Snöbollen 2018: Kom hem Laila

I dagarna presenterades vinnaren av Snöbollen för den bästa bilderboken som publicerades 2018: Kom hem Laila av Eva Lindström. Motiveringen lyder:

”Vem är Laila? Vart är hon på väg? Och vilka är de som väntar så ivrigt och vill henne så väl? Eva Lindströms bilderbok kom hem Laila öppnar oceaner av längtan i samspelet mellan enstaka, löftesrika textrader och bilder som förenar lätthet och tyngd. Berättelsen kombinerar en lugn men bestämd rörelse med en spänning som gestaltas av resans detaljer och farligheter. Ett bilderboksberättande som förmår reducera text och bild tills det uppstår en plats där tanken kan röra sig fritt.”

Priset delas ut på Littfest, den internationella litteraturfestivalen i Umeå, den 15 mars. I samband med det ställs bilderna från boken ut på Bildmuseet. Priset delas ut av Krumelur – föreningen för unga ord i norr. Det är ett samarbete mellan Umeå Kultur,  Bildmuseet Umeå universitet, Littfest – Umeå Internationella Litteraturfestival, Svenska Tecknare, Kulturföreningen Pilgatan, Länsbiblioteket i Västerbotten samt Mittuniversitetet.

Jag hörde inte talas om den här boken förrän jag läste att den vunnit Snöbollen. Den bristande förkunskapen gjorde mig ganska förvirrad. Vi möter Laila och det verkar som att hon ska få något. En stig och en luftmadrass. Varför då? Var ska boken leda? Lindström använder mycket få ord men illustrerar hela uppslagen. Laila och andra viktiga detaljer är dock så små att de lätt tappas bort. Jag är troligtvis en tråkig vuxen läsare i det här fallet, men vid en första läsning blev jag bara förvirrad och besviken när jag inte förstod. Däremot kan den troligtvis bli bättre vid andra eller tredje läsningen. Då kan fantasin komma igång göra berättelsen mer innehållsrik.

Juryn bakom snöbollen verkar gilla Lindström eftersom hon vann priset även 2011, då med Apan och jag. Jag tycker däremot att det finns många andra bilderböcker från 2018 som hade varit mer välförtjänta av priset.

Tidigare vinnare av priset är:
2011: Apan och jag av Eva Lindström
2012: Molly & Sus av Klara Persson
2013: Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund
2014: Dom som är kvar av Karin Saler och Siri Ahmed Backström
2015: Småkrypsboll av Tove Pierrou och Joanna Hellgren
2016: Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark och Linda Bondestam
2017: Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg


Kom hem Laila
Författare och illustratör: Eva Lindström
Förlag: Alfabeta
ISBN: 9789150120097
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Upplev bilderboksillustrationer

Vi är Vänner, Eva Lindström – originalillustrationer
19 mars – 22 maj på Bror Hjorths Hus i Uppsala

el2

Härligt naturligt lekfull utställning för barn och vuxna! På väggarna: mängder av originalillustrationer ur Eva Lindströms bilderböcker. I rummet här och var: detaljer och uppbyggda miljöer hämtade ur böckernas värld – det står ingenstans att man inte får leka och fantisera vidare i miljöerna, så då gör man det!

Bilderna kommer från de sex senaste av Eva Lindströms böcker: Apan och jag, Olli och Mo, Lunds hund, Vi är vänner, Alla går i väg, och så den senaste Oj, en polis (2016). Mängden av bilder och bildernas alla detaljer ger en god inblick i illustratörens/författarens värld, man kan gå länge och läsa bildernas berättelser! Museets uppbyggda köks- och fik-interiörer har självklart barnhöjd i allt, riktiga köksredskap och porslin, det smaskiga fikabrödet är däremot av textil. När man har kikat runt och kanske fixat fika till någon kommer man till en läshörna där det finns gott om böcker. Att läsa Eva Lindströms texter till bilderna är en spännande upplevelse – de är båda så självklara i sitt tilltal och sitt berättande, och vänder sig liksom till alla och vem som helst. Allt tycks liksom vardagligt men vad som helst kan hända och allt blir till äventyr. Och figurerna då, är de djur eller människor? Både och, och mittemellan – så handlar det ju  om vänskap också!

el1

Klassiskt drama och rollek för självbekräftelse

ank

 

” – Vi kan väl leka den fula ankungen.”
”– Jaa. I så fall är jag ankungen.”
”– Nej det ska jag vara, du kan vara mamman.”

 

 

De flesta i vårt land och våra grannländer känner till H C Andersens berättelse om den ratade fula ankungen som visade sig vara, och växte upp till, en vacker och beundrad svan. Och hur ofta blir inte barn och vuxna indragna i lekar med uppmaning att vara en för alla parter känd karaktär. Dialogen är så typisk för lek och rollbesättande – någon tar ett initiativ och fortsättningen bygger på mer eller mindre uttalade överenskommelser och på över/underordning. Barbro Lindgrens och Eva Lindströms Nu leker vi den fula ankungen bjuder på en spännande dubbelhet mellan den klassiska sagans budskap och rollekens ordning.
ank1
Från det inledande uppslaget tittar en mycket söt grå fågelunge, med fötter kavat pekande rätt ut, lite blygt upp från stranden och dess underifrånperspektiv. Om de lekande är fågelungar eller människobarn är inte särskilt viktigt, för leker gör alla uppväxande släkten.

I den här lekberättelsen finns två roller som ska besättas, mammans och ungens, men de två i lekdialogen vill båda vara den fula ankungen. Den ena tycker inte att mamman är fin, medan den andra hävdar att hon visst är fin, och att hon har massor av barn. Argument som fin/ful och många/en är återkommande i text och bild. I så väl den klassiska berättelsen som i denna nya variant handlar det dessutom om att känna glädje/stolthet, finna samhörighet och i slutändan bli sedd och accepterad för den man är. Båda varianterna slåss mot fördommar mot den som är annorlunda och tar upp ämnet mobbing. I den klassiska sagan ligger en betoning på underordning ’du ska inte tro att du är något om du inte följer normen eller inte har någon att identifiera dig med’ och efterföljande upprättelse. Men budskapet att inte bli högmodig av att vara beundrad var i den tiden kanske ännu viktigare. I vår tid handlar det dessutom om grupptillhörighet och om att ta för sig i olika familjekonstellationer; och ingen vill ju vara ful och underkänd, särskilt inte i bildmedier – tänk på Idol och skönhetstävlingar för barn. Rollspel, val av förebilder och identifikationsproblematik är andra närvarande ingredienser i våra barns vardag, liksom retoriken att förmå andra att ta roller man inte själv vill ha.

Så varför vill lekens bägge aktörer vara den lilla fula som det är synd om? Vilken roll har egentligen mamman? Vad är det som händer i leken och vilken funktion fyller den? Lindgrens och Lindströms uppsättning handlar, förutom om den alltid lika aktuella grundproblematiken, om en spänning mellan över- och underordning som i förlängningen visar behovet av bekräftelse och upprättelse från flera håll – både i sagan och i leken. I naturens ordning slås den svage ut, samtidigt är det välkänt hur gökungen tar för sig i förhållande till boets naturliga ungar. Gökungen speglar vår tids resonemang att ta för sig och sätta sig själv i första rummet för att överleva. Det gör inte den fula ankungen, den backar och flyr, underordnar sig tills den har växt till sig och märker att den har en tillhörighet och är då ödmjuk i sin storhet – en svunnen tids ideal.

När rollerna i leken ska besättas propsar initiativtagaren på att få vara den fula och tar också på sig den överordnade rollen som regissör. I dialogen påminner ungen gång på gång om att den är ful: ”Ja, och varje dag gråter jag för att jag är så ful.” I rollen söker den uppmärksamhet för sin fulhet och underordning, men i leken framgår överordningen: ”Det är jag som ska säga det!”, som om den vill kunna regissera sin offerroll för att nå målet av bekräftelse. Ankmamman däremot söker efter regi, hur hon ska agera i leken – jo, hon ska förstärka ’syndomkänslorna’, gråta över det förlorade barnet och glädjas vid återkomsten – se och bekräfta, förstärka dess självbild. Mamman har ingen självständig roll, hon är styrd av mängden och mobben och har fullt sjå med de andra barnen.
ank2 ank3
I bildberättelsen framträder spelet mellan den fula individen och mängden. Mamman och de många syskonen, lika men i flera färger, i samlad och enad trupp. De andra sjöfåglarna – där ingen är den andra lik – först som en skränande mobb med arga ögon och smått elaka näbbar, sedan på avstånd med nyfikna ögon och häpna näbbar, och så runt om i full beundran, och slutligen som efterhängsna fans.

Medan den fula hela tiden är ensam och i fokus – hur åsidosatt den än är. Även ungens kroppspråk är suveränt: omedvetenhet, blyghet, underordning, utsatthet – och så förvåningen, upprättelsen, att se sig själv med andras ögon, mod att träda fram och hävda – upplevelse av lycka att bli sedd och återvända som mammans allra finaste. Den förändrade självbilden lyser, ännu försiktigt, som en gloria.

Lekens regissör vet väl att opinionen ska vända när förvandlingen sker, allt finns att vinna och inget att förlora – ju kraftigare poängterad fulhet inledningsvis desto mer älskad, accepterad och upprättad i slutscenen. Mamman och alla andra är förlorarna, betydelselösa bihang som inte får ut något av det hela för egen del – jo, de får någon att beundra, en liten regissör!
ank4
Ändå är idén strålande; lek, argument, att sätta sig in i någon annans roll/få välja en annan roll, bekräftelse, och kanske bearbetning, lyfts fram i det gemensamma igenkännandet. Och alla kan inte vara den vackra, goda och kloka varje gång – då skulle spänningen gå förlorad och så ser inte världen ut – men förhoppningsvis sker med jämna mellanrum ombytta roller.


 

 

 

Nu leker vi den fula ankungen
Författare: Barbro Lindgren
Illustrationer: Eva Lindström
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129691917
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Raggar-råttan Roger

 

raggar-råttanDen är boken har några år på nacken. Den är nämligen från 2005 och finns inte att köpa längre men finns säkert på biblioteken runt om i landet. Jag föll direkt för boken och den är skriven av en populär och produktiv författare som jag faktiskt aldrig tidigare hört talas om – Ulf Sindt. Det är en barnbilderbok men även en högläsningsbok som skulle fungera väl även utan Eva Lindströms bilder. Nu tycker jag illustrationerna kompletterar berättelsen väl men ni förstår nog vad jag menar.

Handlingen är rolig och underhållande men innehåller även en mjuk ton som gör mig rörd. Boken börjar med när Roger föddes, den sötaste råttbebis som någon sett, till att Roger blir en pojke i skolåldern och bygger sig en lådbil. Med lådbilen blir han raggar-råttan Roger. Han försöker göra sig tuff genom att kamma till raggar-frisyr och tugga tuggummi men hans mamma tycker att han inte ser ett dugg tuff ut. Då blir han bara sig själv igen och ger sig ut med kompisarna och lådbilen för att ha riktigt roligt. Men så kommer det stora grabbar som vill låna bilen men de kommer aldrig tillbaka med den.

IMG_4852

Vad jag tycker är så underbart med den här boken är nog den fina skildringen av råttan Roger. Tillsammans med sina kompisar leker Roger med lådbilen, som han byggt med sin pappa, tills det blir mörkt ute och de är alla trötta men glada. Men så kommer de äldre barnen och förstör harmonin men tillsammans med sina kompisar tänker Roger göra något åt det.

Jag blir bara glad när jag läser barnböcker som går rakt in i hjärtat. Mer än så vill jag inte analysera.


Raggar-råttan Roger
Författare: Ulf Sindt
Illustratör: Eva Lindström
Bokförlag: Alfabeta
Utgiven: 2005
IBSN: 9150104845

 

I midvinternattens mörker

Natten mellan tjugoförsta och tjugoandra december är den längsta på hela året. Och vad passar väl bättre kvällen till en sådan natt än berättande. I min farmors barndomshem, liksom i många andra torpar-  eller statarhem i början av förra seklet fanns det bara en bok med berättelser. Men det var en ganska tjock bok och den var full med fantastiska berättelser om långa äventyr, vackra platser och otroliga hjältar. Den finns i många hem nu också, en del har dock ratat den och andra har liknande böcker med fantastiska berättelser. Jag tänker förstås på bibeln.

Berättande och religion har varit tätt knutna till varandra genom historien. För vad hade religion varit utan berättande? Visst kan man säga att någon form av gud kan ha tagit kontakt med oss människor, men för att det ska bli en religion behöver ju fler få veta om det och få det berättat för sig. Då återstår att att välja om man vill tro på berättelserna som sanna, använda dem som sagor eller rata dem helt.

Vid midvinter kommer jag att berätta om jesusbarnet, som en saga. Det kommer också att bli en annan klassiker: Viktor Rydbergs Tomten. Och tomten har ju sin gåta, som man kan välja grad av religiositet för att svara på, precis som med jesusmyten.

Står där så grå vid ladugårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej et lär båta,
över en underlig gåta.

Men något lite nyare  vill jag bjuda på också, nämligen Lurix av Eva Lindström. Den är förvisso från 1996, men ny jämfört med Tomen och definitivt ny jämfört med berättelsen om Jesus.

Lurix handlar om vänskap, att ta hand om varandra och att inte behöva vara ensam. Alltså ganska passande till den traditionella bilden av julen. Lurix är ett ovanligt djur som hamnat vilse mitt i en öde skog. Hen vet ej vem hen är eller var hen ska. Men då kommer djurvännen, en ensam kvinna, och tar med sig Lurix hem och plåstrar om de skador som Lurix fått. Kvinnan letar i böcker för att ta reda på vem det kända djuret är medan Lurix gör sig hemmastadd och en vänskap byggs upp mellan de två ensamma individerna. Så kommer det sig att såväl Lurix som kvinnan finner någon att titta på TV och äta ostbågar tillsammans med.

Det är en berättelse med lugn och språket befinner sig i barnets värld. Bilderna är mörka och Lurix är egentligen ganska ful, men det är en väldigt fin och mysig berättelse och en del spänning blir det också, särskilt när en djurparksdirektör vill föra bort den ovanliga Lurix.


Tomten
Författare: Viktor Rydberg
Illustratör: Harald Wiberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129655919
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
eller låna på bibliotek

Lurix
Författare och illustratör: Eva Lindström
Förlag: Alfabeta (1996)
Antal sidor: 26
ISBN: 9177124928
Låna på bibliotek eller köp begagnad

zp8497586rq