Klara – Tvättbjörnernas stad

Klara – Tvättbjörnarnas stad är en ny fantasy-serie som utspelar sig i en stad löst baserad på 50-talets Stockholm. Husen är förfallna och marknaderna myllrar av liv.

Bild från förlagets hemsida

Klaras familj kämpar ekonomiskt– pappan har varit sängliggande av sjukdom i flera år, mamman arbetar ständigt och hennes älskade storebror har flyttat hemifrån och arbetar för den mystiske doktor Nuragen. När Klara får veta att hon ska skickas till internatskola rymmer hon hemifrån för att ansluta sig till Tvättbjörnarna, ett gäng gatubarn som lever på sina egna villkor. Men allt är inte så enkelt – det pågår konflikter mellan olika gäng av gatubarn och doktor Nuragen och hans teknokrater verkar ha en hotfull plan av att riva hela staden för att bygga ett glänsande framtidsparadis.

Bild från förlagets hemsida

Berättelsen är både ett äventyr och en samhällsskildring. Läsarna får följa Klara i en kamp mellan drömmen om frihet och verklighetens hårda villkor. Teman som klasskillnader, urban förändring och barns utsatthet löper som en röd tråd genom boken. Det är en historia som ställer frågor: Vad betyder frihet när man är barn?

Bild från förlagets hemsida

Dialogen är levande och miljöerna känns autentiska – saluhallar, trånga gränder och förfallna hus skapar en stark känsla av plats.  Illustrationerna är unika, färgerna är dämpade men uttrycksfulla – grönskan i husen, det rostiga bruna i gränderna och det blänkande stålet hos teknokraterna förstärker kontrasten mellan det gamla och det nya. Bildspråket är detaljrikt och bär på en melankolisk skönhet som gör att man vill stanna upp och titta länge.

När jag läser Klara – Tvättbjörnarnas stad väcks minnen från min egen barndom. Jag tänker på när jag och min mamma gick till marknaden i ett annat land, när pengarna inte alltid räckte till, men att en festmåltid ändå var ett måste när man fick fint besök. Precis som Klara hade jag också en röd basker och en gång planerade att rymma hemifrån för att finna friheten.

Berättelsen känns så nära – den blandar fantasi med verklighet på ett sätt som gör att man både drömmer och minns. För mig är det en berättelse som inte bara underhåller utan också berör på djupet.

Boken är rekommenderad för barn mellan 9–12 år, men fungerar utmärkt för högläsning med yngre barn. Rekommenderas varmt även till alla läsare som en gång var barn!


Klara – Tvättbjörnernas stad
Förlag: Galago (2025)
ISBN: 9789127191891
Antal sidor: 176
Ålder: 6-12
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Jenka och jag

Jenka och jag är en av årets Augustprisnominerade böcker och jag kan absolut förstå varför!

Uno hänger med pappa till sjukhuset för att Roffe ska dö. Roffe är typ Unos f.d. bonusfarfar och de har bara träffats några gånger men Uno hänger på för att pappa ska bli glad, eller inte ledsnare i alla fall. På sjukhuset är det tråkigt, Roffe bara sover och han delar rum med en jobbig glasögongubbe. Uno går till dagrummet och zappar runt på tv:n. Han hittar en gångtävling och börjar vicka på rumpan precis som de gör. Då kommer ett annat barn in där och Uno får halvt panik och förbereder sig på att bli utskrattad. Men Jenka skrattar inte – hon frågar om hon får vara med!

Uno brukar ha svårt att prata med folk han inte känner och i skolan klagar alla på att han är så tyst. Men med Jenka blir allt så enkelt och Uno och Jenka leker hur mycket som helst. Han tjatar på pappa om att åka tillbaka till sjukhuset och de leker igen men en dag när de kommer dit är Jenka inte där. Hur ska Uno hitta henne nu? Han vet bara att hon bor i ett gult hus på nr 13. Och pappa verkar inte tro att Jenka finns på riktigt.

