
I helgen läste jag om nedläggningshotade bibliotek (läs mer här). Jag är på biblioteket minst en gång i veckan. Jag har hittills i år lånat cirka 70 böcker. Hade jag köpt dem hade det kostat över 10 000 kronor. Visserligen är författarna värda pengar för sina böcker och jag skulle ha råd att köpa fler böcker än vad jag gör. Men för de som har begränsad ekonomi, för alla barn och unga och storläsare är biblioteken superviktiga! Förutom ett stort, fritt utbud av bra litteratur ger de oss även ökade chanser till demokrati, kunskap, förståelse, läskunnighet, källkritik, empati, fantasi, kultur och så vidare. Så varför hotar biblioteksdöden vårt land? Varför satsas det inte mer på Sveriges största kulturinstitution?
Tillsammans med Sveriges författarförbund har ett antal författare skrivit en artikel i DN (som en tyvärr måste vara medlem för att kunna läsa) med protester kring nedläggningshoten. De har startat ett upprop, söker namnunderskrifter och skriver bland annat:
- Vi uppmanar den nya regeringen att göra bibliotekens framtid till en kulturpolitisk huvudfråga. Biblioteksdöden måste upphöra, folkbiblioteken rustas upp, det digitala nationalbiblioteket förverkligas och skolbiblioteken ges ett tydligt regelverk så att kommunerna inte kan smita från sitt ansvar.
- Vi uppmanar landets kommunpolitiker att uppgradera bibliotekens betydelse för den lokala demokratin, läs- och litteraturfrämjandet, integrationen och kunskapsutvecklingen så att de kan delta som levande knutpunkter i det lokala, nationella och globala.
- Vi uppmanar alla landets invånare att tillsammans med Sveriges Författarförbund slå vakt om biblioteken i en tid när angreppen mot det öppna samhället växer. För varje nedlagt bibliotek måste det öppnas minst ett nytt. Håll demokratin levande – utveckla biblioteken!
Klicka er in till uppropet och skriv under! För allvarligt talat, jag trodde det här var ett skämt. Hur skulle vi klara oss utan bibliotek?
Bakom uppropet står Grethe Rottböll, Per Wirtén, Madeleine Hjort, Erik Andersson, Majgull Axelsson, Henrik Berggren, Sara Bergmark Elfgren, Sigrid Combüchen, Jan Guillou, Ola Larsmo, Jila Mossaed och Klas Östergren.

Sara kommer hem till Luleå efter ett utbytesår i London. Allt är samma, fast ändå inte. Värst är det med Mattias. De har känt varandra sedan de var små och lagom tills utbytesåret började närma sig blev de ett par. När Sara åkte dumpade hon Mattias och nu verkar han inte särskilt pigg på att de ska vara vänner igen. Men hur är man inte kompis med Mattias? Och om man inte är kompis med Mattias, då kan man ju inte vara kompis med hans tvillingsyster Bella heller. Eller Hanna, som är också är med i det gänget. Vad gör man då? Man kanske gör något helt knasigt, som att börja på jujutsu fast det inte alls är ens grej. Och där kanske den där irriterande killen som man råkar vara granne med också går. Och så kanske han visar sig vara lite mindre irriterande än man först trodde. Och så kanske man plötsligt obsessar väldigt mycket om två helt olika killar…
