivit sämre under de senaste 15 åren. Matildas katter (2008) framstår som undantaget.

I Pelle och farbror Ottos uppfinning är det nästan enbart män som kör bil (en tant av 21 möjliga)

Något som däremot syns i många böcker är äldre människor. I massmedier får sällan den äldre generationen komma till tals (särskilt inte på TV), men gubbar och tanter finns det många av i Jan Lööfs böcker.

Barnboksprats Emma Lindström och Helena Ferry besökte i år ett av Bok & Biblioteksmässans seminarium där Jan Lööf medverkade. Emma berättar att de fick intryck av att Jan Lööf mest skrattade åt alla hysteriska människor som vill att han ska ha med kvinnor. Han sa att han brukade sitta och rita och sen i efterhand inse att ”ojdå, det blev visst inga kvinnor i den här scenen heller”. Han verkade inte riktigt förstå problemet.

I senaste boken Pelle på planetfärd (2010) har Lööf försökt tillfredsställa kvinnorna genom att en hel planet (ett uppslag) tillägnas kvinnor på en dansbandsplanet (där bland annat Fi:s partiledare Gudrun Schyman dansar). Men att gruppera ihop kvinnor på det sättet känns mest som ytterligare en särskiljning. Är kvinnor inte värda att synas som en av alla andra? Det förekommer inga andra kvinnor i Pelle på planetfärd. (En hel recension av boken kommer inom kort på Barnboksprat.)

I Skrot-Nisse är det bara män som besöker djurparker.

Jan Lööf är en duktig illustratör och hans böcker har en särskild slags ”myskänsla” över sig. Många av böckerna är riktigt bra och det är synd att man ska behöva omformulera namn och genus själv för att ge Jan Lööfs värld en rättvis könsrepresentation när man läser för barnen.

Jan Lööfs bilderböcker (markerade böcker är lästa och analyserade)

  • En trollkarl i Stockholm (1966)
  • Morfar är sjörövare (1966)
  • Viktor bygger en bro (1972)
  • Sagan om det röda äpplet (1974)
  • Födelsedagspresenten (1974)
  • Skrot-Nisse (1976)
  • Bergtrollens nya hem (1976)
  • Pelles ficklampa (1978)
  • Örnis bilar (bilderbok med text av Carl Johan De Geer och illustrationer av Jan Lööf) (1994)
  • Tomten berättar/Vem matar djuren (1995)
  • Ta fast Fabian (1997)
  • ABC boken (1999)
  • Sifferboken (2001)
  • Pelle hjälper en riddare (2004)
  • Pelle träffar en lokförare (2004)
  • Pelle i djungeln (2005)
  • Pelle och farbror Ottos uppfinning (2006)
  • Matildas katter (2008)
  • Pelle och Frasse (2009)
  • Pelle på planetfärd (2010)

Jan Lööfs böcker är utgivna av Bonnier Carlsen.