I Vild möter vi det lilla fölet som en dag kommer ifrån sin flock då hästarna blir skrämda. Fölet klarar sig ganska bra på egen hand under sommaren och när hösten kommer ser hen några hovspår att följa. De leder till en ridskola där hen blir infångad och får leva ett inrutat liv där man ska lära sig att göra som de andra säger. Det går ganska bra tills en dag då hen får nog och sparkar bakut. Nog är det väl ändå bättre med frihet?
Vild är tänkt att handla om att våga tänka själv, att vägra inrätta sig i ledet och värdet av frihet. Naturen skildras om evig, böljande och lockande medan ridskolan är regler och fyrkantighet. Till en början är det ändå ganska trevligt tycker fölet som får vänner, värme och mat. Men när ridlektionerna börjar och allt bara handlar om upprepningar så tycker hen att det blir enformigt.
”Jag var INTE bra på att göra samma sak.”
Som före detta hästtjej som fortfarande älskar hästar men idag är lite skeptisk till ridning så ser jag också boken som en kritik mot vad ridning kan göra med hästar. Hur kul är det egentligen att harva runt på fyrkantsspåret och så är det den där evinnerliga piskan som ofta används helt felaktigt.
Jag älskar de flödande akvarellerna i kombination med de kantiga figurerna. Livet på ridskolan går i beige-brun-gråa toner medan världen utanför – friheten -är regnbågsfärgad och alldeles, alldeles underbar! Hästarna är skeva och otroligt söta oavsett om de är vilda eller domesticerade. Glöm inte att njuta av uppslagen innanför pärmarna vilka påminner om en ljuvlig solnedgång, när den är som bäst, en ledig dag i frihet!