I den senaste boken i serien om Pelle reser Pelle ut i rymden. Eftersom Pelle har tråkigt så bestämmer han sig för att och besöka sina vänner på skrotgården. Det visar sig att deras vän Bertil Enstöring behöver hjälp och Pelle får ta rymdraketen till Bertils planet. Pelle och Bertil får problem med ärkefienden Ture Björkman som stjäl Bertils hund i ett försök till utpressning. Pelle och Bertil beger sig ut i Universum för att leta reda på den nedriga Ture.
Karaktärerna från TV-serien Skrot-Nisse samt boken från 1976 är tillbaka och även fast jag inte minns så mycket från TV-serien (mer än ett talande skelett!) så är det kul med igenkänning i och med karaktärerna. Där finns också många andra referenser för oss vuxna som att roboten heter Arnold, hunden Laika och att Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg dansar på en planet.
Boken är riktigt stor i sitt format med härliga färgbilder med klassiskt Jan Lööf-manér.
Precis som de andra Pelle-böckerna är Pelle på planetfärd ganska slätstruken och inte särskilt actionfylld. Pelleböckerna väcker inga direkta känslor och man glömmer snabbt bort vad som egentligen hände i böckerna. Men det finns en särskild myskänsla över Jan Lööfs böcker och den återfinns även här. Serien om Pelle handlar främst om traditionella pojkintressen som riddare, tåg, bilar och rymdfärder. Men de funkar givetvis lika bra för tjejer med.
Pelle på planetfärd är intressant ur ett pedagogiskt perspektiv. Boken ger uppslag till en mängd intressanta diskussioner kring robotar, andra planeter, rymdvarelser, stenåldersmänniskor, mammutar och rymdskepp. Att läsa boken med en nybliven treåring är en utmaning!
Pelle på planetfärd
Författare & Illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 34
ISBN: 9789163848858
Köp: Jämför priser
Så fint att Laika fått ett hem!
Den stackars rymdhundens öde är så tragiskt.
Jag har läst boken ”Laika rumdhunden” för mina barn och den är något av det sorgligaste jag läst inom barnboksvärlden.
http://www.biblioteket.stockholm.se/default.asp?id=8227&extras=135611%2FID
Jag gillar att det inte händer så mycket och att skurken inte är farligare än att han har åkt till matplaneten och satt sig på restaurang och bundit hunden som han stulit utanför. Och det är skönt att rymd och robotar inte automatiskt kopplas ihop med den vanliga rekvisitan i äventyrsböcker: mod, stolthet, ära, heder.
Killbok?
Att vuxna kvinnor tycker att rymd och robotar är sånt som grabbar håller på med gör det ju inte automatiskt till en killbok. Tvärtom kan man ju se det som att Lööf gör något viktigt. Tv och leksaksaffärer gör alltid rymd och robotar till något för grabbar som gillar action och pistoler. Men hos Lööf ser vi inga muskler, inga vapen och rätt mycket skavanker.
Uppslaget där Gudryn Schyman och Tina Rosenberg (sveriges 2 kändaste feminister) dansar i något som får läsaren att tänka på ”lets dance” framför en publik av vita kvinnor och att det är den enda kvinnorna i boken antar jag att Jan Lööf tycker är en kul drift med alla som klagat på att det inte är några kvinnor med i hans berättelser.
Jag skrev att just Pelleböckerna verkar vända sig till pojkar med sådana traditionella pojkintressen. Sedan tycker jag inte att just denna bok är lika traditionell som de andra Pelleböckerna. Jan Lööfs andra böcker vänder sig definitivt till båda könen. (men jag har ändrat lite i texten så att man inte ska missförstå)
Själv älskar jag robotar, rymdäventyr och science fiction. :-)
Men jag tycker att just Pelleböckerna är lite mer stillsamma än Jan Lööfs övriga böcker. Men det är nog tanken också. Att de är lite mer pedagogiska, informerande (särskilt den om bilen som uppfinning) och myspysiga. :-)
Jag är en vuxen kvinna som älskar rymd och robotar! Jag har liksom inte fått den där förmågan att dela upp saker utefter kön så jag utgår inte från att det är ”killgrejer” när jag läser tex Pelle på Planetfärd. Självklart delar jag med mig och uppmuntrar mina barn inom teknik, fysik och kemi, därför är det roligt med barnböcker med fantastiska illustrationer som Pelle på planetfärd. Men hur bra det än är måste det finnas utrymme för kritiskt tänkande, även om mitt inlägg igår var ogenomtänkt så ok att det togs bort. Jag anser att ovan nämda bok inte enbart är en barnbok därför att den innehåller saker som inte hör hemma i bokens berättelse, vilket jag tycker är synd. Här är några recensenter som törs göra annat än endast hylla en etablerad och känd barnboksförfattare eller förlaget.
Helsingborgs Bladets Diana Holberg kommenterar sin iakttagelse av den feministiska planeten som märklig:
http://hd.se/kultur/boken/2010/09/04/helt-utspejsat/
Expressens kultursida 6 september : http://www.expressen.se/kultur/1.2124258/saknar-ryggrad
yep…en intressant diskussion nångång vore vad som anses som tjejigt i en positiv betydelse när man snackar om böcker… vilka böcker är mest för tjejer?
Oj, det är faktiskt en mycket bra fråga! :-)
Det är ju väldigt vanligt att småkillar i åldern 3-6 år har perioder då de älskar dinosaurier/rymden/superhjältar/tåg/riddare/pirater osv. Det skrivs ju en del böcker på dessa teman.
Men är det samma saker för tjejer? Prinsessåldern har man ju hört om, men vad finns det mer? (smink? smycken? ta hand om dockor? hästar?) (nu är jag väldigt fördomsfull och har lite halvdålig fantasi ;-)) Och skrivs det böcker om detta?
@Elena
Ang: ”Men hur bra det än är måste det finnas utrymme för kritiskt tänkande, även om mitt inlägg igår var ogenomtänkt så ok att det togs bort.”
Menar du att en kommentar du skrivit här tagits bort? Vi tar inte bort kommentarer annat än om de är spam, men det kan hända att vår automatiska spamfiltrerare filtrerat ut något som vi missat att icke-spam-märka. I så fall ber vi om ursäkt! Eller blandade du möjligtvis ihop detta inlägg med Jan Lööfs värld är full av män, som du också kommenterat?
Tack för att du delade med dig av länkarna Elena. Mycket intressant läsning! Jag reagerade också på dessa saker och blev särskilt irriterad på Pelles Macdator (men jag valde att inte ta med i recensionen eftersom jag lagt munkavle på mig själv när det gäller mina åsikter om Apple). ;-)