Småbarnsböcker – Sida 21

Vad säger klockorna?

Nu utkommer Anna Höglunds lilla pekbok med enkla bilder och ljudhärmande text igen. Första gången var 2002. Den överraskade mig med att i sin enkelhet vara så underhållande och framkalla skratt hos både mig och min 2-åring. Han började genast ljudhärma, dels det som stod i skrift men också med egna ljud. Bilden på en rund kaka med bildtext som säger m-m-m-m-m-m gör han på ett oefterhärmligt vis med väldigt roliga tillägg. En hund och en dammsugare har ljud för sig, det vet ju alla. Men har en kaka och en måne verkligen ljud som hörs? Jo, hos Anna Höglund är det så och det håller mitt lilla barn också med om. En bok som det går att återkomma till flera gånger varje dag då den är lätt och kul att ta sig igenom. För varje genomläsning blir jag mer och mer fäst vid den och det beror förstås mycket på en viss liten person som ger mig fina minnen kring bokens innehåll. De härligt barnsligt tecknade bilderna är hämtade både från naturen, vardagen och från det som kan upptäckas på en promenad med ett litet barn. I bokens början syns ett litet barn och mot slutet finns en mamma och det gillades helt klart. För det var ju Ide själv och mamma Malin!

Vad säger klockorna?
Författare & illustratör: Anna Höglund
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 36
ISBN: 9789129680591
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Kuckeliku: Vad säger tuppen i olika länder?

Här i veckan fick jag hem ett paket i brevlådan; recensionsexemplar jag själv inte beställt men som förlaget skickat ändå. Sådana små överraskningar gillar jag skarpt! I paketet fanns två böcker, varav den ena är den som jag skriver om här – en färgglad bok med snygg layout med en tanke bakom illustrationen av varje presenterad tupp.

Förutom ordet ”kuckeliku” på sitt språk har de åtta tupparna sällskap av en känd byggnad från respektive land och andra små kännetecken finns också här och där. Tuppen från Sverige (som naturligtvis säger ”kuckeliku”) har byggnaden Turning Torso som följeslagare, och uppslaget illustreras också av ägghalvor (kanske för att vi svenskar envisas med att äta ägghalvor vid varenda högtid?). Den spanska tuppen med solfjäder i hand står bredvid Barcelonas stolthet Sagrada Familia och säger ”Quiquiriquí”! Från vilka länder kommer tupparna som säger ”Kikeriki”, ”chicchirichì” och ”kukkokiekuu” tror du?

Jag känner mig skeptisk till den här boken som pekbok för barn 0-3 år, jag känner mig också tveksam till den som presentbok till vuxna (som förlaget skriver som förslag). Jag skulle i alla fall inte vilja få den som gåva…Det är svårt att veta hur man ska uttala de olika ”kuckeliku”-ljuden, jag stakar mig och det känns lite jobbigt. Det här med att varje tupp också har en känd byggnad från sitt land och t.ex. pasta på uppslaget hos den italienska tuppen – vilket litet barn kan förstå det fyndiga i det? Funkar ju såklart på vuxna (och lite äldre barn), men inte för den egentliga målgruppen. Jag vill inte totalsåga den här boken, för den är som jag sa i inledningen snygg och har absolut en charm. Men jag skulle inte välja att köpa den som pekbok till ett barn. Kanske tycker du helt annorlunda än vad jag gör om du får läsa den?

Kuckeliku: Vad säger tuppen i olika länder?
Författare: Linda Fridh
Illustratör: Pernilla Lonhage
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 17
ISBN: 9789132160318
Köp: t. ex. hos Bokus eller Adlibris

Katt kan

Katt kan i parken och Katt kan på morgonen är två mysiga böcker om Katt och hens mamma.

Katt kan på morgonen handlar om en vanlig dag i Katts liv. Hen äter frukost och kladdar, vill bada med ankan och klättrar upp på bordet för att leka med lampan. Katt ställer verkligen sin mammas tålamod på prov. Katt kan själv!

I Katt kan i parken går Katt och hens mamma till parken. Katt vill köra vagnen själv, plocka pinnar och trycka på knappen vid övergångsstället. I parken träffar Katt en lekkompis som hen gungar och fångar ankor tillsammans med medan mamma är upptagen.

Katt är en ganska typisk busig 2-åring med stor upptäckarlust och boken passar perfekt för barn i samma ålder med sina härliga bilder och korta meningar.

Att Katts mamma är fullt upptagen av sin mobiltelefon och inte ser när barnen jagar en anka utgör rolig igenkänning (och kanske en sorglig skildring av samtiden?).

Boken visar även att barns busighet kan göra föräldrar trötta och irriterade. Men att det är okej. Det blir bra igen.

