Jag heter Emma Lindström och tycker att det är jättespännande att få ta med dig på några av de resor jag gör i barnböckernas värld. För det mesta läser jag för mina två barn, Elis, som föddes direkt efter stormen Gudruns ankomst vintern 2005 och Olof, som föddes fredagen den 13, våren 2007. Med tanke på deras maffiga ankomst är det kanske inte helt oväntat att de älskar äventyrsfyllda böcker, men vi läser även en hel del lugna och mysiga böcker.
Jag arbetar som förskollärare och har läst en läs- och skrivutvecklingskurs samt en barnbokslitteraturkurs i min utbildning. Jag tycker också väldigt mycket om att skriva själv. För tillfället har det resulterat i två böcker som jag tryckt upp för eget bruk.
Världens mamma och en katt handlar om ett barn som berättar om sitt liv, om önskan att få en katt, om kompisen Sandro och om mamman, som inte har något hår eftersom hon är sjuk. Hon är världens tröttaste mamma, som inte längre orkar gå till simhallen eller baka bullar med russin och kanel.
Den här boken ger en del vemodshugg. Att vilja, men inte orka baka eller åka rutschkana med sitt barn, det är allvarliga saker. Sjukdomen ger en dimension, som inte bara kan beskrivas som lite vardagströtthet, utan här finns det också fula peruker och födelsedagskalas med tanken på att man kanske inte kommer att leva uti hundrade år.
Men jag är inte lika säker pÃ¥ att vemodet hugger tag i ett barn pÃ¥ samma sätt. Jag har levt längre än mina barn med normer om att sjukdom är nÃ¥got hemskt, lite unket och ofta tabubelagt. Men sÃ¥ är däremot inte mammans sjukdom i boken. Det här är främst en bok om kärlek och glädje mitt i livets alla svängar. Det är en bok om ett barn som älskar katter och en mamma som har en kille med en cool bil. Trots att mamman inte alltid orkar tycker barnet att mamman är världens finaste… och tokigaste ocksÃ¥ för den delen. Det här är en bok som ger intryck, men av sÃ¥ mÃ¥nga olika slag och framförallt lämnar den efter sig en varm känsla.
Ja må hon leva uti hundrade år
Kristina Murray Brodin på Bokmässan 2010
Att boken är normöverskridande på flera sätt värmer förstås också. I en barnboksvärld där normen är barn med klassiska svenska namn som lever i kärnfamiljer där mamman definitivt orkar baka bullar, sticker Världens mamma och en katt definitivt ut. Men det fina är att normbrytandet inte påtalas som något avvikande utan bara finns där. Dessutom kan berättarbarnet vara både flicka och pojke. Men eftersom berättelsen är i jag-form blir det inga konstigheter vid vårt språks begränsning kring pronomen.
Bilderna, av Bettina Johansson, är väldigt talande och charmiga. I bilderna är det karaktärerna som är i fokus, vilket gör att det är lätt att lära känna dem. Jag måste också skriva att det verkligen är ett underbart språk i boken. Barnet, som är bokens berättare, är verkligen charmig. Kristina Murray Brodin är en författare som lyfter fram barnet med en oerhörd språklig skicklighet. Att lyckas fånga de där små språkliga detaljerna gör att en barnbok verkligen blir en bok för barn. Jag känner så väl igen min femåring i berättarbarnets sätt att uttrycka sig, det där lekfulla men ändå allvarliga och tron på att man verkligen vet allt.
Det är tur att min kompis Sandro och hans pappa bor i huset bredvid oss. För när de bakar bullar då får vi alltid smaka. Men de har inga russin i, det är synd.
Världens mamma och en katt
Författare:Kristina Murray Brodin
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: Vombat förlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789186589066
Köp: jämför priser
Hemma hos mig har vi läst flera av böckerna om Vilma, som är skrivna av Cecilia Lidbeck. Böckernas text ligger på en ganska bra nivå för en nybörjarläsare och innehållet är väldigt trevligt. Böckerna handlar om sådant som kan hända i ett barns liv, men det dyker hela tiden upp något som gör hela berättelsen lite extra spännande.