Jenka och jag är verkligen charmig, rolig och viktig på en och samma gång. Lite så där förnuftig som vissa klagar på att barnböcker är men som jag tycker är bra. Döden avhandlas med ett barns enkla ögon: ”Roffe brydde jag mig inte så mycket om, jag hade bara träffat honom några gånger förut. Men det var förstås synd att han skulle dö.” Det är mycket humor: ”Nonna [farmor] har foton på alla sina gamla pojkvänner på toaletten. Det är där riktig skit hör hemma, säger hon.”

Uno har tydliga svårigheter med det sociala men Jenka lyckas prata hans språk och de blir bästa vänner på 0-100. Syskonavundsjuka behandlas då Uno har en bebis-lillebror som är både ful och jobbig och hemma hos Uno är det både bråk och kärlek så som i många vanliga familjer och när Uno försöker vara snäll blir det ibland tokigt.

Boken är utmärkt för högläsning men passar även bra att läsa själv med korta kapitel och enkla meningar. Som många moderna barnböcker innehåller den en del svordomar men de känns ok och rimliga i sammanhanget. Lindell har även illustrerat boken och hennes stil är härlig och särskilt skrattar jag åt hur ful lillebror är. Bebisföräldrar håller alltid sina avkommor högt men jag håller med Uno om att alla inte är det. Oavsett om Jenka och jag vinner Augustpris eller inte så tycker jag att ni ska läsa den!


Jenka och jag
Författare & illustratör: Elin Lindell
Förlag: Alfabeta (2025)
ISBN: 9789150123630
Antal sidor: 165
Ålder: 6-9
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget.

Chop Chop En tapper jordbos berättelse

“Det är sent på jorden. Men Chop Chop har fullt upp: Leverera paket, hugga träd, klippa hår. Stå vid löpande band i hönsfabriken. Sköta barn. Röja minor. Alla jobb delas ut med chefens jäktade ord: Raska på, chop chop! Chop Chop, det är väl jag det , tänker den lilla roboten.

Chop Chop sover inte. Chop Chop äter inte. Chop Chop tar aldrig kaffe paus. Människor blir trasiga och trötta. Ont i hjärtat, ont i själen. Chop Chop är aldrig sjuk. Men Chop Chop har hört ryktas: en gång byggde människorna själva katedraler. Bibliotek. Symfonier. Pyramider.”

AC;
Här har ni en charmig, rolig och sorglig bilderbok om Chop Chop som är en robot och aktiv i människovärlden. Tills Chop Chop inte är så modern och eftertraktad längre. Linda Bondestam tar upp utmaningar vi står inför i samhället idag som AI, miljö och krig…

Jag älskar tvisten på slutet i boken när solen får alla robotar att vakna. Att små frön börjar gro och att Chop Chop saknar det mänskliga livet.
Jag får hopp om att även om mänskligheten inte överlever så gör jorden det och blir kanske något annat.

Högläsning tas med, samtalet om ens plats i samhället och tron på det goda.
En tjock bilderbok med välmålade illustrationer som flirtar lite med dagens samhälle. Illustrationerna utstrålar mycket känslor så om man läser boken med yngre barn som inte riktigt orkar sitta still kan man strunta i texten och iaf få med mycket av berättelsen.

Philip 12 år;
Jag tänkte på filmen Wall E av Disney Pixlar när jag läste boken. Chop Chop är ganska lik den. Kanske har författaren inspirerats av den filmen eller så är det bara en slump.

Jag gillar boken men den är nog den tjockaste bilderbok jag läst. Man får mycket bok för pengarna.


Chop Chop En tapper jordbos berättelse
Författare: Linda Bondestam
Illustratör: Linda Bondestam
Förlag: Förlaget
ISBN:9789523336094
Antal sidor: 44
Ålder: 3-6 år
Recensionsexemplar från förlaget.

Barrbarnet

“En blåsig höstmorgon knackar det på dörren och ett ensamt barrbarn med pinniga ben kliver in i lekstugan. Hon barrar som en julgran och Gertrud, Britten och Jones frågar om hon är hungrig. Då slickar hon i sig sylten på en macka och flyttar in. Sen sitter hon där och barrar. Gertrud kammar henne med en skurborste. De sopar och skyfflar hela tiden, men sticker sig i alla fall under tassarna. Det är barr överallt! Till slut får Jones nog och skriker att han hatar allt som sticks. Nästa morgon är Barrbarnet borta.”

AC;
Barrbarnet, en fin och charmig bok samtidigt som den är lite jobbig. Förutom att det är en väldigt fin berättelse om att kanske inte hittat rätt men hoppas hitta rätt och att inte riktigt förstå så känns bilderboken väldigt träffande i dagens samhälle. Behöver vi inte alla egentligen en kram för att få blomma och må bra. Någonstans där någon lyssnar, har tid för en och låter en vara som man är. Att som barn inte passa in i skolan, att växa upp i fel umgänge, att kanske ha “lite mer energi än andra”, kanske lite kortare stubin. Kanske är det just kramar som behövs mer än hårdare tag. Jag önskar att det vore så.

Barrbarnet kommer att stanna med mig ett tag. Det var inga frågor om varför barnen kom dit utan det var självklart att barnet bjöds in, att hon fick mat och att man fortsatte med sitt. När det blev jobbigt med allt barr så tröttnade man dock. Sen vaknar skuldkänslorna till liv när “problemet” försvunnit.


Philip 12 år;
Bilderboken handlar om ett barn som kommer och får bo med de andra barnen i lekstugan. Barnet barrar en massa och heter Barrbro. Det var kul och passande. Det är jobbigt med alla barr och tillslut tröttnar barnen på Barrbro som försvinner. Då letar barnen efter henne och hittar henne. Boken är lite julig också. De har julgransplundring. Jag gillar bilderna.

Har ni tänkt på att författaren heter Bartilsson. Det är nästan som barr.


Barrbarnet
Författare: Klara Bartilsson
Illustratör: Klara Bartilsson
ISBN: 9789127186934
Antal sidor: 40
Ålder: 3-6 år
Recensionsexemplar från förlaget.

Brorsans kompis Robban

“Min brorsa har en ny kompis som heter Robban. När de dundrar in i hallen efter skolan är jag redan hemma och äter smörgås. Det låter som om de ramlar fram genom rummen och efter några sekunder står Robban i dörren till köket.
— Tja! säger han.
Brorsan går raka vägen till kylskåpet utan att säga någonting. Jag säger hej, men jag vet inte om det hörs.

Jim är åtta år och funderar mycket över vänskap. Hur gör man när ens kompis alltid vill bestämma? Är det bättre att sluta leka med den då, eller finns det andra sätt? Och varför ser mamma och pappa så bekymrade ut när de pratar om brorsans nya kompis Robban?”

AC;
Jag hörde Joanna Hellgren säga till Maja Hjertzell vid Augustnomineringen att hon tyckte så mycket om berättelsen Brorsans kompis Robban och jag förstår helt och hållet. Detta är en fin och varm bok om vardag, vänskap, svek och familj. Pinsamt tyckte Philip 12 år men jag blev nästan rörd till tårar. Antagligen pga igenkänning. Rädslan att ens barn inte ska ha en vän eller vänner. Att de ska missa saker för att de föredrar att sitta hemma och spela eller göra något annat.

Det är så fint att se de olika relationerna och berättelsen är varm, humoristisk och pricksäker. Syskonrelationen målas upp fint och jag blir nyfiken på hur vännen Robban har det hemma.

Det är liv i illustrationerna och de drar berättelsen framåt. När jag stänger igen boken vill jag inte att den ska vara slut utan jag vill veta mer om alla personerna i berättelsen.

Philip 12 år;
Brorsans kompis Robban handlar om två bröder och mamma och pappa. Storebror har en kompis som heter Robban. Han är lite konstig men verkar snäll och rolig. Lillebror Jim får vara med storebror och hans kompis. En dag kommer inte Robban något mer och storebror blir ledsen. Lillebror pratar då med Robban. Sen dricker de oboy och äter mackor.

Boken är bra.


Brorsans kompis Robban
Författare: Maja Hjertzell
Illustratör: Joanna Hellgren
ISBN: 9789178135264
Antal sidor: 72
Ålder: 6-9 år
Recensionsexemplar från förlaget.