Stort plus för att Katt och hens mamma sover tillsammans på första uppslaget. Det är skönt att via en barnbok få ytterligare bekräftelse på att det inte bara är bebisar sover hos sina föräldrar utan även större barn.

Katt kan i parken
Författare: Sanna Töringe
Illustratör: Kristina Digman
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
ISBN: 9789163869570
Antal sidor: 31
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Katt kan på morgonen
Författare: Sanna Töringe
Illustratör: Kristina Digman
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
ISBN: 9789163869587
Antal sidor: 28
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vänskap och känslor

Vännerna Kanel och Kanin är på upptäcktsfärd i naturen, bland fåglar, myror, gran och sten, Kanel har en matsäckskorg i handen. Under deras vandring hinner många saker hända – så där som det gör i livet; gemenskap och glädje avbryts plötsligt, en olycka sätter stopp för deras framfart, tillfälligheter och nya möten gör att vänskapen och omsorgen tar omvägen om ovänskap och övergivenhet. Lyckligtvis stöter de på varandra igen och återförenas framåt kvällen.

I berättande verser målas känsloscenarier upp; sådana där känslor som livet består av: ilska, medlidande, glädje, nyfikenhet, avund, oro, ånger, ensamhet, sorg, saknad, lättnad, lycka och många fler. Versformen förtätar samtidigt som den lämnar utrymme. Versformatet och den uttryckta handlingen/upplevelserna uppmuntrar till nyanserad och artikulerad högläsning – bilderna förstärker och utvecklar innehåll och betoning.

Upplevelserna är delvis berättade ur vännernas olika perspektiv, de är olika och upplever situationerna på olika sätt: medan Kanin är uppe och gungar i en grantopp nöjer sig Kanel med att ställa sig på en sten, och medan Kanin är där uppe möter Kanel en ekorre och gläds åt en ny vänskap – Kanin i sin tur blir svartsjuk, känner sig övergiven och går argt sin väg. Strax saknar Kanel Kanin och känner oro…

Det är kanske ingen streckläsningsbok, ingen handling som direkt flyter på; varje text är mer eller mindre fristående men upplägget förutsätter helheten. Det finns så mycket att reflektera över i varje avsnitt, som ibland innefattar flera känslor. Kanel och Kanin och alla känslorna är en ’stor’ och ’god bok’ som berättar om människan, känslor, tankar och livet, men ta tid på dig och bered dig på att få läsa den många gånger, för det är många upplevelseintryck att vrida och vända på.

Texten och bilden samarbetar verkligen i uttryck och det finns så mycket att känna igen sig i! Ändå kan det vara väl mycket att fördjupa sig i på en gång. Att som förmedlande läsare hantera känslor som något lättsamt som man bara ’rejsar’ förbi, för att ta till sig nästa uppslag, känns inte bra – även om allt ibland går väldigt fort i barnens egen värld (glädje förbyts i sorg på ett ögonblick, och plötsligt dyker något oväntat upp…). När intrycken kommer från någon annans förmedlade upplevelser kan det behövas mera tid för att ta till sig och förstå. Men; jo, jag vet: ”barn förstår mycket mer än du tror!” och dessutom på sitt eget vis!

Titel: Kanel och Kanin och alla känslorna
Text: Ulf Stark
Bild: Charlotte Ramel
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 26
ISBN: 9789129672688
Jämför priser
Provläs
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vad ska vi göra?

Ni känner säkert igen ramsan (här med en såvitt jag vet ny slutknorr speciellt för boken):

Vad ska vi göra?
Bita i kungens öra

Sitta och läsa
på kungens näsa

Knäcka ägg
i kungens skägg

Hoppa hage
på kungens mage

Borsta tänder
i kungens händer

Äta frallor
i kungens brallor

Knäcka nötter
på kungens fötter

Sitta och dricka
i kungens ficka

Äta våfflor
i kungens tofflor

Lossa sand
i kungens hand

STOPP! Inte mera!
Nu måste jag gå och regera.

Emma Adbåge har illustrerat den klassiska, skojiga ramsan av Lennart Hellsing och text och bild finns nu att uppleva i ett stadigt kartongboksformat. Den här ramsan och Adbåges bilder, det kan ju inte bli annat än fullträff! Trots de tydliga pekboksvibbarna som formatet signalerar tycker jag att boken funkar ganska högt upp i åldrarna. Min treåriga dotter Ava blev stormförtjust och utropade bestört att allt var så konstigt. För det är det ju. Knas-konstigt kul. Det här är en ny favorit.

Ava har för övrigt döpt de icke namngivna barnen till Tricki och Picki. Så nu måste vi ”läsa” lite om dem också när vi läser boken…

Vad ska vi göra?
Illustratör: Emma Adbåge
Text: Lennart Hellsing
Förlag: Rabén & Sjögren (januari 2012)
ISBN: 978-91-29-68028-7
Antal sidor: 24
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris