De hemlösas stad

Det har regnat jäkligt mycket senaste tiden, som man ju alltid tycker att det gör. Barnen på förskolan där jag arbetar jublar när maskarna flyter upp ur sina gångar. Men vad händer när det inte bara är maskarnas bon som fylls med vatten?

Under Bokmässan 2011 lyssnade jag på samtalet ”Politiskt (in)korrekt för barn och unga” och upptäckte Annika Luthers bok De hemlösas stad. Den stad vi möter är Annika Luthers hemstad Helsingfors och födelsestad för bokens huvudkaraktär Lilja.

När Lilja var en liten bebis inträffade en fruktansvärd katastrof. Efter åratal av global uppvärmning vällde havet in över Helsingfors och beslagtog stora delar av staden. Folket evakuerades till Jyväskylä, som 15 år senare blivit ett tryggt tillhåll för alla de fördrivna finländarna. Men tryggheten har sina nackdelar. Lilja lever i ett strikt övervakat samhälle utan spontanitet. Hon känner sig som inlåst i ett fängelse och börjar söka efter sina rötter i den numera förbjudna staden Helsingfors. Hon vet att pappans syster Sassa blev kvar i den delvis översvämmade staden och då Liljas föräldrar vägrar ge henne svar bestämmer hon sig för att själv söka sanningen. Hon måste bege sig bort från det trygga Jyväskylä till staden där hon har sitt ursprung.

När Lilja kommer till sin födelsestad märker hon att den numera heter Halsingih. Det är en fri, farlig och väldigt blöt stad som är full av människor från olika kulturer. För det är förstås inte bara Finland som drabbats av översvämningar. I själva verket har flera miljoner människor blivit hemlösa och sökt sig till mer landfasta platser.

Till höger om båten tog havet slut. Massiva byggnader reste sig rakt ur vattnet och kastade sina mörka skuggor ända ut över båten. Husen var kusliga, stora och höga, en del hade någon gång varit målade i ljusa färger, andra var av tegel och många hade väldiga skorstenar. Fasaderna var fläckiga av mossor och lavar. Vågskvalpet ekade mellan väggarna och unkna lukter steg ur vattnet under båten.

Och så plötsligt förändrades allt. Kanalen vidgade sig och i ett slag vimlade det av människor.

I jakten på Sassa, i denna på många sätt obegränsade stad, lever Lilja tillsammans med en stor indisk familj med bland andra jämnåriga tjejen Manju, hennes intressanta bröder och en gammal farmor som rymmer för att valla getter som inte längre finns.

Det här även en berättelse om det som gått förlorat. Om ett vackert gammalt Helsingfors som är täckt av vatten. Om Manjus farmor som en gång levt i ett numera översvämmat Kerala och alla andra liv som kastats om radikalt. Under bokmässan dök en diskussion kring kategorin dystopi upp. Annika Luther ser inte sin bok som enbart tragisk, utan berättade att det är en bok full av hopp och tänker man efter så visar den ju hur livet går vidare istället för att sluta vid en katastrof. Samtidigt berättade också Annika Luther, som är utbildad biolog, om att vi inte ska glömma bort hur vi beter oss idag. För än så länge är det möjligt att förhindra den här typen av katastrof.

Det här är även en bok som väcker frågor kring hur vi ordnar våra liv. Lilja flyr från en stad där allt är kontrollerat, övervakat och svensson-aktigt perfekt. Annika Luther benämner detta som en resa bort från det ordnade livet till frihet och inte bara en jakt efter Sassa utan även efter sig själv.

Kopplingen mellan en farlig okontrollerbar natur och ett övervakat samhälle är ett intressant tema. För de hör ihop. Yttre faror skapar rädsla, men samtidigt som yttre omständigheter är svåra att kontrollera är folket lättare att styra. Vi kan skapa lagar som får oss att känna oss trygga och försöka bygga upp murar mot allt skrämmande, men när vi väl försakat våra chanser mot moder jord står vi ändå där med byxorna neddragna och inte ens heltäckande FRA-lagar kan skydda oss.


De hemlösas stad
Författare: Annika Luther
Förlag: Söderströms (2011)
Antal sidor: 229
ISBN: 9789515228468
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Provläs

Det har kommit en komet

Det första som fångade min blick med diktboken Det har kommit en komet var framsidan. Eva Erikssons lilla svartvita hund blickar ut över en natthimmel med alla de möjligheter den erbjuder. Bredvid står en röd vallmo i en vas. Så enkelt och så vackert! Bara bilden i sig är en dikt. Och på ett liknande sätt fortsätter boken, fast med både text och bild i fokus.

