Himlabrand

Kan detta vara årets ungdomsbok?

Jag läste klart Himlabrand av Moa Backe Åstot redan för ett par månader sedan, men blev alltför tagen för att klara av att skriva en recension på direkten. Så den har fått vila. En glimmande pärla som prytt mitt skrivbord och motiverat mig att göra mitt bästa när jag själv skriver. Att en debutant kan ha värkt fram den här boken är närmast chockerande men också väldigt motiverande.

Vad är det då som gör den så speciell? Jag skulle säga att det är en kombination av saker som tillsammans bidrar till bokens storslagenhet, i sin enkelhet. För boken är lättläst även om ytterst vacker.

Språket gnistrar med underbara metaforer och har ett sätt att leka med arktiska naturfenomen för att gestalta huvudkaraktären Ántes tankar och känslor som går in i själen. Dialogen är trovärdig och jag älskar hur samiska ord blandas in utan förklaring, och utan behov av förklaring. Läsaren kanske inte förstår den exakta innebörden men vi förstår andemeningen och orden fördjupar känslan av att ha förflyttats till Jokkmokk och dess närbebyggelse.

Handlingen griper verkligen tag i läsaren. Det är en kärlekshistoria som de flesta kan känna igen sig i. Hur det är att vara tonåring och förälskad och inte veta om det är besvarat. Men utöver en vanlig kärlekshistoria är det här en berättelse om att våga vara sig själv och hitta utrymme för att ta plats i en värld som ser ner på sådana som är som en själv, att våga ta steget fullt ut.

”Finns det homosexuella renskötare?”

Frågan dyker upp när Ánte gör en sökning i början av boken och stannar med honom till dess slut.

För självklart finns de, men då homosexualitet inte är accepterat i traditionella samiska släkter så är det ingen i Ántes värld som är öppet homosexuell. Ánte känner därför att han måste välja mellan att gömma sina känslor och följa sin livsdröm, att bli renskötare, eller att följa i fotspåren av andra samer som inte passat in i könsförväntningarna och flyttat nedåt landet. Ánte vacklar därmed under dilemmat mellan att välja att vara sig själv eller att kunna göra det han älskar.

Bakgrundshistorien. Kanske det mest imponerande – även om det är närmast omöjligt att välja – är hur Moa Backe Åstot väver in historien om det samiska förtrycket i berättelsen på ett sätt som känns fullt trovärdigt för handlingen. Hon har använt sig av berättarknepet att Ánte hittar en bok och läsaren därigenom får ta del av svensk rasbiologi och det samiska förtrycket. Det är dock gjort på ett så snyggt vis att det knepet knappt syns och aldrig känns föreläsande. I stället blandas funderingar runt informationen Ánte hittar i boken med hur den påverkat hans egen familj. Dessa funderingar fördjupas snyggt genom samtal med farmodern och Ántes kusin. Trådarna är så sömlösa att läsaren lär sig nästan utan att inse det, och informationen stoppar aldrig upp läsningen som det annars gärna kan göra utan den tillhör handlingen fullt ut och hjälper till att driva den framåt.

Boken rekommenderas starkt till alla över nio år!

 


Himlabrand
Författare: Moa Backe Åstot
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129725575
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Hitta hem

Hitta hem är den fjärde boken om sametjejen Agnes, jag har tidigare recenserat Sms från Soppero och Ingen annan är som du (bok två heter förresten Hej vacker, men den har jag dessvärre missat att läsa). När jag hade läst Ingen annan är som du skickade jag ett mail till författaren Ann-Helén Laestadius för att ville veta om hon tänkte skriva mer om Agnes, och som tur var fick jag snabbt svar att det var en bok till på väg. Jag gillar verkligen att läsa om Agnes, hon är en mysig tjej som står med en fot i Solna och den andra i Soppero (där hon har sina samiska rötter). Alla böckerna om Agnes har ett återkommande tema; det där med identitet – att veta var man hör hemma och vem man är. Detta har inte varit helt lätt för Agnes och det fortsätter vara komplicerat även i Hitta hem.

Det är sommarlov mellan årskurs 8 och 9 och för första gången ska hennes (samiske) pojkvän Henrik från Soppero komma till Solna och hälsa på. Hon vill såklart att allt ska bli perfekt men det är inte helt lätt för Henrik att passa in. Agnes kompisar fnissar bakom ryggen på honom åt hans ”Sopperosolbränna” och hans dialekt bland annat. Henrik bor hos en släkting och förutom att träffa Agnes besöker han konstmuseum och går på vernissage eftersom han tycker om att måla. Agnes försöker få honom att fundera på om det inte skulle vara roligt att söka någon utbildning i Stockholm och bo där ett tag men han är så fastrotad i Soppero, den samiska kulturen och de måsten som finns där (i form av renskötsel som mer eller mindre är ett tvunget yrke för Henrik).

I slutet av sommaren får Agnes oväntat chansen att åka upp till Soppero en vecka eftersom de ska ha återträff med de som var på konfirmationsläger i Nikkaluokta. Nu ska hon få träffa Jåke igen (en kille med samiska rötter som också bor i Solna och som visat sig vara släkt med Agnes) och sin kusin Kristin och den gamla samekvinnan Ella som är så klok. Något som förvånar Agnes är dock att hennes mamma insisterar på att följa med. Mamman som fått flera samtal (där hon gått undan för att prata ostört) med riktnummer 0981…som är riktnumret till Soppero. Vem är det mamman pratar med? Vad är det hon håller hemligt? Agnes fantasi skenar (i vanlig ordning) iväg med henne och hon är säker på att mamman har en otrohetsaffär med någon där uppe.

Augustiveckan i Soppero kommer att bjuda på många jobbiga, komplicerade och oväntade händelser. Men också fina upplevelser och upptäcker som gör att Agnes kanske äntligen kan känna att hon har hittat hem där uppe i norr.


Hitta hem
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 320
ISBN: 9789129681970
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ingen annan är som du

I februari förra året publicerade jag ett inlägg om samisk ungdomslitteratur i samband med Samernas nationaldag den 6 februari. Då skrev jag bland annat om Ann-Helen Laestadius bok ”SMS från Soppero” som handlar om tonåringen Agnes från Solna som börjar intressera sig för sina samiska rötter (som hennes mamma sedan länge förnekar). Den andra boken om Agnes, ”Hej vacker”, har jag tyvärr inte läst men enligt förlaget skildrar den ”den första kärleken och jakten på identitet. Men det handlar också om den känsliga frågan – vad händer när man inte accepteras av sina egna?”

Nu har jag läst den tredje boken om Agnes, som även den handlar mycket om den samiska identiteten. Den handlar också om hjärtesorg (pojkvännen Henrik har gjort slut utan förklaring), den fina vänskapen med den gamla samekvinnan Ella, om Jåke som dyker upp och ska läsa samiska tillsammans med Agnes i skolan och om en stor händelse i 14-åriga Agnes liv; konfirmationslägret för samiska ungdomar i Nikkaluokta.

Det mesta i boken kretsar kring det stundande konfirmationslägret, men också kring några sedan länge försvunna silverknappar som gjort att det blivit en konflikt i Agnes släkt. Det visar sig att Jåke också är inblandad när han på konfalägret avslöjar att han faktiskt är släkt med Agnes och hennes kusin Kristin. På lägret dyker också Henrik upp som ungdomsledare! Känslorna är många och stora för Agnes, som har mycket att fundera över och ta ställning till under sin tid i lägret.

Det är lätt att tycka om Agnes och känna med henne. Att vara tonåring är inte alltid enkelt och många av hennes funderingar kan man själv relatera till. Det här med att vara same är ju något som är speciellt med Agnes och som jag inte har någon erfarenhet av men som jag tycker är mycket intressant att läsa om. Att läsa om Agnes får mig att vilja lära mig mer om den samiska världen, och jag blir nyfiken på om det kommer fler böcker om henne. Jag hoppas det, för jag tycker mycket om att läsa om Agnes!


Ingen annan är som du
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 316
ISBN: 9789129676518
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

 

Samisk ungdomslitteratur

Idag den 6 februari är det samernas nationaldag (om du klickar här kan du läsa lite korta fakta om samer). Känner du till något om samisk ungdomslitteratur? Det gjorde inte jag och tänkte att jag skulle ta reda på hur utbudet ser ut, och det visade sig att böcker av och om samiska ungdomar är ytterst få till antalet.

2006 kom Samiskt informationscentrum med förslag om en manustävling på temat ”Att vara ung same idag”. IngaBritt Blindh fick idén efter att ha läst en studie gjord av Gerda Helena Lindskog som visar att samerna har försvunnit ut ur dagens svenska barn-  och ungdomsböcker. Genom kontakter med Nordiska museet fick Samiskt informationscentrum kontakt med förlaget Podium. Uppgiften för de som tävlade var att skriva en kapitelbok för barn i åldern 9-13 år och 21 bidrag skickades in. Vann gjorde Ann-Helén Laestadius med sin bok Sms från Soppero. Boken finns även utgiven på sydsamiska, nordsamiska och lulesamiska.
(uppdaterat 2010-02-07 för att rätta till felaktiga uppgifter)

Enligt Sametingets hemsida är samiska barnböcker en bristvara (något jag kunde konstatera när jag letade). Böcker för barn på samiska är oerhört viktiga för barnens språkutveckling (här avses såklart de barn som lär sig samiska), och det är riktigt tråkigt att läsa att det bara getts ut tio barnböcker på samiska i Sverige de senaste fem åren. Samernas bibliotek har 359 barn- och ungdomsböcker i sina samlingar.

De två böcker jag hittade och läste behandlar båda två ämnet ”att vara same”; när är man en riktig same? Måste man bo i Sápmi för att vara same? Måste man ha renar? Måste man bära kolt? Frågorna och funderingarna är många för både Ella i jag Ella och Agnes i Sms från Soppero.

jag Ella : Visttasluokta – Ängby tur och retur

Ella Sunna bor med sin mamma, pappa och systern Marja i Visttasluokta. Byn ligger vid turiststigen som leder upp mot fjällstationen vid Kungsleden och alla i byn jobbar i turistbranchen. Ellas familj driver en kaffekåta vid en sjö och har hand om en färja. Båda Ellas föräldrar är halvsvenskar och halvsamer, själv känner sig Ella helt samisk och kan inte tänka sig något annat liv än det hon lever i sin fjällby. Men snart krossas hennes framtidsdrömmar och trygga barndom – hennes föräldrar meddelar att de ska skiljas! Som om det inte vore illa nog släpper hennes mamma ännu en bomb; hon och barnen ska flytta söderut. De ska flytta ända till Stockholmstrakten visar det sig, där Ellas morföräldrar bor. Ella vill verkligen inte, men blir tvungen…kvar i byn blir pappa och hunden Måna. Flytten sker tidigare än beräknat vilket innebär att Ella, Marja och mamman blir tvungna att bo hos morföräldrarna i början. Marja finner sig ganska snabbt tillrätta, hon är söt och killarna i samhället blir förtjusta i henne. Ella däremot känner sig mest ensam. Efter ett tag köper mamman en lägenhet de kan flytta till; en tvårummare fem mil norr om Stockholm i samhället Ängby. Bostaden är inte riktigt vad någon av dem hade tänkt sig, flickorna får inte ens varsitt rum utan måste dela och mamman får sova i vardagsrummet. Ella har inga kompisar och vantrivs, och en dag kommer hon på vad hon ska göra – hon ska rymma! Det blir dock en mindre lyckad rymning…

En helt ok bok som förutom att handla om Ellas samiska identitet också behandlar ämnen som många kan känna igen sig i: föräldrar som är osams och skiljer sig, saknaden efter den förälder som man kanske inte får träffa så ofta, det jobbiga med att börja ny skola, skaffa nya kompisar…ja allt sånt som en flytt orsakar.


