Alla hästar hemma

Tio glada, vilda hästar i lek; de klättrar, hoppar och springer – som alla lekfulla individer gör. För de är verkligen individer, alla är olika. I glädjerus ger sig gänget iväg, men ingen av de hästar som skuttar vidare tycks märka att en efter en försvinner efter vägen. Inte förrän en är ensam kvar…

Innan rim- och räknesagan om de tio hästarna börjar, presenteras de genom hästskoinramade ansiktsporträtt med namn. Och ingen är den andre lik. Omedelbart när bild- och textberättelsen har börjat blir även gängets gemensamma karaktär tydlig: de är kompisar fulla av obetänksamhet, glädje och bus.

Redan i det första uppslaget förmedlas den glada rytmen, dels genom individernas rörelser fångade i trädleken: en hoppar, en klättrar, en hänger, en klänger…, till och med ögonrörelserna överensstämmer med gestaltad rörelse, och dels i den rimmade berättelsen:

Tio vilda hästar
klängde i en ek
En blev kvar bland grenarna
när de andra bytte lek

Nio vilda hästar
stack över stock och sten
En halkade med hoven
och slog sitt lilla ben

I sin lekiver rusar hästarna vidare genom trafiken, mellan husen och ut på landet, utan en tanke på faror och att se sig omkring, och utan att märka att de blir färre och färre. Trots de allvarliga tillbuden som drabbar hästarna finns inget dramatiskt över framställningen, utan mer ett: Hoppsan! Tills insikten når den sista vackra vilda hästen att den är ensam kvar och att den inte längre känner sig lycklig.

Den violetta stjärnprydda Dandy stannar upp, sörjer, tänker, och förstår snart vad det är som måste göras. Med glad och stolt beslutsamhet i blick travar han tillbaka den väg han kom, i röret han kröp igenom sitter Rataplan kvar och fast. Men efter en stunds dragkamp är vännen fri och de två rör sig målmedvetet vidare för att rädda Silver som har fallit i vattnet…

Återvägens glädje är av en annan sort, lyckan att återse, samarbeta och kunna hjälpa varandra. Varje räddningsaktion är ett mål i sig och många erfarenheter rikare återvänder de till sin ek och en lek i djupare gemenskap.

Utveckling från lek till allvar och målmedvetenhet, och från spontan självupptagenhet till medveten samhörighet.

Den spontana reaktionen: vid första anblicken av boken, som ligger bland en hel del andra på mitt golv, väljer barnbarnet Vilda 2½ Tio vilda hästar (utan att känna till titeln), räcker fram den och sätter sig till rätta. Det är ingen tvekan om att hon uppskattar såväl räkne- och samarbetskoncept som verser, och naturligtvis bilder. Samarbetet mellan Grethe Rottböll och Lisen Adbåge är, å sin sida, suveränt, det skulle inte förvåna mig om boken blir en klassiker.

Titel: Tio vilda hästar, en räknesaga
Text: Grethe Rottböll
Bild: Lisen Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren  (2011)
Antal sidor: 25
ISBN: 9789129677157
Jämför priser och provläs:

Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Författare: Marit Jonsson

Jag heter Marit Jonsson, är mamma och farmor, och har jobbat med barn i många år. Det är något alldeles speciellt med att läsa barn- och ungdomslitteratur, så jag fortsätter med det och berättar gärna om mina upplevelser när jag har läst klart. För mig är helheten viktig, en bok är både pärm och innehåll, har både text och bild, är skriven av någon och för någon, har tillkommit i en viss tid och i en kultur. Kanske tycker jag att detta är viktigt för att jag är både litteratur- och konstvetare, har fördjupat mig extra i barn- och ungdomslitteratur och i förhållandet mellan text och bild – och för att jag har läst många sagor och berättelser för många barn. När jag inte skriver om böcker skriver jag om något annat; som museer och utställningar, eller reportage om människor som är spännande, eller på min hemsida, eller korrekturläser, eller något annat som har med bilder, bokstäver och människor att göra… Visa alla inlägg av Marit Jonsson