I Vilma och tjuven får Vilma låna sin pappas klocka, trots att han egentligen inte är så förtjust i att hon gör det. Vilma och hennes kompis Moa har med klockan i leken när de skapat en affär. Sedan har Vilma på sig klockan när hon ska på fotbollsträning. Hon tycker verkligen jättemycket om klockan, fast hon vet att hon måste lämna tillbaka den. Men hon stöter på ett allvarligt problem: efter träningen är klockan borta! Vilma misstänker att någon stulit den, så Vilma och Moa ger sig ut på jakt efter tjuven. De känner sig nästan som riktiga detektiver när de smyger runt och spanar efter misstänkta gärningsmän.
Det är viktigt med bra bilder i en bok för nybörjarläsare. De ska ge en extra dimension till texten, men de ska också kunna användas för att förstärka det som man precis har läst. Precis i början av läsandet är det lätt att barnet halkar in på ett mekaniskt läsande och då är det verkligen perfekt att ställa några frågor om handlingen med hjälp av bilderna. Varför ser hon så ledsen ut på den där bilden?Oj, varför gick han därifrån? och liknande. Vilma-böckernas illustratör, Jessica Lindholm, tecknar personerna med tydliga grimaser, miner, kroppsspråk och en massa karaktär. Eftersom personerna på bilderna är så tydliga i sitt minspel behövs det inte så mycket text till att beskriva känslor. Bilderna täcker en halv till en sida och är oftast helbilder, med såväl karaktärer som bakgrund, och de innehåller mycket detaljer. De är alltså väldigt trevliga som illustrationer i en bom för nybörjarläsaren.
Vilma och tjuven
Författare: Cecilia Lidbeck
Illustratör: Jessica Lindholm
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 40
ISBN: 9789132157783
Köp: jämför priser
För en tid sedan uppmärksammade vi den pågående debatten kring censur i barnböcker. Flera barnboksförfattare berättade om hur de fått plocka bort alkohol, rökning, fula ord och svåra ämnen ur sina böcker och det pratades om nymoralism och präktifiering. Ulf Stark valde att uttrycka det hela så här:
Numera är det väl knappt så att man ens kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig.
Under Danmarkstemat var vi inne på att det finns vissa skillnader mellan dansk och svensk barnlitteratur. Vi recenserade en bilderbok där huvudkaraktären dör och en bok med ett deprimerat barn. Danska böcker tycks få vara djärvare än svenska.
På bokmässans sista dag dök Ulf Stark och hans säl-exempel upp igen, under programpunkten Kan sälar med flytväst dyka i havet? Tillsammans med Sassa Buregren, Viveka Sjögren, Catarina Kruusval och moderatorn Janina Orlov diskuterade han bilderbokens möjligheter och omöjligheter. Ämnet censur berördes även vid ett seminarium med Jan Lööf, som också hölls på söndagen.
Sassa Buregren, Viveka Sjögren, Ulf Stark, Catarina Kruusval och Janina OrlovDen dagen av Viveka Sjögren
Ulf Stark berättade om två sorters censur, dels självcensur, dels påtvingad censur. Med självcensur menas den censur som författaren lägger på sig själv, det som hen känner är fel att skriva om och utesluter själv. Som exempel berättade Catarina Kruusval om de gånger hon kört förbi överkörda grävlingar och känt att hon gärna vill skriva om döden, men att det är svårt. Hon menar att det är viktigt att förpacka ett sådant ämne väl och att berättelsen måste innehålla mycket ljus. Viveka Sjögren har skrivit Den dagen, som handlar om en fågelfamilj som blir bortkörd från sitt hem och är tänkt att föra tankarna till flyktingar. För den boken ligger tröskeln för självcensur ganska högt, men Viveka Sjögren talade ändå om att det finns vissa saker som hon aldrig skulle skriva. Till exempel skulle hon aldrig låta hela fågelfamiljen dö.
Pärlor till pappa av Maud Mangold och Sassa Buregren
Den pÃ¥tvingade censuren är däremot styrd av yttre strukturer kring hur en barnbok ska se ut. En författare kan välja att bryta mot de normer som finns kring vilket innehÃ¥ll en barnbok ska ha, men dÃ¥ är det inte helt säkert att förlaget gÃ¥r med pÃ¥ det. Under diskussionen lyftes den viktigaste orsaken till den pÃ¥tvingade censuren: kommersialism. Viveka Sjögren pratade om böcker som mÃ¥ste passa in i bokaffärer där doftsuddgummin, anteckningsböcker och nyckelringar börjat fÃ¥ övertaget. De ska signalera mysighet, lättillgänglighet och charm. Diskussionen leddes in pÃ¥ att det finns en rädsla för att ”svÃ¥ra” böcker inte ska sälja sÃ¥ bra. Sassa Buregren har illustrerat boken Pärlor till pappa, som handlar om en flicka vars pappa sitter i fängelse. Det är ett typiskt svÃ¥rt ämne, som mÃ¥nga förlag kan känna rädsla för att ta i, menar Sassa.
Kvartetten kom ganska snart in pÃ¥ en orsak till rädslan för svÃ¥ra ämnen. Som Ulf Stark uttryckte det: ”föräldrar blir upprörda om barn blir upprörda”. Det hela har sin grund i vad föräldrar efterfrÃ¥gar och uppenbarligen efterfrÃ¥gar de lättillgängliga böcker. Sassa Buregren talade om böcker som barnen kan klara av själva, det vill säga att förälder eller pedagog inte behöver ta av sin tid för att förklara och diskutera. DÃ¥ vi inte har tid att prata med vÃ¥ra barn om det som skrämmer dem i samhället, Ã¥terstÃ¥r bara att skärma dem frÃ¥n allt läskigt och lÃ¥ta böckerna vara enbart underhÃ¥llande och trygga.
Fia och djuren går till sjöss av Catarina Kruusval
Vad som är okej att berätta i en barnbok visar vilken bild vi har av barn och deras förmåga att klara av att skilja på fantasi och verklighet. Catarina Kruusval berättade om hur hon kände sig tveksam till att karaktärerna i Fia och djuren går till sjöss inte har flytvästar, vilket gjorde att hon förtydligade att hela flottfärden är en lek i en vattenpöl. Men precis som Siddharta Gautama kommer våra barn ut i verkliga livet ändå. Sassa Buregren berättade att hon ser det som ett svek mot barnen att inte visa dem verkligheten. Hon talade även om vikten av att se barnen och deras tankar och att barndomen måste få vara en arena där man kan förbereda sig för verkliga livet. Ulf Stark höll med om att barn måste få känna igen sig och inte bara läsa om en värld som består av zebror och snickrande bävrar.
Samtidigt lyfte Janina Orlov att det finns vissa ämnen som får passera, trots att de kan verka stötande, medan andra ämnen ses som mer problematiska. Bajs är till exempel helt okej att ha som tema i en bok, medan nakenhet är mycket mer kontroversiellt. Sassa Buregren förklarade detta med att bajs är något som ses som ofarligt, det krävs ingen diskussion för att förstå sig på det.
Örnis bilar av Carl Johan De Geer och Jan Lööf
När det gäller nakenhet passar det att flika nÃ¥gra tankar frÃ¥n seminariet med Jan Lööf. Han berättade nämligen att han ändrade en av bilderna till den nya upplagan av Örnis bilar. I den ursprungliga versionen syns en kalender med en naken kvinna i bakgrunden, men i den senare syns i stället en tavla med katter. Jan Lööf sÃ¥g inga problem med att byta ut bilden och därmed fÃ¥ tyst pÃ¥ folks tjat. För honom spelade det nämligen ingen roll, men han visste att mÃ¥nga mammor blivit upprörda. Till saken hör att Jan Lööfs böcker handlar nästan uteslutande om män och att samhället som han illustrerar helt tycks sakna kvinnor – utom just i detta fall med pinuppan.
Jan Lööf samtalar med förläggaren Rolf Classon
Mitt i den här diskussionen om censur, måste man ändå få fråga sig vad den där pinup-bilden hade att göra där från början. Vi har skrivit om Ulf Starks två kategorier för censur ur ett författarperspektiv, men det går även att vrida på förhållandet och tala om censur ur läsarens perspektiv. Barnboksskaparkvartetten kom in på det, men vi skulle vilja förtydliga detta. Och varför inte använda samma kategorier? Den påtvingade censuren innebär då de böcker som helt enkelt inte finns att läsa eftersom de blivit bortcensurerade av bokförlagen. Självcensur innebär istället vilka böcker vi själva väljer att utesluta ur vår bokhylla. Här har vi alla olika anledning till censuren. Vi, som två feministiska föräldrar, tycker inte att det känns känns bra att läsa sexistiska böcker för våra barn. Så: ja, till viss del är vi nog sådana föräldrar som väljer bort böcker med opassande innehåll. Till exempel skulle vi inte vilja ha den äldre versionen av Örnis bilar i våra bokhyllor. Kalenderbilden har inte tagits med för att leda in på en diskussion, den bara finns där och förstärker en redan stark norm. Det är skillnad på att visa nakna personer som subjekt och som objekt. Det mesta i barnets värld filtreras ju genom en vuxens omdöme, så vår gallring är egentligen inget konstigt. Det blir ett problem först när vi filtrerar bort svåra eller kontroversiella ämnen för att slippa prata om dem.
Lämplig väggdekoration i barnbok? Örnis bilar före och efter.Snäll av Gro Dahle och Svein Nyhus
Därmed inte sagt att en barnbok inte kan ta upp sexism – det går exempelvis alldeles utmärkt i den norska boken Snäll av Gro Dahle och Svein Nyhus. I boken skapas ett problem kring en blyg flicka, då hon blir så tyst, snäll och blyg att hon till slut försvinner. Det är en bok som verkligen problematiserar kring könsroller. Men det är stor skillnad på att problematisera och att normalisera. Att till exempel ta upp ämnet flickors blyghet är att problematisera. Men att utesluta kvinnor i äventyrsfyllda böcker och att bara visa dem som objekt, det är att normalisera.
I det här inlägget har vi tagit upp att förlagens censur styrs av kommersialism. Om en barnbok ska sälja bra behöver den vara tillgänglig för alla, även de som inte anser sig ha tid att diskutera med sina barn om svåra ämnen. Vi har också tagit upp att barnböcker kan stärka normer i samhället. Vi tog upp upp sexism som exempel. Här finns det ju viss censur, men bara så länge innehållet väcker anstöt. Anledningen till att böcker censureras verkar vara att de är dåliga ur en traditionellt moralisk synvinkel och inte just för att de är sexistiska. Istället finns det en massa böcker där karaktärerna tillskrivs traditionella könsmönster och böcker där flickor och kvinnor utesluts helt. Det vi vill lyfta i det här inlägget är inte att böcker med könsstereotypa normer ska censureras bort. Det som det handlar om, enligt oss, är istället att fler normbrytande böcker borde släppas fram.
Vi tycker heller inte att barnboksförfattare ska behöva väja för svåra ämnen. Det är inget fel med böcker som barn behöver hjälp att hantera, tvärt om är det bra om barn får uppleva mer högläsning och diskussion kring böcker. Vi tycker att det vore jättehärligt med ett barnboksklimat som tar barn på allvar och där alla får lov att ta plats.
Katter har något härligt mystiskt över sig. De har ju faktiskt fascinerat oss människor i flera tusen år. Vi förundras över dem och kanske tycker vi att de är lite konstiga. Eftersom det ofta finns katter någonstans i vår omgivning kommer det också upp frågor kring dem. Varför spinner de och hur kan de se så bra på natten? Hur gör de för att alltid landa på fötterna och har de verkligen nio liv?
Med faktaboken Varför har katten morrhår?: 22 frågor och svar med fakta om katter får läsaren/lyssnaren möjlighet att bli expert och komma med svar på sådant som vuxna undrar också. Jag tycker om innehållet och språket i den här boken. Texten är lätt att läsa, men innehåller samtidigt en hel del faktadetaljer. När jag läste boken med min femåring läste vi den pärm till pärm, men det går ju förstås bra att slå upp enskilda frågor också. Det är nämligen tydliga bilder till varje fråga, så barnet kan peka på det som hen tycker är intressant, utan att behöva kunna läsa.