Det här är en antologi med tio olika nordiska författare och nio olika illustratörer, som tillsammans gett ord och bild liv i form av dikter. Dikterna tar upp såväl vardagliga saker, sådant som är lätt och sådant som är svårt, men också fantasisaker. Tittamari Marttinen (Finland) skriver om ett tivoli där man kan övervinna rädslor, finna kärleken  och flyga iväg med ballonger till Virpi Talvities bilder. Lotta Olsson Anderberg (Sverige) skriver om monsterna som inte finns under sängen och som är illustrarade av Eva Lindström. Kirsten Hamman (Danmark) skriver om och Dorte Karrebæk illustrerar Harmonika, som bor i boken som man håller i sin hand och som kan komma dit texten för henne. Dessa och många fler dikter möter vi i boken.

Jag kan inte direkt säga att det finns en gemensamt tema eller uttryckssätt för dikterna. Alla är de speciella i sitt uttryck. Men vad man kan säga är att de talar direkt till läsaren/lyssnaren. Varken text eller bild är så där gullig och lite fånig som dikter till barn riskerar att bli. Det här är verkligen en bra diktbok!

Till boken hör en CD med några av dikterna inlästa av författarna. Att materialet utvidgas med hjälp av hörseln är trevligt eftersom det ger en möjlighet att ta in dikterna på deras originalspråk. Att ibland känna igen sig i språken och ibland inte alls ger en lite spännande känsla.

"I natt" av Hanne Kvist från Danmark (text och illustration)

 


Det har kommit en komet: nordiska dikter för barn
Författare: Lotta Olsson Anderberg, Thórarinn Eldjárn, Kirsten Hamann, Hannele Huovi, Eva Jensen, Alexandur Kristiansen, Hanne Kvist, Barbro Lindgren, Tittamari Marttinen, Finn Øglænd
Illustratörer: Eva Lindström, Sigrún Eldjárn, Dorte Karrebæk, Kristina Luohi, Gry Moursund, Edward Fuglø, Hanne Kvist, Eva Eriksson, Virpi Talvitie, Lise Belsvik
Förlag: Eriksson & Lindgren (2003)
Antal sidor: 112
ISBN: 9789187803611
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Gungbrädan

Det går inte att gunga om ingen sitter i andra änden.

Att vänta är skrämmande, för man vet inte vad man kan vänta sig.

Det blir inget alls av gungandet om man inte lyssnar på den andra.

Ibland kan man bli glad av att låta någon annan gunga.

De här och flera andra klokheter får vi lära oss i Gungbrädan av Timo Parvela, som belönades med Finlandia Junior Prize 2006. Berättelsen handlar om en björn – eller är det en pojke? – som heter Pi och hemskt gärna vill hitta någon att gunga gungbräda med. Pi sitter på gungbrädan och väntar och väntar, men ingen kommer. Eller jo, till slut kommer faktiskt någon. Det är en jättelik gran som faller rakt ner på andra änden av gungbrädan och skjuter Pi rakt upp i luften, ända upp till månen. Månen är tyvärr redan upptagen med att gunga med solen, så Pi får bege sig tillbaka till jorden igen för att kanske hitta någon bättre gungkamrat.


Pi sitter på gungbrädan och väntar på en vän.

Gungbrädan är en mycket speciell bok, på flera sätt. Samtidigt som berättelsen tar ut svängarna rejält beträffande fantasifullhet är den skriven på ett sävligt, filosofiskt, lite mumintrolskt vis. Den är svår att kategorisera, antingen är den en kapitelbok med mycket bilder eller en lång, styckesindelad bilderbok.


Pi förlorar nästan hoppet när han råkar ut för tråkigheter.

Gungbrädan är en fin bok som kan ge upphov till många funderingar. Jag tycker om de små lapparna med kloka tankar som Pi skriver ner och jag gillar särskilt att han måste revidera dem under berättelsens gång, allteftersom han lär sig saker.


Gungbrädan
Författare: Timo Parvela
Illustratör: Virpi Talvitie
Förlag: Turbine
Antal sidor: 83
ISBN: 978-91-85787-78-4
Köp: jämför priser