jag Ella
Författare: Margareta Sarri
Förlag: Black Island Books
Antal sidor: 88
ISBN: 9789186115142
Köp: jämför priser

Sms från Soppero

En dag kommer det ett sms till Agnes mobiltelefon, när hon knappar fram texten står det: ”Bures! Du oarbmebealli Kristin čájehii munnje gova dus. Mon gullen don boađat fargga. De moai soite oaidnalit. H” Vad är nu detta?? Med hjälp av mamma Anna-Saras gamla ordböcker som Agnes gömt i sitt rum tyder hon meddelandet från den mystiske H: ”Hej, din kusin Kristin visade en bild på dig och jag var tvungen att skicka ett sms. Hörde att du kommer upp snart. Då kanske vi ses. H”.

Trots att Agnes finns i Solna och Kristin bor i en by 12 mil sydöst om Kiruna är kusinbanden starka. Det är delvis genom Kristin och hennes samtal med sina föräldrar man får veta att Agnes mamma som ung tagit avstånd från allt samiskt och inte heller pratar samiska längre. Trots detta saknar Agnes sitt samiska arv och bestämmer sig för att i hemlighet lära sig samiska. Den hemlige H, som visar sig vara en samekille vid namn Henrik fortsätter skicka sms på samiska till Agnes, och han tillåter henne bara att svara på samiska också. Bra språkträning! Agnes och Henrik blir vänner (och kanske lite till??) tack vare dessa meddelanden. När det blir dags för Agnes att åka upp till Norrland för att hälsa på sina morföräldrar och kusinen Kristin är det något mer än bara de som drar, nu ska hon äntligen få träffa Henrik på riktigt!

När Agnes och Anna-Sara kommer upp till byn har Agnes en plan; hon vill överraska sin mormor på hennes födelsedag med att prata samiska. Tills dess kalaset går av stapeln får det förbli en väl förborgad hemlighet. Kristin är glad över att kusinen vill lära sig samiska och lovar att hjälpa till, kanske gör det att kusinerna får ännu starkare band. Sen händer emellertid något som får kusinernas varma relation att bli kall som is;  Agnes och Henrik börjar umgås alltmer och han tar med henne till Norge till renarnas plats där, och hon får träffa andra samiska ungdomar.  Gissa om Agnes blir svartsjuk?! När Agnes kommer hem vet hon inte hur Kristin har reagerat och springer glad i hågen för att berätta om allt spännande som hänt (t.ex. att hon och Henrik är på väg att bli ett par). Agnes svarar med iskyla och säger bland annat hon tycker att Agnes inte är något annat än en fusksame! Agnes blir otroligt ledsen och arg och sitter instängd i ett rum hos mormor och morfar och vägrar gå ut, vill inte ens träffa Henrik. Kristin är förbannad och känner sig sviken…hur ska detta sluta?

En fin ungdomsroman med mycket innehåll som jag verkligen gillade. Man känner både för Agnes och för Kristin och minns hur det kändes att vara osams med sin bästis. Agnes funderingar kring sin samiska identitet får en mycket större plats än vad Ellas fick i jag Ella, och det är väldigt intressant att läsa om det. När är man egentligen en same? Är man mindre samisk bara för att man bor i Solna och inte kan samiska? Får man bara kalla sig same om man lever i norr, har renar och pratar samiska? Jag undrar just hur många unga det finns här i landet som brottas med de här frågorna idag.


Sms från Soppero
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Podium
Antal sidor: 155
ISBN: 9789172215603
Köp: jämför priser

Fler ungdomsböcker om samer? Här är några lästips:
Hej vacker
(fortsättning på Sms från Soppero) av Ann-Helén Laestaduis
När jag var tretton blev jag same av Monica Zak
Lappskatteland av Annica Wennström

För att ni läsare ska få höra hur vackert samiska kan låta vill jag som avslutning på detta inlägg dela med mig av ett länk från Youtube där sångerskan Sofia Jannok sjunger låten ”Irene”…
Irene med Sofia Jannok