Varför har katten morrhår?: 22 frågor och svar med fakta om katter är ingår i en serie med lätta fakta för barn på B. Wahlströms förlag.
Varför har katten morrhår: 22 frågor och svar med fakta om katter
Författare: Barndt Sundsten
Illustratör: Jan Jäger
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 25
ISBN: 9789132159145
Köp: jämför priser
Niklas Krog har skrivit två delar i en legend om Tann som bor i landet Unadan och kommer från dvärgfolket. Till skillnad från sina släktingar tycker Tann inte om att leva inne i mörka grottor. Han vill hellre vandra runt i skogen och ha himmelen som tak. Att världen där ute är farlig skrämmer Tann lite, men inte tillräckligt mycket för att han ska hålla sig undan. I berättelsens inledning får vi veta att han kämpat mot en best tillsammans med sin vän, eken Bladhus.
Men besten fortsätter att terrorisera fler varelser i skogen. Ryktet har spridit sig om Tanns och Bladhus bravader och skogsflickan Aina har kommit för att hämta med sig de båda kämparna till skogen där besten härjar. Men tyvärr sitter Bladhus rötter fortfarande fast i marken sedan vintervilan, så då återstår allt hopp till Tann. Problemet är bara att Tann egentligen inte känner sig särskilt modig. Kan han, en dvärg som egentligen ska leva innanför bergen, ge sig iväg för att rädda alla från den där stora besten? Till slut bestämmer han sig för att följa med skogsflickan Aina ändå.
När Tann och Aina vandrar runt i jakt på besten stöter de på många levande träd med olika karaktär: snälla, elaka, korkade och de mycket hjälpsamma. De träffar även en hel del andra typer, varav den blyga bäckgubben är ett trevligt inslag. Men det visar sig också att de ständigt är förföljda av draken Nidaros, som hatar dvärgar!
Berättelsen har två huvudkaraktärer: Tann och Aina, även om det är Tanns synvinkel som är dominerande. Tann är väldigt snäll och lite blåögd. Aina är modig och snabb, men ibland lite för snabb och har blåmärken över hela kroppen. Det visar sig att det snarare är Aina som får försvara Tann än tvärtom, men i takt med att den här legenden går framåt utvecklas Tann och det växer fram ett starkt samarbete mellan de två karaktärerna.
I början verkar det här vara en berättelse där de goda kämpar mot de onda. Till viss del är det så, men vi märker ganska snart att det här inte är en berättelse om en strid mellan gott och ont. Tann och Aina märker istället att de börjar förstå sig på besten, om än bara lite grann.
Det här är en fantasyberättelse som kan läsas även för yngre barn. Den innehåller inte mycket våld och inte heller så många karaktärer att hålla reda på. Böckerna är även rika på situationshumor som är lätt att förstå sig på. Tann ramlar i vattnet och trasslar in sig i Bäckgubben, för att inte tala om Aina som mest slår sig hela tiden. Man skulle visserligen kunna önska sig ännu fler bilder för de är väldigt trevliga och bygger upp mycket spänning. Det hade inte heller varit fel om bilderna vore i färg. Men samspelet mellan text och bild fungerar ändå ganska bra. Det hela ger en berättelse med många naturskildringar i en ganska ljus fantasyvärld samt en berättelse om vänskap mellan två karaktärer med en förmåga att skilja sig från mängden.
Tänk vad härligt om det hade fått vara i färg!
Skogsflickan
Författare: Niklas Krog
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 110
ISBN: 9789132158957
Köp: jämför priser
Bestens håla
Författare: Niklas Krog
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 120
ISBN: 9789132158964
Köp: jämför priser
Världens mamma och en katt handlar om ett barn som berättar om sitt liv, om önskan att få en katt, om kompisen Sandro och om mamman, som inte har något hår eftersom hon är sjuk. Hon är världens tröttaste mamma, som inte längre orkar gå till simhallen eller baka bullar med russin och kanel.
Det är tur att min kompis Sandro och hans pappa bor i huset bredvid oss. För när de bakar bullar då får vi alltid smaka. Men de har inga russin i, det är synd.
