Det är inte kul längre, Mystiska Milla

Mystiska Milla och jordgubbsgiftet är den fjärde boken i en serie om förmodligen tio planerade böcker. Jag har tidigare skrivit om Mystiska Milla och spökskolan, Mystiska Milla och Sjustjärnan och Mystiska Milla och vintercirkusen.

När den första boken om Mystiska Milla kom var jag eld och lågor. Unni Lindells spökvärld rymmer många fyndiga idéer och det var en fröjd att ta del av dem. Gällande tvåan var jag betydligt mer reserverad, gällande trean riktigt negativ och jag är ledsen, men fyran är inte en uppryckning. Tvärt om. Handlar den ens om något? Den här gången bär det av till Spanien, men vad Milla egentligen vill i berättelsen är oklart. Det ständiga sökandet efter mamman finns naturligtvis med så smått, men ingenting nytt uppdagas. Milla följer med på en resa som inte är hennes egen, utan något eget mål. Hon träffar de obligatoriska gobelängspökena (gäsp), några gamla kändisar som blivit spöken blinkar förbi och plötsligt handlar det om tjurfäktning. Ett svagt litet plus för berättelsens djurrättsliga budskap, men jag tycker det blir blekt i och med tjurens orealistiska återhämtning som känns trivialiserande.

I vanlig ordning är texten knagglig att läsa och jag hittar ingenting som kan få mig att ha överseende med det. Spökvärldens finurligheter kom fram redan i första boken och vi bjuds inte på några intressanta tillägg den här gången. Jag skrev att trean kändes som en transportsträcka och fyran gör det ännu mer.

Fredrik Skavlans bilder är fortfarande underbara, men boken får ändå en fet tummen ner från mig.


Mystiska Milla och jordgubbsgiftet
Författare: Unni Lindell
Illustratör: Fredrik Skavlan
Förlag: Piratförlaget (2011)
ISBN: 978-91-642-0354-0
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus