Det är en gris på dagis

Det är en gris på dagis, titeln fick mig att tänka att det skulle kunna vara en riktigt skoj bok med mycket tok i. Det är det också, men det är också en bok om utanförskap och ensamhet.

Världens ensammaste gris står i en hage och tittar mot ett dagis som ligger en bit bort, man ser på hans ansiktsuttryck att han är väldigt bedrövad. Plötsligt gör han något som han egentligen inte törs, han gräver sig ut under staketet och smiter!

Vid dagisgrinden finns en snäll flicka med honungshår som släpper in grisen tyst och försiktigt så ingen vuxen ser. För det har hon ju lärt sig, att alla ska få vara med, ingen ska behöva känna sig utanför och det måste ju gälla grisar också? Samtidigt vet hon att grisar nog inte får vara på dagis, och med hjälp av några kamrater som lånar ut varsitt klädesplagg klär de på grisen så fröknarna inte ska se att han är just en gris.

Rätt som det är befinner sig grisen inne på dagis, sitter med i ringen och sjunger (grymtar) sånger. Sen leker de och äter lunch. Ett barn är sjukt, så grisen får ta dess plats. Det är inte svårt att se att grisen är väldigt nöjd och glad över allt han får vara med om, och en hel del hinns med innan katastrofen är ett faktum; fröken Lena upptäcker att han är en gris! Nu blir det en dragkamp om grisen mellan barnen och fröken, och grisen puttas ut. En mycket ledsen gris knatar hem till sin hage igen.

Men den där fröken då, hon som lär barnen på dagis att alla ska få vara med? Ja, hon har faktiskt funderat en stund och nog kommit på att hon själv inte levde upp till detta, sagan får en fortsättning som ni själva får läsa – men om ni kikar på bilden här nedan får ni kanske en aning om vad som är på väg att hända…vad är det fröknarna och barnen har på sina näsor?

Det här är Johanna Thydells barnboksdebut, hon har tidigare skrivit flera ungdomsromaner, bland annat Ursäkta att man vill bli lite älskad som Barnboksprats Malin Skals recenserade här. Jag tycker att Johanna tillsammans med illustratören Charlotte Ramel har gjort ett utmärkt jobb med den här boken. Den har både djup, ett språk och en härlig humor som jag tycker mycket om.


Det är en gris på dagis
Författare: Johanna Thydell
Illustratör: Charlotte Ramel
Förlag: Alfabeta bokförlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789150114164
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Barbros bästa – Berättelser av Barbro Lindgren

Förlaget Rabén & Sjögren har i samarbete med författaren Barbro Lindgren valt ut några av de bästa dikterna och bilderböckerna ur hennes utgivning. Det måste ha varit ett svårt arbete eftersom hon har berikat den svenska barnbokslitteraturen med sina verk ända sedan 1965 då hon debuterade. I den här Barbroblandningen får vi bland andra träffa välkända figurer som Loranga, Mazarin och Dartanjang, grisen Benny och Den vilda bebin. Min personliga favorit Sagan om den lilla farbrorn är dock inte med, tur att det är gott om andra godbitar!

Efter att ha läst igenom bokens 19 dikter och berättelser har jag fått ett ny favorit: Ängeln Gunnar dimper ner (illustrerad av Charlotte Ramel). För er som inte har läst den tidigare handlar den om en flicka som heter Elin som förlorat sin älskade katt. Plötsligt dimper en pojke med vingar på ryggen ner från himlen, det är ängeln Gunnar som har kommit för att höra efter varför Elin är så ledsen.

Gunnar har några timmars sommarlov och dem tillbringar han med att göra döda djur och människor levande igen, och han börjar med Elins katt. Han frågar sen om hon vet någon mer som sörjer och är ledsen, och Elin berättar om tant Jonsson som är så ledsen eftersom hennes lilla pojke har dött. Gunnar gör så att han återuppstår och sen går de vidare och hittar fler som får återvända till livet på jorden. I slutet av sagan när Elin berättar om allt för sin mamma konstaterar hon att ”Ja, vet du, han kunde trolla så att döda blev levande. Men han kunde inte trolla sockerbitar ur öronen! Var inte det konstigt”? En fin liten berättelse med rara karaktärer.

Något som jag tycker är trevligt med antologier av olika slag (när de är illustrerade) är att få se så många olika stilar och tekniker när det gäller bilder. Bland illustratörerna är några av mina favoriter Eva Eriksson som gjort ”Vilda bebin” och Olof Lagerström som ritat grisen Benny.

Om ni gillar Barbros böcker ska ni hålla utkik under våren 2013, för då kommer boken Vi leker att vi är pippifåglar. Den finns det ett smakprov på i den här antologin.


Barbros bästa – Berättelser av Barbro Lindgren
Författare: Barbro Lindgren
Illustratörer: Emma Adbåge, Camilla Engman, Eva Eriksson, Anna Höglund, Olof Landström, Sara Olausson, Sarah Sheppard, Lena Sjöberg, Pernilla Stalfelt, Tyra von Zweigbergk och Charlotte Ramel.
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 200
ISBN: 9789129683608
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Alla kläder på

En liten pek- och rimbok för de riktigt små i tålig kartong. Testade den på mitt barn 2,5 år, som nog är lite för gammal för denna enkla bok kan jag tänka, men han sa ”Igen” om och om igen. Han ville gärna peka på de små detaljerna som t.ex. klossar, en bil, en bok, en boll. Kläder ska på och det är inte alltid så himla enkelt. Det kan ta ett tag att bli färdig och att få komma ut, något säkert alla småttingar kan känna igen sig i. Bokens lilla barn och ett ”levande” gosedjur är i centrum. Deras innerlighet får sitt fina uttryck i Charlotte Ramels bilder. Blicken, ett ansikte som vänds förtroligt mot kamraten, lite rörande tycker jag. Texten, Lotta Olssons verk, blir till något rytmiskt sångliknande:

Knäppa knäppa knappen sen.
Oj! Är strumpan av igen?

Alla kläder på ingår i Liten-sviten, som är en ny serie från Bonnier Carlsen med pekböcker där lekfulla verser presenteras för de minsta barnen. Det är en bok som ger lite mer blir min sammanfattning.


Alla kläder på
Författare: Lotta Olsson
Illustrationer: Charlotte Ramel
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 18 ISBN: 9789163869556
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vänskap och känslor

Vännerna Kanel och Kanin är på upptäcktsfärd i naturen, bland fåglar, myror, gran och sten, Kanel har en matsäckskorg i handen. Under deras vandring hinner många saker hända – så där som det gör i livet; gemenskap och glädje avbryts plötsligt, en olycka sätter stopp för deras framfart, tillfälligheter och nya möten gör att vänskapen och omsorgen tar omvägen om ovänskap och övergivenhet. Lyckligtvis stöter de på varandra igen och återförenas framåt kvällen.

I berättande verser målas känsloscenarier upp; sådana där känslor som livet består av: ilska, medlidande, glädje, nyfikenhet, avund, oro, ånger, ensamhet, sorg, saknad, lättnad, lycka och många fler. Versformen förtätar samtidigt som den lämnar utrymme. Versformatet och den uttryckta handlingen/upplevelserna uppmuntrar till nyanserad och artikulerad högläsning – bilderna förstärker och utvecklar innehåll och betoning.

Upplevelserna är delvis berättade ur vännernas olika perspektiv, de är olika och upplever situationerna på olika sätt: medan Kanin är uppe och gungar i en grantopp nöjer sig Kanel med att ställa sig på en sten, och medan Kanin är där uppe möter Kanel en ekorre och gläds åt en ny vänskap – Kanin i sin tur blir svartsjuk, känner sig övergiven och går argt sin väg. Strax saknar Kanel Kanin och känner oro…

Det är kanske ingen streckläsningsbok, ingen handling som direkt flyter på; varje text är mer eller mindre fristående men upplägget förutsätter helheten. Det finns så mycket att reflektera över i varje avsnitt, som ibland innefattar flera känslor. Kanel och Kanin och alla känslorna är en ’stor’ och ’god bok’ som berättar om människan, känslor, tankar och livet, men ta tid på dig och bered dig på att få läsa den många gånger, för det är många upplevelseintryck att vrida och vända på.

Texten och bilden samarbetar verkligen i uttryck och det finns så mycket att känna igen sig i! Ändå kan det vara väl mycket att fördjupa sig i på en gång. Att som förmedlande läsare hantera känslor som något lättsamt som man bara ’rejsar’ förbi, för att ta till sig nästa uppslag, känns inte bra – även om allt ibland går väldigt fort i barnens egen värld (glädje förbyts i sorg på ett ögonblick, och plötsligt dyker något oväntat upp…). När intrycken kommer från någon annans förmedlade upplevelser kan det behövas mera tid för att ta till sig och förstå. Men; jo, jag vet: ”barn förstår mycket mer än du tror!” och dessutom på sitt eget vis!

Titel: Kanel och Kanin och alla känslorna
Text: Ulf Stark
Bild: Charlotte Ramel
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 26
ISBN: 9789129672688
Jämför priser
Provläs
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ramsor för hela kroppen i Lilla barnkammarboken

I Lilla barnkammarboken: rim och ramsor för händer, fötter och kropp finns en massa ramsor för små barn samlade. Några har du säkert hört som liten, men även om de flesta ramsorna i boken är gamla, tror jag nog att det är väldigt få småbarnsföräldrar som har hört eller minns alla de här gamla godbitarna från tidigare generationer.

Det här är en bok som jag verkligen vill ha på förskolan som jag jobbar på. Det är något speciellt med fingerramsor: de tränar finmotoriken, koordination och perception med hjälp av roliga ord och melodi. Men precis som titeln anger finns det också med ramsor för hela kroppen, inte bara fingrarna. Så det är inte en bok man sitter still och läser. De flesta ramsorna har tips på rörelser nedskrivet i en sidospalt.

Med boken följer en CD med nästan hälften av ramsorna upplästa/sjungna av olika personer. Ljudklippen är av lite olika karaktär och är alla trevliga att lyssna till. Vid några klipp kan man höra små barn jollra och skratta, vilket bidrar till en lite mysig stämning. Vad jag däremot inte kan förstå med skivan är varför ljudspåren ligger i en helt annan ordning än bokens ordning. En ramsa precis i början av boken kan ligga bland de mittersta spåren på skivan. Det gör det mycket svårt att hitta rätt uppslag om man lyssnar på skivan och tittar i boken samtidigt. Det finns förvisso sidhänvisningar på baksidan av CD-fodralet. Men där har vi en annan sak som man kan anmärka på. Fodralet i min bok var nämligen fastsatt med lim på ett sätt som gjorde att det inte gick att få loss pappersfodralet utan att det gick sönder och därmed syns inte all text på baksidan.

Men för övrigt tycker jag om att lyssna på skivan. Som jag ser det kan man använda skivan och boken var för sig eller tillsammans om man först markerat i boken/lärt sig att hitta. Det går förstås också bra att använda skivan för att träna in melodier och rytm själv.

En viktig del av boken är bilderna. De flesta ramsor som finns med är gamla, men bilderna är däremot nya. De är gjorda av olika kända illustratörer, nämligen inga mindre än Maria Jönsson, Charlotte Ramel, Mati Lepp, Christina Alvner, Anna Höglund, Maria Nilsson Thore, Stina Wirsén, Catarina Kruusval och Kristina Digman. Gemensamt för alla bilderna är att de är skojiga, färgrika och kreativa genom detaljrikedom, spännande vinkling eller rolig karaktär.

Eftersom det här är precis den bok jag letat efter blir förstås den här recensionen positivt vinklad. Vad jag däremot funderat lite på är hur mycket man använder en sådan här bok hemma med sina egna barn. På förskolans samlingar och musikstunder är boken en riktig guldgruva. Men sitter man hemma lika ofta och gör intränade fingerramsor? Jag har sjungit, spelat gitarr, läst och berättat sagor mycket med mina barn redan från de var nyfödda, men just de gamla ramsorna har jag faktiskt inte använt så flitigt. Men å andra sidan kanske det beror på att jag inte har kunnat så många.


Lilla barnkammarboken: rim och ramsor för händer, fötter och kropp
Redaktörer: Lotta Bergqvist och Annika Lundberg
Förlag: Bonnier Carlsen (Några uppslag finns att provläsa här)
Antal sidor: 60
ISBN: 9789163866227
Köp: jämför priser