Barnboksprat

Det är inte kul längre, Mystiska Milla

Mystiska Milla och jordgubbsgiftet är den fjärde boken i en serie om förmodligen tio planerade böcker. Jag har tidigare skrivit om Mystiska Milla och spökskolan, Mystiska Milla och Sjustjärnan och Mystiska Milla och vintercirkusen.

När den första boken om Mystiska Milla kom var jag eld och lågor. Unni Lindells spökvärld rymmer många fyndiga idéer och det var en fröjd att ta del av dem. Gällande tvåan var jag betydligt mer reserverad, gällande trean riktigt negativ och jag är ledsen, men fyran är inte en uppryckning. Tvärt om. Handlar den ens om något? Den här gången bär det av till Spanien, men vad Milla egentligen vill i berättelsen är oklart. Det ständiga sökandet efter mamman finns naturligtvis med så smått, men ingenting nytt uppdagas. Milla följer med på en resa som inte är hennes egen, utan något eget mål. Hon träffar de obligatoriska gobelängspökena (gäsp), några gamla kändisar som blivit spöken blinkar förbi och plötsligt handlar det om tjurfäktning. Ett svagt litet plus för berättelsens djurrättsliga budskap, men jag tycker det blir blekt i och med tjurens orealistiska återhämtning som känns trivialiserande.

I vanlig ordning är texten knagglig att läsa och jag hittar ingenting som kan få mig att ha överseende med det. Spökvärldens finurligheter kom fram redan i första boken och vi bjuds inte på några intressanta tillägg den här gången. Jag skrev att trean kändes som en transportsträcka och fyran gör det ännu mer.

Fredrik Skavlans bilder är fortfarande underbara, men boken får ändå en fet tummen ner från mig.

Mystiska Milla och jordgubbsgiftet
Författare: Unni Lindell
Illustratör: Fredrik Skavlan
Förlag: Piratförlaget (2011)
ISBN: 978-91-642-0354-0
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Kläder och fordon & Frukt och djur

För en tid sedan fick jag hem ett litet paket från Gilla böcker som innehöll deras senaste utgivning – två pekböcker med ett ganska annorlunda stuk. Jag har tittat i dem flera gånger, läst dem för dottern som är 1½ år men jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska tycka om dem. De avviker definitivt från pekboksnormen; här finns inga glada gulliga bilder på nallar, leksaker eller badankor.

I Kläder och fordon finns t.ex. en skotskrutig halsduk ”inbakad” i en buss och en basketsko som är någorlunda formad som en traktor, i Frukt och djur en apa vars ögon är kiwiskivor och en häst som har en apelsinklyfta till mage. När jag frågar dottern (som vanligtvis känner igen djuren som bilderna ska visa) om bilden av apan med kiwiögon en apa svarar hon bestämt ”Näe!” Klart att man kan diskutera kring bilderna och vad de föreställer, men det känns lite förvirrande både för mig och dottern det här…

Men, är ni trötta på supersöta överpedagogiska pekböcker där hemma tycker jag absolut att ni ska prova dessa två istället. De liknar inga pekböcker som jag sett tidigare!

Kläder och fordon
Författare & illustratörer: John Nordqvist och Johan Toorell
Förlag: Gilla böcker
Antal sidor: 16
ISBN: 9789186634131
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Frukt och djur
Författare & illustratörer: John Nordqvist och Johan Toorell
Förlag: Gilla böcker
Antal sidor: 16
ISBN: 9789186634124
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Alla hästar hemma

Tio glada, vilda hästar i lek; de klättrar, hoppar och springer – som alla lekfulla individer gör. För de är verkligen individer, alla är olika. I glädjerus ger sig gänget iväg, men ingen av de hästar som skuttar vidare tycks märka att en efter en försvinner efter vägen. Inte förrän en är ensam kvar…

Innan rim- och räknesagan om de tio hästarna börjar, presenteras de genom hästskoinramade ansiktsporträtt med namn. Och ingen är den andre lik. Omedelbart när bild- och textberättelsen har börjat blir även gängets gemensamma karaktär tydlig: de är kompisar fulla av obetänksamhet, glädje och bus.

Redan i det första uppslaget förmedlas den glada rytmen, dels genom individernas rörelser fångade i trädleken: en hoppar, en klättrar, en hänger, en klänger…, till och med ögonrörelserna överensstämmer med gestaltad rörelse, och dels i den rimmade berättelsen:

Tio vilda hästar
klängde i en ek
En blev kvar bland grenarna
när de andra bytte lek

Nio vilda hästar
stack över stock och sten
En halkade med hoven
och slog sitt lilla ben

I sin lekiver rusar hästarna vidare genom trafiken, mellan husen och ut på landet, utan en tanke på faror och att se sig omkring, och utan att märka att de blir färre och färre. Trots de allvarliga tillbuden som drabbar hästarna finns inget dramatiskt över framställningen, utan mer ett: Hoppsan! Tills insikten når den sista vackra vilda hästen att den är ensam kvar och att den inte längre känner sig lycklig.

Den violetta stjärnprydda Dandy stannar upp, sörjer, tänker, och förstår snart vad det är som måste göras. Med glad och stolt beslutsamhet i blick travar han tillbaka den väg han kom, i röret han kröp igenom sitter Rataplan kvar och fast. Men efter en stunds dragkamp är vännen fri och de två rör sig målmedvetet vidare för att rädda Silver som har fallit i vattnet…

Återvägens glädje är av en annan sort, lyckan att återse, samarbeta och kunna hjälpa varandra. Varje räddningsaktion är ett mål i sig och många erfarenheter rikare återvänder de till sin ek och en lek i djupare gemenskap.

Utveckling från lek till allvar och målmedvetenhet, och från spontan självupptagenhet till medveten samhörighet.

Den spontana reaktionen: vid första anblicken av boken, som ligger bland en hel del andra på mitt golv, väljer barnbarnet Vilda 2½ Tio vilda hästar (utan att känna till titeln), räcker fram den och sätter sig till rätta. Det är ingen tvekan om att hon uppskattar såväl räkne- och samarbetskoncept som verser, och naturligtvis bilder. Samarbetet mellan Grethe Rottböll och Lisen Adbåge är, å sin sida, suveränt, det skulle inte förvåna mig om boken blir en klassiker.

Titel: Tio vilda hästar, en räknesaga
Text: Grethe Rottböll
Bild: Lisen Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 25
ISBN: 9789129677157
Jämför priser och provläs:

Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

De hemlösas stad

Det har regnat jäkligt mycket senaste tiden, som man ju alltid tycker att det gör. Barnen på förskolan där jag arbetar jublar när maskarna flyter upp ur sina gångar. Men vad händer när det inte bara är maskarnas bon som fylls med vatten?

Under Bokmässan 2011 lyssnade jag på samtalet ”Politiskt (in)korrekt för barn och unga” och upptäckte Annika Luthers bok De hemlösas stad. Den stad vi möter är Annika Luthers hemstad Helsingfors och födelsestad för bokens huvudkaraktär Lilja.

När Lilja var en liten bebis inträffade en fruktansvärd katastrof. Efter åratal av global uppvärmning vällde havet in över Helsingfors och beslagtog stora delar av staden. Folket evakuerades till Jyväskylä, som 15 år senare blivit ett tryggt tillhåll för alla de fördrivna finländarna. Men tryggheten har sina nackdelar. Lilja lever i ett strikt övervakat samhälle utan spontanitet. Hon känner sig som inlåst i ett fängelse och börjar söka efter sina rötter i den numera förbjudna staden Helsingfors. Hon vet att pappans syster Sassa blev kvar i den delvis översvämmade staden och då Liljas föräldrar vägrar ge henne svar bestämmer hon sig för att själv söka sanningen. Hon måste bege sig bort från det trygga Jyväskylä till staden där hon har sitt ursprung.

När Lilja kommer till sin födelsestad märker hon att den numera heter Halsingih. Det är en fri, farlig och väldigt blöt stad som är full av människor från olika kulturer. För det är förstås inte bara Finland som drabbats av översvämningar. I själva verket har flera miljoner människor blivit hemlösa och sökt sig till mer landfasta platser.

Till höger om båten tog havet slut. Massiva byggnader reste sig rakt ur vattnet och kastade sina mörka skuggor ända ut över båten. Husen var kusliga, stora och höga, en del hade någon gång varit målade i ljusa färger, andra var av tegel och många hade väldiga skorstenar. Fasaderna var fläckiga av mossor och lavar. Vågskvalpet ekade mellan väggarna och unkna lukter steg ur vattnet under båten.

…

Och så plötsligt förändrades allt. Kanalen vidgade sig och i ett slag vimlade det av människor.

I jakten på Sassa, i denna på många sätt obegränsade stad, lever Lilja tillsammans med en stor indisk familj med bland andra jämnåriga tjejen Manju, hennes intressanta bröder och en gammal farmor som rymmer för att valla getter som inte längre finns.

Det här även en berättelse om det som gått förlorat. Om ett vackert gammalt Helsingfors som är täckt av vatten. Om Manjus farmor som en gång levt i ett numera översvämmat Kerala och alla andra liv som kastats om radikalt. Under bokmässan dök en diskussion kring kategorin dystopi upp. Annika Luther ser inte sin bok som enbart tragisk, utan berättade att det är en bok full av hopp och tänker man efter så visar den ju hur livet går vidare istället för att sluta vid en katastrof. Samtidigt berättade också Annika Luther, som är utbildad biolog, om att vi inte ska glömma bort hur vi beter oss idag. För än så länge är det möjligt att förhindra den här typen av katastrof.

Det här är även en bok som väcker frågor kring hur vi ordnar våra liv. Lilja flyr från en stad där allt är kontrollerat, övervakat och svensson-aktigt perfekt. Annika Luther benämner detta som en resa bort från det ordnade livet till frihet och inte bara en jakt efter Sassa utan även efter sig själv.

Kopplingen mellan en farlig okontrollerbar natur och ett övervakat samhälle är ett intressant tema. För de hör ihop. Yttre faror skapar rädsla, men samtidigt som yttre omständigheter är svåra att kontrollera är folket lättare att styra. Vi kan skapa lagar som får oss att känna oss trygga och försöka bygga upp murar mot allt skrämmande, men när vi väl försakat våra chanser mot moder jord står vi ändå där med byxorna neddragna och inte ens heltäckande FRA-lagar kan skydda oss.

De hemlösas stad
Författare: Annika Luther
Förlag: Söderströms (2011)
Antal sidor: 229
ISBN: 9789515228468
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Provläs

Välkommen hem och att låna e-böcker

Sara kommer hem till Luleå efter ett utbytesår i London. Allt är samma, fast ändå inte. Värst är det med Mattias. De har känt varandra sedan de var små och lagom tills utbytesåret började närma sig blev de ett par. När Sara åkte dumpade hon Mattias och nu verkar han inte särskilt pigg på att de ska vara vänner igen. Men hur är man inte kompis med Mattias? Och om man inte är kompis med Mattias, då kan man ju inte vara kompis med hans tvillingsyster Bella heller. Eller Hanna, som är också är med i det gänget. Vad gör man då? Man kanske gör något helt knasigt, som att börja på jujutsu fast det inte alls är ens grej. Och där kanske den där irriterande killen som man råkar vara granne med också går. Och så kanske han visar sig vara lite mindre irriterande än man först trodde. Och så kanske man plötsligt obsessar väldigt mycket om två helt olika killar…

Åh. Johanna Lindbäck sliter fram den där vilsna lilla tonåringen jag en gång var från någonstans djupt i mitt innersta. Jag har varit utbytesstudent och även om det som händer Sara inte liknar det som hände mig finns det ändå mycket jag kan relatera till. Det är knepigt att komma tillbaka och det är väldigt mysigt att läsa någon annans upplevelse av det jag själv varit med om. Och man behöver säkerligen inte ha varit utbytesstudent för att hitta igenkänning i den här berättelsen, det finns så mycket annat som fångas träffsäkert av den engagerande berättarrösten.

Välkommen hem är en riktigt bra ungdomsbok och Johanna Lindbäck bevisar än en gång att hon tillhör Sveriges mest läsvärda ungdomsförfattare.

Jag läste boken som e-bok med bonusmaterial. Johanna Lindbäck har promenerat runt i Luleå och bestämt sig för vilka hus hennes karaktärer bor i och var de rör sig. Till extramaterialet hör bilder på viktiga platser. Det är lite roligt, men fast jag tittade på bilderna i början av läsningen skapade jag mig ändå helt egna bilder av hur miljöerna såg ut.

Jag tycker det är toppen att förlagen satsar mer och mer på e-böcker även för yngre läsare. Att ge ut en ungdomsbok, som bara består av text, i e-format är förstås inte konstigare än att ge ut en vuxenroman på det sättet, men e-boksvarianter av bilderböcker blir ofta appar i stället. Jag har bara testat en mer traditionell e-bilderbok med min dotter, men det funkade bra att läsa den i all sin enkelhet också. Men jag måste nog ändå säga att det är viktigare för mig att ungdoms- och vuxenböcker finns som e-böcker, det vill säga böcker som jag brukar bära med mig för att läsa när tillfälle ges och som jag oftast bara läser en gång och därför inte behöver ta upp dyrbar plats i bokhyllan. Däremot ser jag inte extramaterialet som någon selling point för e-boksversionen.

Det som är synd med e-böcker är förstås att de är så dyra. Jag förstår rent intellektuellt att det inte är den fysiska bok-artefakten som egentligen kostar pengar, men ändå känns det som att man får något av mer värde när man köper en pappersbok. Jag behåller inte mina e-böcker, de varken står i en bokhylla och får ihågkommande blickar eller skänks till en vän eller skickas ut på bookcrossing-äventyr. De är bara ettor och nollor och *poff* så är de borta när jag tryckt delete.

Därför lånar jag gärna e-böcker på bibliotek. Det funkar ju kanonsmidigt! Jag drog mig för det ett tag eftersom jag inte visste om jag skulle kunna få över låneböckerna i min Android-telefon (jag ser exakt noll värde i att kunna läsa på datorskärmen), men det visade sig vara riktigt enkelt (åtminstone om man har Windows). Du måste ha lånekort på ett bibliotek och detta bibliotek måste ha den bok du vill låna. Här kan du se vilka bibliotek som har Välkommen hem. Då är det bara att logga in med ditt bibliotekskortsnummer och pinkod, ladda ner boken till Adobe Digital Editions (som man alltså måste installera) och föra över till telefonen. Jag följde dessa instruktioner. Ja, okej, lite meckigt är det allt, men när man väl fått ordning på det, då är det busenkelt att låna e-böcker alldeles gratis!

Välkommen hem
Författare: Johanna Lindbäck
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
ISBN: 978-91-29-67930-4 (e-bok), 978-91-29-67654-9 (pappersbok)